Hur sur är du?

Ramona

Trådstartare
Jag reagerar ofta på att så många människor verkar sura. Är du sur? Varför är du sur? Varför är människor sura? Mår folk sådär dåligt att de letar fel på allting eller är de bara födda sådana?

Häromkvällen sopades gatorna i byn jag bor utanför. Det finns en Facebook-grupp med händelser i byn och flera personer skrev arga inlägg i gruppen hur dålig stil det var att sopa efter kontorstider, de var uppriktigt arga över att kommunen inte satt ut några skyltar innan etc trots att kommunen flaggat för sopningen på deras hemsida m. Jag trodde det var en bra grej att det blev sopat. Jag hade istället kunnat bli irriterad på att det dröjde med sopningen i kommunen.

Alla som jobbat inom serviceyrken kan nog också berätta ett gäng händelser där människor blir sura över vad som hos andra kan tyckas vara obetydliga småsaker. Eller människor som helt surnar ihop ifall de inte får som de vill och är sura länge.

Hur sur är du?
 
Jag är inte speciellt sur. Eller ja, jag kan bli sur på människor som inte vet vanligt folkvett som att gå på rätt sida av vägen och hålla avstånd.

Skulle kalla mig mer bitter.
 
  • Gilla
Reactions: MCP
Jag är sur när jag är hungrig :laugh: det är bara sambon som drabbas.

Jag är aldrig sur. På Facebook, på jobbet eller mot någon. Kan vara lite irriterad om någon behandlar mig dåligt. Kommer ihåg för några år sen då jag hade rätt om en sak som påverkade min privatekonomi ganska ordentligt och blev bemött med "lilla gumman". Då blev jag ganska sur och gubben fick erkänna att han hade fel :angel:
 
Jag kan va sur ibland, men skulle nog inte säga att jag är en sur människa rent generellt. Jag kan bli sur i affären när barn springer omkring okontrollerat, skriker och nästan springer på mig. Då går jag in i mitt "surkärrings mode".

Likadant i trafiken kan jag bli sur när någon gör något dumt som jag reagerar på. De jag kan bli mest sur på är de som promt ska gå på fel sida vägen när de ska följa den vägen en lång sträcka, även varit med om cyklar på felsida.
Kan även sura lite på träningscyklister som cyklar i bredd, speciellt när de gör det inne i ett samhälle så det är svårt att komma förbi och inte flyttar på sig när man tutar, sånt kan göra mig sur.

Att det sopas gator/plogas snö/klipps gräsmattor det rör mig inte. Har egentligen en rätt lång surhetsstubin.
 
Jag är sur när jag är hungrig :laugh: det är bara sambon som drabbas.

Haha jag tänkte skriva att jag nog inte riktigt har det i mig att vara sur, men när jag såg detta insåg jag att jag ofta är sur på sambon innan frukost :laugh: Går över i samma sekund jag får något i mig.

Sen kan jag bli irriterad på andra människor som "är i vägen" om jag är stressad och har bråttom någonstans. Men det är nog ungefär det. Förundras över sådana där upprörda människor Facebook-grupper, måste ju ta jättemycket energin att gå runt och uppröras över allt och alla hela tiden?
 
Jag är oerhört cynisk och sur som person men det är sällan jag uttrycker det utåt utan småkokar på insidan när det är något som skaver. Däremot blir jag väldigt sällan sur när det är något som är till allmännytta, tex snöplogning, gräsklippning, vägarbete och liknande. Skrikande barn i affären och folk som står i vägen däremot... Jag är dessutom begåvad med ett "resting b*tch face" vilket gör att folk tror att jag är förbannad så fort jag inte ler, speciellt om jag dessutom är koncentrerad på något.
 
Jag är en väldigt o-sur människa i normalfall. Har väldigt lätt för att rycka på axlarna och typ "ja, ja..."
Jag blir sur när jag inte hittar det där klädesplagget jag vill ha på mig. Det är det.

Skriver i normalfall eftersom jag får ett djävulskt humör när jag har pms, tyvärr. Försöker tänka att det bara är pms och släppa saker men då kan jag bli sur över betydligt fler saker än jag normalt skulle. Nu går den surigheten ofta över i blint raseri eller depression istället, så surigheten blir i alla fall kortvarig :p
 
Det ska mycket till innan jag blir sur. Sur är för mig mellanmjölk, jag tar hellre ut svängarna :D Dvs jag kan bli arg och förbannad men försöker att inte bli det. Det skulle aldrig falla mig in att bli sur/arg på någon som är trevlig och/eller bara gör sitt jobb. Min släkt är kända för ett visst humör (kort stubin och sedan explosion) men jag har jobbat på det, det är inte trevligt för min omgivning om jag inte har humöret i schack. Impulskontroll är rätt bra att ha :laugh:

Generellt försöker jag vara trevlig mot mina medmänniskor, livet blir så mycket lättare. Ett leende och ett uppriktigt tack till servicepersonal osv.
 
Det beror på hur jag mår i stort tror jag. Vanligtvis är jag aldrig sur men nu som bebismamma med sömnbrist blir jag lättare sur om något påverkar mig. Till exempel på alla som har skällande hundar i trädgården, som skäller när man går förbi. Eller om någon i familjen har tagit sista mjölken så jag inte får mitt morgonkaffe 😅
 
Jag är sur när jag är hungrig :laugh: det är bara sambon som drabbas.

Jag är aldrig sur. På Facebook, på jobbet eller mot någon. Kan vara lite irriterad om någon behandlar mig dåligt. Kommer ihåg för några år sen då jag hade rätt om en sak som påverkade min privatekonomi ganska ordentligt och blev bemött med "lilla gumman". Då blev jag ganska sur och gubben fick erkänna att han hade fel :angel:

Min käre särbo kan bli rejält hangry. Dvs åker vi långt ser jag till att vi får i oss något regelbundet :D
 
En vis man sa en gång till mig: gör skillnad på saker som stör ordningen och saker som stör 'vän av ordning'.

Vän av ordning är vanligtvis en person som hittar på en ordning som denne tycker att alla skall följa. Och blir 'sur' när andra bryter mot denna ordning. Inte alltid för sin egen skull, utan för andra människors ordnings skull. I exemplet med gatsoparna är det då familjer med småbarn (som eventuellt sover?) eller skiftarbetare (som också behöver sova) eller folk som jobbar dagtid (och behöver parkera på gatan) eller vad som. Ordningen som vän av ordning är så himla rädd om, behöver inte alls vara den ordning som dessa grupper alls bryr sig om.

Det är ett väldigt intressant fenomen.
 
Jag är glad av mig och har lätt för att småprata eller hejja på främlingar men har oerhört svårt för grannar av någon anledning tycker människorna i husen runt om blir alldeles för intimt att prata med så just grannarna uppfattar mig nog som sur 😇
 
Jag kan va sur ibland, men skulle nog inte säga att jag är en sur människa rent generellt. Jag kan bli sur i affären när barn springer omkring okontrollerat, skriker och nästan springer på mig. Då går jag in i mitt "surkärrings mode".

Likadant i trafiken kan jag bli sur när någon gör något dumt som jag reagerar på. De jag kan bli mest sur på är de som promt ska gå på fel sida vägen när de ska följa den vägen en lång sträcka, även varit med om cyklar på felsida.
Kan även sura lite på träningscyklister som cyklar i bredd, speciellt när de gör det inne i ett samhälle så det är svårt att komma förbi och inte flyttar på sig när man tutar, sånt kan göra mig sur.

Att det sopas gator/plogas snö/klipps gräsmattor det rör mig inte. Har egentligen en rätt lång surhetsstubin.
Fast det du beskriver låter inte som att du har så lång stubin :)
 
Kan slå vad om att minst lika många skulle vara sura om gatan sopades under kontorstid, är ju folk som jobbar hemma och sitter i möte när sopmaskinen kommer brötandes:rage::rofl:.
Tycker själv att såna inlägg är roande och kan sitter och skratta åt det:D.

Själv blir jag mer förbannad vid orättvisor och sitter och klurar ut någon liten hämnd:angel:.
 
Jag reagerar ofta på att så många människor verkar sura. Är du sur? Varför är du sur? Varför är människor sura? Mår folk sådär dåligt att de letar fel på allting eller är de bara födda sådana?

Häromkvällen sopades gatorna i byn jag bor utanför. Det finns en Facebook-grupp med händelser i byn och flera personer skrev arga inlägg i gruppen hur dålig stil det var att sopa efter kontorstider, de var uppriktigt arga över att kommunen inte satt ut några skyltar innan etc trots att kommunen flaggat för sopningen på deras hemsida m. Jag trodde det var en bra grej att det blev sopat. Jag hade istället kunnat bli irriterad på att det dröjde med sopningen i kommunen.

Alla som jobbat inom serviceyrken kan nog också berätta ett gäng händelser där människor blir sura över vad som hos andra kan tyckas vara obetydliga småsaker. Eller människor som helt surnar ihop ifall de inte får som de vill och är sura länge.

Hur sur är du?

Såna där saker som du tar upp blir jag inte sur över. Jag kan snarare bli sur över folk som gnäller i facebookgrupper. ;)

Surhet i relationer (oavsett om det handlar om vänner, kärleksrelationer eller familjerelationer) tror jag handlar om något annat än vad det först verkar vara egentligen. Jag tror att det ofta handlar om en rädsla för att visa sig sårbar och berätta att man blev ledsen, kände sig förbisedd, inte uppskattad eller vad det nu kan vara. Man vågar helt enkelt inte säga hur man känner av rädsla för hur man tror att det ska tas emot och då är det enklare att bli sur. Den rädslan kan ha sin grund i olika saker, antingen i den nuvarande relationen eller att man haft upplevelsen i en tidigare relation och att det sitter kvar.
 

Liknande trådar

Relationer Gammal användare med nytt nick på grund av känsligt ämne och jag MÅSTE få ventilera och höra utomståendes perspektiv. Jag insåg tidigt...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
17 523
Senast: TinyWiny
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp