Hur tacklar man känslan av ensamhet?

Sofie.S

Trådstartare
Jag är verkligen inte ensam. Jag har en man, barn, vänner, klasskompisar, föräldrar, hund. Jag känner mig nöjd, visst är det roligt med nya vänner/bekanta men jag är ändå nöjd.
Men när jag är sjuk eller när familjen har sjukstuga kommer känslan av ensamhet som en kalldusch. Jag kan forcera meddelanden till vänner bara för att få någon form av bekräftelse. Jag tjatar hål i huvudet på min man, ”undra vad *namn* gör nu?”.
Såklart vill ingen träffa mig när barnen ligger hemma med magsjuka men ändå gnager det i huvudet på mig för jag känner ensamhet.

Framåt mitten av veckan är barnen antagligen friska och vårt normala liv kommer fortsätta. Men frågan återstår, hur tacklar man känslan av ensamhet när man egentligen inte är ensam?
 
Jag är verkligen inte ensam. Jag har en man, barn, vänner, klasskompisar, föräldrar, hund. Jag känner mig nöjd, visst är det roligt med nya vänner/bekanta men jag är ändå nöjd.
Men när jag är sjuk eller när familjen har sjukstuga kommer känslan av ensamhet som en kalldusch. Jag kan forcera meddelanden till vänner bara för att få någon form av bekräftelse. Jag tjatar hål i huvudet på min man, ”undra vad *namn* gör nu?”.
Såklart vill ingen träffa mig när barnen ligger hemma med magsjuka men ändå gnager det i huvudet på mig för jag känner ensamhet.

Framåt mitten av veckan är barnen antagligen friska och vårt normala liv kommer fortsätta. Men frågan återstår, hur tacklar man känslan av ensamhet när man egentligen inte är ensam?

Jag hoppas för guds skull att du INTE träffar någon så länge du/ni riskerar att smitta :nailbiting:
Men känner igen känslan av ensamhet.
 
Vad händer om du känner på känslan när du har den? Och låter bli att agera på den?
Jag förstår ju att vi kommer bli friska varje gång det händer och att det kommer återgå till normala rutiner men känner mig isolerad och det är nog därför jag vill höra från omvärlden?
 
Har en kompis som kan ringa och prata i telefon i timmar, tog ett tag för mig som mest bara ringer korta samtal om det är någonting att vänja mig, men nu kan jag tycka att det är rätt trevligt att ta en kopp kaffe över telefonen och avhandla allt och ingenting.
 
Jag är verkligen inte ensam. Jag har en man, barn, vänner, klasskompisar, föräldrar, hund. Jag känner mig nöjd, visst är det roligt med nya vänner/bekanta men jag är ändå nöjd.
Men när jag är sjuk eller när familjen har sjukstuga kommer känslan av ensamhet som en kalldusch. Jag kan forcera meddelanden till vänner bara för att få någon form av bekräftelse. Jag tjatar hål i huvudet på min man, ”undra vad *namn* gör nu?”.
Såklart vill ingen träffa mig när barnen ligger hemma med magsjuka men ändå gnager det i huvudet på mig för jag känner ensamhet.

Framåt mitten av veckan är barnen antagligen friska och vårt normala liv kommer fortsätta. Men frågan återstår, hur tacklar man känslan av ensamhet när man egentligen inte är ensam?
Jag tänker att det inte är speciellt konstigt om man tex är en social person som behöver kontakt med folk för att må bra och stimuleras av den kontakten.
Om man inte kan träffa folk pga sjukdom får man ju hitta andra sätt för stimulans såsom buke, Facebook telefon etc.
 
Jag är verkligen inte ensam. Jag har en man, barn, vänner, klasskompisar, föräldrar, hund. Jag känner mig nöjd, visst är det roligt med nya vänner/bekanta men jag är ändå nöjd.
Men när jag är sjuk eller när familjen har sjukstuga kommer känslan av ensamhet som en kalldusch. Jag kan forcera meddelanden till vänner bara för att få någon form av bekräftelse. Jag tjatar hål i huvudet på min man, ”undra vad *namn* gör nu?”.
Såklart vill ingen träffa mig när barnen ligger hemma med magsjuka men ändå gnager det i huvudet på mig för jag känner ensamhet.

Framåt mitten av veckan är barnen antagligen friska och vårt normala liv kommer fortsätta. Men frågan återstår, hur tacklar man känslan av ensamhet när man egentligen inte är ensam?
Oj:) . De flesta jag känner i din situation säger ”gud om man kunde få vara ensam en stund någon gång”! :D
 

Kolla på Noah kanske du kan ha hjälp av 🙂

Jag tycker han är väldigt bra, men jag antar att sådant är individuellt.. I övrigt är det väl klart att man känner sig ensam om man sitter "isolerad" hemma och inte har fullt upp som vanligt.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Jag vet inte varför jag skriver dethär. Eller jo egentligen så tror jag att det är två andledningar. Och det ena är för OM det kan...
2
Svar
25
· Visningar
2 668
Senast: Trasten
·
  • Artikel
Dagbok Om 1 vecka är det 3 år sedan jag sist kände kärlek, för då lämnade min älskade hund jordelivet. Han levde ett långt och lyckligt liv...
Svar
6
· Visningar
1 658
Senast: Rie
·
Kropp & Själ Minns någon tråden jag skapade för 16 år sedan här? Det var egentligen i går för 16 år sedan, och sedan fylldes den på. Blev rätt lång...
2
Svar
38
· Visningar
3 738
Senast: Luff
·
Relationer Jag vet inte hur jag ska formulera mig för att någon ska förstå jag känner mig så fruktansvärt ensam, har haft en relation i 6 år som...
Svar
10
· Visningar
3 182
Senast: Anders
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp