Inavel/linjeavel - var går gränsen?

Ninnurur

Trådstartare
Var iväg och tittade på en häst idag, en kallblodstravare. Denne hade samma hingst som farfar, morfarsfar och mormorsfar.

Jag skulle nog se detta som inavel, inte linjeavel. Ska man dra gränsen vid 5 steg som halvbloden gör? Var går egentligen den moraliska gränsen?

Jag ser fram emot svar som kan hjälpa mig förstå och öppna ögonen. Vågar man köpa en eventuellt inavlad häst? :confused:
 
Sv: Inavel/linjeavel - var går gränsen?

Är hästen vuxen och frisk så spelar det väl ingen roll om den är inavlad? Antar jag? Det är risken att fölet kastas, föds för tidigt eller blir vanskapt som man är rädd för, tror jag iallafall. Är det en häst som bara ska ridas och inte avlas på så behöver du inte bekymra dej för vilka anlag som slumrar i fortplantningen.

Bland islandshästar har man en stark tradition av inavel, det var poppis på Island främst under första halvan av 1900-talet. Det var inte alls ovanligt att gårdens bästa hingst fick betäcka sin egna mamma....:eek: Idag tar man starkt avstånd från detta i svensk islandshästavel. Men man har stor kunskap om konsekvenserna, både på kort och lång sikt. Vill du få säkrare besked så råder jag dej att t ex gå in på islandsforumet och fråga dem där, eller på annat sätt fråga folk som är väl insatta i isländskt avelsarbete. De kan säkert svara på alla eventualiteter.
 
Sv: Inavel/linjeavel - var går gränsen?

Jo det är ju en vuxen häst så han är väl fullt frisk antar jag. Jag blev nog mest förundrad över att framför allt hans mamma har fått komma till världen. Att det tillåts av hingshållare.
 
Sv: Inavel/linjeavel - var går gränsen?

Många duktiga uppfödare använder sig av linjeavel, men dom har också den erfarenhet och kunnande om stammar och linjer. Att dom aldrig skulle linje avla på dåliga individer.

Men att linje avla kan också vara ett verktyg för den enskilde uppfödaren, om man har ett sto som är väldigt ojämn i aveln kan man genom att använda en närbesläktad individ, se vad det är som inte stämmer.

Tex; Man har ett sto som är korrekt i framstället, men lämnar oavsett hingst ena problemet efter det andra med just framstället.
Hennes föräldrar och släkt är också korrekta. Använder man sig då av linjeavel tex halvbror, eller någon annan närbesläktad individ, så får man fram en avkomma som har dubbelt det positiva men också dubbelt det negativa och då kommer det fram en dålig benställning i det här exemplet. För stoet bär med sig en genetik och den följer inte alla lagar utan den går sin egen väg.
När man vet det, då måste man välja en hingst som nedärver sig själv väldigt stakt, och det finns mång som gör det.
 
Sv: Inavel/linjeavel - var går gränsen?

Var iväg och tittade på en häst idag, en kallblodstravare. Denne hade samma hingst som farfar, morfarsfar och mormorsfar.

Jag skulle nog se detta som inavel, inte linjeavel. Ska man dra gränsen vid 5 steg som halvbloden gör? Var går egentligen den moraliska gränsen?

Jag ser fram emot svar som kan hjälpa mig förstå och öppna ögonen. Vågar man köpa en eventuellt inavlad häst? :confused:

Jag håller på med kallblodstravare, och jag är lärd att gränsen för inavel dras vid 3 steg.. Dvs 3+3=linjeavel, men 3+2=inavel.
Personligen så drar jag gränsen vid 6,25% IAK när jag väljer hingst till sto, för det motsvarar "kusinbröllop". Men bland de kallblodstravare som föds idag skulle jag tro att åtminstone hälften ligger över min gräns, och vissa blir bra och andra dåliga. Som tidigare talare sa så gäller det att veta vilka linjer man vill förstärka.
 
Sv: Inavel/linjeavel - var går gränsen?

I teorin är det ju ett jättebra sätt att använda genetiken i praktiken. Men på riktigt är det inte ett jättebra experiment tycker jag, om man nu får fram det där jättedåliga benstället X 2, vad har den hästen för liv? Farligt nära gränsen för att inte avla på genetiska defekter tycker jag. (genetiken följer nästan alltid lagarna, det är inte alltid vi vet hur lagarna ser ut bara)

Rent allmänt så är linjeavel en form av inavel. Oftast lite lindrigare och förhoppningsvis med en stor kunskap bakom om vad man vill ha fram och inte ha fram.

Det man ska komma ihåg med all inavel (och därmed med linjeavel) är att man ökar risken för recessiva defekter, man minskar antalet genotyper och att man på sikt får en försämrad fertilitet i populationen.
 
Sv: Inavel/linjeavel - var går gränsen?

Jag vill ge ett exempel på linjeavel från en stambok som är sluten, nämligen fullblodsarabens. Det är alltså så att du inte får använda någon häst i aveln (om du vill registrera avkomman som fullblodsarab) som inte redan finns i någon av världes godkända stamböcker för fullblodsaraber. Det gör att rasen avlas med ett visst mått linjeavel och det gäller naturligtvis att ha ett genomtänkt avelsarbete för att inte ta fram och förstärka defekter hos individerna. Aveln i Polen håller absolut världsklass och bedrivs bla av flera statsstuterier med många generationers erfarenheter. Jag läste just en artikel om linjeavel från Polen och där skrev man att en inavelskoofficient på mindre än 4% var att betrakta som låg, mindre än 10% som medel och därutöver som hög. (Ej att rekommendera om man inte vet exekt vad man håller på med.) Dessa siffror känns ju då förmodligen hårresande för de som sysslar med avel i öppna stamböcker, men är en realitet för tex araber, islandshästar osv.
Inavel är i viss mån självreglerande över generationerna - hästar med hög inavelskoofficient har lägre fertilitet.
 
Senast ändrad:
Sv: Inavel/linjeavel - var går gränsen?

Jag vet iofs inte hur det ser ut med genpoolen på arab, men rent spontant så är det inte en såpass liten ras att det berättigar till inavel. Trots att stamboken är sluten, vilket den ju är för de flesta ponnyraser.

Har man t ex en lantras med få individer kan man tillåta en högre andel inavel bara för att rasen ska överleva.

Det finns ju också dåliga exempel med stora raser där få hingstar använts för att de ansetts så överlägsna, som t ex den amerikanska travaren. Där är inavelskoeff. på 25 % inte ovanliga.
 
Sv: Inavel/linjeavel - var går gränsen?

Bland uppfödare av Welsh Cobbar i Wales förekommer det en del betäckningar mellan halvsyskon. Ofta blir avkommorna riktigt bra men det gäller ju att veta vad man gör och vad man vill få ut av sin avel.

Att en häst - ofta en hingst - förekommer många gånger i stamtavlan är absolut inget ovanligt här.

Är det en bra hingst i "ditt" föls stam och den ser korrekt ut i övrigt så ser jag inga problem med att köpa en sådan häst! :)
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel
Dagbok Bara en enda ridlektion denna vecka också, och jag vet att det är bra för min arm men det känns lite futtigt... Nästa vecka är jag dock...
Svar
0
· Visningar
572
Senast: cassiopeja
·
Hästhantering Har en häst här hemma som vi har kämpat med nu hela hösten & vintern. Då han kom till oss så var han rädd för allt: höpåsar, snabba...
Svar
11
· Visningar
1 610
Senast: ameo
·
Hästmänniskan Var iväg på tävling igår och hade sådan pass stor tur att jag fick stanna kvar och vänta på prisutdelning. Dressyrtävling så det blev...
2
Svar
23
· Visningar
4 392
Senast: lulski
·
Relationer Ursäkta mig för det dunderlånga inlägget men känner att jag måste få skriva av mig lite, jag vet inte riktigt vad sjutton jag ska göra...
2
Svar
33
· Visningar
11 715
Senast: Mirre
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Åka långt tåg med katt
  • Uppdateringstråd 29
  • Valp 2023 -den andra

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp