Inavelsfundering inför valpköp…!

livetihästhagen

Trådstartare
Hej! Vi planerar att köpa en renrasig valp vars inavelsgrad är 7,6%. Alla valpar är födda, hela och friska, men eftersom SKK:s rekommenderade gräns är 6,25% blev jag lite avskräckt när jag såg inavelsgraden för den här valpkullen.
Hur illa är det att överstiga den rekommenderade gränsen? Det verkar inte finnas någon övre otillåten gräns att överstiga, så därav min fråga…
Tanken är att ta valpar på hunden i framtiden om den visar sig väl på utställning osv. Så undrar även hur det påverkar avel i framtiden?

(Det är en ovanlig färg inom rasen och som jag förstod det är det därför som inavelsgraden är en hög då det inte finns så många finare meriterade hundar att välja på. Vet ju dock inte om det försvarar den höga procenten… jag är som sagt lite okunnig inom det här området!)

Tack!
 
Hej! Vi planerar att köpa en renrasig valp vars inavelsgrad är 7,6%. Alla valpar är födda, hela och friska, men eftersom SKK:s rekommenderade gräns är 6,25% blev jag lite avskräckt när jag såg inavelsgraden för den här valpkullen.
Hur illa är det att överstiga den rekommenderade gränsen? Det verkar inte finnas någon övre otillåten gräns att överstiga, så därav min fråga…
Tanken är att ta valpar på hunden i framtiden om den visar sig väl på utställning osv. Så undrar även hur det påverkar avel i framtiden?

(Det är en ovanlig färg inom rasen och som jag förstod det är det därför som inavelsgraden är en hög då det inte finns så många finare meriterade hundar att välja på. Vet ju dock inte om det försvarar den höga procenten… jag är som sagt lite okunnig inom det här området!)

Tack!
Generellt i all avel så leder inavel till sämre fertilitet.

Jag hade också varit fundersam på eventuella rasbundna defekter och sjukdomar - hur är föräldradjurens status?
 
Avelsmässigt kan du i nästa generation välja att utavla helt och då få ner inavelsgradsökningen till noll på de generationer beräkningen görs på. Men om färgen påverkar på det sätt att man inte får blanda vid avel kan det vara svårt.

Jag skulle inte oroa mig för individen förutsatt att det är bra hundar man har inavlat på. Har själv ägt en hund med något högre inavelsgrad som var inavlad på en av mina absoluta favoriter (på flera sätt). Hon levde ett för rasen långt liv och var frisk in i det sista. Föll död ner vid 14 år och nio månaders ålder. En av hennes systrar blev också 14 i en ras där genomsnittet snarare ligger runt 12.
 
Jag skulle tycka att det var en onödigt hög inavelsgrad och skulle vilja höra uppfödarens resonemang kring varför den kombinationen var så värdefull att genomföra trots inavelsgraden (och enbart färg räcker enligt mig inte som god orsak).
 
Generellt i all avel så leder inavel till sämre fertilitet.

Jag hade också varit fundersam på eventuella rasbundna defekter och sjukdomar - hur är föräldradjurens status?
Ja precis! Jag har själv fött upp hästar med en del linjeavel, men där avlar vi aldrig närmare än i fjärde led… Så jag är lite oerfaren när det kommer till hundavel😅
Föräldrarna är väldigt friska och fina, pappan är äldre och har ännu inga sjukdomar. Hanen väldigt välmeriterad, bla världsvinnare (utställning) Tiken är yngre.
 
Avelsmässigt kan du i nästa generation välja att utavla helt och då få ner inavelsgradsökningen till noll på de generationer beräkningen görs på. Men om färgen påverkar på det sätt att man inte får blanda vid avel kan det vara svårt.

Jag skulle inte oroa mig för individen förutsatt att det är bra hundar man har inavlat på. Har själv ägt en hund med något högre inavelsgrad som var inavlad på en av mina absoluta favoriter (på flera sätt). Hon levde ett för rasen långt liv och var frisk in i det sista. Föll död ner vid 14 år och nio månaders ålder. En av hennes systrar blev också 14 i en ras där genomsnittet snarare ligger runt 12.
Tack för svar! Jag har hört flera som har inavlade hundar med en något högre procent som varit sunda och friska. Och som du säger att man kan bryta det helt ner till nästa generation.
Vilken fin hund du verkar ha haft!❤️
 
Jag skulle tycka att det var en onödigt hög inavelsgrad och skulle vilja höra uppfödarens resonemang kring varför den kombinationen var så värdefull att genomföra trots inavelsgraden (och enbart färg räcker enligt mig inte som god orsak).
Håller med! Jag ska fråga ut uppfödaren lite mer, återkommer när jag fått svar.
 
Jag har funderat på en parning som ger ik 7,1% av den enkla anledningen att jag vill jobba för att få tillbaka en "försvunnen" typ, att gå tillbaka mer mot standarden och inte som nu ligga låångt ifrån på flera punkter och därefter utavla, men inte helt ner på 0%. Skulle aldrig göra en sån kombo för något så trivialt som färg dock.

Varför en ik är hög, betyder mycket för om det ska ses som seriöst eller inte.
 
Ett problem som det sällan pratas om är att hundar kan ha låg inavelsprocent när man räknar på SKK-sättet och ändå ha dålig genetisk variation eftersom det längre bak är så närbesläktat överallt.

Vissa hundraser har internationella databaser som går att rota i på nätet, och då kan man få väldigt bra koll på sådant.

På min ena hund kan man få fram att inavelsprocenten på 5 generationer är 5,66%, på 10 generationer 9,46% och att det på 10 generationer fallit bort 77,4% av möjliga förfäder just för att man valt att avla mycket på samma (alltså tex använt samma hund på flera ställen istället för att använda syskon till varandra, inavelsprocenten hade varit densamma, men antalet förfäder hade varit flera vilket hade varit positivt eftersom syskon inte är till 100% identiska).

Min andra ser ut såhär: 6,05% på 5 generationer (vilket iaf jag tycker låter som liten skillnad mot förra exemplet). 11,95% på 10 generationer men trots högre inavelsprocent är det ett bortfall på 77,5% av möjliga förfäder, dvs i princip samma siffra som för hunden med lägre inavelsprocent.

M.a.o. kan det vara intressant att titta på mer än bara närmsta generationerna och på mer än bara inavelsprocent om man vill vara noga med låg inavel.
 
Tack för svar! Jag har hört flera som har inavlade hundar med en något högre procent som varit sunda och friska. Och som du säger att man kan bryta det helt ner till nästa generation.
Vilken fin hund du verkar ha haft!❤️

Fast, har man otur och dubblerar ett sjukdomsanlag spelar det ingen roll att man kan få ner inavelsprocenten med en utparning, skadan är redan skedd så att säga.

Jag skulle titta noga på vilka hälsoproblem som finns i rasen innan jag bestämde mig för en valp ut är en kombination med högre inavelsprocent.

Är det t.ex. en ras som har sjukdomar som ärvs recessivt och föräldradjuren inte själva är testade utan är hereditärt fria i många generationer skulle kunna vara en röd flagg. Samma sak om föräldradjuren är unga och det finns besvär som inte kan gentestas för, som debuterar i senare ålder, eller har en polygen faktor.

Tycker det är jätteviktigt i såna fall att titta ordentligt bak i tavlan, inte nöja sig med att föräldrarna verkar friska.

En annan sak att tänka på är förstås mentaliteten. Börjar man dubbla upp anlag för kackig mentalitet kan det gå lätt att stå där med en hund som inte fungerar som man tänkt, och just Pudel är ju en ras med en del mentala problem.

Jag kanske låter nitpicky, men det är ju så att för en uppfödare hör det till att vissa valpar inte blir bra. (Förhoppningsvis gör uppfödaren allt i sin makt för att valpköparna ska få friska valpar som fungerar, men det finns ju ett spektra här där olika människor har olika målbilder för sin avel.) För mig som valpköpare däremot ska jag ju ha EN hund och för mig blir det ju en katastrof om den är sjuk eller icke-fungerande, och det kommer alltid fler kullar.

Så det korta svaret - jag skulle inte automatiskt välja bort en valp med högre inavelagrad men jag skulle vara otroligt noga att kolla upp linjerna långt bakom föräldrarna, och ser jag red flags tackar jag nej.
 
Just med tanke på det @Red_Chili skriver om den faktiska inavelsgraden eller bristen på genetisk variation (som är ett problem i ALLA renraser) så vill jag gärna att inavelsgraden på 5 generationer ska vara låg, men inser också att det verkligen inte säger allt. En uppfödare som inte bryr sig om 7 % inavelsgrad på 5 generationer utan tycker att en speciell färg är nog för att motivera det, gissar jag inte bryr sig om den faktiska genetiska variationen heller.
 
Om det är fantastisk mentalitet som är grunden till parningen så skulle jag antagligen acceptera inaveln i en ras som storpudel där det finns en del mentala problem, under förutsättning att hälsan ser bra ut i linjerna.

Är det pga färg och/eller utställningsmeriter hade jag sagt tack och hej (till både kullen i fråga och uppfödaren).
 
Istället för att titta på bara siffrorna skulle jag vilja resonera med uppfödaren kring vad denne har för motivering till parningen och vad h*n har för mål med kombinationen. Ibland är det motiverat med en högre inavelsgrad för att få bukt med andra problem som i förhållande till inavelsgraden är att betrakta som "värre". Väljer man då att gå upp lite i IK för att få bukt med tex dålig mentalitet, så ser jag inga problem med det om man samtidigt är medveten om vad det är man avlar på bakåt i leden. Men som sagt, man får resonera med uppfödaren och se vad h*n har för tankar kring det hela. Att avla med hög IK enbart för att man vill ha valpar med en viss färg tycker jag inte är försvarbart, färg är estetisk (med några undantag) och inget som ger hunden verken ett bättre eller sämre liv till skillnad från medfödda rädslor och fysiska defekter som kassa leder och allergi.
 
Jag skulle kolla mer på uppfödarens generella avelsarbete. Ligger alla killar högt i inavelsgrad eller är detta en av få? Inom en del raser är det svårt att hela tiden ligga lågt. Om uppfödaren i övrigt ligger lågt, fråga varför hen valde denna kombination. Om uppfödaren konsekvent ligger högt skulle jag skippa uppfödaren helt.
 
Fast, har man otur och dubblerar ett sjukdomsanlag spelar det ingen roll att man kan få ner inavelsprocenten med en utparning, skadan är redan skedd så att säga.

Jag skulle titta noga på vilka hälsoproblem som finns i rasen innan jag bestämde mig för en valp ut är en kombination med högre inavelsprocent.

Är det t.ex. en ras som har sjukdomar som ärvs recessivt och föräldradjuren inte själva är testade utan är hereditärt fria i många generationer skulle kunna vara en röd flagg. Samma sak om föräldradjuren är unga och det finns besvär som inte kan gentestas för, som debuterar i senare ålder, eller har en polygen faktor.

Tycker det är jätteviktigt i såna fall att titta ordentligt bak i tavlan, inte nöja sig med att föräldrarna verkar friska.

En annan sak att tänka på är förstås mentaliteten. Börjar man dubbla upp anlag för kackig mentalitet kan det gå lätt att stå där med en hund som inte fungerar som man tänkt, och just Pudel är ju en ras med en del mentala problem.

Jag kanske låter nitpicky, men det är ju så att för en uppfödare hör det till att vissa valpar inte blir bra. (Förhoppningsvis gör uppfödaren allt i sin makt för att valpköparna ska få friska valpar som fungerar, men det finns ju ett spektra här där olika människor har olika målbilder för sin avel.) För mig som valpköpare däremot ska jag ju ha EN hund och för mig blir det ju en katastrof om den är sjuk eller icke-fungerande, och det kommer alltid fler kullar.

Så det korta svaret - jag skulle inte automatiskt välja bort en valp med högre inavelagrad men jag skulle vara otroligt noga att kolla upp linjerna långt bakom föräldrarna, och ser jag red flags tackar jag nej.
Tack för utförligt svar! Det är verkligen inte bara att köpa valp😅 Jag ska verkligen vara noga med att kolla linjerna bakom föräldrarna!

Det som är med färgen är att det inte finns så många silverfärgade pudlar i Sverige som verkar inom aveln, så som jag förstod var det därför dom hade väldigt lite hanhundar att välja mellan och allting i övrigt passade så bra ihop så därav körde dom på den kombinationen… 🤔
 
Tack för utförligt svar! Det är verkligen inte bara att köpa valp😅 Jag ska verkligen vara noga med att kolla linjerna bakom föräldrarna!

Det som är med färgen är att det inte finns så många silverfärgade pudlar i Sverige som verkar inom aveln, så som jag förstod var det därför dom hade väldigt lite hanhundar att välja mellan och allting i övrigt passade så bra ihop så därav körde dom på den kombinationen… 🤔
Finns ju hanar I våra grannländer men just nu kan jag tänka mig att det blir mer inavel pga coronan.
Något fel på hunden lär det inte bli men kanske svårare för dig att hitta en passande hane till henne i Sverige sen.
 
Tack för utförligt svar! Det är verkligen inte bara att köpa valp😅 Jag ska verkligen vara noga med att kolla linjerna bakom föräldrarna!

Det som är med färgen är att det inte finns så många silverfärgade pudlar i Sverige som verkar inom aveln, så som jag förstod var det därför dom hade väldigt lite hanhundar att välja mellan och allting i övrigt passade så bra ihop så därav körde dom på den kombinationen… 🤔
Kan ni inte kolla på tex svarta storpudlar då? Eller skiljer sig mentalitet och hälsa mellan de olika färgerna? Annars om det är lättare att hitta en bra svart storpudel så kan det ju vara klokt att hålla det öppet som ett alternativ iaf.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Att ta valpar på sin tik Lite allmänt om tik, parning och valpning. Vill man lära sig mer, så rekommenderar jag hunduppfödarens...
2
Svar
26
· Visningar
5 649
Senast: lundborg
·
C
Övr. Hund Går du i rottis-köpar tankar?! Läs då det här först!! V A R N I N G !:devil: När du köper oregistrerad rottweiler köper du inte en...
Svar
2
· Visningar
1 292
Senast: Generalen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp