Hur vet man om man är kär?

Så behöver det väl inte vara riktigt? Det är ju nödvändigt att kunna prata om djupa saker, såsom drömmar en har, i sin relation.

Det är väl klart man kan, men kanske då på ett mer övergripande plan.

Typ: "jag skulle vilja på bo landet i ett gammalt hur"

Inte visa specifika hus. Inte när TS är osäker på hur hon vill ha det. Att bete sig så som TS pojkvän gör - det är att sätta press!

/Lizzie
 
Det är väl klart man kan, men kanske då på ett mer övergripande plan.

Typ: "jag skulle vilja på bo landet i ett gammalt hur"

Inte visa specifika hus. Inte när TS är osäker på hur hon vill ha det. Att bete sig så som TS pojkvän gör - det är att sätta press!

/Lizzie

Ja, det håller jag med om! Hade inte uppfattat att TS partner var så specifik? Men att prata om hur man vill leva gällande boendeform, ev äktenskap, ev barn, etc ser jag som ett måste. :)
 
Ja, vi har pratat om det. Till och med då är han förstående. Vilket gör att jag får mer dåligt samvete. Han skulle ta ner himlen om jag bad honom. Han försöker hålla tillbaka och ge mig mer space. Men samtidigt så kan han inte hålla sig från att visa hus på Hemnet, Prata om ev bröllop och barn och jag blir så stressad. Han säger att han kan vänta på mig men jag känner mig ändå stressad. Vet inte om jag ska tolka stressen som att vi inte är rätt för varandra eller om jag letar problem. Mitt självförtroende och självkänsla är inte den bästa...
Att prata om barn och visa hus på Hemnet efter 6 månader är tidigt för många. Jag förstår att det är stressande för dig. För vissa kan det vara naturligt men absolut inte för andra.

Det känns som om det stora problemet är att ni är helt ur synk i dejtandet. Han är ljusår fram medans du kanske bara vill dejta och se vad som kommer ur det?

Om du bortser från det problemet, matchar ni i övrigt? Har ni askul ihop? Har ni samma humor? Tänder ni på varandra? Har ni samma grundvärderingar? Har ni någorlunda samma framtidsvisioner? Kan han bli den som tillfredställer dig mentalt genom livet? Har ni en lyhörd kommunikation som ger resultat?

Jag har för första gången i livet valt att satsa på ett förhållande där det inte började med ett klick och pirr, men där alla andra boxar prickades av. I mitt fall har en djupare kärlek än jag någonsin upplevt växt fram. MEN då krävs att det finns många rätt att luta sig emot och låta dejtandet få ta tid utan förväntningar.
Just förväntningar upplever jag som den värsta dejtingdödaren. Skapar mest ångest, osäkerhet och tjaffs.
 
Det känns som att han lever snabbt, går fram fort i livet och snabbt får starka känslor medan du tar det lugnt, vill tänka, göra avvägningar och ha en fot på bromsen lite lätt hela tiden. Om era temposkillnader skaver redan efter 6 månaders dejtande kommer det inte bli lättare med tiden, tvärt om. Du kommer känna dig pressad och otillräcklig som inte kan hålla samma tempo som han och även om han bara känner guld och gröna skogar för dig just nu kommer han med tiden, när den här nyförälskelsefasen lagt sig, att känna sig frustrerad, bromsad och låst när du inte hänger med i hans snabba tempo. Han är säkert en toppenkille på alla sätt och vis men det låter som att ni är för olika som personer. Tar du bort foten från bromsen och låter honom gasa iväg med dig i relationen är risken att du plötsligt står där med en massa livsval som du egentligen inte vill innerst inne. Helt plötsligt har ni gift er, köpt hus, skaffat barn och allt har gått av bara farten utan att du hunnit tänka över om det verkligen är det du vill eftersom du följt med i hans tempo som egentligen inte passar dig alls.
 
Ja, det håller jag med om! Hade inte uppfattat att TS partner var så specifik? Men att prata om hur man vill leva gällande boendeform, ev äktenskap, ev barn, etc ser jag som ett måste. :)

Ja, klart man måste prata igenom hur man vill leva livet :). Men om man inte ens vet om man är kär, så kanske det inte är läge för just dessa samtal i så tidigt skede.

Jag får lite dåliga vibbar i just TS fall. Trots att pojkvännen säger att han vill ge henne space, så gör han inte det. Utan snarare sätter press på henne. Även om han verkar vara rena svärmorsdrömmen på papperet, så kanske han inte alls är det. Om han får till bröllop, hus och barn i rasande tempo så sitter TS sedan fast.

Om jag vore TS så skulle jag vara extremt tydligt med att jag skulle vilja vara särbos till att börja med. Om det inte mottas väl då skulle jag springa åt andra hållet.

Men så värderar jag min frihet oerhört högt!

/Lizzie
 

Det tog mig ett år att bli kär i min fästman. Vi var som natt och dag när vi träffades, han var återhållsam i konversationer och jag pratig. Han var fysisk och jag ville ha space. Jag var helt säker på att vi var världens mismatch men ändå av någon anledning hängde vi ihop, och hade en casual relation som vi båda sa aldrig skulle leda någonstans. Men ändå så började det liksom växa något, lite som ur en torr kruka som man inte trodde hade något frö i sig. Han har framför allt växt väldigt mycket, pratar mycket och har blivit mycket mer social. Senast i helgen skämtade han med en vän om att han har mig att tacka för sina nyfunna social skills. Gällande det fysiska så är det inget problem längre, det visade sig att vi inte har olika behov, jag har bara vissa tillfällen då man absolut inte får ta på mig. Om jag exempelvis är stressad och ska iväg behöver jag space, ingen kram, men jag myser gärna ner i soffan senare samma kväll.

Jag säger inte att man kan ändra på människor, och absolut inte att man ska gå in i en relation med den ambitionen. Men det är ju också orimligt att kunna matcha varandra innan man har lärt sig vad den andre behöver. Nu har han ju erbjudit sig att backa lite och ta det lite lugnare, och det är ju super, så varför inte landa i det en liten stund. Fortsätter du känna som du gör, ja, då kanske det är för att du inte har rätt känslor helt enkelt. Och det har ingenting att göra med att han inte är världens bästa kille, för det har ganska lite med saken att göra.
 
Att prata om barn och visa hus på Hemnet efter 6 månader är tidigt för många. Jag förstår att det är stressande för dig. För vissa kan det vara naturligt men absolut inte för andra.

Det känns som om det stora problemet är att ni är helt ur synk i dejtandet. Han är ljusår fram medans du kanske bara vill dejta och se vad som kommer ur det?

Om du bortser från det problemet, matchar ni i övrigt? Har ni askul ihop? Har ni samma humor? Tänder ni på varandra? Har ni samma grundvärderingar? Har ni någorlunda samma framtidsvisioner? Kan han bli den som tillfredställer dig mentalt genom livet? Har ni en lyhörd kommunikation som ger resultat?

Jag har för första gången i livet valt att satsa på ett förhållande där det inte började med ett klick och pirr, men där alla andra boxar prickades av. I mitt fall har en djupare kärlek än jag någonsin upplevt växt fram. MEN då krävs att det finns många rätt att luta sig emot och låta dejtandet få ta tid utan förväntningar.
Just förväntningar upplever jag som den värsta dejtingdödaren. Skapar mest ångest, osäkerhet och tjaffs.
Vi har kul, samma intressen och riktigt bra sex. Men jag känner att vi missade den roliga delen, att lära känna varandra och bara ha kul ihop. Allt blev så allvarligt på en gång.
 
Vi har kul, samma intressen och riktigt bra sex. Men jag känner att vi missade den roliga delen, att lära känna varandra och bara ha kul ihop. Allt blev så allvarligt på en gång.
Tror du att ni skulle kunna få den roliga delen nu om han förstod att backa?

Nu vet inte jag hur tydlig du varit med honom men om du säger "stop, jag vill inte titta på hus och prata barn och bröllop ännu på länge. Det är för tidigt för mig. Jag blir stressad och känner att förväntningarna kväver mina känslor. Antigen backar du och vi BARA dejtar och har kul eller så riskerar vi att bränna det här"

Tror du han skulle kunna fixa det?
 
Tror du att ni skulle kunna få den roliga delen nu om han förstod att backa?

Nu vet inte jag hur tydlig du varit med honom men om du säger "stop, jag vill inte titta på hus och prata barn och bröllop ännu på länge. Det är för tidigt för mig. Jag blir stressad och känner att förväntningarna kväver mina känslor. Antigen backar du och vi BARA dejtar och har kul eller så riskerar vi att bränna det här"

Tror du han skulle kunna fixa det?
Jag har varigt väldigt tydlig. Jag har sagt att det är för snabbt för mig och han har sagt att vi kan ta det lugnt. Men jag tror inte att hans och min bild av lugnt är samma...
 
Jag har varigt väldigt tydlig. Jag har sagt att det är för snabbt för mig och han har sagt att vi kan ta det lugnt. Men jag tror inte att hans och min bild av lugnt är samma...
Isf lyssnar han inte på dig, vill inte ta in eller så respekterar han inte dig inte.
Här hade nog jag slängt in handduken.
Jag tror att din magkänsla redan talar till dig och därav att du känner som du gör.
 
Jag har varigt väldigt tydlig. Jag har sagt att det är för snabbt för mig och han har sagt att vi kan ta det lugnt. Men jag tror inte att hans och min bild av lugnt är samma...
Om han inte respekterar dina känslor i saken så är det ju inte dig han vill ha, utan det där huset, barnen, etc. som han drömmer om. Hade han velat vara med dig hade han respekterat dina gränser. Så om han verkligen inte lyssnar är det nu du ska bryta, innan han går för långt in i sina drömmar.
 
Min erfarenhet av människor som snabbt kan kasta sig in i relationer och gå djupt lätt kan göra det igen. Det är inte personen de blir kär i, det är visionen och drömmen. Partnern blir lätt en statist i deras drömvärld.
Det här känns träffande. Det är så jag upplever det! Jag vet inte om han älskar MIG. Som jag tidigare skrivit så är han väldigt kärleksfull och på alla sätt och vis men han kan uppenbarligen inte förstå hur jag känner. Ibland känns det som han målat upp en bild av mig som inte stämmer och det är jobbigt.
 
Efter 6 månader tänker jag att ni känner varandra såpass att du känner honom. Däremot reagerade jag på att du skrev ”vet inte om den rätta känslan finns”. Vad är det du vill känna som du inte känner? Vad är det som du saknar?j
Jag saknar ” pirret”. Jag är inte den som blir upp över öronen förälskad men jag saknar den där lilla gnistan. Den fanns där i börjar men jag tror att den dött av all press. Vet inte om den kan komma tillbaka?
 
Jag saknar ” pirret”. Jag är inte den som blir upp över öronen förälskad men jag saknar den där lilla gnistan. Den fanns där i börjar men jag tror att den dött av all press. Vet inte om den kan komma tillbaka?
Jag har varit i ett flertal långa relationer och jag vet ärligt talat inte om det någonsin varit så mycket pirr kvar efter 6 månader om man träffats kontinuerligt.

Men nästa fråga är ju vad ni gör för att få ett pirr och hålla upp glöden?
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
17 904
Senast: Whoever
·
  • Artikel
Dagbok När jag gjorde recap av mitt kärleksliv här i dagboken för ett tag sen utelämnade jag såklart en massa personer som av en eller annan...
Svar
0
· Visningar
332
Senast: miumiu
·
Relationer Hej Då jag inte har någon i min krets att vända mig till kollar jag om det finns någon på buke. Kanske blir ett långt inlägg, så ni...
Svar
11
· Visningar
1 808
Senast: Twihard
·
L
  • Artikel
Dagbok Nu är det påsk igen och det är den värsta hög tiden förmig. Så justnu på minner väldigt mycket om väldigt jobbiga saker. Men det är ändå...
2
Svar
32
· Visningar
1 519
Senast: Flixon
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp