Hur undviker man sjukskrivning?

[Fruentimber]

Jag är i kontakt med företagshälsovården sedan några månader tillbaka, och har gått till en psykolog där fyra gånger nu. Efter senaste samtalet igår stod det klart att hon anser att jag antingen behöver en sjukskrivning på "några veckor" alternativt byta jobb, men helst både och. Problemet är att jag dels på papperet har ett drömjobb (för mig), och att jag dels snarare misstänker att en sjukskrivning skulle öka stressnivån. Det är en riktigt dålig tidpunkt för sjukskrivning då mitt projekt befinner sig vid en kritisk punkt och det närmar sig arbetstopp för mina andra verksamheter (som jag sköter själv och är ensam ansvarig för). Det hör även till att jag bara är visstidsanställd, med en förhoppning om att bli tillsvidare. Arbetet bygger mycket på relationer och långsiktighet vilket också gör att jag tvekar inför en sjukskrivning just i detta läge - om någon "klantar till något" medan jag är borta så är det jag som får städa upp och reparera. Min arbetssituation är inte optimal och organisationen är väldigt rörig just nu vilket bidrar till stressen.

Är det någon här som också varit i valet och kvalet om sjukskrivning men lyckats undvika det på något sätt? Andra rutiner, gå ner i tid, annat som ni gjorde för att dra ner stressnivån? Alla tips är välkomna.

 

[Daff]

Kan det vara saker även i ditt privatliv som förvärrar stressen och går det i så fall att förändra något där?

Skulle du kunna be att få omfördela delar av dina arbetsuppgifter för att få det lite lugnare?

Och skulle det vara möjligt att ta dig igenom projektets avslut och arbetstoppen med tanken att sjukskriva dig när allt är klart?

 

[iNHALE]

Du har ett drömjobb på pappret men är det ett drömjobb på riktigt för dig? Sen kanske man behöver fundera på vad det i grunden är som gör att du står på randen till sjukskrivning från jobbet. Hanterar du arbetsbelastningen på ett sunt sätt? Har du verktygen du behöver för att klara av jobbet ordentligt? Tar du på dig mer arbete än du egentligen ska i din yrkesroll och gör extrasaker som egentligen är någon annans att göra? Tar du med dig jobbet hem så att det stjäl energi från din fritid?

Jag tror att man kan klara av ganska krävande jobb bara man lär sig hur man ska göra för att orka med det och hittar rätt sätt att balansera jobbet mot fritiden.

 

[Elegant machinery]

Jag tänkte precis föreslå att gå ner i tid, men då är det ju viktigt att man skalar bort motsvarande mängd arbetsuppgifter så du inte känner att du inte behöver utföra samma mängd jobb på färre timmar.

Tror också det är viktigt att man har en bra och förstående chef som kan agera "gatekeeper" i de fallen, för att förhindra att bollar kommer in från sidan, speciellt om man är snäll och dålig på att säga nej.

Finns det saker du kan delegera eller prioritera ner? Ta in konsulthjälp eller studentarbetare som kan avlasta enklare och tydligt avgränsade delar?

Du säger att det är ett drömjobb "på pappret", men är det, handen på hjärtat, ett drömjobb även i verkligheten? Vill du fortsätta såhär om du blir fast anställd? Eller krävs det att ni kanske är fler som delar på arbetsuppgifterna?

 

[Badger]

Jag är i kontakt med företagshälsovården sedan några månader tillbaka, och har gått till en psykolog där fyra gånger nu. Efter senaste samtalet igår stod det klart att hon anser att jag antingen behöver en sjukskrivning på "några veckor" alternativt byta jobb, men helst både och. Problemet är att jag dels på papperet har ett drömjobb (för mig), och att jag dels snarare misstänker att en sjukskrivning skulle öka stressnivån. Det är en riktigt dålig tidpunkt för sjukskrivning då mitt projekt befinner sig vid en kritisk punkt och det närmar sig arbetstopp för mina andra verksamheter (som jag sköter själv och är ensam ansvarig för). Det hör även till att jag bara är visstidsanställd, med en förhoppning om att bli tillsvidare. Arbetet bygger mycket på relationer och långsiktighet vilket också gör att jag tvekar inför en sjukskrivning just i detta läge - om någon "klantar till något" medan jag är borta så är det jag som får städa upp och reparera. Min arbetssituation är inte optimal och organisationen är väldigt rörig just nu vilket bidrar till stressen.

Är det någon här som också varit i valet och kvalet om sjukskrivning men lyckats undvika det på något sätt? Andra rutiner, gå ner i tid, annat som ni gjorde för att dra ner stressnivån? Alla tips är välkomna.

Dålig på sådant här. Men har du kollegor som på något sätt är inblandade i projektet eller i dina andra verksamheter som du sköter själv och är ensamt ansvarig för?

I så fall skulle jag rekommendera att skala av grejor på dem. De skulle ändå märka om du blev sjukskriven så det är ju bättre för dem om de får ta lite av det nu.

Dvs någon av de där någon som kan klanta till något om du är borta.

Sedan om fritiden tänker jag kanske att skala bort mobiltid och sociala media och byta det mot hm skogspromenad och läsa bok. Det brukar vara vilsamt för hjärnan tycker jag att få fokusera på en sak. Kanske ett lättsamt mysterium eller feelgood eller ngt.

Och kombinera det med att helt låta allt grejs hemmavid bara låta ligga eller att någon annan gör det. Dvs beställ hämtmat eller lev på mackor och någon annan diskar. Ingen dammsuger eller så på ett par tre veckor, det kan man ju reparera med en runda sedan. Ställ ut hästen i hagen eller vad som. All hemmatid med en bok/rita/sticka (ska tydligen vara mycket avslappnande enligt ngn forskare) eller med ngn slags rörelse som är avslappnande (vilket för mig kanske skulle vara ett jumpapass men för någon annan en promenad).

 

[Tassa]

En sjukskrivning kommer aldrig lägligt och en stressad hjärna kommer alltid tycka att det inte finns tid för en sjukskrivning. Jag tror att det är svårt om man redan står med näsan mot väggen. Risken är att du istället tar ett stort hopp rakt in i den. Jag skriver detta då jag själv jobbade på tok för länge innan jag bad om att bli sjukskriven pga stress. Och i efterhand var det inte värt det.

Men i perioder när jag har lite för mycket med allt riktar jag in mig på att bara äta, sova och jobba. Men det funkar ju inte i längden. Vad säger chefen om din situation?

 

[farin]

Jag är i kontakt med företagshälsovården sedan några månader tillbaka, och har gått till en psykolog där fyra gånger nu. Efter senaste samtalet igår stod det klart att hon anser att jag antingen behöver en sjukskrivning på "några veckor" alternativt byta jobb, men helst både och. Problemet är att jag dels på papperet har ett drömjobb (för mig), och att jag dels snarare misstänker att en sjukskrivning skulle öka stressnivån. Det är en riktigt dålig tidpunkt för sjukskrivning då mitt projekt befinner sig vid en kritisk punkt och det närmar sig arbetstopp för mina andra verksamheter (som jag sköter själv och är ensam ansvarig för). Det hör även till att jag bara är visstidsanställd, med en förhoppning om att bli tillsvidare. Arbetet bygger mycket på relationer och långsiktighet vilket också gör att jag tvekar inför en sjukskrivning just i detta läge - om någon "klantar till något" medan jag är borta så är det jag som får städa upp och reparera. Min arbetssituation är inte optimal och organisationen är väldigt rörig just nu vilket bidrar till stressen.

Är det någon här som också varit i valet och kvalet om sjukskrivning men lyckats undvika det på något sätt? Andra rutiner, gå ner i tid, annat som ni gjorde för att dra ner stressnivån? Alla tips är välkomna.

Nja... jag ville inte heller bli sjukskriven vid min första utmattning, tänkte att det nog inte är så farligt, det går nog över, jag ska bara ta mig igenom den där toppen. Och den. Och den. Min läkare fick mig att acceptera 50% sjukskrivning till en början.
Det gjorde att jag inte kraschade totalt av min egen envishet. Men det gjorde också att jag bara sköt problemet framför mig ett tag till. Efter ungefär ett halvår, med försök att gå tillbaka på heltid, blev jag tvungen att lyssna på min hjärna som faktiskt väldigt konkret sa stopp och vara sjukskriven på heltid.

Hur det är för dig vet ju bara du och möjligen din psykolog, din chef, dina närmaste. Kanske räcker det att dra i nödbromsen och vara sjukskriven på deltid för att få ner stressnivån? Men det är inte osannolikt att du då bara skjuter problemen på framtiden, med risk att du faktiskt förvärrar ditt mående och följderna av din stress ordentligt. Vad ser du själv som den/de största anledningen till din stress? Arbetsmängd, organisation, otydlighet, förutsättningar, annat? Och är det något som är möjligt att förändra? Är arbetet det enda som bygger stress eller har du saker utanför jobbet som du stressar över/mår dåligt av? Eller kan du på riktigt använda din tid utanför jobbet till återhämtning? Prioritera dig själv och ditt mående, det är sällan någon annan gör det åt en.

 

[A_NN_A]

Jag blev inte av med den bristande förmågan att faktiskt göra saker. Hade vilja, men saknade förmåga.
Gjorde det jag var tvungen att göra, inte mer.

Jobbade 45-50h/vecka. Har gått ner till 40h.

Har fått hjälp med medicin som ska ge mig hjälp att ta mig över tröskeln och göra saker.
Kombinationen av dessa två har hjälpt mig.

Det är ju säkerligen beroende av hur problemen visar sig om detta hjälper eller inte.

 

[Silver Girl]

Vårdpersonal brukar inte föreslå sjukskrivning i onödan, så jag skulle lyssna på psykologen. Det blir så mycket svårare att komma tillbaka om du går hela vägen in i väggen, än om du nuddar den och backar i tid.

 

[Fruentimber]

Kan det vara saker även i ditt privatliv som förvärrar stressen och går det i så fall att förändra något där?

Skulle du kunna be att få omfördela delar av dina arbetsuppgifter för att få det lite lugnare?

Och skulle det vara möjligt att ta dig igenom projektets avslut och arbetstoppen med tanken att sjukskriva dig när allt är klart?

Jag skulle säga att jag har ett helt "normalt liv" i jämförelse med många andra, och har väl inget annat specifikt som stressar just nu.

Vi omfördelade en del i våras och tog in en extra i projektet då som avlastning. Dessvärre har hen nu sagt upp sig, bland annat pga organisationens bristande kommunikation, ledning och planering.

Projektet avslutas nästa år men arbetstoppen i mina andra verksamheter stannar av i februari, så att skjuta på det är ju en möjlighet.

Du har ett drömjobb på pappret men är det ett drömjobb på riktigt för dig? Sen kanske man behöver fundera på vad det i grunden är som gör att du står på randen till sjukskrivning från jobbet. Hanterar du arbetsbelastningen på ett sunt sätt? Har du verktygen du behöver för att klara av jobbet ordentligt? Tar du på dig mer arbete än du egentligen ska i din yrkesroll och gör extrasaker som egentligen är någon annans att göra? Tar du med dig jobbet hem så att det stjäl energi från din fritid?

Jag tror att man kan klara av ganska krävande jobb bara man lär sig hur man ska göra för att orka med det och hittar rätt sätt att balansera jobbet mot fritiden.

Jobbet i sig är inte särskilt krävande, problemet är arbetsbelastningen och att jag befinner mig i två olika arbetsområden (projekt + annan verksamhet). Min tjänst är ny, och man underskattade gravt vad båda delarna skulle ta i tid. Vi omfördelade en del i våras då jag hade varningstecken på stress, se svar ovan. Tyvärr är just hög arbetsbelastningen kännetecknande för många i organisationen (idéburen organisation, ej vinstdrivande).

Jag tänkte precis föreslå att gå ner i tid, men då är det ju viktigt att man skalar bort motsvarande mängd arbetsuppgifter så du inte känner att du inte behöver utföra samma mängd jobb på färre timmar.

Tror också det är viktigt att man har en bra och förstående chef som kan agera "gatekeeper" i de fallen, för att förhindra att bollar kommer in från sidan, speciellt om man är snäll och dålig på att säga nej.

Finns det saker du kan delegera eller prioritera ner? Ta in konsulthjälp eller studentarbetare som kan avlasta enklare och tydligt avgränsade delar?

Du säger att det är ett drömjobb "på pappret", men är det, handen på hjärtat, ett drömjobb även i verkligheten? Vill du fortsätta såhär om du blir fast anställd? Eller krävs det att ni kanske är fler som delar på arbetsuppgifterna?

Jag kommer inte att vilja ha en fast anställning med samma upplägg, det stämmer. Arbetsbelastningen är för hög och jag är den enda på avdelningen som jobbar inom både projekt och annan verksamhet. Det är svårt att förena, då båda tar mycket tid och energi.

Jag var snäll första året men är väl desto "bittrare" nu efter att ha lagt ner mycket tid och energi på mitt jobb, fått bra resultat och ännu inte blivit tillsvidareanställd (tjänsten har förlängts två gånger). Jag skulle säga att jag är duktig på att säga nej numera, men skulle absolut behöva säga ifrån på andra sätt vad gäller min arbetssituation.

 

[corzette]

Jag va på väg in i "väggen" nu när jag bytt jobb... Det var mkt redan på förra jobbet och vi hade en körig period när jag började på nya. Jag valde att gå ner i tid, dels för att jag har semester att ta ut (måste ta ut årets inarbetade i år, om jag inte vill ha de i pengar sen vid årsskiftet) så jag har valt att va ledig måndagar. Detta plus att det såklart blev drägligare på jobbet (semestrar och sjukdom ställde till det i somras) så har jag nu landat i jobbet och är inte alls lika stressad längre.

Så även om det "bara" är en dag mindre jag jobbar, gör det JÄTTEmycket för mitt mående !

Till TS Spontant känner jag att om du är projektansvarig måste du ändå kunna lita på de du har under dej, OM du inte gör det säger det lika mkt "negativt" om dej som om det inte funkar om du går ner i tid. Du måste ju kunna visa att du har rätt folk på rätt plats om du vill ha rätt "output" ... Dvs du ska kunna vara borta och saker ska gå "rätt".

 

[Fruentimber]

Dålig på sådant här. Men har du kollegor som på något sätt är inblandade i projektet eller i dina andra verksamheter som du sköter själv och är ensamt ansvarig för?

I så fall skulle jag rekommendera att skala av grejor på dem. De skulle ändå märka om du blev sjukskriven så det är ju bättre för dem om de får ta lite av det nu.

Dvs någon av de där någon som kan klanta till något om du är borta.

Sedan om fritiden tänker jag kanske att skala bort mobiltid och sociala media och byta det mot hm skogspromenad och läsa bok. Det brukar vara vilsamt för hjärnan tycker jag att få fokusera på en sak. Kanske ett lättsamt mysterium eller feelgood eller ngt.

Och kombinera det med att helt låta allt grejs hemmavid bara låta ligga eller att någon annan gör det. Dvs beställ hämtmat eller lev på mackor och någon annan diskar. Ingen dammsuger eller så på ett par tre veckor, det kan man ju reparera med en runda sedan. Ställ ut hästen i hagen eller vad som. All hemmatid med en bok/rita/sticka (ska tydligen vara mycket avslappnande enligt ngn forskare) eller med ngn slags rörelse som är avslappnande (vilket för mig kanske skulle vara ett jumpapass men för någon annan en promenad).

Vi tog in en kollega i projektet i våras men hen har nu sagt upp sig och går i januari. Någon annan lösning har ännu inte presenterats vilket förstås ökar stressen. Mina andra kollegor är inte inblandade i mina andra verksamheter och de riskerar nog snarare att hamna i kläm/glömmas bort då flera redan har hög belastning.

Ja, scrollandet skulle verkligen behöva förbättras! Hemmet ser mestadels ut som kaos, så det är vad det är. Framför allt skulle jag definitivt kunna få en bättre återhämtning på något sätt, jag vet dock inte riktigt hur eller med vad.

En sjukskrivning kommer aldrig lägligt och en stressad hjärna kommer alltid tycka att det inte finns tid för en sjukskrivning. Jag tror att det är svårt om man redan står med näsan mot väggen. Risken är att du istället tar ett stort hopp rakt in i den. Jag skriver detta då jag själv jobbade på tok för länge innan jag bad om att bli sjukskriven pga stress. Och i efterhand var det inte värt det.

Men i perioder när jag har lite för mycket med allt riktar jag in mig på att bara äta, sova och jobba. Men det funkar ju inte i längden. Vad säger chefen om din situation?

Chefen är förstående och vill väl, men det är svårt att fördela uppgifter på andra då andra redan är högt belastade. Jag skulle säga att det är ett genomgående bekymmer.

Nja... jag ville inte heller bli sjukskriven vid min första utmattning, tänkte att det nog inte är så farligt, det går nog över, jag ska bara ta mig igenom den där toppen. Och den. Och den. Min läkare fick mig att acceptera 50% sjukskrivning till en början.
Det gjorde att jag inte kraschade totalt av min egen envishet. Men det gjorde också att jag bara sköt problemet framför mig ett tag till. Efter ungefär ett halvår, med försök att gå tillbaka på heltid, blev jag tvungen att lyssna på min hjärna som faktiskt väldigt konkret sa stopp och vara sjukskriven på heltid.

Hur det är för dig vet ju bara du och möjligen din psykolog, din chef, dina närmaste. Kanske räcker det att dra i nödbromsen och vara sjukskriven på deltid för att få ner stressnivån? Men det är inte osannolikt att du då bara skjuter problemen på framtiden, med risk att du faktiskt förvärrar ditt mående och följderna av din stress ordentligt. Vad ser du själv som den/de största anledningen till din stress? Arbetsmängd, organisation, otydlighet, förutsättningar, annat? Och är det något som är möjligt att förändra? Är arbetet det enda som bygger stress eller har du saker utanför jobbet som du stressar över/mår dåligt av? Eller kan du på riktigt använda din tid utanför jobbet till återhämtning? Prioritera dig själv och ditt mående, det är sällan någon annan gör det åt en.

All of the above, på din fråga om de största anledningarna till stressen. Jag tror inte att jag hittat knappen för "riktig återhämtning" ännu, det verkar vara så olika saker för olika personer. Vi gör förstås även en del hemma, men det är ju inte saker som vi inte kan vänta med, så jag skulle säga att det ändå är ganska lugnt på den fronten.

Sjukskriven på deltid kanske skulle kunna funka faktiskt, det ska jag ha med mig i bakhuvudet på nästa avstämning. Precis som du säger så kanske man skjuter på problemet istället, det vet jag inte riktigt. Det beror nog på vad de presenterar för lösning nu när jag blir av med en kollega som jag delat uppgifter med i projektet.

 

[Fruentimber]

Jag va på väg in i "väggen" nu när jag bytt jobb... Det var mkt redan på förra jobbet och vi hade en körig period när jag började på nya. Jag valde att gå ner i tid, dels för att jag har semester att ta ut (måste ta ut årets inarbetade i år, om jag inte vill ha de i pengar sen vid årsskiftet) så jag har valt att va ledig måndagar. Detta plus att det såklart blev drägligare på jobbet (semestrar och sjukdom ställde till det i somras) så har jag nu landat i jobbet och är inte alls lika stressad längre.

Så även om det "bara" är en dag mindre jag jobbar, gör det JÄTTEmycket för mitt mående !

Till TS Spontant känner jag att om du är projektansvarig måste du ändå kunna lita på de du har under dej, OM du inte gör det säger det lika mkt "negativt" om dej som om det inte funkar om du går ner i tid. Du måste ju kunna visa att du har rätt folk på rätt plats om du vill ha rätt "output" ... Dvs du ska kunna vara borta och saker ska gå "rätt".

Jag är inte projektansvarig, men projektledare. Jobbar i icke-vinstdrivande organisation och därmed har jag inte några "under mig" att delegera uppgifter till då de jag jobbar med är ideella organisationer. Vi har en anställd inom projektet som ledare/ambassadör, och så tar vi in externa till vissa delar. En av mina kollegor har varit inblandad men hen har nu sagt upp sig, dessvärre.

 

[Fruentimber]

Jag blev inte av med den bristande förmågan att faktiskt göra saker. Hade vilja, men saknade förmåga.
Gjorde det jag var tvungen att göra, inte mer.

Jobbade 45-50h/vecka. Har gått ner till 40h.

Har fått hjälp med medicin som ska ge mig hjälp att ta mig över tröskeln och göra saker.
Kombinationen av dessa två har hjälpt mig.

Det är ju säkerligen beroende av hur problemen visar sig om detta hjälper eller inte.

En punkt för mig som är problematisk är definitivt prioritering. Ibland blir jag fullständigt handlingsförlamad istället, så jag känner igen mig i det du skriver.

Vårdpersonal brukar inte föreslå sjukskrivning i onödan, så jag skulle lyssna på psykologen. Det blir så mycket svårare att komma tillbaka om du går hela vägen in i väggen, än om du nuddar den och backar i tid.

Jo, jag misstänker ju att det är så.

 

[em-pirre]

Jag är i kontakt med företagshälsovården sedan några månader tillbaka, och har gått till en psykolog där fyra gånger nu. Efter senaste samtalet igår stod det klart att hon anser att jag antingen behöver en sjukskrivning på "några veckor" alternativt byta jobb, men helst både och. Problemet är att jag dels på papperet har ett drömjobb (för mig), och att jag dels snarare misstänker att en sjukskrivning skulle öka stressnivån. Det är en riktigt dålig tidpunkt för sjukskrivning då mitt projekt befinner sig vid en kritisk punkt och det närmar sig arbetstopp för mina andra verksamheter (som jag sköter själv och är ensam ansvarig för). Det hör även till att jag bara är visstidsanställd, med en förhoppning om att bli tillsvidare. Arbetet bygger mycket på relationer och långsiktighet vilket också gör att jag tvekar inför en sjukskrivning just i detta läge - om någon "klantar till något" medan jag är borta så är det jag som får städa upp och reparera. Min arbetssituation är inte optimal och organisationen är väldigt rörig just nu vilket bidrar till stressen.

Är det någon här som också varit i valet och kvalet om sjukskrivning men lyckats undvika det på något sätt? Andra rutiner, gå ner i tid, annat som ni gjorde för att dra ner stressnivån? Alla tips är välkomna.

Exakt precis så har jag det. Läkare vill sjukskriva, hälsovårdare ber mig ta ledigt. Jag har inte resurser till att klara en sjukskrivning (jag hade stressat ännu mera och sedan haft dubbelt med jobb då jag kommer tillbaka).

Jag gjorde under den värsta perioden så att jag tog en dag ledigt i veckan. Sen försökte jag kolla in en passlig tid att ta en vecka ledigt. Mycket hjälp av psykolog.

Nu blev det så att jag bestämt mig för stt byta jobb för att komma undan stressen.


Men för att överleva det värsta är det att boka in tid för sig själv. Riktigt fundera på vad som ger dig återhämtning.
Minimera alla onödiga måsten och borden.

Då du har lite mer resurser får du ta och fundera på vad som känns bäst för framtiden.

Jag vet hur det känns, tyvärr. Andas, skäm bort dig själv. Hitta sånt som ger energi och gör det.

 

[farin]

Vi tog in en kollega i projektet i våras men hen har nu sagt upp sig och går i januari. Någon annan lösning har ännu inte presenterats vilket förstås ökar stressen. Mina andra kollegor är inte inblandade i mina andra verksamheter och de riskerar nog snarare att hamna i kläm/glömmas bort då flera redan har hög belastning.

Ja, scrollandet skulle verkligen behöva förbättras! Hemmet ser mestadels ut som kaos, så det är vad det är. Framför allt skulle jag definitivt kunna få en bättre återhämtning på något sätt, jag vet dock inte riktigt hur eller med vad.



Chefen är förstående och vill väl, men det är svårt att fördela uppgifter på andra då andra redan är högt belastade. Jag skulle säga att det är ett genomgående bekymmer.



All of the above, på din fråga om de största anledningarna till stressen. Jag tror inte att jag hittat knappen för "riktig återhämtning" ännu, det verkar vara så olika saker för olika personer. Vi gör förstås även en del hemma, men det är ju inte saker som vi inte kan vänta med, så jag skulle säga att det ändå är ganska lugnt på den fronten.

Sjukskriven på deltid kanske skulle kunna funka faktiskt, det ska jag ha med mig i bakhuvudet på nästa avstämning. Precis som du säger så kanske man skjuter på problemet istället, det vet jag inte riktigt. Det beror nog på vad de presenterar för lösning nu när jag blir av med en kollega som jag delat uppgifter med i projektet.

Rent krasst så är det chefens ansvar att prioritera, inte ditt (under förutsättning att du lyfter problemet med chefen och det tolkar jag det som du gjort). Du kan tala om vad som upplevs rimligt att hinna med, och tänk då på att det blir mindre och mindre ju närmare utmattning du är, sen får chefen avgöra vad som kan skalas bort/läggas på någon annan eller invitation bättre tider. Det är inte du som ska täcka upp gör om ni har för få resurser. Att prioritera innebär inte att bara göra en lista med i vilken ordning saker ska göras, det kan också innebära att stryka saker.

Angående att jobba deltid så gör jag numer det permanent. Har gått ned till 80 %, är ledig en dag i veckan och den är anledningen till att jag inte studsat tillbaka in i väggen fler gånger. Jag hinner och orkar göra de sakerna utanför jobbet som ger mig glädje och energi. I morgon ska jag träna för Niina

 

[Islandshästryttare]

Gör det du kan för att underlätta hemma. Finns ju tjänster som städhjälp, hemkörning av mat från affären beroende på vart man bor,, vissa levererar hem färdiga matlådor som är lite lyxigare som bara är att värma, lämna in tvätten på kemtvätt och liknande. Vilken eller vilka tjänster du eventuellt vill beställa är ju upp till dig såklart @Fruentimber men det finns ju massa saker man kan göra för att underlätta livet i stressiga perioder. Kan också vara skönt att boka en massage, ta en halvdag eller heldag på spa och liknande.

Sen ska man såklart inte underskatta riskerna med att vara på väg in i ohälsa på grund av stress är det illa så är det klart bättre att ta en sjukskrivning nu än att gå in i väggen då kan det ta flera år att komma tillbaka. Så behöver du en sjukskrivning så ta det medan den fortfarande kan bli kort.

 

[Sofie.S]

Lyssna på kroppen - se varningssignalerna innan de blinkar så starkt att de inte går att missa.

Jag var nyexaminerad och drog i högsta växeln. Arbetslagledare, chefsutbildning och en problematisk arbetsmiljö. Jag krascha, hårt. Tog alldeles för stort ansvar och jobbet blev min högsta prioritet.
I december förra året började kroppen signalera - svagt. I mars börja kroppen skrika, jag fick sådana kroppsliga symtom som gjorde att jag blev sjukskriven en vecka. Körde på, bet ihop. ”Det blir bättre snart”.
I oktober tog min kropp slut. Yrsel, kräkningar, sömnsvårigheter, dåligt närminne, koncentrationssvårigheter, hjärtklappning och nedstämdhet.

Jag är sjukskriven för utmattningssyndrom nu.
Jag skulle ha lyssnat på kroppen och sökt vård tidigare.
Börjar du fundera i de banorna du gör - då är något fel. Försök hitta orsakerna och ta hjälp, i tid.

 

[Anemone]

Sjukskrev mig inte när arbetsbelastningen under flera år varit för hög. Kom inte ihåg vad jag gjort dagen innan, trots att jag kunde läsa det i kalendern. Svarta hål i minnet. Började tänka långsamt, sov dåligt. Gjorde fel. Kom för sent till kunder. Sjukskrev mig inte heller när jag bröt ihop i gråt och inte kunde köra till jobbet. Tog ledigt den dagen.

Jag har så många gånger ångrat att jag inte sjukskrev mig. Mitt mående gick ut över mitt arbete (min chef tyckte jag gjorde det bra nog…).

Jag lyckades byta jobb till sist (i en liten bransch). Det är lätt att vara efterklok, men jag borde slutat långt innan eller sjukskrivit mig.

 

[Unafraid]

Jag gick också in i väggen med en jäkla smäll. Jag har nog inte många minnen kvar efter de första tre-sex månaderna efter det. Det är det absolut "dummaste" jag har gjort. Jag förstod dock inte alls vad som var på väg att hända. Mitt råd till alla andra är att undvika att krascha. Du kommer annars riskera permanenta skador. INTE värt det. Jag hade tur att mitt jobb gick i konkurs när jag kommit upp i 50%. Så jag fick rehabilitera mig på världens bästa sommarjobb och sen plugga i tre år. Efter det var det inte längre några problem att jobba heltid, men jag orkar inte i närheten av lika mycket längre. Det är nog sex år sen nu.