Hur väljer man psykolog?

Nu verkar du hittat en, men annars kanske samtal över internet vore ngt att testa? Så behöver inte inredningen bli ett hinder ;)
Tex Mindler, då betalar man landstingstaxa tror jag.

Vad intressant. Alltså, ingen hemsida hittills har ju avslöjat något om huruvida personen definierar sig som feminist eller ej. Varför var det viktigt för dig och hur kom du fram till att de de facto var feminister?
Det blir nog vanligare att psykologer vågar visa lite ideologi, förr skulle ju alla vara så himla neutrala.. Jag hade garanterat valt en öppet feministisk psykolog om jag skulle gå i samtal själv.
 
Fast det där tycker jag är en helt relevant fråga att ställa. Någon utgångspunkt måste man ju ha, annars blir det svårt, och någon anledning till varför man är där har man ju. Det betyder inte att man måste ha en färdig analys själv, bara man svarar något alls. En duktig psykolog kan ju sen ställa följdfrågor på en bra nivå.

Men det är ju en enorm utgångspunkt? Alltså jag förstår liksom inte i vilken ände jag ska börja och risken för att det bara blir totalt osammanhängande babbel är nog stor.
 
Nu verkar du hittat en, men annars kanske samtal över internet vore ngt att testa? Så behöver inte inredningen bli ett hinder ;)
Tex Mindler, då betalar man landstingstaxa tror jag.


Det blir nog vanligare att psykologer vågar visa lite ideologi, förr skulle ju alla vara så himla neutrala.. Jag hade garanterat valt en öppet feministisk psykolog om jag skulle gå i samtal själv.

Alla former av telefonsamtal inklusive Skype blir tyvärr lätt cringe för mig och min skepnad som folkskygg emerit. (Föreställer mig hur jag får syn på nån jävla tavla i bakgrunden med "Live love laugh", rullar med ögonen så hårt att de fastnar, kväver ett fnitter och tackar för mig)

Jag har inte alls tänkt i de banorna som @Petruska lade fram men inser ju att det faktiskt kan vara skitviktigt!
 
Men det är ju en enorm utgångspunkt? Alltså jag förstår liksom inte i vilken ände jag ska börja och risken för att det bara blir totalt osammanhängande babbel är nog stor.
Men det finns inget osammanhängande babbel för en terapeut. ;) Det är så de får något att jobba med. Jag brukade få kritik av min för att jag var för strukturerad.

Jag håller med @Diskurs och för min del är en fråga på det temat den enda möjliga öppningen. De måste ju få veta varför man är där. Säg bara det som kommer först till dig just då så kan ni börja någonstans.

Och du måste komma över näsdukarna, de finns alltid. Som tur är ;)

Men bestäm dig innan du väljer vad du vill ha. KBT är konkreta tekniker för att undvika oönskade tankar och för att undvika att gå i ens invanda fällor. Inte ”varför är jag såhär” utan snarare ”såhär är jag och hur kan jag förändra det”. Vill du däremot gräva i ”varför är jag såhär” är psykodynamisk terapi da shit.
 
Alla former av telefonsamtal inklusive Skype blir tyvärr lätt cringe för mig och min skepnad som folkskygg emerit. (Föreställer mig hur jag får syn på nån jävla tavla i bakgrunden med "Live love laugh", rullar med ögonen så hårt att de fastnar, kväver ett fnitter och tackar för mig)

Jag har inte alls tänkt i de banorna som @Petruska lade fram men inser ju att det faktiskt kan vara skitviktigt!
Ah okej!

Jo men det är det nog! Beror såklart på hur ens liv ser ut och vad man söker hjälp för. Mindre viktigt när man behandlar spindelfobi tex eller andra väldigt avskärmade saker.

Jag är med i en FB-grupp för feministiska psykologer och det finns många grymt duktiga och engagerade! Bland psykologer generellt finns det ju annars lika mkt stolpskott som i övriga befolkningen. Man kunde ju önska att alla skulle bli vettiga under utbildningen men så ser inte verkligheten ut.
 
Men bestäm dig innan du väljer vad du vill ha. KBT är konkreta tekniker för att undvika oönskade tankar och för att undvika att gå i ens invanda fällor. Inte ”varför är jag såhär” utan snarare ”såhär är jag och hur kan jag förändra det”. Vill du däremot gräva i ”varför är jag såhär” är psykodynamisk terapi da shit.

Är fullständigt lost vad gäller tekniker och vad som kan tänkas passa. Jag gissar att en del av mina problem passar en metod och en annan del passar en annan metod. Nu testade jag ju KBT en (1!) gång och kände nog inte att det var där jag ville börja. Psykologen har svarat på mitt mail och vill ta emot mig, och hon kör enligt psykodynamisk terapi vilket låter väldigt intressant. Kanske en bra start? En grund att börja på.
 
Ah okej!

Jo men det är det nog! Beror såklart på hur ens liv ser ut och vad man söker hjälp för. Mindre viktigt när man behandlar spindelfobi tex eller andra väldigt avskärmade saker.

Jag är med i en FB-grupp för feministiska psykologer och det finns många grymt duktiga och engagerade! Bland psykologer generellt finns det ju annars lika mkt stolpskott som i övriga befolkningen. Man kunde ju önska att alla skulle bli vettiga under utbildningen men så ser inte verkligheten ut.

Vad intressant! Egentligen borde det ju vara ganska grundläggande att en psykolog delar feministiska värderingar och teorier, tänker jag. Men så som samhället ser ut är det ju långt ifrån självklart.
 
Är fullständigt lost vad gäller tekniker och vad som kan tänkas passa. Jag gissar att en del av mina problem passar en metod och en annan del passar en annan metod. Nu testade jag ju KBT en (1!) gång och kände nog inte att det var där jag ville börja. Psykologen har svarat på mitt mail och vill ta emot mig, och hon kör enligt psykodynamisk terapi vilket låter väldigt intressant. Kanske en bra start? En grund att börja på.
Jag tycker att psykodynamisk är jättebra om man vill möblera om sig själv lite grand.
 
Vad intressant! Egentligen borde det ju vara ganska grundläggande att en psykolog delar feministiska värderingar och teorier, tänker jag. Men så som samhället ser ut är det ju långt ifrån självklart.
Ja. Ibland är jag naiv och tänker så. Sen möts jag av den krassa verkligheten..
Jag tänker också att det liksom inte borde vara möjligt att vara främlingsfientlig när man kan så mkt om människor som psykologer gör. Sen dör jag lite inombords när jag inser att det finns psykologer inom SD tex.

Men egentligen är det inte så konstigt. Vi psykologer har ju en smutsig bakgrund värderingsmässigt (som yrke alltså, inte personerna).
 
Jag tycker att det viktigaste är hur jag blir bemött. Lyssnar psykologen verkligen på vad jag säger, hur framför den att den på något sätt inte håller med det jag säger eller ifrågasätter det? Lyckas denne få mig att känna mig sedd och lyssnad på?

Gick för länge sen hos en som var bra första året men sen skaffade hon valp som var med och då blev allt fokus på valpen trots att jag betalade fullt pris. Slutade efter några gånger med valpen.

Träffade en annan via landstinget. Jag framförde att jag ville prata om hur mina tankar sätter krokben för mig själv när psykologen säger att hon ska lära mig med att hon ska lära mig att stå ut med det jag har. Henne gick jag aldrig tillbaka till. Kunde säkert ha propsat på att få byta men luften gick ur mig när jag efter att ha fått köa flera månader för bedömningssamtal blir bemött av detta:banghead:
 
Nu verkar du hittat en, men annars kanske samtal över internet vore ngt att testa? Så behöver inte inredningen bli ett hinder ;)
Tex Mindler, då betalar man landstingstaxa tror jag.


Det blir nog vanligare att psykologer vågar visa lite ideologi, förr skulle ju alla vara så himla neutrala.. Jag hade garanterat valt en öppet feministisk psykolog om jag skulle gå i samtal själv.
Nu blev jag jättenyfiken på Mindler och var tvungen att titta på deras hemsida.
Men jag förstår inte vad de skriver.
Skillnaden mellan motiverande samtal och stödjande samta t ex, vad är den?
"Psykodynamiskt" står ingenstans men ingår kanske i de båda begreppen ovan?
 
Nu blev jag jättenyfiken på Mindler och var tvungen att titta på deras hemsida.
Men jag förstår inte vad de skriver.
Skillnaden mellan motiverande samtal och stödjande samta t ex, vad är den?
"Psykodynamiskt" står ingenstans men ingår kanske i de båda begreppen ovan?
Jag är inte jätteinsatt i just deras tjänst, vet bara att många psykologer börjat jobba där.
 
Det är också andra gången jag läser ditt tips och mtp hur tråden påminner mig om att jag inte ens vill träffa en psykolog borde jag ju skaffa den 😁
Ja jag ville inte heller träffa en psykolog, utan här blir du din egen psykolog, sen självklart dippar jag fortfarande, bara lyssnat i mindre än en vecka, men startar någon av de två böckerna för att återfå någon form av balans igen
 
Senast jag gick i terapi gick jag privat. Eftersom gången innan gick jag via landstinget och blev mer eller mindre utkastad efter x gånger. Om jag mådde bra eller inte var helt irrelevant så det ville jag inte utsätta mig för igen. Jag surfade runt och hittade någon som geografiskt låg bra och hade såna metoder som jag trodde passade mig trots att hemsidorna såg ut att vara gjorda i slutet på 90-talet. Men tänker att de är nog bättre på sitt jobb än webbdesign. Mailade (ringa fanns inte på kartan) mitt problem och frågade om hon kunde hjälpa mig. Jag ville absolut inte ha någon mindfulness, det är skräp enligt mig och helst inte kbt i stil med något jäkla papper att fylla i om helt påhittade scenarion typ som jag varit med om tidigare. Så jag fick en terapi som passade mig. Men jag är nog inte så svårpratad i såna lägen. Jag är ändå där med ett syfte sas så det rullar på. Men för mig var det viktigt att jag liksom mailat en liten bakgrundsstory så jsg slapp berätta allt där och då och de har en annan utgångspunkt att kunna börja fråga från om jag blev tyst.
 
Nu blev jag jättenyfiken på Mindler och var tvungen att titta på deras hemsida.
Men jag förstår inte vad de skriver.
Skillnaden mellan motiverande samtal och stödjande samta t ex, vad är den?
"Psykodynamiskt" står ingenstans men ingår kanske i de båda begreppen ovan?
Motiverande samtal (MI) är en metod som från början var inriktad på att skapa motivation till förändring hos alkoholister, idag lite bredare. "Stödsamtal" är väl det som folk kallar "prata av sig". Har ingen bevisad effekt vid depression, eller något annat heller för den delen men kan vara skönt för stunden (ibland förvärrar det på sikt).

ONT

Det är tur att det inte finns samma okunskap och inställning när det gäller annan vård som när det gäller terapi och kbt vs psykodynamiskt. KBT är inte en metod och ett arbetssätt utan ett så kallat "paraplybegrepp" som innefattar flera inriktningar, enda gemensamma är att de bygger på samma teoretiska bas och att det ska vara evidensbaserat.

"Är du riktigt sjuk ska du gå till en RIKTIG läkare, du kommer antagligen fortsätta må dåligt och blir inte frisk men du kommer få reda på varför du blev sjuk" :D

Det är ganska enkelt att söka på socialstyrelsens hemsida och se vad som rekommenderas för olika typer av problematik.
 
Jag är ingen talare, men... (pun intended)

Jag behöver prata.

Generellt är jag lättpratad först efter en flaska vin i kroppen, men jag gissar att man normalt sett inte bjuder ut sin psykolog på middag det första man gör. Jag är ganska skeptiskt inställd till det här med samtalsterapi, KBT och dylikt. Inte skeptisk på om metoderna fungerar, men skeptisk kring om de fungerar på mig. Jag gissar att det är ett ganska vanligt avfärdande, som om man skulle vara så jäkla unik med sina tankar och dåliga mående nowadays. Jag minns att jag i någon tråd här på Buke avfärdade mindfulness som "trams" för ett par år sedan och fick det (välförtjänt) något hett om öronen.

Hursom, så har jag försökt laborera med mina tankar och mitt mående själv i några år nu. Och obv så funkar det inte. Jag står i ett vägskäl och orkar inte riktigt med mig själv längre. Själva problematiken behöver vi inte gå in på, men det rör bland annat generell ångest och katastroftankar, som också specialiserat sig i ett visst ämne. Nog om det. Jag behöver ventilera. Men med vem?

För ett par år sedan gick jag privat till en psykolog, efter att ha försökt få tid genom vården (vilket visade sig vara dödfött). Jag tog mod till mig och bokade in en tid (tack Gud för Internetbokning) hos en psykolog jag hade googlat upp. Fortsatt skeptisk gick jag med långsamma steg till mottagningen och, tja. Redan vid första steget in i väntrummet blev det totalt magplask. Jämna ljusgröna tapeter, lite asiatisk konst förmodligen hittad i första bästa välgörenhetsbutik, en hemsk liten staty med porlande vatten ackompanjerad med japansk stråkmusik. Jag hade lust att vända i dörren men jag skulle ju ändå behöva betala, så jag satt kvar och ironiserade över väntrummet tills jag blev inkallad. Väl där inne stod det två gigantiska läderfåtöljer á la 90-tal, lätt vridna mot varandra, med ett litet bord i mitten som pryddes av en box med näsdukar. :meh: Den stackars karln var ju fullständigt utdömd på förhand och jag återvände inte.

Men nu måste jag alltså ta mod till mig igen, och letar. Men överallt möts jag av leende söta tanter i koftor och likgiltiga kortsnaggade karlar i vita rockar. Hopplöst fula hemsidor och knapphändig information, alternativt har minsann erfarenhet av 1276 diagnoser varav allt botas med KBT.

Visst kan jag boka tid hos var och varannan och "testa mig fram", men att behöva berätta om mina tankar och bekymmer utan en flaska vin i kroppen tar ju emot redan som det är. Finns det några superknep att ta till för att veta huruvida man klickar med en psykolog eller ej? Den psykolog som har en ironisk meme på sin hemsida nappar jag på dirrrrrr. Ja jag är judgy, döm mig ej. :D

Du har redan fått en massa svar och jag har inte tid att läsa. Men för det första ta och fundera på vilken eller vilka metoder som du tror är bäst. KBT känner du tydligen till men det finns fler. För det andra, du är inte direkt psykiskt sjuk. Det finns duktiga samtalsterapeuter som är sjuksköterskor, präster, socionomer mm i grunden och som sedan gått vidareutbildning. De tar inte lika mycket betalt men många är skickliga. Jag känner en pensionerad psykolog som sagt att "känns det inte bra så blir det inte bra", därför hände det någon gång ibland att jag skickade vidare någon till en annan. Och i så fall senast tredje besöket. Jag själv har testat samtalsterapi för sådär 20 år sedan men jag har inte heller lätt för att prata. Jag bad om att få göra upp en plan för vad vi skulle tala om och så skrev jag ganska mycket, då gick det bättre. Senare gick ett par perioder i "integrerande fysioterapi", det hjälpte mig.
 
Jag var hos psykolog en (eller två?) gånger för nästan två decennier sen, vem som helst borde ha fattat att jag hade förlossningsdepression deluxe då jag nyligen fått barn men icke. Jag var väl inne på VC och grät och fick remiss till psykolog. Psykologen var nog rätt nyutbildad och ung och jag minns att de var minst sagt obekvämt att se hur hon fick jobba på att hålla tillbaka tårarna när jag berättade min om min inte så särskilt lyckliga barndom. Kände inte att jag fick ut nåt av det så det blev inget mer utan jag fortsatte väl att vara rätt depp rätt länge.

Hata mig inte nu men det där med att jogga behöver inte vara fel :o:devil::angel: inte i KBT syfte tänker jag men flertalet studier finns som etablerat att motion är ett bra botemedel mot depression. Nu kanske inte jogga är svaret men typ simma, dansa, styrketräna eller nåt som du skulle känna ger nåt. Jag började må bättre när jag började simmade tre dagar i veckan, sen blev det att jag började styrketräna istället och tävla i kraftsport men motion är för mig ett utmärkt sätt att få bort onödigt snurr i huvudet. Jag upplever inte att motion tar bort ens problem men det gör att man inte orkar hitta på mer problem än vad som finns och de problem man har kvar får inte lika stort fokus när man är trött i kroppen.

I psykolog-problematiken har jag inga direkta råd då jag känner igen mig i dina dömande tankar om psykologer, men jag hoppas att du hittar nån (annars är du välkommen att prata med mig, finns tilgänglig flertalet nätter också ;)).

Finns flera studier men bifogar en artikel från Karolinska:
https://ki.se/forskning/motion-mot-depression
 
Men det är ju en enorm utgångspunkt? Alltså jag förstår liksom inte i vilken ände jag ska börja och risken för att det bara blir totalt osammanhängande babbel är nog stor.

En bra psykolog kan fånga upp det där! Det är hens jobb. Försök lita på att hen vet vad hen gör och försök att släppa ansvaret att prestera eller formulera dig helt korrekt.
 
Motiverande samtal (MI) är en metod som från början var inriktad på att skapa motivation till förändring hos alkoholister, idag lite bredare. "Stödsamtal" är väl det som folk kallar "prata av sig". Har ingen bevisad effekt vid depression, eller något annat heller för den delen men kan vara skönt för stunden (ibland förvärrar det på sikt).

ONT

Det är tur att det inte finns samma okunskap och inställning när det gäller annan vård som när det gäller terapi och kbt vs psykodynamiskt. KBT är inte en metod och ett arbetssätt utan ett så kallat "paraplybegrepp" som innefattar flera inriktningar, enda gemensamma är att de bygger på samma teoretiska bas och att det ska vara evidensbaserat.

"Är du riktigt sjuk ska du gå till en RIKTIG läkare, du kommer antagligen fortsätta må dåligt och blir inte frisk men du kommer få reda på varför du blev sjuk" :D

Det är ganska enkelt att söka på socialstyrelsens hemsida och se vad som rekommenderas för olika typer av problematik.
Tack!
Ska leta lite på socialstyrelsens hemsida.
 
Jag var hos psykolog en (eller två?) gånger för nästan två decennier sen, vem som helst borde ha fattat att jag hade förlossningsdepression deluxe då jag nyligen fått barn men icke. Jag var väl inne på VC och grät och fick remiss till psykolog. Psykologen var nog rätt nyutbildad och ung och jag minns att de var minst sagt obekvämt att se hur hon fick jobba på att hålla tillbaka tårarna när jag berättade min om min inte så särskilt lyckliga barndom. Kände inte att jag fick ut nåt av det så det blev inget mer utan jag fortsatte väl att vara rätt depp rätt länge.

Hata mig inte nu men det där med att jogga behöver inte vara fel :o:devil::angel: inte i KBT syfte tänker jag men flertalet studier finns som etablerat att motion är ett bra botemedel mot depression. Nu kanske inte jogga är svaret men typ simma, dansa, styrketräna eller nåt som du skulle känna ger nåt. Jag började må bättre när jag började simmade tre dagar i veckan, sen blev det att jag började styrketräna istället och tävla i kraftsport men motion är för mig ett utmärkt sätt att få bort onödigt snurr i huvudet. Jag upplever inte att motion tar bort ens problem men det gör att man inte orkar hitta på mer problem än vad som finns och de problem man har kvar får inte lika stort fokus när man är trött i kroppen.

I psykolog-problematiken har jag inga direkta råd då jag känner igen mig i dina dömande tankar om psykologer, men jag hoppas att du hittar nån (annars är du välkommen att prata med mig, finns tilgänglig flertalet nätter också ;)).

Finns flera studier men bifogar en artikel från Karolinska:
https://ki.se/forskning/motion-mot-depression

Det där är inget du behöver be om ursäkt för. Det första rådet man brukar få från VC är att motionera tre gånger i veckan, försöka ha regelbundna sovvanor och dra ner på alkoholen. Det är en bra början och kan ha bra effekt, men ofta behöver man såklart annan hjälp också.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundrädda
  • Akvarietråden IV
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp