Hur visste ni att det var "dags"?

[Happimess]

Ni som tagit bort gamla hästar, när bestämde ni er? Vad var det som fick er att slutgiltigt fatta beslutet? Vad i hästens mående osv fick er att tippa över?
Jag tycker det är så oändligt svårt. Jag har alltid sagt att jag vill ta bort min häst "på en bra dag", det vill säga att beslutet egentligen inte kan fattas för tidigt, bara för sent". Men nu när det kanske börjar närma sig att bli aktuellt känner jag mig väldigt osäker.

Jag vill inte ha några råd hur jag ska göra med just min häst, men jag vill gärna höra hur ni resonerade.
Jag har en 25-åring som jag både skulle kunna beskriva som fräsch och pigg för sin ålder men på sämre dagar ofräsch och trött. Jag märker ju stor skillnad från hur han var för ett par år sedan, men har svårt att se att han skulle lida av det. Men bara åldern i sig är ju ganska gedigen och för att vara häst har han haft ett ganska långt liv. Men vi skulle ju lika gärna kunna få fem bra år till.

Så, hur visste ni? Att det var dags? Hur resonerar ni som kanske börjar närma er eller som har tänkt på den dagen i framtiden?

 

[Elo]

Tant skulle fylla 26. Det var ingen stor grej i sig, utan många små. Tänderna började ge sig, hon började få svårt att ställa sig upp efter att ha legat ner (man såg att hon fick ta i mer, och ibland kunde hon behöva två försök). Hon hade fått artros i ett par leder. Hon var lite tröttare, lite segare, lite nere.

Så fick hon en metacamkur, och då började hon äta bättre, se piggare ut osv. Då insåg jag att det liksom var dags. Hon var inte bara "lite tröttare pga ålder" utan det var även smärta inblandat.

Jag var, och är fortfarande, av åsikten att jag hellre tar bort ett djur ett år för tidigt än en dag för sent. Jag vill inte vänta tills de är dåliga, utan de ska få må bra, även på slutet.

 

[Ms_Antrop]

Samma här som svaret ovan egentligen. Vi tog bort gammelhästen när han var 31 år, då var han trött, kunde inte vara ute på nätterna på sommarbete och hade ingen lust att umgås med de andra hästarna alls. Han var dock glad så länge han fick vara inne och sova och sen fick gå i hagen ifred och äta gräs.
Tänderna var ju lite sisådär också, så det var bara dags till slut.

Kändes bra ändå att han inte blev superdålig och fick lida en massa på slutet - att man gjorde det innan... Han ligger begravd i sommarhagen, stallägaren var jättesnäll och fixade allt

 

[tuaphua]

Ni som tagit bort gamla hästar, när bestämde ni er? Vad var det som fick er att slutgiltigt fatta beslutet? Vad i hästens mående osv fick er att tippa över?
Jag tycker det är så oändligt svårt. Jag har alltid sagt att jag vill ta bort min häst "på en bra dag", det vill säga att beslutet egentligen inte kan fattas för tidigt, bara för sent". Men nu när det kanske börjar närma sig att bli aktuellt känner jag mig väldigt osäker.

Jag vill inte ha några råd hur jag ska göra med just min häst, men jag vill gärna höra hur ni resonerade.
Jag har en 25-åring som jag både skulle kunna beskriva som fräsch och pigg för sin ålder men på sämre dagar ofräsch och trött. Jag märker ju stor skillnad från hur han var för ett par år sedan, men har svårt att se att han skulle lida av det. Men bara åldern i sig är ju ganska gedigen och för att vara häst har han haft ett ganska långt liv. Men vi skulle ju lika gärna kunna få fem bra år till.

Så, hur visste ni? Att det var dags? Hur resonerar ni som kanske börjar närma er eller som har tänkt på den dagen i framtiden?

Min första ponny blev 30 år. Han var frisk och fräsch och reds i alla gångarter både dressyr och ut. Jag red honom fortfarande för min tränare regelbundet. Vi hade pratat om ålder på häst, avlivning etc och hon hade lovat säga till mig om jag blev hemmablind och inte tog tag i det när det var dags. Jag ville inte under några omständigheter bli sådan som behåller ett djur bara för min egen skull trots att det är dags.

Vi tricktränade också, ibland för tränare. Han hade tex noll problem med att lägga sig och resa sig med mig på flera ggr under träningspass.

Hade sjukgymnast som kollade igenom en rehabhäst jag hade i träning och jag tänkte att det kan ju vara kul att se status på min 30-åring även om han då var fräsch. Hon tyckte många hälften så gamla hästar var i betydligt sämre skick och var superimpad över att han var så fint musklad, rörlig etc.

Efter att han blev ca 23 år brukade jag aldrig ställa av honom. Han tränades sjukgymnastiskt för att hålla längre.
Jag var dock borta en vecka då han var 30 år. När jag kom hem fanns en liten rörelsestörning i trav ena fram. Det var liksom knappt en fråga om 0,5 grad. Det hade säkert gått att träna igång honom igen.
Men jag kände då att han är 30 år. Han har just haft en jättehärlig sommar. Det kommer snart bli kallt. Är det inte justare att ta bort honom medans han fortfarande mår bra efter allt han gett mig under 20 år? Och för mig var det givet. Även om mitt hjärta så klart krossades.
Så jag beslutade mig där och då första dagen när jag såg rörelsestörningen i traven.
Han skulle aldrig behöva bli dålig!
Vi stod på en stor anläggning med ca 70 privathästar. Han var ju en udda fågel bland halvbloden och alla visste vem han var. Alla blev väldigt förvånade över att jag tog bort honom iom att de inte sett att han var dålig på ngt vis.
Han var vad som höll mig vid liv under många år då jag mådde dåligt som ung. Jag ville ge tillbaks vad jag kunde ge - att han fick avsluta innan han blev lidande

Så tänker jag med alla mina djur. Och så rekommenderar jag även kunder att tänka med sina hästar.

 

[sweep]

När min tappade en tand så skickade jag ett meddelande till en bekant som är veterinär och bestämde att han skulle avlivas efter sommaren. Han tappade tanden i maj och avlivades i september (2018)
Han blev 26 år. Han var lika pigg och glad som vanligt. Men hade dåliga tänder från start och när dom då började ramla ut så var det dags.

 

[TheRedLightning]

Ni som tagit bort gamla hästar, när bestämde ni er? Vad var det som fick er att slutgiltigt fatta beslutet? Vad i hästens mående osv fick er att tippa över?

Skadad häst i 2 år, som inte blev bättre. Såg på hästen att hon inte mådde bra, tappade hull och var till åren.

 

[Efwa]

Jag tar helst bort när de börjar bli knackiga och jag vet att det inte finns någon återvändo, dvs när jag vet att det bara kan bli sämre. Det Finns ingen anledning att dra ut på det oundvikliga. Den sammanlagda sorgetiden blir bara längre Och risken att bara för sent Ute tär mer än tvärtom, för min del.

Man sörjer ju före avlivningen också. Tiden efter kommer ju bli lika lång oavsett när man avlivar men tiden före kan man alltid göra kortare för dig själv och hästen.

 

[Brassneck]

Ni som tagit bort gamla hästar, när bestämde ni er? Vad var det som fick er att slutgiltigt fatta beslutet? Vad i hästens mående osv fick er att tippa över?
Jag tycker det är så oändligt svårt. Jag har alltid sagt att jag vill ta bort min häst "på en bra dag", det vill säga att beslutet egentligen inte kan fattas för tidigt, bara för sent". Men nu när det kanske börjar närma sig att bli aktuellt känner jag mig väldigt osäker.

Jag vill inte ha några råd hur jag ska göra med just min häst, men jag vill gärna höra hur ni resonerade.
Jag har en 25-åring som jag både skulle kunna beskriva som fräsch och pigg för sin ålder men på sämre dagar ofräsch och trött. Jag märker ju stor skillnad från hur han var för ett par år sedan, men har svårt att se att han skulle lida av det. Men bara åldern i sig är ju ganska gedigen och för att vara häst har han haft ett ganska långt liv. Men vi skulle ju lika gärna kunna få fem bra år till.

Så, hur visste ni? Att det var dags? Hur resonerar ni som kanske börjar närma er eller som har tänkt på den dagen i framtiden?

Min var 27. Han hade haft svårt att hålla vikten några vintrar (han var utlånad så jag hade inte exakt koll på hans hull), och sen när han kom hem igen kollade jag tänderna, som alla var lösa. Då hade jag valet att åka till djursjukhus och operera bort alla tänder (med en häst som avskydde veterinär av hela sitt hjärta) och hålla honom vid liv med gröt, eller att ta bort honom. För mig var det inget snack, och veterinären som gjorde tänderna höll med.
Hästen hade dessutom tacklat av lite mentalt, han var lite snubblig, lite förvirrad och mer dämpad, fick inte riktigt vara med de andra i hagen. För andra som inte hade känt honom i tjugo år var han fortfarande en pigg och glad ponny men för mig var det en tydlig skillnad.
Men jag kände ändå att jag avlivade innan det var ”för sent”. Han var rund om magen efter en härlig sommar och taktade fortfarande när jag red. Alla hans tidigare ägare och medryttare kom och sa hejdå till honom veckorna innan och det blev ett väldigt fint avslut, han gav så mycket till så många och det var bra för mig också, att få stå och minnas och skratta åt alla tokigheter han höll på med som ung.
Det här var två år sedan och jag gråter när jag skriver det här. Han var liksom min ”the one” och jag saknar honom fortfarande. Så det var ett hemskt beslut, men jag fick ju ta det för hans skull. Jag hade inte stått ut med mig själv om jag hade väntat och fått se honom tackla av under vintern.

 

[Sleepy]

De sista åren när tänderna började bli dåliga och det tuggades bussar av höet, men i övrigt pigg och frisk, så blev det gröt på vintern.
Det bästa i livet var att gå och beta gräs på sommaren, så när det spottades gräs också var det dags. I övrigt frisk och glad, alltid i täten på galoppracen i hagen och slutade med flaggan i topp, trettio plus. En stor personlighet och mkt, mkt saknad. Hade det funnits löständer för hästar så hade vi tveklöst satsat på det.

 

[Happimess]

Man sörjer ju före avlivningen också. Tiden efter kommer ju bli lika lång oavsett när man avlivar men tiden före kan man alltid göra kortare för dig själv och hästen.

Detta är faktiskt så sant! Jag har absolut börjat sörja redan nu.

 

[Happimess]

Hon hade fått artros i ett par leder. Hon var lite tröttare, lite segare, lite nere.
...
Jag var, och är fortfarande, av åsikten att jag hellre tar bort ett djur ett år för tidigt än en dag för sent. Jag vill inte vänta tills de är dåliga, utan de ska få må bra, även på slutet.

De första punkterna känner jag igen, han har lätt artros i ett par leder och är absolut tröttare än tidigare - men det är svårt att veta om det verkligen är något han lider av?
Tänderna är fortfarande fina enligt veterinär och han har inga problem att ställa sig/resa sig.
Men jag har ju haft honom i mer än 15 år och om jag jämför hans allmänna humör nu med hur han varit tidigare ser jag ju väldigt stor skillnad.

Och ja, jag håller ju i sak verkligen med dig. Men så fort jag tänker tanken på att ta bort honom "bara för att han är gammal" så känns det som jag leker gud. Jag vet också att det är många i min närhet som skulle reagera, och även om jag inte vill låta mig styras av deras perspektiv på det så skulle ingjuta en enorm skuld i mig om de tycker jag har gjort fel.

 

[tuaphua]

De första punkterna känner jag igen, han har lätt artros i ett par leder och är absolut tröttare än tidigare - men det är svårt att veta om det verkligen är något han lider av?
Tänderna är fortfarande fina enligt veterinär och han har inga problem att ställa sig/resa sig.
Men jag har ju haft honom i mer än 15 år och om jag jämför hans allmänna humör nu med hur han varit tidigare ser jag ju väldigt stor skillnad.

Och ja, jag håller ju i sak verkligen med dig. Men så fort jag tänker tanken på att ta bort honom "bara för att han är gammal" så känns det som jag leker gud. Jag vet också att det är många i min närhet som skulle reagera, och även om jag inte vill låta mig styras av deras perspektiv på det så skulle ingjuta en enorm skuld i mig om de tycker jag har gjort fel.

Om hästen har dagar då den är ofräsch och trött och humöret ändrats tycker jag man nått gränsen.
visst leker man gud. Men av väldigt goda skäl!

Min ponny blev aldrig trött och när han efter min veckas ledigt så lite ofräsch ut bestämde jag mig direkt. Även om han säkert skulle kunna tränas igång igen och bli fräsch.
Men hur länge då? Och kunde han drabbas av ngt annat åldersrelaterat snart? Något som man iaf skulle behöva ta bort för.
Han hade fina tänder och åt mkt grovfoder, tog upp näring bra etc. Men jag kände iaf att det var mitt ansvar att avsluta innan han eventuellt led.

 

[TheRedLightning]

Skadad häst i 2 år, som inte blev bättre. Såg på hästen att hon inte mådde bra, tappade hull och var till åren.

Kanske bäst att tillägga att jag gjorde allt jag kunde för att hon skulle bli bra, med veterinärbesök, rehabilitering osv.
Så ingen tror att jag inte gjorde något. Kämpade som attan de två åren. Ekonomin blev körd i botten eller så nära man kan komma pga det. Så det var tufft när inte försäkringen täckte allt.

 

[ameo]

Jag har haft några gamlingar här.
Förra hösten var det dotterns läromästare, som vid 24 års ålder såg allt sämre på sitt kvarvarande öga.
Nu i höst var det 32-åriga shetlandsponnyn som till sist inte kunde hålla hullet ens på sommarbete. Jag sade redan från början om honom att han får vara kvar så länge betet håller honom i gott hull, även om han fick äta "färdigtuggat" (gröt på betfor och lusern, plus fri tillgång till annat grovfoder) på vinterhalvåret.
Samtidigt som 32-åringen var det även min 22-åriga ridhäst, som uppvisade neurologiska symptom (kan nog beskrivas som "frånvaroattacker, då hon även tappade balansen").

I alla dessa fallen har det alltså varit något jag kunnat peka på som hjälpt till att tala om när beslutet skulle tas. Det är svårare om de bara blir äldre.

 

[Bollen]

Jag har flera åt tidigare bestämt mig att vid skada som krävde långvarig behandling eller att det fanns tecken på åldersrelaterade besvär så skulle hästen tas bort.

Han var svår att hålla hullet på i vanliga fall, men när det blev tydligt att han tappade i hull trots sommarbete med fri tillgång på hö och två givor lucern per dag så var beslutet givet.

Han fick somna in 25 år gammal, lika glad och sprallig som han varit under alla 14 år i fick tillsammans.

 

[ASKAPLASKA]

Ni som tagit bort gamla hästar, när bestämde ni er? Vad var det som fick er att slutgiltigt fatta beslutet? Vad i hästens mående osv fick er att tippa över?
Jag tycker det är så oändligt svårt. Jag har alltid sagt att jag vill ta bort min häst "på en bra dag", det vill säga att beslutet egentligen inte kan fattas för tidigt, bara för sent". Men nu när det kanske börjar närma sig att bli aktuellt känner jag mig väldigt osäker.

Jag vill inte ha några råd hur jag ska göra med just min häst, men jag vill gärna höra hur ni resonerade.
Jag har en 25-åring som jag både skulle kunna beskriva som fräsch och pigg för sin ålder men på sämre dagar ofräsch och trött. Jag märker ju stor skillnad från hur han var för ett par år sedan, men har svårt att se att han skulle lida av det. Men bara åldern i sig är ju ganska gedigen och för att vara häst har han haft ett ganska långt liv. Men vi skulle ju lika gärna kunna få fem bra år till.

Så, hur visste ni? Att det var dags? Hur resonerar ni som kanske börjar närma er eller som har tänkt på den dagen i framtiden?

Åh, jag känner med dig. Är precis på samma plats nu Har en 25-åring som precis som din har bra och sämre dagar. Jag går och sneglar på henne och undrar hela tiden hur hon har det och funderar på när det är dags. Är dock livrädd för att jag ska känna skuld och ånger över att jag inte gjort allt jag kan om jag tar bort henne nu.
Så himla svårt... Följer tråden.

 

[Happimess]

Åh, jag känner med dig. Är precis på samma plats nu Har en 25-åring som precis som din har bra och sämre dagar. Jag går och sneglar på henne och undrar hela tiden hur hon har det och funderar på när det är dags. Är dock livrädd för att jag ska känna skuld och ånger över att jag inte gjort allt jag kan om jag tar bort henne nu.
Så himla svårt... Följer tråden.

Ja, det där sneglandet... jag önskar att jag bara kunde fråga honom rätt ut, "hur mår du? Känner du dig färdig eller vill du hänga i ett tag till?"

Och ja, den där skulden och ångern... även om ett dött djur aldrig lider och vad har egentligen livet för egenvärde, egentligen? Men det är så komplext ändå.

 

[Happimess]

I alla dessa fallen har det alltså varit något jag kunnat peka på som hjälpt till att tala om när beslutet skulle tas. Det är svårare om de bara blir äldre.

Ja precis, det är ju då det är så svårt. En visst trötthet och dämpning i humör tycker jag att man kan räkna med hos en äldre häst utan att den nödvändigtvis mår dåligt, exempelvis. Ett tag trodde jag att tänderna var körda, när han en dag slutade äta. Men det var en hake som spökade och så länge han får kontroller varje halvår håller de sig fina. Men det var i samband med det som jag ändå fick upp ögonen för att "nu kan det vara dags, vilken dag som helst".

 

[Freazer]

Ni som tagit bort gamla hästar, när bestämde ni er? Vad var det som fick er att slutgiltigt fatta beslutet? Vad i hästens mående osv fick er att tippa över?
Jag tycker det är så oändligt svårt. Jag har alltid sagt att jag vill ta bort min häst "på en bra dag", det vill säga att beslutet egentligen inte kan fattas för tidigt, bara för sent". Men nu när det kanske börjar närma sig att bli aktuellt känner jag mig väldigt osäker.

Jag vill inte ha några råd hur jag ska göra med just min häst, men jag vill gärna höra hur ni resonerade.
Jag har en 25-åring som jag både skulle kunna beskriva som fräsch och pigg för sin ålder men på sämre dagar ofräsch och trött. Jag märker ju stor skillnad från hur han var för ett par år sedan, men har svårt att se att han skulle lida av det. Men bara åldern i sig är ju ganska gedigen och för att vara häst har han haft ett ganska långt liv. Men vi skulle ju lika gärna kunna få fem bra år till.

Så, hur visste ni? Att det var dags? Hur resonerar ni som kanske börjar närma er eller som har tänkt på den dagen i framtiden?

När gnistan håller på att slockna och de dåliga dagarna är fler än de bra dagarna.
Mina hästar är kvar så länge dom mår bra oavsett ålder. Min äldsta blev 34 och den yngsta nästa 18 år. 18 åringen började bli ledsen och när han började halta i hagen trots han inte reda var det dags. Alltid ett tungt beslut och aldrig lätt att avgöra. Jag har fått vara den som sagt till mina vänner när det varit dags för deras för att som inte själva klarat att ta beslutet.

 

[ameo]

Ja precis, det är ju då det är så svårt. En visst trötthet och dämpning i humör tycker jag att man kan räkna med hos en äldre häst utan att den nödvändigtvis mår dåligt, exempelvis. Ett tag trodde jag att tänderna var körda, när han en dag slutade äta. Men det var en hake som spökade och så länge han får kontroller varje halvår håller de sig fina. Men det var i samband med det som jag ändå fick upp ögonen för att "nu kan det vara dags, vilken dag som helst".

Fast jag kan säga att min 32-åring var precis lika pigg och glad ända till bulten träffade honom. Men jag tycker inte att det är rimligt att fodra med gröt även över betessäsongerna, bara för att till varje pris hålla honom vid liv i ytterligare månader eller år.

Jag skulle nog säga att när man väl har börjat fundera på om det kanske är dags, då är det förmodligen dags. Åtminstone är det tillräckligt dags för att man inte ska ha dåligt samvete för att man sätter en bortre gräns. Många hästägare ger hästarna en sista sommar på bete, om de mår så bra att det är rimligt.
Man måste också komma ihåg att ingen vettig människa kommer klandra en hästägare för att man fattar det jobbiga beslutet "innan det blir akut".