Övr. allmänt Identifierar du dig med ditt landskap? (utbruten från Hur många dalahästar har ni?)

Ja, jag är förvisso göteborgare först och främst men sedan tänker jag faktiskt på mig som bohuslänning. Det är i och för sig för att jag spenderat och spenderar somrar i Bohuslän snarare än att jag i åtminstone 13-14 år bott i den lilla snutt av Göteborg som faktiskt tillhör Bohuslän, alltså norr om Kvillebäcken :D Mormor var från Hunnebostrand och mamma och pappa har fortfarande hus där, så det är mitt andra/tredje hem hela vägen.

Så hav och klippor, sälar och måsar och trutar och salta bad, fiske, makrill, dialekten och kynnet, som man säger, jag älskar det högt och rent. (Det bohuslänska kynnet har dock hoppat över några generationer hos mig.) Jag pratar gärna lite bohuslänska när jag får chansen och har till och med lärt mig äta äggost ;)
 
Så känner jag också för västkusten! För Bohuslän. Nu bor jag visserligen i Göteborg sedan nästan 30 år och jag kan identifiera mig som göteborgare, men absolut inte som västgöte. Jag är göteborgare nu men kommer från Bohuslän, det där det landskap som definierat mig. Och eftersom Göteborg ändå är västskust och väldigt nära Bohuslän, det räcker åka till norra Hisingen, så känns Göteborg okej.
Efter ganska många år i självvald landsflykt kom jag hem och fick ett kontor med utsikt över kanalen och Haga. Det var verkligen en känsla av att komma hem. Jag åker in till stan varje dag med känslan av att jag kommer till "min" stad. För ett par år sen skaffade jag segelbåt igen. Och den känslan när man forsar fram mellan öarna i Bohuslän går bara att beskriva som eufori. Jag har verkligen saknat havet under alla år jag inte bott här.
 
Efter ganska många år i självvald landsflykt kom jag hem och fick ett kontor med utsikt över kanalen och Haga. Det var verkligen en känsla av att komma hem. Jag åker in till stan varje dag med känslan av att jag kommer till "min" stad. För ett par år sen skaffade jag segelbåt igen. Och den känslan när man forsar fram mellan öarna i Bohuslän går bara att beskriva som eufori. Jag har verkligen saknat havet under alla år jag inte bott här.
Jamen man gör ju det! Jag ser definitivt inget hav där jag bor, enda vattnet jag passerar dagligen är typ Mölndalsån. Men jag vet hur nära jag har till det.

Och ett koncept jag aldrig förstått är insjöbad. Har badat i sjö troligen mindre än fem gånger i mitt liv. Det är så äckligt! Och hellre brännmaneter än lömska gäddor som lurar för att bita en i benen.
 
Jamen man gör ju det! Jag ser definitivt inget hav där jag bor, enda vattnet jag passerar dagligen är typ Mölndalsån. Men jag vet hur nära jag har till det.

Och ett koncept jag aldrig förstått är insjöbad. Har badat i sjö troligen mindre än fem gånger i mitt liv. Det är så äckligt! Och hellre brännmaneter än lömska gäddor som lurar för att bita en i benen.
Och smaken av jolmigt sjövatten! Bläääää!
 
Jamen man gör ju det! Jag ser definitivt inget hav där jag bor, enda vattnet jag passerar dagligen är typ Mölndalsån. Men jag vet hur nära jag har till det.

Och ett koncept jag aldrig förstått är insjöbad. Har badat i sjö troligen mindre än fem gånger i mitt liv. Det är så äckligt! Och hellre brännmaneter än lömska gäddor som lurar för att bita en i benen.
Jag gillar insjöbad. Mycket varmare än i havet! Men det ska ju vara en sjö med sandbotten eller så djup att man inte behöver trampa på bottnen utan kliver i direkt från bryggan.

(nu låter det ju som om jag badar. Det gör jag egentligen inte. Men OM jag skulle bada så är sjöar trevliga)
 
Jamen man gör ju det! Jag ser definitivt inget hav där jag bor, enda vattnet jag passerar dagligen är typ Mölndalsån. Men jag vet hur nära jag har till det.

Och ett koncept jag aldrig förstått är insjöbad. Har badat i sjö troligen mindre än fem gånger i mitt liv. Det är så äckligt! Och hellre brännmaneter än lömska gäddor som lurar för att bita en i benen.
Varför är det äckligt - eller är det bara en avsaknad av salt? Nog finns det små pölar där man kan tänka sig att det finns problem, men de fina insjöbaden är inte sådana (dessutom finns de i nästan oändlig mängd). "Det är skitfint att bada där jag bor också - mitt i skogslandskapet."

(Jag saknar havet också som vuxit upp vid kusten - men inte i form av avsaknat bra badande.)
 
En klar norrländsk insjö omgiven av djupa granskogar, där man kan hoppa direkt från stenen ner i det djupa klara vattnet av dricksvattenkvalitet. Näck om man känner för det, eftersom ingen förutom en och annan bäver och storlom finns i närheten. :love:

Inget kletigt salt, ingen rutten tång, inget skräp eller olja från båtarna. Inga turister och inga läskiga strömmar.
 
Varför är det äckligt - eller är det bara en avsaknad av salt? Nog finns det små pölar där man kan tänka sig att det finns problem, men de fina insjöbaden är inte sådana (dessutom finns de i nästan oändlig mängd). "Det är skitfint att bada där jag bor också - mitt i skogslandskapet."

(Jag saknar havet också som vuxit upp vid kusten - men inte i form av avsaknat bra badande.)
Jag uppfattar det som äckligt (nåja, äckligt är kanske att ta i. Men lite-mindre-tilltalande-än-havet) för att det känns som instängt vatten. Det är avslaget sjövatten som stått i samma lerpöl hela tiden. I motsats till det friska havsvattnet som bara sköljer in från Östersjön hela tiden. Det ÄR såklart inte ofräscht, det bara känns så.
 
Jag uppfattar det som äckligt (nåja, äckligt är kanske att ta i. Men lite-mindre-tilltalande-än-havet) för att det känns som instängt vatten. Det är avslaget sjövatten som stått i samma lerpöl hela tiden. I motsats till det friska havsvattnet som bara sköljer in från Östersjön hela tiden. Det ÄR såklart inte ofräscht, det bara känns så.
Ok, definitionen är alltså vatten som står stilla. Många sjösystem (som jag kallar insjöar) är ganska stora med både tillopp och utlopp i andra större system (och hav). Men jag förstår vad du menar med känslan - på senare år känner jag snarare en aversion mot alger och skräp i havet på östkusten.
 
Varför är det äckligt - eller är det bara en avsaknad av salt? Nog finns det små pölar där man kan tänka sig att det finns problem, men de fina insjöbaden är inte sådana (dessutom finns de i nästan oändlig mängd). "Det är skitfint att bada där jag bor också - mitt i skogslandskapet."

(Jag saknar havet också som vuxit upp vid kusten - men inte i form av avsaknat bra badande.)
Det är brunt, instängt, svampig botten och med otäcka gäddor som vill bita tårna av en. Och man vet aldrig vad annat som lurar i vassen.
Jag bodde i tio år vid Vänern. Ingen hit. Fast där lyckades faktiskt presteras en del fina klippor. Klippor ska det vara.
 
Alltså jag bor vid havet med egen strand and so on och kan bara konstatera att havet är så jävla överskattat? Kan räkna på ena handen hur många gånger jag badat och faktiskt njutit av det. Skräp sköljs upp på stranden, grannens son dräper en halvt med jetskin, ständigt båtar överallt. Nej fyfan. Sommaren 2018 var den sista. Avslutade med att slå av en tånagel på den värdelösa STENbotten.

Edit: don't get me started on ALGER på tal om äckelvatten.
 
Alltså jag bor vid havet med egen strand and so on och kan bara konstatera att havet är så jävla överskattat? Kan räkna på ena handen hur många gånger jag badat och faktiskt njutit av det. Skräp sköljs upp på stranden, grannens son dräper en halvt med jetskin, ständigt båtar överallt. Nej fyfan. Sommaren 2018 var den sista. Avslutade med att slå av en tånagel på den värdelösa STENbotten.

Edit: don't get me started on ALGER på tal om äckelvatten.
Så olika syn det finns på havet! :rofl: :rofl:

Personligen undviker jag att bada oavsett om det är hav eller insjö. Jag är en fryslort :D
 
Jag har verkligen aldrig förstått grejen med havet, kanske det beror på att jag är uppvuxen i inlandet. Konstant blåsigt, tång överallt, jobbigt att gå i sanden... Men alla verkar så enormt fascinerade av det. Är det för att det är stort? Blått? ;)
 
Jag älskar havet och har känt en nästan fysisk saknad efter det de senaste fem åren när jag bott i Uppsala. Född och uppvuxen i Bohuslän och känner mig väldigt hemma i det landskapet. Min hembygd är definitivt en del av mig.

Dock har jag insett att det är just det där salta, klara vattnet jag älskar. Sambon är från Åland och det havet funkar inte alls för mig, det känns bara som en smutsig insjö :D Jag inser ju att det inte är så, men exempelvis Östersjön har inte alls den rätta känslan för mig. Är jag där så saknar jag fortfarande havet. Däremot gick det jättebra att bo i Nya Zeeland och jag saknar de fantastiska stränderna där, trots att det landskapet inte alls påminner om Bohuslän.
 
Alltså jag bor vid havet med egen strand and so on och kan bara konstatera att havet är så jävla överskattat? Kan räkna på ena handen hur många gånger jag badat och faktiskt njutit av det. Skräp sköljs upp på stranden, grannens son dräper en halvt med jetskin, ständigt båtar överallt. Nej fyfan. Sommaren 2018 var den sista. Avslutade med att slå av en tånagel på den värdelösa STENbotten.

Edit: don't get me started on ALGER på tal om äckelvatten.
Havet överskattat :eek:! Vad vore vi ens utan havet!?
Så du flyttar enbart pga att du inte vill bo vid havet?
 
Jag älskar havet och har känt en nästan fysisk saknad efter det de senaste fem åren när jag bott i Uppsala. Född och uppvuxen i Bohuslän och känner mig väldigt hemma i det landskapet. Min hembygd är definitivt en del av mig.

Dock har jag insett att det är just det där salta, klara vattnet jag älskar. Sambon är från Åland och det havet funkar inte alls för mig, det känns bara som en smutsig insjö :D Jag inser ju att det inte är så, men exempelvis Östersjön har inte alls den rätta känslan för mig. Är jag där så saknar jag fortfarande havet. Däremot gick det jättebra att bo i Nya Zeeland och jag saknar de fantastiska stränderna där, trots att det landskapet inte alls påminner om Bohuslän.
Det är ju verkligen skillnad på hav och hav! Är östkustbo, Östersjön är ju direkt äcklig.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp