Hur uppfostra och minska stress

[SweetSunday]

Min tollare fyller 2 år i slutet av mars. Han är en underbar hund med mycket energi och glädje. Vårt (eller egentligen mitt) problem är att den här energin och glädjen är lite svårstyrd och kan gå över till någon typ av stress (antar jag) eller iallafall en stor impulsivitet. Vi tränar stadga regelbundet och i träningssituationer funkar det super, han sitter kvar när jag kastar dummies eller leksaker. Han kan behärska sig när han vet att "snart får jag". Dvs om vi ska träffa hans syster har han inga problem att sitta kvar fint, för han vet att han kommer få hälsa om han gör det.

Problem 1:
I andra hundmöten har vi större bekymmer. Sätter jag honom vid sidan av gångbanan, stirrar han ut den andra hunden och börjar så småningom skrika (typ "tollarskrik") och vilja framframfram till den andra hunden. Fortsätter jag gå med honom i "nära" (ett något mer avslappnat fot, typ jaktfot) så kastar han sig framför eller bakom mig i riktning mot den andra hunden och skriker. Längre avstånd funkar bättre (jag vet att jag alltid bör ta ut avståndet, men går man på gångbanan påväg till skogen är det svårare även om jag brukar traska in i skogen vid sidan av så brukar det vara försent, för har han sett hunden låser han sig och jag får i stort sett släpa honom efter mig in i skogen och han stretar för fullt åt andra hållet).

Problem 2:
Han funkar oftast okej numera när vi möter cyklar, gångare och joggare. Även barnvagnar funkar numera. Men några gånger i veckan gör det inte det och jag kan oftast inte se något särskilt med de situationerna... Oftast är det joggare eller cyklar han kan kasta sig mot (jag antar att det är någon typ av jaktinstinkt eller att han ser hastigheten som hotfull) i dessa fall. Men idag skulle vi gå ut på morgonens kissrunda och en granne slängde soporna. Vi gick förbi, trodde jag, men min hund kastade sig mot henne (i detta fall tolkade jag det som ett otroligt intensiv hälsning) fast jag precis innan hade förmanat honom att vi skulle kissa inte hälsa (hon gick förbi när han stod och kissade innan och sen gick vi förbi henne vid soptunnorna). Han kan nog uppfattas som ganska otäck av andra människor av den anledningen (om inte människorna är hundvana) och ffa av hundrädda skulle han nog kunna ses som riktigt läskig. Jag vill ju att han ska förstå att han inte får, men vet inte hur jag ska träna detta. Jag försöker att ha honom i "nära" när vi transporterar oss längs vägar osv. Men precis utanför lägenheten är han oftast lite friare för att han ska kunna kissa ect. direkt när vi kommer ut. Ofta har han lite extra energi precis när vi kommer ut också så det brukar de första fem minutrarna av promenaden vara svårare att få honom att gå fint för han är så glad och uppe i varv.

Problem 3:
Besökare... När någon kommer hem till mig blir de totalt överfallna av en superlycklig hund som är totalt uppe i varv och hoppar och studsar. Han kan få igång någon slags kamp-/brottningslek med besökaren. Om besökaren är min familj vet de ju detta och de sätter sig på huk och hälsar lugnt. Min pojkväns mamma tycker det är lite för kul när han blir glad så där är det riktigt illa eftersom hon omedvetet uppmuntrar det och jag kan nästan bli lite rädd att någon av dem ska skada sig samt att stressen inte känns särskilt hälsosam överlag. När vi bor hemma hos mina föräldrar (ex över jul) så gör han likadant på deras gäster, vilket resulterat i att han oftast fått ha koppel första halvtimmen när de kommit för att han ska hinna lugna sig. Jag vet inte hur jag ska lösa detta, det är onödigt att han ska stressa upp sig så mycket. Det kan inte vara nyttigt för honom. När jag kommer hem blir han liknande men i mycket lugnare format. Han kan studsa lite på mig med och vill såklart hälsa, men det som sker med okända människor alternativt familj, vänner osv är i en intensitet som är 200% högre.

Vi har egentligen även ett fjärde problem men jag tror att alla problemen hör ihop och detta är något som händer riktigt sällan. Detta är ett beteende som uppkommer när han blir överraskad eller rädd, men jag tror att detta är något jag bara får acceptera. Det sker aldrig mot mig då jag vet vad som triggar det samt att min hund nog aldrig någonsin ser mig som ett hot på det sättet han kan känna osäkerhet mot andra. Vid några få tillfällen har han uppvisat ett aggressivt beteende (nej, menar inte att han är aggressiv, hundar överlag är inte aggressiva, men i dessa situationer kan beteendet bli aggressivt i någon typ av självförsvar.). Exempel är att han var hos hundvakt i somras som råkade trampa honom på en tass (tror jag det var) när han låg och sov och hon fick då två hugg i handen. Mycket hundvan hundvakt som har min hunds syster så det blev inget mer allvarligt av det sedan utan de gick på promenad ruskade av sig "konflikten" och var sedan goda vänner igen. Hon är inte rädd för honom idag och han har aldrig bitit någon efter det. Detta hände i maj 2018. (Under hösten 2018 morrade han åt mig vid två tillfällen då jag lyfte honom, detta är jag dock säker på berodde på smärta då han har IBD och under den perioden hade mått något sämre (testade just då ny medicin som funkade dåligt) och båda tillfällena han morrade sammanföll med att jag höll på hans mage som då lära ha gjort ont, så detta räkna jag inte som något allvarligt alls, bara en smärtsignal (nu mår han såvitt jag kan bedöma bättre igen då vi har kontinuerlig kontakt med veterinär).)

Den andra gången jag tänker på var hemma hos min pojkvän då han lagt sig på gardinen (lång gardin som min pojkvän inte brytt sig om att lägga upp) och risken är då att gardinstången ramlar ner så min pojkvän sa typ "nej, bort, där borta kan du ligga" pekar på filten. Min pojkvän var inte arg men han inte-arga-ton utan tydliga låter nog ändå argare än han är van vid (jag blir väldigt sällan arg). Tillsammans med den pekande armen, samt att min pojkvän var i sängen och min hund på golvet gjorde nog att min hund kände sig hotad och han morrade, skällde och högg i luften. Min pojkvän blev inte rädd, men jag blev väldigt ledsen då jag blir väldigt berörd av att se min hund så pass osäker. Jag vill ju att han ska känna sig trygg. Det är bara dessa tillfällen som detta har hänt så tydligt. Annars kan han ibland bli överdrivet intensiv vid lek och hugga i luften och skälla om man leker med honom med en boll på golvet eller liknande (ffa om en man (ex min bror, pojkvän, pojkväns bror ect.) gör detta och de retas mycket och själva går upp i energi. Vid dessa tillfällen låter han nog farligare än det är, det är nog lek, men den blir kanske lite väl intensiv (han kan låta så när han leker med sin syster med, men då brukar de ligga på gränsen till bråk för 2 sekunder senare kan det slå över till att de bråkar och är osams (vilket är lätt att avbryta och avstyra och de kan leka lugnt sen igen, de har inget ihållande agg och de skulle aldrig skada varandra).

Han är känslig för min sinnesstämning. Reser jag mig snabbt från en stol för att potatisen håller på att koka över kan han kasta sig upp ur sin sömn skällandes och kasta sig mot mig. Tror att han tror att jag reagerar på något farligt. Man gör alltså inget mot mig i sig, utan han kastar sig skällandes mot mig men han försöker inte skada mig så tycker inte att det egentligen verkar riktat mot mig.

Han får endast, endast äta sitt torrfoder (RC anallergenic) pga sin sjukdom IBD (kronisk tarminflammation, äter även kortison för detta), vilket försvårar träning i många situationer då torrfoder duger när vi inte har störningar. Men vid störningar (hundar ect.) duger det oftast inte. Leksak funkar bra, speciellt hans favorit frisbee, men drar ju upp honom i sinnesstämning. Kampleksaker funkar generellt vid svårare störningar än godis gör, men inte vid hundmöten. Frisbeen är ju lite svår att distrahera honom med när han är kopplad.

Blev världens längsta text. Sorry för det! Vill ha alla råd ni har! Han aktiveras i lagom mängd såvitt jag kan bedöma, men kan berätta kring hur vår vardag ser ut också, tänker att inlägget blir långt bara, så fråga gärna om ni undrar över något! Vill tillägga att största delen av vår vardag ändå är glädje, mys, lek och bus och att dessa händelser är en ganska liten del av vår vardag trots allt (då jag väljer att gå i skogen där inte många andra går osv, för att slippa hundmöten osv). Problemen orsakar mig mycket huvudbry och jag blir frustrerad och ledsen över dem nästan varje dag (men vi har bra dagar också!), men jag anpassar våra dagar så att den mesta av vår träning och lek blir positiv och inte påverkas av våra problem!

Vill tillägga att jag är alltså aldrig rädd för min hund, utan är rädd och ledsen för hans skull, var att han är stressad och för att han ska skada sig (eller andra). Jag vill bara att han ska må bra.

 

[Wingates]

Min tollare fyller 2 år i slutet av mars. Han är en underbar hund med mycket energi och glädje. Vårt (eller egentligen mitt) problem är att den här energin och glädjen är lite svårstyrd och kan gå över till någon typ av stress (antar jag) eller iallafall en stor impulsivitet. Vi tränar stadga regelbundet och i träningssituationer funkar det super, han sitter kvar när jag kastar dummies eller leksaker. Han kan behärska sig när han vet att "snart får jag". Dvs om vi ska träffa hans syster har han inga problem att sitta kvar fint, för han vet att han kommer få hälsa om han gör det.

Problem 1:
I andra hundmöten har vi större bekymmer. Sätter jag honom vid sidan av gångbanan, stirrar han ut den andra hunden och börjar så småningom skrika (typ "tollarskrik") och vilja framframfram till den andra hunden. Fortsätter jag gå med honom i "nära" (ett något mer avslappnat fot, typ jaktfot) så kastar han sig framför eller bakom mig i riktning mot den andra hunden och skriker. Längre avstånd funkar bättre (jag vet att jag alltid bör ta ut avståndet, men går man på gångbanan påväg till skogen är det svårare även om jag brukar traska in i skogen vid sidan av så brukar det vara försent, för har han sett hunden låser han sig och jag får i stort sett släpa honom efter mig in i skogen och han stretar för fullt åt andra hållet).

Problem 2:
Han funkar oftast okej numera när vi möter cyklar, gångare och joggare. Även barnvagnar funkar numera. Men några gånger i veckan gör det inte det och jag kan oftast inte se något särskilt med de situationerna... Oftast är det joggare eller cyklar han kan kasta sig mot (jag antar att det är någon typ av jaktinstinkt eller att han ser hastigheten som hotfull) i dessa fall. Men idag skulle vi gå ut på morgonens kissrunda och en granne slängde soporna. Vi gick förbi, trodde jag, men min hund kastade sig mot henne (i detta fall tolkade jag det som ett otroligt intensiv hälsning) fast jag precis innan hade förmanat honom att vi skulle kissa inte hälsa (hon gick förbi när han stod och kissade innan och sen gick vi förbi henne vid soptunnorna). Han kan nog uppfattas som ganska otäck av andra människor av den anledningen (om inte människorna är hundvana) och ffa av hundrädda skulle han nog kunna ses som riktigt läskig. Jag vill ju att han ska förstå att han inte får, men vet inte hur jag ska träna detta. Jag försöker att ha honom i "nära" när vi transporterar oss längs vägar osv. Men precis utanför lägenheten är han oftast lite friare för att han ska kunna kissa ect. direkt när vi kommer ut. Ofta har han lite extra energi precis när vi kommer ut också så det brukar de första fem minutrarna av promenaden vara svårare att få honom att gå fint för han är så glad och uppe i varv.

Problem 3:
Besökare... När någon kommer hem till mig blir de totalt överfallna av en superlycklig hund som är totalt uppe i varv och hoppar och studsar. Han kan få igång någon slags kamp-/brottningslek med besökaren. Om besökaren är min familj vet de ju detta och de sätter sig på huk och hälsar lugnt. Min pojkväns mamma tycker det är lite för kul när han blir glad så där är det riktigt illa eftersom hon omedvetet uppmuntrar det och jag kan nästan bli lite rädd att någon av dem ska skada sig samt att stressen inte känns särskilt hälsosam överlag. När vi bor hemma hos mina föräldrar (ex över jul) så gör han likadant på deras gäster, vilket resulterat i att han oftast fått ha koppel första halvtimmen när de kommit för att han ska hinna lugna sig. Jag vet inte hur jag ska lösa detta, det är onödigt att han ska stressa upp sig så mycket. Det kan inte vara nyttigt för honom. När jag kommer hem blir han liknande men i mycket lugnare format. Han kan studsa lite på mig med och vill såklart hälsa, men det som sker med okända människor alternativt familj, vänner osv är i en intensitet som är 200% högre.

Vi har egentligen även ett fjärde problem men jag tror att alla problemen hör ihop och detta är något som händer riktigt sällan. Detta är ett beteende som uppkommer när han blir överraskad eller rädd, men jag tror att detta är något jag bara får acceptera. Det sker aldrig mot mig då jag vet vad som triggar det samt att min hund nog aldrig någonsin ser mig som ett hot på det sättet han kan känna osäkerhet mot andra. Vid några få tillfällen har han uppvisat ett aggressivt beteende (nej, menar inte att han är aggressiv, hundar överlag är inte aggressiva, men i dessa situationer kan beteendet bli aggressivt i någon typ av självförsvar.). Exempel är att han var hos hundvakt i somras som råkade trampa honom på en tass (tror jag det var) när han låg och sov och hon fick då två hugg i handen. Mycket hundvan hundvakt som har min hunds syster så det blev inget mer allvarligt av det sedan utan de gick på promenad ruskade av sig "konflikten" och var sedan goda vänner igen. Hon är inte rädd för honom idag och han har aldrig bitit någon efter det. Detta hände i maj 2018. (Under hösten 2018 morrade han åt mig vid två tillfällen då jag lyfte honom, detta är jag dock säker på berodde på smärta då han har IBD och under den perioden hade mått något sämre (testade just då ny medicin som funkade dåligt) och båda tillfällena han morrade sammanföll med att jag höll på hans mage som då lära ha gjort ont, så detta räkna jag inte som något allvarligt alls, bara en smärtsignal (nu mår han såvitt jag kan bedöma bättre igen då vi har kontinuerlig kontakt med veterinär).)

Den andra gången jag tänker på var hemma hos min pojkvän då han lagt sig på gardinen (lång gardin som min pojkvän inte brytt sig om att lägga upp) och risken är då att gardinstången ramlar ner så min pojkvän sa typ "nej, bort, där borta kan du ligga" pekar på filten. Min pojkvän var inte arg men han inte-arga-ton utan tydliga låter nog ändå argare än han är van vid (jag blir väldigt sällan arg). Tillsammans med den pekande armen, samt att min pojkvän var i sängen och min hund på golvet gjorde nog att min hund kände sig hotad och han morrade, skällde och högg i luften. Min pojkvän blev inte rädd, men jag blev väldigt ledsen då jag blir väldigt berörd av att se min hund så pass osäker. Jag vill ju att han ska känna sig trygg. Det är bara dessa tillfällen som detta har hänt så tydligt. Annars kan han ibland bli överdrivet intensiv vid lek och hugga i luften och skälla om man leker med honom med en boll på golvet eller liknande (ffa om en man (ex min bror, pojkvän, pojkväns bror ect.) gör detta och de retas mycket och själva går upp i energi. Vid dessa tillfällen låter han nog farligare än det är, det är nog lek, men den blir kanske lite väl intensiv (han kan låta så när han leker med sin syster med, men då brukar de ligga på gränsen till bråk för 2 sekunder senare kan det slå över till att de bråkar och är osams (vilket är lätt att avbryta och avstyra och de kan leka lugnt sen igen, de har inget ihållande agg och de skulle aldrig skada varandra).

Han är känslig för min sinnesstämning. Reser jag mig snabbt från en stol för att potatisen håller på att koka över kan han kasta sig upp ur sin sömn skällandes och kasta sig mot mig. Tror att han tror att jag reagerar på något farligt. Man gör alltså inget mot mig i sig, utan han kastar sig skällandes mot mig men han försöker inte skada mig så tycker inte att det egentligen verkar riktat mot mig.

Han får endast, endast äta sitt torrfoder (RC anallergenic) pga sin sjukdom IBD (kronisk tarminflammation, äter även kortison för detta), vilket försvårar träning i många situationer då torrfoder duger när vi inte har störningar. Men vid störningar (hundar ect.) duger det oftast inte. Leksak funkar bra, speciellt hans favorit frisbee, men drar ju upp honom i sinnesstämning. Kampleksaker funkar generellt vid svårare störningar än godis gör, men inte vid hundmöten. Frisbeen är ju lite svår att distrahera honom med när han är kopplad.

Blev världens längsta text. Sorry för det! Vill ha alla råd ni har! Han aktiveras i lagom mängd såvitt jag kan bedöma, men kan berätta kring hur vår vardag ser ut också, tänker att inlägget blir långt bara, så fråga gärna om ni undrar över något! Vill tillägga att största delen av vår vardag ändå är glädje, mys, lek och bus och att dessa händelser är en ganska liten del av vår vardag trots allt (då jag väljer att gå i skogen där inte många andra går osv, för att slippa hundmöten osv). Problemen orsakar mig mycket huvudbry och jag blir frustrerad och ledsen över dem nästan varje dag (men vi har bra dagar också!), men jag anpassar våra dagar så att den mesta av vår träning och lek blir positiv och inte påverkas av våra problem!

Vill tillägga att jag är alltså aldrig rädd för min hund, utan är rädd och ledsen för hans skull, var att han är stressad och för att han ska skada sig (eller andra). Jag vill bara att han ska må bra.

Om inte de andra syskonen i kullen ligger så högt i stress hade jag ju misstänkt att han kanske har ont?
Hur ser det ut med stress och liknande beteenden i linjerna? Och har du pratat med din hunds uppfödare?

Tränar ni någon apportering och så? Så han verkligen får göra det han är skapt till?

Har du testat att låta honom bära saker på promenaden? Min är betydligt mer ointresserad av omvärlden när han har boll i truten, men den är ju svår att distrahera med när han redan är upprörd.
Jag hade dessutom lagt högre krav på lydnaden, alltså att jag inte hade accepterat att hunden bröt kommandon på eget bevåg. Hade allmänt paketerat in hunden mer så den inte behövde ta så mycket egna beslut - men HUR du ska göra det vill jag inte säga något om när man varken sett dig eller hunden.

 

[SweetSunday]

Om inte de andra syskonen i kullen ligger så högt i stress hade jag ju misstänkt att han kanske har ont?
Hur ser det ut med stress och liknande beteenden i linjerna? Och har du pratat med din hunds uppfödare?

Tränar ni någon apportering och så? Så han verkligen får göra det han är skapt till?

Har du testat att låta honom bära saker på promenaden? Min är betydligt mer ointresserad av omvärlden när han har boll i truten, men den är ju svår att distrahera med när han redan är upprörd.
Jag hade dessutom lagt högre krav på lydnaden, alltså att jag inte hade accepterat att hunden bröt kommandon på eget bevåg. Hade allmänt paketerat in hunden mer så den inte behövde ta så mycket egna beslut - men HUR du ska göra det vill jag inte säga något om när man varken sett dig eller hunden.

Generellt tycker jag inte att hans syskon är särskilt stressade, dock rätt höga i energi. Hans syster känner jag bäst och hon har energi som aldrig tar slut men tränas i typ alla hundsporter som finns samt är assistanshund till sin ägare så hon får ett stort utlopp för den energin. En av valparna i kullen har haft lite problem med rädslor och osäkerhet. Den valpen valde uppfödarna att placera hos en familj som bor riktigt nära dem så de kunde hjälpa dem med hennes träning (då de såg de här dragen redan när valpen var liten). Hon har haft problem med bilar och liknande men har inte träffat henne så går bara på det som de berättat. Har pratat lite med uppfödaren men de tycker att vi tränar så bra och tycker att vi är aktiva och att jag är duktig så de tror nog att jag kan reda mig själv Dock är han min första hund så jag vet väl egentligen inte så mycket utan jag lär mig hela tiden nytt! Så jag har nog inte förmedlat vidden av problemen riktigt. Får kanske ta och ringa dem igen, de är superbra så de har säkert några goda råd.

Vi tränar apportering, det och viltspår är våra huvudgrenar. Apporteringen har vi backat lite i då han lagt till med tuggande i avlämningarna så vi går nu en nybörjarkurs för att få allt rätt, så lite mindre ren apportering just nu och mer grunder i gripande osv. Men tränar just nu in närsökssignal parallellt så han får söka ändå ca 2 ggr i veckan. Spår är målet att lägga 2 ggr i veckan, men ibland hinner vi bara med en gång i veckan. I övrigt klickertränar vi nämnda apporteringsgrunder en kort stund varje dag. Tränar styrketräning med klövjeväska 3 ggr i veckan och löprundor (ca 3 km)ca 3 gånger i veckan (vi ska gå en dragkurs för att se om löprundorna kan utvecklas till canicross då han tycker vanlig löpning är trist... det är jag som är före honom istället för tvärtom). I övrigt promenader på ca 2-2,5 h om dagen varav en är ca 1,5-2 h lång. På helgerna kan vi gå längre promenader. Gömmer leksaker ibland för att få in lite mer vanligt sök (lite annorlunda än närsöket) då vi fått förbud att använda oss av dummies av instruktören på kursen just nu för att inte förstärka tuggandet mer. Total aktivitet ca 2,5-3 h per dag då många av övningarna vi gör (närsök, sök, spår) görs under promenaderna). Vissa dagar blir mindre, om jag har mycket tentaplugg eller liknande, men generellt är det ovan som gäller.

Han är inte jätteintresserad av att bära om han inte har något syfte med det, dvs han bär när han apporterar och när vi leker men låter jag honom bära bara för att bära släpper han leksaken efter ca 15 meter... Men han brukar bära omkring på saker när jag kommer hem. När han är uppe i varv när jag kommer hem efter skolan tar han skor eller väskan eller vad som helst och springer omkring med i munnen inne. Men han släpper dem också när han tagit dem till handra sidan rummet och så hämtar han något nytt och lägger på samma ställe. Så tror han i det fallet mer vill att jag ska be honom att få någon av sakerna så han kan vara duktig och lämna det till mig och få godis...

"Jag hade dessutom lagt högre krav på lydnaden, alltså att jag inte hade accepterat att hunden bröt kommandon på eget bevåg. Hade allmänt paketerat in hunden mer så den inte behövde ta så mycket egna beslut"

Detta är vad jag vill åstadkomma, men har ingen aning om hur jag ska göra det. Vill helst att han ska vilja samarbeta och inte att jag ska tvinga honom till saker då han lätt blir omotiverad om jag inte får saker att bli kul. När det gäller att gå "nära" (dvs om jag sagt kommandot och han ändå flaxar iväg) lyckas jag med detta till viss del genom att han inte får gå framåt om han inte går som han ska och han får inte nosa om han inte fått klartecken om han har fått nära-kommando. dvs jag hindrar honom genom att hålla emot i kopplet och stå still om han fladdrar iväg. Han blir då mer fokuserad, men går också upp lite i stress och kan börja ljuda för att han inte får som han vill, han vill framframfram till skogen. Detta är främst på väg till skogen för då är han taggad. Hem från skogen går han som en lydnadschampion (typ iaf) Jag vill inte använda mig av positiva straff. Ända som generellt händer när han gör fel är att belöningen uteblir, jag vet inte hur jag ska agera på något annat sätt och är inte bekväm med att korrigera honom mer än så. Utan vill så mycket som möjligt jobba positivt med beröm och belöningar. Det svåra är att hitta tillräckligt bra belöningar...

 

[SweetSunday]

Glömde förresten svara på: "Om inte de andra syskonen i kullen ligger så högt i stress hade jag ju misstänkt att han kanske har ont?"

Det kan han ha. Det är så himla svårt att avgöra. IBD är i hans fall mest troligt genetisk enligt veterinären och han blev diagnosticerad vid 7 månaders ålder. Symtomen (matvägran, avmagring, kräkningar så småningom blod i avföringen) började tidigt, kan inte säga att jag vet hur han beter sig när han är helt smärtfri. Han åt dåligt från sin första dag hos mig, så han har haft sjukdomen länge. Jag ser när han mår illa. Då sväljer han lite extra mycket, slickar sig runt munnen, och ser lite ynklig ut (eller kräks). Men smärta är så mycket svårare att avgöra. Jag tror inte att han har ont när jag trycker på magen i dagsläget. Iallafall inte så han visar det. Ska testa palpera magen lite när jag kommer hem, så får vi se hur han reagerar, men tror inte att han kommer reagera så mycket (som han gjorde i höstas när han morrade, då var det ju uppenbart).

 

[Wingates]

Generellt tycker jag inte att hans syskon är särskilt stressade, dock rätt höga i energi. Hans syster känner jag bäst och hon har energi som aldrig tar slut men tränas i typ alla hundsporter som finns samt är assistanshund till sin ägare så hon får ett stort utlopp för den energin. En av valparna i kullen har haft lite problem med rädslor och osäkerhet. Den valpen valde uppfödarna att placera hos en familj som bor riktigt nära dem så de kunde hjälpa dem med hennes träning (då de såg de här dragen redan när valpen var liten). Hon har haft problem med bilar och liknande men har inte träffat henne så går bara på det som de berättat. Har pratat lite med uppfödaren men de tycker att vi tränar så bra och tycker att vi är aktiva och att jag är duktig så de tror nog att jag kan reda mig själv Dock är han min första hund så jag vet väl egentligen inte så mycket utan jag lär mig hela tiden nytt! Så jag har nog inte förmedlat vidden av problemen riktigt. Får kanske ta och ringa dem igen, de är superbra så de har säkert några goda råd.

Vi tränar apportering, det och viltspår är våra huvudgrenar. Apporteringen har vi backat lite i då han lagt till med tuggande i avlämningarna så vi går nu en nybörjarkurs för att få allt rätt, så lite mindre ren apportering just nu och mer grunder i gripande osv. Men tränar just nu in närsökssignal parallellt så han får söka ändå ca 2 ggr i veckan. Spår är målet att lägga 2 ggr i veckan, men ibland hinner vi bara med en gång i veckan. I övrigt klickertränar vi nämnda apporteringsgrunder en kort stund varje dag. Tränar styrketräning med klövjeväska 3 ggr i veckan och löprundor (ca 3 km)ca 3 gånger i veckan (vi ska gå en dragkurs för att se om löprundorna kan utvecklas till canicross då han tycker vanlig löpning är trist... det är jag som är före honom istället för tvärtom). I övrigt promenader på ca 2-2,5 h om dagen varav en är ca 1,5-2 h lång. På helgerna kan vi gå längre promenader. Gömmer leksaker ibland för att få in lite mer vanligt sök (lite annorlunda än närsöket) då vi fått förbud att använda oss av dummies av instruktören på kursen just nu för att inte förstärka tuggandet mer. Total aktivitet ca 2,5-3 h per dag då många av övningarna vi gör (närsök, sök, spår) görs under promenaderna). Vissa dagar blir mindre, om jag har mycket tentaplugg eller liknande, men generellt är det ovan som gäller.

Han är inte jätteintresserad av att bära om han inte har något syfte med det, dvs han bär när han apporterar och när vi leker men låter jag honom bära bara för att bära släpper han leksaken efter ca 15 meter... Men han brukar bära omkring på saker när jag kommer hem. När han är uppe i varv när jag kommer hem efter skolan tar han skor eller väskan eller vad som helst och springer omkring med i munnen inne. Men han släpper dem också när han tagit dem till handra sidan rummet och så hämtar han något nytt och lägger på samma ställe. Så tror han i det fallet mer vill att jag ska be honom att få någon av sakerna så han kan vara duktig och lämna det till mig och få godis...

"Jag hade dessutom lagt högre krav på lydnaden, alltså att jag inte hade accepterat att hunden bröt kommandon på eget bevåg. Hade allmänt paketerat in hunden mer så den inte behövde ta så mycket egna beslut"

Detta är vad jag vill åstadkomma, men har ingen aning om hur jag ska göra det. Vill helst att han ska vilja samarbeta och inte att jag ska tvinga honom till saker då han lätt blir omotiverad om jag inte får saker att bli kul. När det gäller att gå "nära" (dvs om jag sagt kommandot och han ändå flaxar iväg) lyckas jag med detta till viss del genom att han inte får gå framåt om han inte går som han ska och han får inte nosa om han inte fått klartecken om han har fått nära-kommando. dvs jag hindrar honom genom att hålla emot i kopplet och stå still om han fladdrar iväg. Han blir då mer fokuserad, men går också upp lite i stress och kan börja ljuda för att han inte får som han vill, han vill framframfram till skogen. Detta är främst på väg till skogen för då är han taggad. Hem från skogen går han som en lydnadschampion (typ iaf) Jag vill inte använda mig av positiva straff. Ända som generellt händer när han gör fel är att belöningen uteblir, jag vet inte hur jag ska agera på något annat sätt och är inte bekväm med att korrigera honom mer än så. Utan vill så mycket som möjligt jobba positivt med beröm och belöningar. Det svåra är att hitta tillräckligt bra belöningar...

Ja aktiveringen låter det ju inte som det är något fel på iaf.
Och ja, var helt öppen med uppfödaren, Denne borde ju kunna sina linjer bäst och ha tips och råd.

Angående det sista. Det finns ju olika skolor inom det där och i min erfarenhet funkar inte det där med att enbart köra med utebliven belöning när hunden gör fel. Särskilt inte i om hunden nu har lätt till stress. Jag hade faktiskt talat om för hunden att det den gör nu inte är rätt och sedan berättat vad jag vill ha för beteende istället.
Sen HUR man korrigerar är olika beroende på hund. All korringering är ju inte oschysst liksom

 

[SweetSunday]

Ja aktiveringen låter det ju inte som det är något fel på iaf.
Och ja, var helt öppen med uppfödaren, Denne borde ju kunna sina linjer bäst och ha tips och råd.

Angående det sista. Det finns ju olika skolor inom det där och i min erfarenhet funkar inte det där med att enbart köra med utebliven belöning när hunden gör fel. Särskilt inte i om hunden nu har lätt till stress. Jag hade faktiskt talat om för hunden att det den gör nu inte är rätt och sedan berättat vad jag vill ha för beteende istället.
Sen HUR man korrigerar är olika beroende på hund. All korrigering är ju inte oschysst liksom

Det är förstås sant, men känner nog att då måste jag få hjälp av någon som kan visa hur och exakt vad jag ska göra när det händer hur man gör korrigeringen tydlig men schysst och rättvis. Hur man kan få honom att förstå utan att vår relation behöver påverkas negativt... Är han uppe i stress tar han generellt inte till sig eller åt sig, dvs han lyssnar inte om jag säger ex sitt när han redan är uppe i stress. Vet inte hur jag ska nå fram till honom när han blir blockerad.

 

[AraSlei]

Angående det sista. Det finns ju olika skolor inom det där och i min erfarenhet funkar inte det där med att enbart köra med utebliven belöning när hunden gör fel. Särskilt inte i om hunden nu har lätt till stress. Jag hade faktiskt talat om för hunden att det den gör nu inte är rätt och sedan berättat vad jag vill ha för beteende istället.
Sen HUR man korrigerar är olika beroende på hund. All korringering är ju inte oschysst liksom

Jag skriver under på detta @SweetSunday .
Du kanske redan har en felsignal till honom, annars går det ju att klicka in också om du vill göra det, för att göra det tydligare för honom.

Hur reagerar han på klickerträningen när ni klickar grunderna i apporteringen? Varvar han upp av det?

Jag förstår att det inte är lätt med en hund som bara får äta sitt torrfoder, men jag hade även varit jätteförsiktig med att belöna med för hetsiga lekar, typ bollkastning.
Finns det något du kan variera fodret med men som är av samma sort, Anallergenic finns inte som typ mjukmat som du kan använda som belöning?

Kan du lägga ut några rejäla och utmanande sök till honom, om inte med dummies så med leksaker eller liknande? Jag tror att det är mer uttömmande än t ex närsök Det går ju att träna det parallellt.

 

[SweetSunday]

Jag skriver under på detta @SweetSunday .
Du kanske redan har en felsignal till honom, annars går det ju att klicka in också om du vill göra det, för att göra det tydligare för honom.

Hur reagerar han på klickerträningen när ni klickar grunderna i apporteringen? Varvar han upp av det?

Jag förstår att det inte är lätt med en hund som bara får äta sitt torrfoder, men jag hade även varit jätteförsiktig med att belöna med för hetsiga lekar, typ bollkastning.
Finns det något du kan variera fodret med men som är av samma sort, Anallergenic finns inte som typ mjukmat som du kan använda som belöning?

Kan du lägga ut några rejäla och utmanande sök till honom, om inte med dummies så med leksaker eller liknande? Jag tror att det är mer uttömmande än t ex närsök Det går ju att träna det parallellt.

Jag tror inte att jag har någon felsignal... Har förbudsord (typ nej och appapp) och kan använda mig av "oj" ibland när det blir fel, typ om han fått kommandot nära och hamnar för långt fram så kan jag säga oj och stanna. Hur klickar man in en felsignal? Är meningen att de ska få godis vid användandet av felsignalen? Jag kan nog egentligen ingenting om felsignaler...

Han varvar upp för mycket vid shaping om jag inte är tillräckligt bra på att dela in det i ministeg, är stegen tillräckligt små varvar han upp mer lagom. Dessa övningar som vi gör nu varvar han upp på men han vet jag jag förväntar mig så han går inte upp i hög stress. Han kan fortfarande tänka (vilket inte brukar fungera så bra om han går upp för högt i stress)

Tyvärr finns det inget annat än torrfodervarianten av just anallergenic, tidigare fick han äta även hydrolyserat hundgodis samt våtfoder (som jag varierade mellan att ha vått eller så torkade jag det lite i ugnen) som var hydrolyserat av olika märken, men just anallergenic finns inte och vi var tvungna att begränsa oss till bara det eftersom han inte blev bra när vi blandade olika hydrolyserade sorter Han tar gärna torrfoder som godis vid träning (ex vid apportering eller efter han spårat, samt när han går nära eller annan typ av lydnad samt klickerträning), men inte när störningen överträffar, då duger inte maten. Men han blir ofta så pass låst om det är för svårt att det ibland kan vara svårt att komma in i hans bubbla ens med leksak.

Han fixar att se andra hundar när han arbetar eller när vi är på kurs på brukshundsklubben ect. Ex idag följde jag ditt råd (bra råd, klart han kan få leta leksaker istället för dummies precis som vid närsöket!) och gjorde ett sök med 5 st ganska svårt gömda leksaker över rätt stort område (vi gjorde det två gånger vid olika tillfällen under promenaden, vilket brukar vara lagom för att han inte ska tröttna på uppgiften). En schäfer gick förbi oss under tiden, han stannade upp och tittade på schäfern men fortsatte sen leta, för han är så inne i sin uppgift. Hade vi träffat samma hund när vi inte letar ute i elljusspåret eller så så hade det inte gått lika lugnt till...

 

[SweetSunday]

Nu har jag pratat med uppfödaren och hon föreslog lite tips, så vi får testa dem och se! Skriver upp dem här både för min egen skull som en komihåg-lista, men också ifall någon mer vill ha idéer. Hon tycker att aktiveringsmässigt borde det vara lagom, men att jag ska tänka på att kasta frisbeen i skogen så att den försvinner och han behöver söka upp den stället för att bara jaga den. Generellt beror nog inte allting på en underliggande generell stress, men han blir stressad i dessa situationer. Han sover lugnt hemma just nu (förutom att han är ljudkänslig och skäller på mina grannar när de går in i cykelförråd, tvättstuga eller pratar utanför... men det brukar jag lösa med att ha musik på när det är som värst ) och han är en mycket trevlig hund i min egen vardag, det är när andra (människor, hundar, djur överlag) blir involverade som det slår över. Så så länge hans och min vardag flyter på så är han lugn och tillfreds.

Ang. hundmöten tyckte hon att jag ska skaffa mig en oslagbar leksak som bara används vid just möten av olika slag, dvs den ska inte användas länge och inte för ofta och den ska jag lägga stort värde vid genom att jag hälsar på leksaken när jag kommer hem innan jag hälsar på min hund och gulligulla med leksaken. Men min hund får aldrig hälsa på leksaken förrän på promenader. Tanken är då också att jag i samband med möten ska lära in ett kommando såsom "passera" som kommer betyda typ gå förbi lugnt så får du leksaken. Samt är det viktigt att jag själv inte reagerar på den andra hunden då hundar generellt är känsliga för vad ägaren känner och dessutom tycker hon att min hund är lite extra uppmärksam på mina känslolägen (precis som när jag blir stressad för att potatisen kokar över), han snappar upp varje liten känsloyttring. Så måste träna mitt eget mindset så att jag inte får negativa känslor i samband med hundmötet. Detta är lite intressant generellt då jag har haft stora problem och nu har mindre (men fortfarande vissa kvarvarande) problem med utmattningssyndrom samt social ångest (i vissa sammanhang) som utvecklades pga utmattningssyndromet, jag kan med andra ord också gå upp i stress relativt lätt så bör nog verkligen fortsätta jobba på mina egna problem för att inte påverka honom med negativa känslor och stress.

När det gäller människor kan man antingen göra samma "passera" eller för att lära sig att inte hoppa och att vara lugn i mötet med människor, träna med en människa som går emot oss och varje gång hunden går igång och inte sitter fint stannar människan och står stilla tills hunden är lugn, då börjar människan gå igen och stannar igen om hunden härsar upp sig. Och så fortsätter man så. När människan väl är framme ska människan hälsa på först matte/husse och sedan på hunden. Börjar hunden hoppa, vänd ryggen till och ignorera tills hunden blir lugn. Dvs lugn=får hälsa, hoppig och uppe i varv = får inte hälsa, blir ignorerad.

När det gällde hoppa på gäster i hemmet föreslog hon att man kan slänga ut mat på golvet varje gång någon går in genom dörren för att byta fokus samt att alla alltid (inklusive jag själv) ska hinna få av mig ytterkläderna innan man hälsar. Sen föreslog hon också att jag inte bör låta honom tugga på händer och armar när vi hälsar eftersom andra kan tycka att det är obehagligt och min hund verkar ha svårt att skilja på hur man får hälsa på mig respektive andra. Jag ska hälsa på min hund på samma sätt som jag vill att han ska hälsa på andra människor. Samt försöka undvika att han hoppar. Hoppar man får man inte hälsa och man blir ignorerad tills man stannar på marken.

Gällande självförsvar när han blev trampad på tassen samt när pv sa ifrån, gäller det att bygga upp ett förtroende för andra människor och att han ska lära sig tycka att det är lugnt om någon försiktigt tar i hans tassar och försöka få honom lite mindre reaktiv i de lägena. Klart han måste få säga ifrån om någon trampar på honom och det gör ont, men man kan försöka få honom att reagera i proportion till det som hände, dvs kanske inte hugga någon i handen för att någon trampade honom på tassen utan morra vore ju en bättre lösning. Detta är dock fortfarande lite klurigt så om någon har fler tips är jag all ears!

 

[YorkWann]

Bara en tanke, angående fodret, kan du inte lägga en skinkbit i en påse tillsammans med foderkulorna, och sen ta bort den, så kulorna iaf får lite skinklukt?

 

[SweetSunday]

Bara en tanke, angående fodret, kan du inte lägga en skinkbit i en påse tillsammans med foderkulorna, och sen ta bort den, så kulorna iaf får lite skinklukt?

Hmm, måste fråga veterinären kring det innan isåfall. Han är riktigt känslig (han är inte 100% bra alltid som det är så vågar inte mixtra) och går på en högre kortisondos än vi vill att han ska. Får höra efter med henne!

 

[Wingates]

Generellt beror nog inte allting på en underliggande generell stress, men han blir stressad i dessa situationer. Han sover lugnt hemma just nu (förutom att han är ljudkänslig och skäller på mina grannar när de går in i cykelförråd, tvättstuga eller pratar utanför... men det brukar jag lösa med att ha musik på när det är som värst ) och han är en mycket trevlig hund i min egen vardag, det är när andra (människor, hundar, djur överlag) blir involverade som det slår över. Så så länge hans och min vardag flyter på så är han lugn och tillfreds.

Det låter ju som att han har en del stress underliggande/dåligt nervpaket om han reagerar på så lite ändå. För som du beskriver låter det ju som att det inte krävs särskilt mycket för att det ska slå över? Man ska ju inte behöva leva i helt skyddad verkstad för att man ska ha det lugnt liksom.

Sen hade jag nog tagit kontakt med någon duktig hundtränare där du bor med, så du kanske kan få tips och råd i verkligheten.
Bra att du pratade med uppfödaren med!

 

[AraSlei]

Jag tror inte att jag har någon felsignal... Har förbudsord (typ nej och appapp) och kan använda mig av "oj" ibland när det blir fel, typ om han fått kommandot nära och hamnar för långt fram så kan jag säga oj och stanna. Hur klickar man in en felsignal? Är meningen att de ska få godis vid användandet av felsignalen? Jag kan nog egentligen ingenting om felsignaler...

Han varvar upp för mycket vid shaping om jag inte är tillräckligt bra på att dela in det i ministeg, är stegen tillräckligt små varvar han upp mer lagom. Dessa övningar som vi gör nu varvar han upp på men han vet jag jag förväntar mig så han går inte upp i hög stress. Han kan fortfarande tänka (vilket inte brukar fungera så bra om han går upp för högt i stress)

Tyvärr finns det inget annat än torrfodervarianten av just anallergenic, tidigare fick han äta även hydrolyserat hundgodis samt våtfoder (som jag varierade mellan att ha vått eller så torkade jag det lite i ugnen) som var hydrolyserat av olika märken, men just anallergenic finns inte och vi var tvungna att begränsa oss till bara det eftersom han inte blev bra när vi blandade olika hydrolyserade sorter Han tar gärna torrfoder som godis vid träning (ex vid apportering eller efter han spårat, samt när han går nära eller annan typ av lydnad samt klickerträning), men inte när störningen överträffar, då duger inte maten. Men han blir ofta så pass låst om det är för svårt att det ibland kan vara svårt att komma in i hans bubbla ens med leksak.

Han fixar att se andra hundar när han arbetar eller när vi är på kurs på brukshundsklubben ect. Ex idag följde jag ditt råd (bra råd, klart han kan få leta leksaker istället för dummies precis som vid närsöket!) och gjorde ett sök med 5 st ganska svårt gömda leksaker över rätt stort område (vi gjorde det två gånger vid olika tillfällen under promenaden, vilket brukar vara lagom för att han inte ska tröttna på uppgiften). En schäfer gick förbi oss under tiden, han stannade upp och tittade på schäfern men fortsatte sen leta, för han är så inne i sin uppgift. Hade vi träffat samma hund när vi inte letar ute i elljusspåret eller så så hade det inte gått lika lugnt till...

Jag tycker att Klickerklok beskriver det bra här: http://www.klickerklok.se/kontroll-pa-galenskapen.php
Det är ju för att tydliggöra för hunden att hoppsan, det var inte så här jag ville ha det. Ungefär som du använder ditt "Oj", låter det som!

Det låter bra Jag förstår om du vill träna med klicker, men t ex just tugg kommer ofta från stress och uppvarvning eller en osäkerhet på uppgiften. För mig blir det ett feltänk när man då försöker komma tillrätta med just det problemet genom klickerträning, som ofta ger lite uppvarvade hundar. Är det osäkerheten så är det så klart helt rätt väg att gå, genom att befästa momentet ytterligare, är det stress/uppvarvning så kan det ge motsatt effekt.
Jag har själv problem med alldeles för hög aktivitet i avlämningarna med min labbe, vilket grundar sig i att innan han ens har lämnat av så är han mentalt redan redo för nästa apport Han tuggar inte och lämnar i hand, men han ger inte ett stadigt intryck vid fötterna eftersom han kastar sig in i fotposition eller tar varvet runt mig i 100 knyck in i fotposition.
Jag har börjat om med avlämningarna hemma i köket nu, och jag började med klickern men fick lägga bort den för det blev bara ännu värre Så nu kör vi bara superlugn och låg röstbelöning. Jag ber honom ta apporten när han sitter, gör en lugn inkallning på typ 2m, ber honom att sätta sig framför mig (vilket vi verkligen har fått nöta, först nu sitter han RAKT framför mig, han har haft så mycket fotpositionstänk att det var helt omöjligt i början. Fick nöja mig med om han satt "klockan 9". Detta shejpade jag dock in separat med klickern.), hålla kvar dummien i 5-30 sekunder innan jag tar den, sedan får han sitta kvar en stund och så börjar vi om. Inga ingångar till fotposition alls ännu, bara fokus på att sitta lugnt och stadigt framför mig innan och efter avlämning.

Det jag försöker säga är nog egentligen att man kan träna med positiva metoder utan att använda just klickern - ofta blir de väldigt gasade bara av den där lilla manicken

Sån himla otur med fodret! Men jag förstår verkligen om ni inte vågar experimentera med annat

Kul att det fungerade, bra jobbat! Har man möjlighet är det ju oftast enklare att arbeta dem ur mötesproblemen. Har du kollat något på skvallerträning?

Sorry för ett jättelångt inlägg, hoppas du orkar läsa

 

[SweetSunday]

Det låter ju som att han har en del stress underliggande/dåligt nervpaket om han reagerar på så lite ändå. För som du beskriver låter det ju som att det inte krävs särskilt mycket för att det ska slå över? Man ska ju inte behöva leva i helt skyddad verkstad för att man ska ha det lugnt liksom.

Sen hade jag nog tagit kontakt med någon duktig hundtränare där du bor med, så du kanske kan få tips och råd i verkligheten.
Bra att du pratade med uppfödaren med!

Jo, det är sant! Uppfödaren upplevde det ändå som att det vi tränar är rätt sorts träning med mycket nosaktivering och att vi inte gör något fel på så sätt som kan leda till stress. Hon tänkte att han kan vara i en sån ålder, lite av en spökålder. Å andra sidan har han varit såhär länge, han har varit ljudkänslig sedan kanske 6 månaders ålder. Vi har numera alltid musik på nätterna och då kan vi båda sova utan problem alls, då blir han inte störd öht. Antar att jag vant mig vid att leva med fördragna gardiner (har fönster som går ner till golvet och gata med trottoarer utanför och han reagerar när folk/hundar går förbi) och sätter på musik när han har svårt att varva ner. Men detta behövs inte alltid. Är han riktigt trött i huvudet reagerar han inte lika mycket även om han fortfarande reagerar när folk går till cykelförrådet då det ligger vägg i vägg med min lägenhet. Han har en förmåga att ligga och sova tungt och sen flyga upp och skälla om han hör något, så man tycker ju att han ser avslappnad ut tills något händer som triggar.

Jo, vi har gått en hel del kurser, och försökt be om hjälp med olika problem. Han beter är dock lugn, koncentrerad och trygg när man tränar och beteenden brukar inte visa sig så mycket, tyvärr. Vi gick 2 valpkurser och en unghundskurs för uppfödarna (en av uppfödarna är hundpsykolog och den andra instruktör) som sträckte sig över hela hans första år. Därefter har vi gått en del kurser i hundsporter men också 2 allmänlydnadskurser, den ena för hundar med särskilda problem (den hette "ordning och reda") och en mer grundläggande allmänlydnadskurs. Tycker att vi har lärt oss grejer på båda kurserna men kanske inte som vi lyckats få in i vår vardag och kanske inte som riktar sig mot just problembeteendena.

Kommer ihåg ett tips vi fått angående förstelningen när vi ser andra hundar. Det tipset var att rycka lätt i kopplet, små, täta ryckningar för att bryta beteendet och sen dunderbelöna när han vände sig om, men det har funkat sådär för oss eftersom belöningarna inte utkonkurrerat den andra hunden så han har vänt sig fått syn på leksak och ofta bestämt sig för att hunden ändå är roligare, men ibland har det funkat. Är dock sådär bekväm med ryck i koppel. Är veterinärstudent (och tänker väl rätt mycket på belastning och olika kroppsliga grejer, tycker sånt är intressant) och tänker att skador i nacke inte är att leka med. Jag använder mig både av sele och halsband varierat, men ser oftast till att ha sele när det är risk för drag eller ryck (t.ex. gick vi en nybörjarkurs i agility och då blev han riktigt exalterad och då väljer jag sele för att han ska slippa knyck i nacken), använder halsband i "gå fint"-situationer, om vi åker in till stan går på promenad osv. Risk för ryck kan det vara då med vid hundmöten, men försöker lära honom att i halsband går man alltid fint utan att dra och i sele är det inte lika strikt för att det ska bli tydligt för honom.

Får försöka hitta någon mer specialiserad på min typ av träning och på våra problem. Känns som att man gärna tränar någon annanstans än på klubben så att beteendena kan ses, för på klubben är han ju som sagt oftast väldigt duktig i mötet med andra hundar och han koncentrerar sig på att jobba. Får kika på tränare!

 

[SweetSunday]

Jag tycker att Klickerklok beskriver det bra här: http://www.klickerklok.se/kontroll-pa-galenskapen.php
Det är ju för att tydliggöra för hunden att hoppsan, det var inte så här jag ville ha det. Ungefär som du använder ditt "Oj", låter det som!

Det låter bra Jag förstår om du vill träna med klicker, men t ex just tugg kommer ofta från stress och uppvarvning eller en osäkerhet på uppgiften. För mig blir det ett feltänk när man då försöker komma tillrätta med just det problemet genom klickerträning, som ofta ger lite uppvarvade hundar. Är det osäkerheten så är det så klart helt rätt väg att gå, genom att befästa momentet ytterligare, är det stress/uppvarvning så kan det ge motsatt effekt.
Jag har själv problem med alldeles för hög aktivitet i avlämningarna med min labbe, vilket grundar sig i att innan han ens har lämnat av så är han mentalt redan redo för nästa apport Han tuggar inte och lämnar i hand, men han ger inte ett stadigt intryck vid fötterna eftersom han kastar sig in i fotposition eller tar varvet runt mig i 100 knyck in i fotposition.
Jag har börjat om med avlämningarna hemma i köket nu, och jag började med klickern men fick lägga bort den för det blev bara ännu värre Så nu kör vi bara superlugn och låg röstbelöning. Jag ber honom ta apporten när han sitter, gör en lugn inkallning på typ 2m, ber honom att sätta sig framför mig (vilket vi verkligen har fått nöta, först nu sitter han RAKT framför mig, han har haft så mycket fotpositionstänk att det var helt omöjligt i början. Fick nöja mig med om han satt "klockan 9". Detta shejpade jag dock in separat med klickern.), hålla kvar dummien i 5-30 sekunder innan jag tar den, sedan får han sitta kvar en stund och så börjar vi om. Inga ingångar till fotposition alls ännu, bara fokus på att sitta lugnt och stadigt framför mig innan och efter avlämning.

Det jag försöker säga är nog egentligen att man kan träna med positiva metoder utan att använda just klickern - ofta blir de väldigt gasade bara av den där lilla manicken

Sån himla otur med fodret! Men jag förstår verkligen om ni inte vågar experimentera med annat

Kul att det fungerade, bra jobbat! Har man möjlighet är det ju oftast enklare att arbeta dem ur mötesproblemen. Har du kollat något på skvallerträning?

Sorry för ett jättelångt inlägg, hoppas du orkar läsa

Får läsa kring det! Men om hunden är låst, kan en sådan felsignal gå fram, kommer han bry sig om den?

Jag uppfattar det som att hans tugg kommer av att han inte riktigt vet vad som förväntas och att han är uppe i varv och vill att jag ska ta dummien nu så han kan få sin belöning, ungefär. Så en del av det kan nog vara att han är uppe i varv, men också att han har svårt att hålla den. Tror han tycker den fysiska delen i att hålla den är svår. För när vi började träna in kommandot "håll" så var han inte uppe i varv, utan snarare att han inte riktigt gillade den övningen och redan då åkte dummien omkring i munnen på honom som att han tappade den nästan och kom på sig själv att ha kvar den och sen nästan tappa den igen osv. Nu tränar vi gripande (inte med klicker men med belöningssignal eftersom jag inte har någon hand fri till en klicker, så här tränar vi ju faktiskt inte med klicker, men han blir rätt taggad av att jag tar fram just den leksaken ändå, så skulle säga att han är ungefär lika uppe i varv av att se den leksaken som om jag tar fram klickern. Vi tränar nosduttar och att hålla kvar nosen i handen med hjälp av klicker just nu, och att kunna gå med nosen i handen.). Jag backar med en leksak som är ungefär i formen som en dummie men i annat material och så så han inte ska bära en dummie förrän han vet vad uppgiften går ut på. Jag backar och håller i den och målet är att han ska gripa och hålla fast. Dvs jag testar att dra leksaken lätt åt mitt håll och släpper han den försvinner leksaken och vi börjar om. Både nosduttarna och övningen med att gripa leksaken tycker han är supersuperkul, så taggad blir han, men inte på ett sånt sätt att han slarvar. Nosduttarna är dock ju en övning där vi vill att han ska ha nosen i handen längre och längre tid och då märker man att han kanske är något för exalterad ibland eftersom han har svårt att ha tålamodet där, gripandet är ju en snabb övning så där märks det iallafall inte av. Vid nosduttarna vill man ju ha en lugnare sinnesstämning egentligen kanske, får testa att lugna ner den situationen lite kanske!

" hålla kvar dummien i 5-30 sekunder innan jag tar den" Det är generellt här tugget kommer för oss. Tar jag leksaken/dummien tillräckligt fort tuggar han inte, dvs han tuggar inte när han bär utan när han ska hålla. Vi har inte tränat avlämningar så precist utan jag är glad sålänge han kommer och håller den tills jag säger tack, oavsett var han sitter Men gissar att det är kommande steg i träningen och nu har vi ju backat och gör inga riktiga avlämningar alls utan jag fångar upp leksaken när han vill lämna den nästan i farten för att tuggandet inte ska komma fram.

Har läst kring skvaller och har smått testat, men där gäller det ju också att det jag har överträffar hunden (fast det gäller väl oavsett så får väl hitta den där optimala leksaken och uppvärdera den till skyarna oavsett). Det svåra är det där med avstånd. Att alltid lyckas hålla sig på ett avstånd som han fixar är klurigt eftersom vi måste gå 500 meter cykelbana/gångväg för att ta oss till skogen och det bor en hel del hundar i området (samt att den skogen vi håller till i är väldigt populär bland hundägare samt att den ligger bredvid brukshundsklubben så mycket hundar överlag. Blev sugen på BAT-träning också och har kikat på att kontakta någon tränare i detta, men det lär ju krävas en hel del träning och jag gissar att varje gång vi möter en hund på ett för nära avstånd och misslyckas med mötet kommer det ta oss bakåt i träningen... Men gillar även det tänket. Har även funderat på att läsa boken Blygerhundar då jag inte kan vara säker på om hans problem i hundmöten beror på stress eller osäkerhet/rädsla, är det det sist nämnda kanske den boken har några tips. Mitt största problem är väl att det är väldigt mycket roligare att spåra och apportera än att träna hundmöten Och man kanske hinner träna mindre kul saker om man ska träna hundmöten, men samtidigt är det nog värt det får bådas skull så vi slipper stressa upp oss. Gäller bara att ta tag i det! I skogen funkar ofta hundmötena bättre, han kan stanna och stirra någon minut, men sen går vi, men detta beror ju på att avståndet blir längre (finns ett fält vid skogen och det är det jag syftar på), då kan avståndet uppgå till 30-50 meter liksom. I elljusspåret eller på andra stigar är det nog lika svårt som på gång/cykelbanan...

 

[AraSlei]

Får läsa kring det! Men om hunden är låst, kan en sådan felsignal gå fram, kommer han bry sig om den?

Jag uppfattar det som att hans tugg kommer av att han inte riktigt vet vad som förväntas och att han är uppe i varv och vill att jag ska ta dummien nu så han kan få sin belöning, ungefär. Så en del av det kan nog vara att han är uppe i varv, men också att han har svårt att hålla den. Tror han tycker den fysiska delen i att hålla den är svår. För när vi började träna in kommandot "håll" så var han inte uppe i varv, utan snarare att han inte riktigt gillade den övningen och redan då åkte dummien omkring i munnen på honom som att han tappade den nästan och kom på sig själv att ha kvar den och sen nästan tappa den igen osv. Nu tränar vi gripande (inte med klicker men med belöningssignal eftersom jag inte har någon hand fri till en klicker, så här tränar vi ju faktiskt inte med klicker, men han blir rätt taggad av att jag tar fram just den leksaken ändå, så skulle säga att han är ungefär lika uppe i varv av att se den leksaken som om jag tar fram klickern. Vi tränar nosduttar och att hålla kvar nosen i handen med hjälp av klicker just nu, och att kunna gå med nosen i handen.). Jag backar med en leksak som är ungefär i formen som en dummie men i annat material och så så han inte ska bära en dummie förrän han vet vad uppgiften går ut på. Jag backar och håller i den och målet är att han ska gripa och hålla fast. Dvs jag testar att dra leksaken lätt åt mitt håll och släpper han den försvinner leksaken och vi börjar om. Både nosduttarna och övningen med att gripa leksaken tycker han är supersuperkul, så taggad blir han, men inte på ett sånt sätt att han slarvar. Nosduttarna är dock ju en övning där vi vill att han ska ha nosen i handen längre och längre tid och då märker man att han kanske är något för exalterad ibland eftersom han har svårt att ha tålamodet där, gripandet är ju en snabb övning så där märks det iallafall inte av. Vid nosduttarna vill man ju ha en lugnare sinnesstämning egentligen kanske, får testa att lugna ner den situationen lite kanske!

" hålla kvar dummien i 5-30 sekunder innan jag tar den" Det är generellt här tugget kommer för oss. Tar jag leksaken/dummien tillräckligt fort tuggar han inte, dvs han tuggar inte när han bär utan när han ska hålla. Vi har inte tränat avlämningar så precist utan jag är glad sålänge han kommer och håller den tills jag säger tack, oavsett var han sitter Men gissar att det är kommande steg i träningen och nu har vi ju backat och gör inga riktiga avlämningar alls utan jag fångar upp leksaken när han vill lämna den nästan i farten för att tuggandet inte ska komma fram.

Har läst kring skvaller och har smått testat, men där gäller det ju också att det jag har överträffar hunden (fast det gäller väl oavsett så får väl hitta den där optimala leksaken och uppvärdera den till skyarna oavsett). Det svåra är det där med avstånd. Att alltid lyckas hålla sig på ett avstånd som han fixar är klurigt eftersom vi måste gå 500 meter cykelbana/gångväg för att ta oss till skogen och det bor en hel del hundar i området (samt att den skogen vi håller till i är väldigt populär bland hundägare samt att den ligger bredvid brukshundsklubben så mycket hundar överlag. Blev sugen på BAT-träning också och har kikat på att kontakta någon tränare i detta, men det lär ju krävas en hel del träning och jag gissar att varje gång vi möter en hund på ett för nära avstånd och misslyckas med mötet kommer det ta oss bakåt i träningen... Men gillar även det tänket. Har även funderat på att läsa boken Blygerhundar då jag inte kan vara säker på om hans problem i hundmöten beror på stress eller osäkerhet/rädsla, är det det sist nämnda kanske den boken har några tips. Mitt största problem är väl att det är väldigt mycket roligare att spåra och apportera än att träna hundmöten Och man kanske hinner träna mindre kul saker om man ska träna hundmöten, men samtidigt är det nog värt det får bådas skull så vi slipper stressa upp oss. Gäller bara att ta tag i det! I skogen funkar ofta hundmötena bättre, han kan stanna och stirra någon minut, men sen går vi, men detta beror ju på att avståndet blir längre (finns ett fält vid skogen och det är det jag syftar på), då kan avståndet uppgå till 30-50 meter liksom. I elljusspåret eller på andra stigar är det nog lika svårt som på gång/cykelbanan...

Nej, felsignalen är tänkt att användas i träningen, för att ge hunden tydligare ramar för vilket beteende du vill att den utför

Okej, jag förstår!
Hur länge håller han den i munnen utan tugg om du inte håller/drar i dummien? Blir det något ändrat beteende om han griper från marken i stället för från din hand?
Förstår jag dig rätt i att han inte tuggar på dummien om du ber honom att bära den (t ex i ett fotgående) men att han tuggar om du ber honom att sitta med den i munnen?

Du gör säkert det redan, men i ditt läge hade jag separerat hållandet och avlämningarna och inte länkat ihop dem förrän båda fungerar bra. Ett sätt att komma ifrån tugget vid avlämningarna om du ändå vill träna t ex markeringar eller linjetag under tiden du slipar på avlämningarna kan vara att vända sig om när hunden kommer med dummien/föremålet och låta hunden falla in i ett fotgående några meter för att sedan ta dummien i "farten". Har man en lite känslig hund som du verkar ha, kan det bli för mycket "social press" av att komma i full fart ansikte mot ansikte med matte.

Har du provat att få till hållandet med omvänt lockande?

Jag tragglade både omvänt lockande och nosdutt med min labbe, men vi fick inget av det att fungera. Det som fungerade absolut bäst för oss var att jag hjälpte honom att visa genom att trycka lätt med två fingrar under hakan på honom att jag ville att han skulle hålla fast, det förstod han på typ 2x5 minuters träning. Ibland gör man det onödigt svårt för sig

Frysmarkeringar i handen brukar ju absolut ge bra avlämningar, så är det ett sätt som fungerar för er tycker jag ni ska fortsätta med det Det fungerar jättebra på min wachteltik, men jag har som sagt inte alls fått det att fungera med min labrador.

 

[SweetSunday]

Nej, felsignalen är tänkt att användas i träningen, för att ge hunden tydligare ramar för vilket beteende du vill att den utför

Okej, jag förstår!
Hur länge håller han den i munnen utan tugg om du inte håller/drar i dummien? Blir det något ändrat beteende om han griper från marken i stället för från din hand?
Förstår jag dig rätt i att han inte tuggar på dummien om du ber honom att bära den (t ex i ett fotgående) men att han tuggar om du ber honom att sitta med den i munnen?

Du gör säkert det redan, men i ditt läge hade jag separerat hållandet och avlämningarna och inte länkat ihop dem förrän båda fungerar bra. Ett sätt att komma ifrån tugget vid avlämningarna om du ändå vill träna t ex markeringar eller linjetag under tiden du slipar på avlämningarna kan vara att vända sig om när hunden kommer med dummien/föremålet och låta hunden falla in i ett fotgående några meter för att sedan ta dummien i "farten". Har man en lite känslig hund som du verkar ha, kan det bli för mycket "social press" av att komma i full fart ansikte mot ansikte med matte.

Har du provat att få till hållandet med omvänt lockande?

Jag tragglade både omvänt lockande och nosdutt med min labbe, men vi fick inget av det att fungera. Det som fungerade absolut bäst för oss var att jag hjälpte honom att visa genom att trycka lätt med två fingrar under hakan på honom att jag ville att han skulle hålla fast, det förstod han på typ 2x5 minuters träning. Ibland gör man det onödigt svårt för sig

Frysmarkeringar i handen brukar ju absolut ge bra avlämningar, så är det ett sätt som fungerar för er tycker jag ni ska fortsätta med det Det fungerar jättebra på min wachteltik, men jag har som sagt inte alls fått det att fungera med min labrador.

Aha, så i träning men inte i skarpt läge. Då är jag med, ska läsa på mer om det

Hmm, om han ska sitta framför mig med något i munnen kommer tuggandet direkt (förutom när han håller i mina nycklar (som har ett litet band på som han håller i) som jag brukar "tappa" ibland, då håller han utan tugg, gissar att det är för att det inte går att tugga utan att han tappar nycklarna). Dvs han kommer springande med dummy, så fort han sätter sig ner med den i munnen börjar han tugga. Han kan inte sitta och hålla samtidigt. Står han stilla börjar han också tugga. Så länge han är i rörelse är det lugnt. Möjligen att han kan stå still och hålla i en tiondels sekund innan tugg kommer. Tugget kommer ju även vid apportering då han tar dummy från marken i skogen så inte jättestor skillnad. Han kan dock ta dummy från marken och lämna i min hand utan tugg, men även då är det ju en rörelse nerifrån och upp till handen. Men så fort jag dröjer med att ta dummien så blir det tugg. Har faktiskt inte testat be honom bära den på det sättet då han inte kan det kommandot, men kan testa och se vad som händer! Gissar att han inte kommer tugga på samma sätt då, men vet faktiskt inte säkert! Så fort han är stilla och "väntar" på att jag ska ta dummien tuggar han. Är nästan som att han vill hålla löst så att jag kan ta den, men då som sagt för löst så han nästan tappar den.

Brukar bland springa iväg så han får lite extra fart när han ska lämna och sen fånga i farten. Det brukar göra att han får lite extra driv att komma med den också, dummies kommer han generellt alltid med direkt men kan hända att han funderar på om leksaken är kul att lägga sig och tugga på innan han kommer och då är det där med att vända sig och springa effektivt. Det är lite att separera alla moment vi ägnar oss åt på kursen just nu där vi fått nosduttövningen och backa-gripa-övningen. Så hoppas att vi kan fixa avlämningarna genom kursen. Jag har nog haft lite bråttom att få till allt innan så då blev det lite slarv gissar jag från min sida. Det är ju kul att komma framåt, men har nu lärt mig att det är bättre att skynda långsamt!

Omvänt lockande var sättet jag började lära in "håll", men tror även det blev för pressande på något sätt, eller så gjorde jag fel, han är ju min första hund så kan nästan utgå från att det allra mesta av våra problem beror på misstag från min sida

Hmm, man kan ju alltid testa och se om min också fattar det! Kan ju prova!

Nosduttarna funkar bra, men än så länge vet jag inte hur det kommer fungera när han håller i något samtidigt. Har testat en gång när han håller i leksak men han förstår ingenting då "Vadå, jag kan ju inte nosdutta när munnen är full med leksaker" Tänker att det kanske faller på plats, men vi får väl se Kan väl inte säga att det riktigt är en frysmakering i vårt fall tyvärr... han glappar lite och är lite på så han blir lite frustrerad om han ska hålla förlänge och trycker inte alltid tillräckligt hårt, men ska på kurs imorgon så får visa instruktören så får vi se om hon tycker vi tränat rätt eller om vi hamnat fel

Tack för alla bra tips!

 

[AraSlei]

Aha, så i träning men inte i skarpt läge. Då är jag med, ska läsa på mer om det

Hmm, om han ska sitta framför mig med något i munnen kommer tuggandet direkt (förutom när han håller i mina nycklar (som har ett litet band på som han håller i) som jag brukar "tappa" ibland, då håller han utan tugg, gissar att det är för att det inte går att tugga utan att han tappar nycklarna). Dvs han kommer springande med dummy, så fort han sätter sig ner med den i munnen börjar han tugga. Han kan inte sitta och hålla samtidigt. Står han stilla börjar han också tugga. Så länge han är i rörelse är det lugnt. Möjligen att han kan stå still och hålla i en tiondels sekund innan tugg kommer. Tugget kommer ju även vid apportering då han tar dummy från marken i skogen så inte jättestor skillnad. Han kan dock ta dummy från marken och lämna i min hand utan tugg, men även då är det ju en rörelse nerifrån och upp till handen. Men så fort jag dröjer med att ta dummien så blir det tugg. Har faktiskt inte testat be honom bära den på det sättet då han inte kan det kommandot, men kan testa och se vad som händer! Gissar att han inte kommer tugga på samma sätt då, men vet faktiskt inte säkert! Så fort han är stilla och "väntar" på att jag ska ta dummien tuggar han. Är nästan som att han vill hålla löst så att jag kan ta den, men då som sagt för löst så han nästan tappar den.

Brukar bland springa iväg så han får lite extra fart när han ska lämna och sen fånga i farten. Det brukar göra att han får lite extra driv att komma med den också, dummies kommer han generellt alltid med direkt men kan hända att han funderar på om leksaken är kul att lägga sig och tugga på innan han kommer och då är det där med att vända sig och springa effektivt. Det är lite att separera alla moment vi ägnar oss åt på kursen just nu där vi fått nosduttövningen och backa-gripa-övningen. Så hoppas att vi kan fixa avlämningarna genom kursen. Jag har nog haft lite bråttom att få till allt innan så då blev det lite slarv gissar jag från min sida. Det är ju kul att komma framåt, men har nu lärt mig att det är bättre att skynda långsamt!

Omvänt lockande var sättet jag började lära in "håll", men tror även det blev för pressande på något sätt, eller så gjorde jag fel, han är ju min första hund så kan nästan utgå från att det allra mesta av våra problem beror på misstag från min sida

Hmm, man kan ju alltid testa och se om min också fattar det! Kan ju prova!

Nosduttarna funkar bra, men än så länge vet jag inte hur det kommer fungera när han håller i något samtidigt. Har testat en gång när han håller i leksak men han förstår ingenting då "Vadå, jag kan ju inte nosdutta när munnen är full med leksaker" Tänker att det kanske faller på plats, men vi får väl se Kan väl inte säga att det riktigt är en frysmakering i vårt fall tyvärr... han glappar lite och är lite på så han blir lite frustrerad om han ska hålla förlänge och trycker inte alltid tillräckligt hårt, men ska på kurs imorgon så får visa instruktören så får vi se om hon tycker vi tränat rätt eller om vi hamnat fel

Tack för alla bra tips!

Hmm, bara spånar vidare, men tror du att det skulle kunna fungera att ge ett vänta/stanna-kommando precis när han kommer fram till dig med dummien/leksaken? Alternativt ge ett vänta/stanna, kasta (lugnt!) en externbelöning, belöna lugnt, ta föremålet och sedan låta honom gå på externbelöningen?
Många hundar kör ju lite "frys!" när man ber dem stanna, kanske kan det också hindra honom från att tugga precis i avlämningen eftersom han får något annat att fokusera på (externbelöningen/att stå still)?
Sedan innebär ju så klart varje sån här grej att man får ett moment att arbeta bort sedan men..

Omvänt lockande är ju, tycker jag, rätt pressande, och det passar inte min labbe alls i just hålla-momentet. Det fungerar dock bra i flera andra lägen
Nosduttarna kommer säkert fungera så småningom! Man kan även testa med en lite mindre leksak så att den inte är "i vägen" när han ska dutta utan att han lätt kommer åt ändå

Det låter som att ni är på god väg i alla fall och att kursen är bra
Så lite så, jag tycker bara det är spännande att kanske kunna hjälpa till att spåna fram lite lösningar.

 

[SweetSunday]

Vet inte, kanske, det kommando vi har är "kvar" ex sitt kvar, ligg kvar ect. Men han fryser inte då. Han sitter stilla med kroppen men kan röra på huvudet exempelvis, så just det kommandot kanske inte funkar. Det är om jag kan lära in ett nytt kommando som betyder typ "frys". Däremot att lägga en externbelöning skulle kunna funka då han brukar sitta väldigt stilla (och råstirra) på belöningen då, så det skulle kanske kunna distrahera honom från det han har i munnen. Kursen i kväll blev uppskjutet (flera sjuka) så tänker att jag kör på kursledarens variant nu i början så får vi se om hennes metod funkar, gör den inte det (tänker som du beskrev att det är olika för olika individer) så börjar jag nog kika in här på dina tips! Skulle vara kul att testa sig fram till något som funkar!

Min är rätt bra på andra typer av kommandon också med omvänt lockande, ffa "kvar"-kommandon. Men upplever att han tyckte det var svårt vid hållandet.

Smart! Får testa det och se om han får en aha-upplevelse!

Tack, känns kul att få träna grunder! Jag har improviserat grunderna och hittat på själv innan, kul att lära sig "rätt" sätt från instruktör! Nyttigt inför framtida hundar också så man kanske slipper göra samma tabbar igen

Ang. stressen igen:
Det där med stress är klurigt den dagen vi gjorde söket sov han som en stock ända tills det var dags för löptur, vi sprang och sen sov han som en stock igen... Igår spårade vi (dock bara 300 meter, väldigt lätt spår eftersom jag håller på att förlänga liggtiden. Första gången vi hade ett knappt dygns liggtid var förra gången och då lyckades jag lägga för svårt så jag tänkte börja lätt och hitta lagom nivå nu), men han var inte ett dugg trött så då fick han även söka leksak (hade dock bara med mig en enda) som jag gömde riktigt svårt (typ grävde ner i snön, la ner i en håla under en sten osv) och fick söka 3 gånger, men ändå skällde han flertalet gånger inatt trots vår vanliga musik på (när vi har den brukar han vara tyst hela natten)... Så något störde honom inatt, men jag vet inte riktigt vad

 

[Fruentimber]

Vet inte, kanske, det kommando vi har är "kvar" ex sitt kvar, ligg kvar ect. Men han fryser inte då. Han sitter stilla med kroppen men kan röra på huvudet exempelvis, så just det kommandot kanske inte funkar. Det är om jag kan lära in ett nytt kommando som betyder typ "frys". Däremot att lägga en externbelöning skulle kunna funka då han brukar sitta väldigt stilla (och råstirra) på belöningen då, så det skulle kanske kunna distrahera honom från det han har i munnen. Kursen i kväll blev uppskjutet (flera sjuka) så tänker att jag kör på kursledarens variant nu i början så får vi se om hennes metod funkar, gör den inte det (tänker som du beskrev att det är olika för olika individer) så börjar jag nog kika in här på dina tips! Skulle vara kul att testa sig fram till något som funkar!

Min är rätt bra på andra typer av kommandon också med omvänt lockande, ffa "kvar"-kommandon. Men upplever att han tyckte det var svårt vid hållandet.

Smart! Får testa det och se om han får en aha-upplevelse!

Tack, känns kul att få träna grunder! Jag har improviserat grunderna och hittat på själv innan, kul att lära sig "rätt" sätt från instruktör! Nyttigt inför framtida hundar också så man kanske slipper göra samma tabbar igen

Ang. stressen igen:
Det där med stress är klurigt den dagen vi gjorde söket sov han som en stock ända tills det var dags för löptur, vi sprang och sen sov han som en stock igen... Igår spårade vi (dock bara 300 meter, väldigt lätt spår eftersom jag håller på att förlänga liggtiden. Första gången vi hade ett knappt dygns liggtid var förra gången och då lyckades jag lägga för svårt så jag tänkte börja lätt och hitta lagom nivå nu), men han var inte ett dugg trött så då fick han även söka leksak (hade dock bara med mig en enda) som jag gömde riktigt svårt (typ grävde ner i snön, la ner i en håla under en sten osv) och fick söka 3 gånger, men ändå skällde han flertalet gånger inatt trots vår vanliga musik på (när vi har den brukar han vara tyst hela natten)... Så något störde honom inatt, men jag vet inte riktigt vad

När du låter honom söka efter en leksak, vallar du rutan innan då och har du någon liggtid?