Den personal som tar hand om dig ska be om personnummer, det gäller egentligen även om du anmält dig i som vanligt över disk.
Jag har aldrig tidigare reflekterat över aspekten att sådana system skulle vara exkluderande, men när du nämner det så förstår jag vad du menar! Det är verkligen värt att tänka på!
Jag tror aldrig jag varit med om att någon bett om mitt personnummer efter registrering faktiskt. Man tar nog för givet att rätt person kliver fram när man ropar upp efter registrering, framför allt då hos Folktandvården kan jag tänka!
Nej det var inget jag skulle ha tänkt på heller om jag inte varit drabbad, så att säga. Det är fortfarande saker jag kommer på som jag tagit väldigt mycket för givet förut, som var så enkelt och självklart förr.
Jag vet inte om du har en funktionsnedsättning av något slag eller ej, men om vi säger att du inte har det. Om man jämför hur ofta en person med funktionsnedsättning får hjälp eller får be om hjälp med en som inte har så är det ju stor skillnad. Så saker som är självklart väldigt enkla för tex dig då, är inte riktigt lika självklara för mig. Jag är en person som "kan själv!!!" och att inte kunna själv är ibland förnedrande även om det inte borde vara det. Så, att "bara be om hjälp" är inte så bara för en person som ofta får be om hjälp med olika saker för att man inte klarar av det. Även om folk gärna hjälper och är hur trevliga som hest så känns det inte bra för mig som person att inte klara av självklara saker som du klarar av- och som jag klarade av själv förr. Det är många saker jag undviker helt för att jag inte har lust att be om hjälp. Tex en sådan enkel sak som att gå in och beställa mat på tex McDonalds elelr andra matställen med liknande system, det finns många. Förr var det jobbigt för att jag inte hörde vad personalen sa och fick, om någon var med mig, be den personen beställa åt mig. Pinsamt. Nu är det jobbigt för många har en sådan skitdryg terminal man beställer via. Säkert skitsmidigt för en person utan funktionshinder. Men ytterligare ett hinder för mig.
Sjukvårdens telefonsystem är ytterligare ett system som är uteslutande och som hindrar mig. Medan du (återigen vet jag inget förstås om hur du har det, men vi säger så) lätt ringer och hör vad som sägs och lätt knappar in på rätt knappval så hör inte alltid jag pga min hörselskada, men kan inte fråga en telefonsvarare "vad sa du?", sedan är jag för långsam med knappvalen och personnummer så jag får felmeddelande. Sonen missade sin tid hos hudläkare och remissen skickades åter. Jag tog mig igenom telefonsystemet till hudläkaren på två försök, vilket är riktigt bra för att vara mig, bara för att få veta att den var tillbakaskickad, jag får vända mig till vårdcentralen och be om en ny. Där rök det lite ur öronen på mig, det borde vara världens enklaste grej att ringa en vårdcentral, men senaste gången lyckades jag på fjärde försöket. Jag kan inte heller gå till stället och be receptionisten lämna meddelande utan blir hänvisad till att ringa. Jag kan inte be någon annan ringa, för det är min unge. Jag kan inte använda Mina Vårdkontakter för han är 15 år så det fungerar inte.
Möjligtvis om jag författar ett pappersbrev och skickar via snigelpost så funkar det utan att jag behöver slåss med en telefon. Detta borde vara så enkelt fixat, men är inte det. Speciellt inte när jag inte har så många som vill ringa åt mig. Nu har jag min kompis sambo som ringt några gånger och min kompis har ringt någon gång också, men i det här fallet känns det ju helt fel att de ska ringa, som inte har relation till min son på samma vis och det står inget om mina funktionsnedsättningar i hans journal som det gör i min vc-journal så det kommer inte mottagas med välvilja liksom. Dessutom är vi där igen- att fråga någon annan. Att be om hjälp.
Enkla saker kan bli svåra, och om man måste fråga för många saker tappar man lusten att fråga och avböjer att göra saker istället. Så visst är många moderniteter riktigt smidigt för den stora massan, men kan bli riktigt osmidigt om man inte passar in i den gruppen. Fler och fler sådan saker blir mer och mer jobbigt om man i övrigt inte passar in i samhällets normer.
Att ha en reception på en avdelning/vc/mottagning dit alla får gå och anmäla sig på samma vis till en livs levande människa känns då inkluderande. Man "skyltar" inte med att man inte kan göra det andra kan (det märks alltså inte att man ber om hjälp osv) och är det något kan man få råd och hjälp direkt utan att behöva lista ut var man vänder sig eller läsa på någon oläslig lapp, i många fall. Kostar kanske mer för sjukvården, så det är väl därför vi har våra system.