Bukefalos 25 år!

Hur vet man när det är dags att säga adjö?

Jackies

Trådstartare
Jag har en shetlandsponny som börjar närma sig 40 år. Han är världens bästa ponny. Pigg och glad!

Klipper honom alltid på våren, och i våras såg han inte rolig ut. Tidigare år har man kunnat ana lite revben men nu var ryggen som ett staket och även halsen var tunn. Efter en sommar på bete har han förstås tagit sig fint. Och jag hade väl egentligen beslutet att detta skulle bli sista sommaren med tanke på att han helt enkelt inte får i sig nog mycket mat. Tänderna är slut. Ger både hackad lucern och pelleterad men känns inte som det räcker när gräset är slut.

Men nu får jag kommentarer av vänner att "så länge han är pigg" skulle jag försöka. Och ja, det känns ju hemskt att avliva en pigg häst, som fortfarande har gnista kvar. Men min tanke var att han skulle få ett värdigt avslut, och inte låta det gå så långt så det blir akut. Snart är det 15 minusgrader och en meter snö. Han har extremt svårt få i sig hö och jag ser inte riktigt hur jag ska få till en bra lösning med att kunna fodra lucern under de 14 timmarna de står i hage per dag (ensam hage för en sällskapsponny är inte ett alternativ...eller liv, enligt mig)

Lite vimsigt. Någon som har tankar och råd?
 
Jag har en shetlandsponny som börjar närma sig 40 år. Han är världens bästa ponny. Pigg och glad!

Klipper honom alltid på våren, och i våras såg han inte rolig ut. Tidigare år har man kunnat ana lite revben men nu var ryggen som ett staket och även halsen var tunn. Efter en sommar på bete har han förstås tagit sig fint. Och jag hade väl egentligen beslutet att detta skulle bli sista sommaren med tanke på att han helt enkelt inte får i sig nog mycket mat. Tänderna är slut. Ger både hackad lucern och pelleterad men känns inte som det räcker när gräset är slut.

Men nu får jag kommentarer av vänner att "så länge han är pigg" skulle jag försöka. Och ja, det känns ju hemskt att avliva en pigg häst, som fortfarande har gnista kvar. Men min tanke var att han skulle få ett värdigt avslut, och inte låta det gå så långt så det blir akut. Snart är det 15 minusgrader och en meter snö. Han har extremt svårt få i sig hö och jag ser inte riktigt hur jag ska få till en bra lösning med att kunna fodra lucern under de 14 timmarna de står i hage per dag (ensam hage för en sällskapsponny är inte ett alternativ...eller liv, enligt mig)

Lite vimsigt. Någon som har tankar och råd?
Om man inte behöver avliva en häst akut så anser jag att en sista sommar är det bästa man kan ge sin häst. Att få avsluta när de mår som allra bäst ♥️
 
Har varit i ungefär ditt läge. En gammal ponny som var pigg och glad men som föll ur mer och mer hur vi än gjorde. Till slut bara kände jag att det inte var försvarbart att försöka längre, utan att det var dags att avsluta innan det blev för illa. Det var helt fruktansvärt men har inte ångrat mig en sekund efteråt även om sorgen var hemsk. Har tvärtom känt mig stolt över att jag klarade att ta beslutet innan han började lida. Om du har börjat fundera i de banorna så är du nog där snart - att du VET. Kram!
 
Jag har en shetlandsponny som börjar närma sig 40 år. Han är världens bästa ponny. Pigg och glad!

Klipper honom alltid på våren, och i våras såg han inte rolig ut. Tidigare år har man kunnat ana lite revben men nu var ryggen som ett staket och även halsen var tunn. Efter en sommar på bete har han förstås tagit sig fint. Och jag hade väl egentligen beslutet att detta skulle bli sista sommaren med tanke på att han helt enkelt inte får i sig nog mycket mat. Tänderna är slut. Ger både hackad lucern och pelleterad men känns inte som det räcker när gräset är slut.

Men nu får jag kommentarer av vänner att "så länge han är pigg" skulle jag försöka. Och ja, det känns ju hemskt att avliva en pigg häst, som fortfarande har gnista kvar. Men min tanke var att han skulle få ett värdigt avslut, och inte låta det gå så långt så det blir akut. Snart är det 15 minusgrader och en meter snö. Han har extremt svårt få i sig hö och jag ser inte riktigt hur jag ska få till en bra lösning med att kunna fodra lucern under de 14 timmarna de står i hage per dag (ensam hage för en sällskapsponny är inte ett alternativ...eller liv, enligt mig)

Lite vimsigt. Någon som har tankar och råd?
Jag tog bort min ponny då han var 30 år och var rund och fin. Han reda fortfarande och var pigg och glad. Han var ledig en v, vilket han aldrig brukade vara. Jag höll igång honom med lite sjukgymnastisk ridning regelbundet normalt. Efter den vilan såg jag en liten antydan till rörelsestörning i ena fram i trav, knappt ens 0,5 grad. Då bestämde jag mig. Han hade säkert gått att få igång och hålla sig fräsch ett tag till. Men jag ville att han skulle få sluta på topp. Han hade gett mig så mycket. Jag ville inte att han skulle behöva bli dålig.
Alla runt oss blev förvånade IOM att han var i så gott skick och ingen annan såg rörelsestörningen IOM att den var så minimal. Vissa tyckte han skulle fått vara kvar i livet.
Men jag har aldrig ångrat mig. Jag älskade honom så ofantligt och är glad att jag kunde ge honom ett bra avslut, trots att det gjorde fruktansvärt ont i mig att släppa taget.

Med det sagt tycker jag du tänker klokt ang din vän. Och att folket som tjatar om att fortsätta har lite fel fokus. För hästens skull är beslutet rätt. Han har haft ett gott och långt liv!
Beklagar iaf, det är tufft och tungt! ❤️
 
De som försöker snacka till din häst en vinter till är inte de som står där med att få i honom foder eller med en klump i magen när han rasar i vikt. De kommer istället stå där och "håna" dig för att du inte ger tillräckligt med mat.
Den bästa gåva du kan ge din häst är att ta bort den innan den blir så dålig som den tappar gnistan.
Det är du som ska leva med beslutet i resten av ditt liv inte de andra. En annan sak är att man, been there done that, mår extremt dåligt av att ha en "sjuk" häst som har ett för tillfället bra liv men som man vet har en mycket begränsad livslängd kvar. Det tar massor av energi och enligt mig är det i slutändan inte värt det. För mig var det en lättnad när hästen äntligen var borta och jag kunde sörja min döda häst istället för min levande, och ja hon hade ett bra liv fram till slutet.
 
Jag har tagit bort hästar både akut och planerat. Vore jag dig skulle jag absolut låta ponnyn somna in nu medan den fortfarande är pigg och glad, det är enligt mig det bästa slutet man kan ge sin gamle vän. Inte kämpa på en vinter till, tycker de tecknen du räknar upp säger att kroppen nu har gjort sitt och det är dags att få galoppera iväg på de evigt gröna ängarna. Och som någon annan skrev, har man börjat fundera på om det är dags, då är det dags. ❤️
 
Jag har en shetlandsponny som börjar närma sig 40 år. Han är världens bästa ponny. Pigg och glad!

Klipper honom alltid på våren, och i våras såg han inte rolig ut. Tidigare år har man kunnat ana lite revben men nu var ryggen som ett staket och även halsen var tunn. Efter en sommar på bete har han förstås tagit sig fint. Och jag hade väl egentligen beslutet att detta skulle bli sista sommaren med tanke på att han helt enkelt inte får i sig nog mycket mat. Tänderna är slut. Ger både hackad lucern och pelleterad men känns inte som det räcker när gräset är slut.

Men nu får jag kommentarer av vänner att "så länge han är pigg" skulle jag försöka. Och ja, det känns ju hemskt att avliva en pigg häst, som fortfarande har gnista kvar. Men min tanke var att han skulle få ett värdigt avslut, och inte låta det gå så långt så det blir akut. Snart är det 15 minusgrader och en meter snö. Han har extremt svårt få i sig hö och jag ser inte riktigt hur jag ska få till en bra lösning med att kunna fodra lucern under de 14 timmarna de står i hage per dag (ensam hage för en sällskapsponny är inte ett alternativ...eller liv, enligt mig)

Lite vimsigt. Någon som har tankar och råd?
Låt honom få ett värdigt slut när han fortfarande mår bra. Vänta inte tills det absolut inte går mera. Man får inte glömma att hästar är så otroligt tappra och håller humöret uppe så gott dom kan. När en häst slutar vara pigg och livsglädjen är borta, då har man väntat för länge..tycker jag.
 
Jag har en shetlandsponny som börjar närma sig 40 år. Han är världens bästa ponny. Pigg och glad!

Klipper honom alltid på våren, och i våras såg han inte rolig ut. Tidigare år har man kunnat ana lite revben men nu var ryggen som ett staket och även halsen var tunn. Efter en sommar på bete har han förstås tagit sig fint. Och jag hade väl egentligen beslutet att detta skulle bli sista sommaren med tanke på att han helt enkelt inte får i sig nog mycket mat. Tänderna är slut. Ger både hackad lucern och pelleterad men känns inte som det räcker när gräset är slut.

Men nu får jag kommentarer av vänner att "så länge han är pigg" skulle jag försöka. Och ja, det känns ju hemskt att avliva en pigg häst, som fortfarande har gnista kvar. Men min tanke var att han skulle få ett värdigt avslut, och inte låta det gå så långt så det blir akut. Snart är det 15 minusgrader och en meter snö. Han har extremt svårt få i sig hö och jag ser inte riktigt hur jag ska få till en bra lösning med att kunna fodra lucern under de 14 timmarna de står i hage per dag (ensam hage för en sällskapsponny är inte ett alternativ...eller liv, enligt mig)

Lite vimsigt. Någon som har tankar och råd?
En hästtandläkare jag pratat med har en helt tandlös häst. Han lever på höpellets, så det kan man ge.
 
En hästtandläkare jag pratat med har en helt tandlös häst. Han lever på höpellets, så det kan man ge.
Att man kan göra så är en sak, frågan är om det lämpligt. Ibland får man inse att det är dags att säga farväl och ge sin vän en gåva istället för att egoistiskt behålla dem för sin egen skull (det finns garanterat tillfällen då det är ok men på en nästan 40 åring, knappast)
 
Låter på din beskrivning som det är dags att ta farväl. Det som tyvärr ofta händer är att de får svårt att resa sig och en dag kommer de inte upp. Då har hästen i värsta fall blivit liggande i en mörk och kall hage i flera timmar och måste avlivas akut …
Inte roligt för vare sig häst eller ägare.
 
Jag har också haft en gammal ponny som var tunn, men åt upp sig under sommaren. Vintern kom och hon fick svårare och svårare att få i sig något samt blev ännu tunnare. Det gick tyvärr så långt att hon började bli ostadig på benen innan vi tog bort henne. Så jag håller med de som säger att det bästa är att låta dem somna medan de fortfarande mår bra. Jag kommer aldrig mer låta det gå så länge som med denna ponny igen.
 
Ge gamlingen en härlig dag med en skön promenad, kanske en tur med er vagn om han är inkörd och orkar + riktigt mycket ompyssling ifall han gillar det och låt honom sedan vandra vidare på Trappalandas gröna ängar.
Ge honom och dej själv chansen till ett fint avslut.
 

Liknande trådar

Hästvård Vetetrinären har konstaterat att mitt 25-åriga halvblodssto har en skada/inflammation i en tand efter en gammal tandfraktur. Hon äter...
2 3 4
Svar
61
· Visningar
6 312
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Det är ganska fascinerande att iaktta hur den här jobbsituationen påverkar mig, och vilken enorm skillnad det är att (ofrivilligt)...
Svar
16
· Visningar
1 458
Anläggning HEJ! Alltså, typ det mest otroliga som kan hända kommer ske. på fredag får vi tillträde till vårat nya hus! jaha tänker ni säkert, men...
Svar
4
· Visningar
2 422
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har haft åldersnojja i stort sett hela mitt liv. Jag har verkligen varit skräckslagen inför tanken på att bli gammal, och tyckt att...
2
Svar
20
· Visningar
2 739

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

  • Ny färg på olästa notiser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Minnesträning
  • Tittar in i ditt kök del 25
  • plastband i butik?

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattbilder #6
  • Vad är rimligt pris för valp?

Hästrelaterat

  • Betesdammsugare
  • Födda 2017 del 3

Omröstningar

Upp