Hur vet man om man är nöjd?

Energi

Trådstartare
Jag har två barn, snart 9 och snart 3. Tankar om en till lockar, känner mig inte klar med gravid och dödande, samtidigt som jag inte vet om jag orkar med ett barn till.

Hur vet man?
 
Dödande lät ju drastiskt 😅

Men jag tror man måste tänka långsiktigt. Även om man kanske älskar att vara gravid, amma och vara i en gosig bebisbubbla så ska barnet leva hela ditt liv. Vill du ha tre stora barn, tre tonåringar, tre vuxna barn, kanske många barnbarn? Tänk på hela livet, inte bara första året.
 
Oerhört svår fråga det där..
Jag har två barn som är 8 och snart 7 år gamla. Jag kände mig under småbarnsåren ”snuvad” på tid. Barn nummer två kom så tätt att mitt första barn fick ”bli stor” fort och barnen känns fortfarande mer som ”en enhet” istället för två. Det gjorde att jag länge och fortfarande inte känner mig klar/nöjd. Men samtidigt, hade jag så gärna velat ha ett tredje barn hade jag nog redan haft det nu. Nu gör åldersspannet att bekvämligheter sätter stopp. Jag kan alltid hitta på saker med mina barn och känna mig tillräcklig trots att pappan jobbar helg tex.

Men det är såklart en väldigt komplex fråga.
 
Jag har funderat rätt mycket på det, på ett högst hypotetiskt plan eftersom jag är steriliserad 😅 men jag har träffat en ny man och hormonerna gör sig påminda. Jag kan dagdrömma om en gemensam bebis, jag vet ju hur fin han är som pappa och hur fantastisk skulle inte vårat barn bli?!
Sen kommer jag på hur skönt det är att barnen börjar bli lite mer självgående, hur mycket jag hatar att vara begränsad av en graviditet, hur skönt det är att få sova hela nätter oftast osv. Och även om jag hade kunnat få fler barn, så inser jag också att jag vill faktiskt inte börja om med småbarnsåren, jag vill inte jonglera tre (fem!) barns fritidsaktiviteter, skjuta upp min karriär ytterligare och så vidare.

Om jag var du skulle jag fundera över vad längtan efter en trea bottnar i. Är det "bara" graviditet och förlossning, eller är det längtan efter en femte individ i familjen med allt vad det innebär? Och vilka argument väger tyngst för dig?
 
Jag kan känna en sorg över att inte få uppleva graviditet och förlossning en gång till. Samtidigt mår min kropp och knopp skit av graviditet (får depressioner då, antar det är hormonellt) och jag vill inte riskera nåt nu när vi har två.
Särskilt känns det nu när stora, snart 5 år, börjar fråga om vi inte ska ha en bebis igen. Tänk att ha tre som kan leka (eller bråka :cautious: ) tillsammans.

Men, med tanke på mitt mående under graviditet, mina sjukdomar med tillhörande möjliga biverkningar av mediciner och det faktum att jag fyller 40 i år så nä, det blir inga fler. Men det är en liten sorg jag alltid kommer bära.
 
Jag känner ibland att jag velat få uppleva en graviditet, förlossning och småbarnstid under bättre förutsättningar än de jag hade när min dotter föddes och jag var ihop med mitt ex. Hela första 4 åren var otroligt traumatiserande för mig. Det tog mig lång tid att kunna se bebisar och förlossning på TV utan starka reaktioner.

Men samtidigt så vet jag att jag inte är en sån som tål bebistiden, jag vill inte att min hjärna och kropp tar så mycket stryk igen. Jag kan bringa mer glädje till andra när jag är frisk och välfungerande.

Mitt liv med dottern fungerar bra nu och börjar bli riktigt roligt och trevligt (hon är nyss fyllda 8). Jag och sambon har råd, tid och ork med 1 barn på halvtid - vi skulle till och med klara heltid. Jag kan ge 1 barn ett bra liv. Det är lagom för mig och mina förutsättningar.

Det är viktigare än att jag ska få uppleva något igen, som inte alla ens får uppleva en enda gång.
 
Jag har inget svar på din fråga för jag är lite i samma tankar. Jag fick tvillingar 2020, har egentligen alltid tänkt mig tre barn men efter att ha sett mina vänner få barn dragit ner det till två. Jag tycker nog egentligen att två barn är rätt lagom, men jag känner mig lite sorgsen över att bara ha fått vara gravid en gång, och att min föräldraledighet var så isolerad pga pandemi, jag hade det urtråkigt och blev ganska deppig. Jag kan känna att jag på nåt sätt vill ha en revansch på föräldraledigheten, plus att jag också skulle vilja uppleva det där att sitta och mysa med en bebis istället för att ha en ständig stress över att jag måste ta upp den andra också.
Med det sagt arbetar jag nu lite på att försöka reda ut om det bara är att jag vill ha en trevlig föräldraledighet eller om jag faktiskt vill ha ett tredje barn. Oavsett är det absolut inte läge nu, och kanske kommer det ändå vara försent att skaffa barn när vi väl känner att det skulle vara aktuellt vilket jag nästan hoppas på för att jag då slipper göra valet själv 🙈. Ibland föreställer jag mig att jag skulle kunna vara gravid och än så länge känner jag då fullständig panik så antar att det är tillräckligt för mig i dagsläget 😅.
 
Jättesvår fråga! Vi hade två barn och kände oss nöjda med det. Men sen smög sig ändå en längtan fram efter en tredje. Vi blev sedan väldigt oplanerat gravida och nu är bebis 9 månader och det känns helt fantastiskt! Skulle också säga att det är enklare att gå från två barn till tre än det var att gå från ett barn till två. Väldigt oklart varför men jag och en vän pratade om detta senast i helgen och hon kände exakt samma sak 😄
 
Jag har fem barn och jag måste erkänna att det just nu är fler än jag orkar med.

Men ändå kan jag sakna att vara gravid, föda och allt runt omkring. Jag hade relativt lätta graviditeter, enkla förlossningar och "enkla" bebisar.

Men hjärnan (och min man) säger stopp och det är lite skönt att jag äter en medicin som jag inte får bli gravid på, då behöver jag inte tänka.
 
Ja hur vet man...
Vi har tre barn. När vi fick vårt andra så sa jag och min man till varandra att känslan var att hon inte var vårt sista barn. Men att vi skulle såklart avvakta och se hur det var att ha två barn innan vi bestämde oss. Men känslan var hela tiden att det inte var en fråga om om utan om när.
Nu har vi som sagt även ett tredje barn och det är inte samma känsla nu. Det känns mer som att vår familj är "komplett" eller vad man nu ska kalla det. En del av detta är kanske omedvetet på grund av att både jag och min man kommer från syskonskaror om tre. Att vi kanske känner att det är så det "ska" vara, även om jag inte har någon sådan uppfattning om vad som "ska vara" egentligen.

Sen skulle jag nog ha kunnat tänka mig ett fjärde barn egentligen, i någon sorts drömvärld. Men i verkligheten där det finns tid och praktikaliteter och omständigheter och annat i livet man vill göra med mera med mera så är det inte något som alls känns aktuellt idag.
 
Jag kände mig fullständigt klar med graviditet och barnafödande direkt när dottern var född. Det var en av de första tankar jag tänkte efter förlossningen: "Jag behöver aldrig göra detta igen!" Det var en helt svindlande frihetskänsla över att få min kropp och mig själv tillbaka och jag har aldrig ändrat mig, aldrig någonsin längtat efter att få återuppleva graviditet, förlossning och spädbarnstiden. Så jag har "alltid" vetat att jag är klar (min dotter är 22 nu, fyller 23 i år, jag är 52).
 
Jag har fem barn och jag måste erkänna att det just nu är fler än jag orkar med.
Tillägg,
Det lät kanske lite fel. Jag älskar såklart alla mina barn och skulle inte "önska bort" ngt av dom men just nu är det lite mkt och alla har väldigt olika behov. Snart 4åringen är i en tålamodskrävande fas och 14 åringen har det lite tufft. Samtidigt inte glömma bort att dom andra också behöver oss. Då är det svårt att räcka till för alla.
 
Tillägg,
Det lät kanske lite fel. Jag älskar såklart alla mina barn och skulle inte "önska bort" ngt av dom men just nu är det lite mkt och alla har väldigt olika behov. Snart 4åringen är i en tålamodskrävande fas och 14 åringen har det lite tufft. Samtidigt inte glömma bort att dom andra också behöver oss. Då är det svårt att räcka till för alla.

Tycker det var starkt av dig att skriva som du gjorde och du ska inte behöva förklara dig. Tror de allra flesta har känt sig otillräckliga oavsett om en har ett barn eller fem.
 
Jättesvår fråga såklart. Men att du/ni funderar på fler barn säger ju att ni inte är helt främmande för det?

Personligen så vet jag (vi) definitivt att vi är nöjda med 2 barn (16 mån + 4 år).
 
Tycker det var starkt av dig att skriva som du gjorde och du ska inte behöva förklara dig. Tror de allra flesta har känt sig otillräckliga oavsett om en har ett barn eller fem.
Egentligen ville jag bara få fram att trots att jag är mer än nöjd med barnen jag har och inte skulle orka/klara med fler så finns ändå en känsla av att vilja vara gravid igen.

Det är intressant att en del kan känna sig helt klara nöjda efter x antal barn medan andra aldrig får den känslan trots att man egentligen är "färdig".
 
Jag visste i samma sekund som dottern föddes att det inte blir fler. Har tänkt att man kanske ändrar sig när hon blir 5-6 år men nej. Dottern fyllde nyligen 6 och jag är säkrare än någonsin. Planen är att sterilisera mig.
 
Jag har två barn, snart 9 och snart 3. Tankar om en till lockar, känner mig inte klar med gravid och dödande, samtidigt som jag inte vet om jag orkar med ett barn till.

Hur vet man?
Jag vet verkligen inte, så kan inte bidra direkt.. Vi har två barn som nu är 7 och 4 år. Kan tycka att ett tredje barn känns lockande, särskilt sugen är jag på tre barn när de blir lite större - 2 känns futtigt på något sätt. Gillar liv och rörelse och älskar tanken på tre vuxna barn :) sen ska man orka med här och nu också, mina barn är intensiva som tusan (men bara hemma av nån anledning, som små ljus bara vi lämnar hemmet) och sen har vi ett boende och upplägg där två barn får plats enklare än tre. Och sen fyller jag snart 40. Kan ändå inte släppa tanken på ett tredje barn, men vågar heller inte försöka skaffa ett till. Kommer antagligen lösa sig själv så det inte blir fler barn om jag inte tar tag i det snart.

Min man säger sig vilja ha tre barn, tänker att det är lätt för honom att säga det när jag bromsar. Inte säker på att han skulle säga samma om jag skulle bestämma mig för att jag var sugen :)
 
Egentligen ville jag bara få fram att trots att jag är mer än nöjd med barnen jag har och inte skulle orka/klara med fler så finns ändå en känsla av att vilja vara gravid igen.

Det är intressant att en del kan känna sig helt klara nöjda efter x antal barn medan andra aldrig får den känslan trots att man egentligen är "färdig".
Ja, det är jätteintressant! För egen del tror jag att det beror mycket på vilken del i att ha barn man uppskattar mest. Jag tyckte personligen att min dotters tonårstid var roligast, även om alla perioder i ett barns utveckling har sin charm, och jag tror att de som aldrig känner sig "färdiga" uppskattar den där tidiga tiden med ett nyfött barn allra mest, kanske? För mig skulle det vara en enorm tröskel att ta mig över att vara gravid, föda barn, amma och ha en nyfödd igen för just de delarna är de jag uppskattar minst. Däremot hade jag nog kunnat tänka mig att vara fosterförälder åt ett äldre skolbarn/en tonåring.
 
Ja, det är jätteintressant! För egen del tror jag att det beror mycket på vilken del i att ha barn man uppskattar mest. Jag tyckte personligen att min dotters tonårstid var roligast, även om alla perioder i ett barns utveckling har sin charm, och jag tror att de som aldrig känner sig "färdiga" uppskattar den där tidiga tiden med ett nyfött barn allra mest, kanske? För mig skulle det vara en enorm tröskel att ta mig över att vara gravid, föda barn, amma och ha en nyfödd igen för just de delarna är de jag uppskattar minst. Däremot hade jag nog kunnat tänka mig att vara fosterförälder åt ett äldre skolbarn/en tonåring.
Jag känner mig inte färdig, tror jag, och jag uppskattar inte tidiga tiden med barn mest så är inte säker på att din spaning stämmer. Förstår inte vad du baserar din spaning på? Mer än hur du själv känner då :) Anledningen till att jag tvekar på att skaffa ett barn till är just småbarnstiden, pallar jag ett litet barn till samtidigt? Tycker det känns dödshärligt med många äldre barn och vuxna barn - pga tycker det känns deppigt med ”bara” två stora barn funderar jag på att försöka få ytterligare en bebis (trots att jag inte är särskilt sugen på just bebis..)
 
Jag känner mig inte färdig, tror jag, och jag uppskattar inte tidiga tiden med barn mest så är inte säker på att din spaning stämmer. Förstår inte vad du baserar din spaning på? Mer än hur du själv känner då :) Anledningen till att jag tvekar på att skaffa ett barn till är just småbarnstiden, pallar jag ett litet barn till samtidigt? Tycker det känns dödshärligt med många äldre barn och vuxna barn - pga tycker det känns deppigt med ”bara” två stora barn funderar jag på att försöka få ytterligare en bebis (trots att jag inte är särskilt sugen på just bebis..)
Jag baserar min spaning på människor i min närhet, hur de uttrycker sig i frågan och flera som inte känner sig färdiga pratar just om att vilja vara gravid en gång till, uppleva en förlossning till, ha ett riktigt litet barn igen osv. Därmed inte sagt att det gäller alla! (sedan tror jag iofs att även de som verkligen gillar graviditet, förlossning och spädbarnstid också mer realistiskt inser att det skulle bli för jobbigt/för fysiskt påfrestande/för mycket på något annat sätt och därmed ändå avstår)
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Hjälp mig. Ge mig pepp. Slå mig i huvudet. Jag har precis plussat med barn nr 3 helt oplanerat :crazy: Har en 7-åring och en 3-åring och...
2 3
Svar
58
· Visningar
5 930
Senast: Inte_Ung
·
Småbarn Hej, jag är nyfiken på att få veta lite om hur andra barns rörelsevanor ser ut efter förskolan. Hur mycket rör era barn på sig efter...
2
Svar
22
· Visningar
1 642
Senast: Anna
·
Övr. Barn Vår snart sexåriga dotter har alltid sen hon var liten nattats genom att vi ligger bredvid tills hon somnat. Det har funkat men med en...
Svar
11
· Visningar
927
Senast: Humla
·
Övr. Barn Just nu arbetar jag 85% (utan att fylla upp med föräldrapenning), men skulle ju vid en ev ny graviditet egentligen vilja jöja min SGI...
2
Svar
25
· Visningar
1 299
Senast: Manji
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp