Hur tänkte ni när ni valde namn?

[Voeux]

Jag nämnde ett utav mina favoritnamn till en vän här om dagen och hon sa: "Ja, det är fint, men jag har minst två i varje klass som heter så" (hon är lärare). Ibland hör jag även väldigt unika namn och personer som förfasar sig över hur man kan ha valt något så udda. En del verkar tänka på hur namnet fungerar på andra språk, exempelvis engelska, i en mer internationell värld. Hur tänkte ni när ni valde namn och vad var viktigt för er?

Valde ni ett mellannamn? I så fall vilket namn blev det, bara ett annat namn som ni gillade eller någon släktings namn?

Tänkte ni någonting på hur namnet passade ihop med efternamnet, eller fick det stå helt separat?

(Jag är inte med barn, men tycker att det är kul att fundera lite på och hoppas att det blir aktuellt att välja ett barnnamn inom närmsta åren för vår del)

 

[SaraXX]

Något som inte fanns i min (dåvarande) mans släkt, eftersom de är ensamma om sitt efternamn.
Något som vi båda gillade.
Något som man kan tänka sig att en vuxen person heter (dvs inget tokflashigt/gulligt/whatever). Ett vanligt namn helt enkelt.

Andranamn blev från släkten, de har två var och namnen är ett från varje sida s.a.s.

 

[Imogen]

Såhär såg vår "kravlista" ut:

- Ett "riktigt"/etablerat/vanligt namn. Dvs. inte något vi hittat på själva och som inte är nytt och supertrendigt just då.
- Ett svenskt namn eller ett namn som blir samma sak när det uttalas på svenska. Till exempel Ryan funkar inte enligt ovan om man inte vill att det ska uttalas som ryamattan. Tex Alice funkar däremot fint.
- Ett namn som bara har en stavning, så man inte behöver vara "Carin med C". (Enda anledningen var att vi har ett hopplöst efternamn ang. detta och någon måtta får det vara )

Båda barnen har två mellannamn var som är släktnamn (vilket i sig är släkttradition). Lillasyster har även ett släktnamn som tilltalsnamn men det var inte något vi var ute efter, utan bara råkade bli så.

 

[Linn-Nora]

Vi ville ha ett "okonstigt" namn. Som gick att uttala enkelt både på svenska och engelska. En bonus är att det även är gångbart i frankrike och de flesta andra språk
Vi valde enklaste stavningen

I slutändan hade vi tre namn vi valde mellan. Barnet fick helt enkelt heta ett av namnen i taget och så kände vi efter vilket som kändes bäst

 

[Voeux]

- Ett namn som bara har en stavning, så man inte behöver vara "Carin med C". (Enda anledningen var att vi har ett hopplöst efternamn ang. detta och någon måtta får det vara

Ja, det där spelar ju in tänker jag! Själv har jag ett väldigt vanligt för och efternamn, så när jag pratar med folk i telefon och ska ge min mailadress kan jag säga "namn.efternamn@företag.se, som det låter" och det är hemskt bekvämt. Jag kommer dock att ta min fästmans efternamn nästa år och det är en lång tysk variant, så eventuella framtida barn skulle ju behöva något enkelt och tydligt tänker jag. Så de slipper sitta och bokstavera både för och efternamn hela livet.

 

[Voeux]

I slutändan hade vi tre namn vi valde mellan. Barnet fick helt enkelt heta ett av namnen i taget och så kände vi efter vilket som kändes bäst

Det där är också intressant, hur ett barn kan "kännas som en X" eller inte alls. Vet flera som fått ett nytt namn efter ett tag eftersom det första plötsligt inte kändes rätt.

 

[cambodia]

Vi letade och funderade på namn vi båda tycke om, inga särskilda krav. Vi fastnade vid ett vi båda gillade och valde det. Ett mellannamn enligt samma princip. Som plus uttalas det lika även på engelska men det var inget vi tänkte på

Charlie Alexander

Vi bestämde oss rätt tidigt för övrigt, vilket verkade reta en del som kände sig tvingade att säga ”tänk om han inte ser ut som en Charlie då?”

 

[Voeux]

Vi letade och funderade på namn vi båda tycke om, inga särskilda krav. Vi fastnade vid ett vi båda gillade och valde det. Ett mellannamn enligt samma princip. Som plus uttalas det lika även på engelska men det var inget vi tänkte på

Charlie Alexander

Vi bestämde oss rätt tidigt för övrigt, vilket verkade reta en del som kände sig tvingade att säga ”tänk om han inte ser ut som en Charlie då?”

Charlie är fantastiskt fint! Tycker det fungerar väldigt bra även som tjejnamn.

Jag har flera vänner som valt namn tidigt, så snart de vetat kön så har de bestämt sig. Eller rättare sagt, sagt att "det lutar mot..".

 

[cherie]

När vi valde namn var det viktigt för oss att vi båda tyckte om det, att det var hyfsat kort (gärna två stavelser) och inte för populärt (varken i antalet barn som har namnet eller att det skulle vara hippt/trendigt namn) men inget ”udda” heller. Vi var också noga med hur namnet lät ihop med våra efternamn och potentiella mellannamn. Vi ville också att alla våra namn i familjen skulle passa ihop. Så, ganska många parametrar ändå i slutändan

Vi hade nog tre-fyra flicknamn att välja på Och inget pojknamn. Vi visste dock tidigt att det var en flicka, så vi hade säkert hittat något pojknamn till slut om det behövts.

Mellannamn blev min partners mormors mellannamn som vi tycker är fint. Det är ett blomnamn och min familj har som liten tradition att ge barnen ett blomnamn i mellannamn, så vi fick till två flugor i en smäll

 

[cherie]

Det där är också intressant, hur ett barn kan "kännas som en X" eller inte alls. Vet flera som fått ett nytt namn efter ett tag eftersom det första plötsligt inte kändes rätt.

Ja, jag trodde inte alls det kunde vara så förrän jag själv fick barn. Jag tyckte det var jättetydligt på BB att ett av namnen vi hade som kandidat inte alls passade henne. De andra två var det dock hugget som stucket och jag kände att hon kunde heta vilket som av dem. Än idag tycker jag hon skulle passat även i det andra namnet, som vi valde mellan alltså.

 

[Eloise]

Vi ville ha ett klassiskt namn som funkar även på engelska och är lätt att stava.
Det skulle gärna inte gå att enkelt rimma något fult på namnet.
Hade bestämt oss för Gabriel, men så blev det inte när sonen väl var här.

Efter narkosläkaren som var med på kejsarsnittet och rakt igenom allt var min klippa fick han namnet August, narkosläkaren heter Agusta.
Sitt ena mellannamn fick han efter sin morfar, de delar dessutom födelsedag.
Och det andra mellannamnet fick han från sin pappas sida då ett helt gäng ur hans släkt har namnet.

 

[Imogen]

Ja, det där spelar ju in tänker jag! Själv har jag ett väldigt vanligt för och efternamn, så när jag pratar med folk i telefon och ska ge min mailadress kan jag säga "namn.efternamn@företag.se, som det låter" och det är hemskt bekvämt. Jag kommer dock att ta min fästmans efternamn nästa år och det är en lång tysk variant, så eventuella framtida barn skulle ju behöva något enkelt och tydligt tänker jag. Så de slipper sitta och bokstavera både för och efternamn hela livet.

Vårt (från början min mans) efternamn är egentligen inte konstigt alls. Lätt att stava och uttala. Om det inte vore för att "ska" uttalas på ett helt annat sätt än det logiska. Jag uttalar alltid namnet "fel" om jag vill att något ska förstå hur det stavas. Halvt hopplöst Så lättbegripligt förnamn var krav från mig

 

[Ainon]

Vår dotter är döpt efter min mormor. Alltid vetat att om jag får en dotter så ska hon heta Alva. Dock lite irriterande att det blivit så poppis precis i samma veva som vi fick barn
Mellannamn blev karlns släktnamn.

Till sonen som kommer i februari är vi lite oense. Jag gillar rejäla namn typ Karl-Oskar, Nils-Olof, Birger. Min man, gillar standardnamn för vår generation typ ’Johan’

Vi har tråkigt enkelt efternamn så behöver inte tänka på det.

Jag nämnde ett utav mina favoritnamn till en vän här om dagen och hon sa: "Ja, det är fint, men jag har minst två i varje klass som heter så" (hon är lärare). Ibland hör jag även väldigt unika namn och personer som förfasar sig över hur man kan ha valt något så udda. En del verkar tänka på hur namnet fungerar på andra språk, exempelvis engelska, i en mer internationell värld. Hur tänkte ni när ni valde namn och vad var viktigt för er?

Valde ni ett mellannamn? I så fall vilket namn blev det, bara ett annat namn som ni gillade eller någon släktings namn?

Tänkte ni någonting på hur namnet passade ihop med efternamnet, eller fick det stå helt separat?

(Jag är inte med barn, men tycker att det är kul att fundera lite på och hoppas att det blir aktuellt att välja ett barnnamn inom närmsta åren för vår del)

 

[SaraXX]

Vi har separerat och barnen har nu dubbla efternamn. Hade jag valt idag hade de nog bara haft två förnamn. Men förmodligen kommer de ju att bara ha ett efternamn när de blir vuxna, så det spelar väl ingen större roll kanske.

 

[Lingon]

-Internationellt
-Inte uppmuntra alltför mycket till smeknamn vi inte tycker om
-Ett namn som passar på en vuxen. Vissa ger sina barn namn som är supergulliga på ett litet barn men som i mina öron blir barnsliga på en vuxen.
-Ett välkänt namn med välkänd stavning men helst inte så vanligt att var tredje unge heter det.
-Passa ihop med efternamnet

 

[__sofia__]

Jag har inga barn själv, men kan förklara det jag vet om mitt och mina tre systrars namn.

Vi har alla tre namn var, dvs. ett tilltalsnamn och två mellannamn. Det sista mellannamnet (X) är ett släktnamn från mamma/mormors sida som är samma för alla.

När det gäller tilltalsnamnen så har vi fått det beskrivet så att den äldsta av oss fick det namnet som de tyckte bäst om som första namn och deras andrahandsval i mellannamn. Jag, som är 2:a barnet, fick sedan min systers mellannamn som förnamn. Och min yngre syster fick mitt mellannamn som förnamn. Dvs. min storasyster heter A B X, jag heter B C X, min lillasyster heter C D X. Sen den sista (som är tvilling med C), valde de att inte göra så med, och hon heter istället E F X. C och E är lite liknande namn och passar bra ihop med varandra.

A, B och F är alla namn som är på något sätt lite kopplat till mammas namn (hon har ett dubbelnamn). F är kopplat till min mosters namn (men inte exakt samma). Alla namnen är klassiska svenska namn och flera har funnits tidigare i släktträdet. Det är också namn som var "inne" då (dvs det finns flera B i min ålder, och flera C i ungefär hennes ålder osv.). A är dock lite mer ovanligt.

 

[underensten]

Tilltalsnamnet ville vi ha ett namn som inte var alltför ovanligt och svårt att uttala eller skriva ner om man hör det. Samtidigt inte vara särskilt vanligt så var och vartannat barn heter det. Jag ville att namnet skulle vara hyffsat kort och gärna funka bra på engelska.
Mellannamnet kommer ifrån sambons gammelfarmor och är rätt så ovanligt.
Tilltalsnamnet och efternamnet passar bra ihop. Mellannamnet kanske inte riktigt passar lika bra in, men det fick bli som det blev med det.

 

[vinkelina]

Vi har namn som går i släkte både medvetet och omedvetet

1. har min pappas mellannamn som tilltalsnamn och min mans mellannamn som mellannamn

2. har den Manliga varianten av min mormors namn (inte medvetet valt men de passade honom) mannen valde mellannamn då han ville ha ett fornnordiskt som passade med förnamnet. Utan att veta valde han min mormors pappas tilltalsnamn

3. Kommer som de ser ut nu att få min farmors mellannamn som tilltalsnamn, ett Mellannamn från min mors sida som finns hos ett barn i varje familj (i lite olika variationer) samt mitt förnamn som ännu ett tilltalsnamn

våra barns namn ”borde” fungera på svenska, finska och engelska då de språken talas. Men vi har satsats på de svenska och funkar hyfsat på andra språk

våra barns namn är på plats 90 och neråt av populär namn så liten risk med Anna A,B och C i klassen

 

[FengurLaugar]

När vi fick barn var det väldigt poppis med äldre namn som kanske våra föräldrar och mor- och farföräldrar har så vi vägrade sådana namn. Vi var mer inne på vår egen generation (jag är född -89 och maken -80) för den typen av namn var inte så vanliga då så risken att halva klassen skulle heta lika som våra var liten. Jag har alltid haft ett killnamn som jag gillat och sagt att får vi en pojk så blir det det namnet oavsett vad maken säger Nu fick vi två tjejer så yngsta tjejen heter en variant av det killnamnet och så döpte vi kaninen till det killnamnet istället haha.

Båda har varsitt mellannamn. Äldsta dottern har det efter min gammelmormor och yngsta dottern efter makens farmor.

 

[a1agnlju]

Vi valde namn som skulle vara lätt att stava och som vi tyckte om. Vi valde enklaste formen av stavning för säkerhets skull (trodde vi...) Bland annat börjar ena dotterns namn på K. Ett namn som ytterst sällan stavas med C. Likt förbaskat blir det felstavat hälften av gångerna.
Det spelar ingen roll hur man gör, det blir fel ändå

När det gäller mellannamn så har våra barn två mellannamn var. Ett från min sida och ett från min makes sida. Så har det alltid varit i min släkt så då körde vi på med det