I väntan på avlivning

[Splittan]

Hur har ni hanterat era känslor medans ni väntar på att försäkringsbolaget ska ge klartecken för avlivning, o sedan fram till själva avlivnings dagen? Hur härdade ni ut?
Jag fick tråkigt o chockartat besked i onsdags på kliniken, där finns inget att göra för min häst (plåtarna visade en stor cysta som har öppnat sig in i leden). Jag har själv fött upp henne o hon är nu 15 år, hennes mamma fick jag akut avliva förra året i hage (som jag ägt i 25 år) . Så det är mkt känslor som kommer fram.
Jag körde o jobbade på torsdagen, men körde hem efter en kort stund. Då beskedet från i går kickade in med full kraft, ångest i form av klump i magen, illamående och tårar. Körde inte o jobbade i dag.
Vill ha avlivningen undanstökad så fort som möjligt så att jag kan bearbeta o gå vidare.
Men hur orkar man mentalt fram till själva avlivningsdagen? Finns det några bra knep, eller det är bara att härda ut?
Just nu hoppas jag att ångesten ska avta lite av sig själva, så att jag slipper klumpen i magen o illamåendet.
Min häst har bara min systers ponny som sällskap i stallet, så samtidigt måste vi jobba på en lösning så hon inte blir ensam. Min syster är införstådd med att jag vill genomföra avlivningen så fort försäkringsbolaget har godkänt, just för att det är så jobbigt mentalt.

 

[Amanda_F]

Man bara är, ordnar praktiskt det som behövs (avlivning hur: gör en lista på veterinär och/eller någon som kan bulta och frakta), . Se till att du har mat hemma ordentligt så du slipper tänka på mat efter, det blir lätt ingenting då... Ordnar det som inte behövs nu men som kommer behövas tids nog (städa ut box efter är värre än när hästen står i hagen och har tid att skita ner igen), tvättar schabrak och vintertäcken eller vad som är rätt segt när de fått ligga för att det var för jobbigt direkt på. Du tar kort, umgås med hästen och uppskattar den tid du får och fick. Tar tagel från svans om du vill göra ett armband (jag väntade till efter avlivningen för jag ville inte att han skulle känna det när han levde). Du gör en lista på vilka som kan behöva kontaktas: hovslagare som har tid bokad, vänner som kan erbjuda en extra axel, förbundet som hästen är registrerad i, eller andra kompisar som har haft med hästen att göra och kanske vill säga hejdå.

Men mest ÄR man. Det är vidrigt. Har hästen ont av att bara vara så skulle jag ge den något smärtstillande... Min ponny fick allt möjligt mumbojumbo och var både tjock och relativt smärtfri när det var dags att säga hejdå...

 

[Elo]

Jag är också sådan att jag vill ha det undanstökat så fort som möjligt. Och jag fick besked ganska fort (tog ca 7 dagar) och avlivade 3 dagar efter det.

Jag hade fördelen att ha en häst på ingång till "min" box (box i inackorderingsstall som jag fortfarande har, men hyr ut i andra hand). Detta gjorde ju att jag visste att jag skulle slippa se en tom box, för det vetskapen om det som nästan knäckte mig.

Sen tänkte jag inte på det alls. Jag skötte allt praktiskt, städade box, flyttade saker, fixade och donade och stod inte still en minut. Jag tillät inte mig själv att tänka på det. Förrän det var färdigt och över. Då satt jag och medryttaren och grät ihop i stallet och berättade om hästen för varandra. Sen gick jag ur sadelkammaren, hälsade på fuxen som nu bor i "min" box och då.... då var det sorgligt men inte oöverkomligt.