T
tiingeling
Hej.
Jag har sedan 2 år en D-ponny, som jag köpte som åttaåring. Tidigare har hon gått i avel, och kunde nätt och jämnt grunderna. Vi började arbeta tillsammans, kämpade igenom problem efter problem, men tog oss framåt. Min lilla dam har en mycket egen vilja, och presterar endast det man ber henne om. Ändå har vi tävlat en del dressyr, som jag iallafall föredrar, med varierade resultat. Vi har också tagit igenom lägre hoppklasser (hon hade aldrig sett ett hindet när hon blev min).
Som sagt har min ponny ett stort knippe med vilja och humör. Därför vet inte jag när våra stora problem riktigt började arta sig, eftersom hon nästan alltid krånglat lite.
Men jag tror att det var i somras, då hon en dag lade all tyngd på vänstra tygeln, och drog iväg när kraven började ställas. Med mycket hjälp från tränare arbetade vi bort den här olydnaden - men efteråt var hon hemskt spänd, och vi kom aldrig till det arbete vi tidigare varit i under en lång tid.
Under hösten fick jag höra att min ponny rörde sig stelt. Eftersom hon är pigg och lite spänd, relaterade vi det efter den orsaken - och denna stelhet försvann allteftersom hon jobbade igenom. Jag började värma henne på ett nytt sätt - med låga krav och i låg form i början av ridpasset tills hon gav med sig. Det tycktes fungera.
Under hösten deltog vi i Dressyrallsvenskan. Vi mötte bättre resultat än tidigare, det hela var mycket positivt - tills sista deltävlingen. Jag red mitt program, kan inte påstå att det gick superbra, men det var heller inte katastrofartat. Iallafall manade domaren fram mig efter ritten och sa att det såg ut som att min ponny hade ont när hon rörde sig. Hon såg inte direkt halt ut, men något var fel, sa hon.
Jag blev givetvis hemskt orolig och ledsen.
Vi for iväg till en ATG-klinik, och de undersökte henne med alla möjliga medel under 3 timmar, utan resultat - mer än att hon just verkade ha allmänt ont i kroppen. Vi åkte hem med Butta i 3 veckor i lugn skritt + lite trav mot slutet. Min ponny gick helt okej under perioden, men sedan mycket sämre när behandlingen nådde sitt slut. Då kunde vi konstatera att hon var halt.
Vi åkte till kliniken igen, och gick återigen genom min ponny, den här gången också med ett ridprov i ridhus. Den här gången kunde de konstatera att det låg lågt i bägge frambenen - och hon blev behandlad med tuppkam samt cortison i hov och kotleder. Fick ordern att hon skulle ha boxvila under en vecka + promenader, andra veckan skrittade vi lite. Travade dagen innan återbesöket, och tyckte att det kändes okej.
Så var vi på återbesök i tisdags (19/12). Jag kunde inte se några andra möjligheter än att hon skulle vara frisk igen, men nej. I höger varv visade hon ännu hälta, 2 gradig (3 vid det tidigare besöket) efter böjprov på HF, 1 grad på VF.
Veterinärerna mumlade om "svår patient" och spekulerade länge. DE böjde HB och hittade någonting lågt. Därför valde de att spruta kotleden HB och hov och kotlder på H och VF, som tidigare. Fick samma beordning som förra gången.
Har fått återbesök om 2 veckor, igen.
Jag är så hemskt orolig och rädd efter det här. Jag har känslan av att veterinärerna inte har någon som helst aning om vart felet ligger hos min ponny - hon verkar ha ont överallt, och de tycks bara spruta lite på måfå.
Och jag kan inte förstå det. Kan inte förstå att jag inte upptäckt det tidigare, eftersom hon så uppenbart verkar ha ont. Känns som knivar i magen när jag tänker på under vilken period hon kan ha burit på det här, och hur jag helt ovetandes har tränat henne vidare. Inte undra på att hon protesterat..(men ändå varit så pigg och glad).
Givetvis så undrar jag vart anledningen kan ligga. Är det så att det inte är praktiskt möjligt att sätta igång ett avelssto ? Har jag tränat fel ? Har hon vrickat till sig ?
Kommer hon bli bra ?
Jag vore så tacksam för några spekulationer kring det här, någonting att tänka och lita sig lite emot - eftersom att det här är någonting jag aldrig varit med om tidigare, och är så hemskt rädd.
Tack på förhand.. Ingrid
Jag har sedan 2 år en D-ponny, som jag köpte som åttaåring. Tidigare har hon gått i avel, och kunde nätt och jämnt grunderna. Vi började arbeta tillsammans, kämpade igenom problem efter problem, men tog oss framåt. Min lilla dam har en mycket egen vilja, och presterar endast det man ber henne om. Ändå har vi tävlat en del dressyr, som jag iallafall föredrar, med varierade resultat. Vi har också tagit igenom lägre hoppklasser (hon hade aldrig sett ett hindet när hon blev min).
Som sagt har min ponny ett stort knippe med vilja och humör. Därför vet inte jag när våra stora problem riktigt började arta sig, eftersom hon nästan alltid krånglat lite.
Men jag tror att det var i somras, då hon en dag lade all tyngd på vänstra tygeln, och drog iväg när kraven började ställas. Med mycket hjälp från tränare arbetade vi bort den här olydnaden - men efteråt var hon hemskt spänd, och vi kom aldrig till det arbete vi tidigare varit i under en lång tid.
Under hösten fick jag höra att min ponny rörde sig stelt. Eftersom hon är pigg och lite spänd, relaterade vi det efter den orsaken - och denna stelhet försvann allteftersom hon jobbade igenom. Jag började värma henne på ett nytt sätt - med låga krav och i låg form i början av ridpasset tills hon gav med sig. Det tycktes fungera.
Under hösten deltog vi i Dressyrallsvenskan. Vi mötte bättre resultat än tidigare, det hela var mycket positivt - tills sista deltävlingen. Jag red mitt program, kan inte påstå att det gick superbra, men det var heller inte katastrofartat. Iallafall manade domaren fram mig efter ritten och sa att det såg ut som att min ponny hade ont när hon rörde sig. Hon såg inte direkt halt ut, men något var fel, sa hon.
Jag blev givetvis hemskt orolig och ledsen.
Vi for iväg till en ATG-klinik, och de undersökte henne med alla möjliga medel under 3 timmar, utan resultat - mer än att hon just verkade ha allmänt ont i kroppen. Vi åkte hem med Butta i 3 veckor i lugn skritt + lite trav mot slutet. Min ponny gick helt okej under perioden, men sedan mycket sämre när behandlingen nådde sitt slut. Då kunde vi konstatera att hon var halt.
Vi åkte till kliniken igen, och gick återigen genom min ponny, den här gången också med ett ridprov i ridhus. Den här gången kunde de konstatera att det låg lågt i bägge frambenen - och hon blev behandlad med tuppkam samt cortison i hov och kotleder. Fick ordern att hon skulle ha boxvila under en vecka + promenader, andra veckan skrittade vi lite. Travade dagen innan återbesöket, och tyckte att det kändes okej.
Så var vi på återbesök i tisdags (19/12). Jag kunde inte se några andra möjligheter än att hon skulle vara frisk igen, men nej. I höger varv visade hon ännu hälta, 2 gradig (3 vid det tidigare besöket) efter böjprov på HF, 1 grad på VF.
Veterinärerna mumlade om "svår patient" och spekulerade länge. DE böjde HB och hittade någonting lågt. Därför valde de att spruta kotleden HB och hov och kotlder på H och VF, som tidigare. Fick samma beordning som förra gången.
Har fått återbesök om 2 veckor, igen.
Jag är så hemskt orolig och rädd efter det här. Jag har känslan av att veterinärerna inte har någon som helst aning om vart felet ligger hos min ponny - hon verkar ha ont överallt, och de tycks bara spruta lite på måfå.
Och jag kan inte förstå det. Kan inte förstå att jag inte upptäckt det tidigare, eftersom hon så uppenbart verkar ha ont. Känns som knivar i magen när jag tänker på under vilken period hon kan ha burit på det här, och hur jag helt ovetandes har tränat henne vidare. Inte undra på att hon protesterat..(men ändå varit så pigg och glad).
Givetvis så undrar jag vart anledningen kan ligga. Är det så att det inte är praktiskt möjligt att sätta igång ett avelssto ? Har jag tränat fel ? Har hon vrickat till sig ?
Kommer hon bli bra ?
Jag vore så tacksam för några spekulationer kring det här, någonting att tänka och lita sig lite emot - eftersom att det här är någonting jag aldrig varit med om tidigare, och är så hemskt rädd.
Tack på förhand.. Ingrid
Senast ändrad av en moderator:
