Ingen alkohol i mitt hem?

[Trasdocka]

Jag har nyligen flyttat hemifrån och har ett hat till alkohol. Speciellt om den intas av mina föräldrar. (Har inget hat emot dem personligen).

Min mor hjälpte mig lite i min lägenhet och slängde lite kartonger vilket var snällt. Och jag är tacksam. Men att hon hade alkohol i blodet var jobbigt för mig och jag blev irriterad inombords (även om allt gick fint).

Kände nog lite "ge mig tillbaka min mamma!"

Irritationen hängde kvar i kroppen tills efter hon drog och jag kände mig lite äcklad. Äcklad på alkoholen. (Först visste jag inte var dessa känslor berodde på)

Igår så behövde mina föräldrar vara hos mig då min lillebror fyllde jämnt och skulle bjuda över kompisar. Så jag bad dem att inte dricka så mycket, helst inte alls. Jag vill inte att dem ska dricka hos mig eller vara alkoholpåverkade hos mig - även om det bara är lite.

Även om det går bra ändå.

Jag vill ha en nolltolerans.

Sa dock inte det uttryckligen tror jag... Mer än att understryka att jag inte vill att de ska dricka så mycket (om jag minns rätt).

Mor tog med 5 öl hem till mig som var för dem båda. Jag nämnde min vilja igen och far sa vi tar 1 öl bara.

De tog en varsin. Sen en timme innan de skulle dra ville mor ta en till. Jag sa att hon inte fick.

Ingen alkohol hos mig.

"Jaha är det såhär du ska vara? Då är du inte välkommen hos oss" eller något sa hon.

I övrigt så hade jag blivit på ett sämre humör pga. Alkoholen så svarar kortare då och väldigt direkt. Enda känslan jag hade i kroppen var lågmälda negativa känslor och i övrigt kände jag mig väldigt okänslig. Tankarna flyger "ska jag eller ska jag inte? Vad är rätt, vad är fel?"

Så jag sa argt att hon fick ta en till men sen sticka.

Jag höll mig på min kant, ej så mycket i deras sällskap därefter. Mitt humör låg i botten och det var jobbigt för mig- tråkigt för alla.

Hon ville dra tidigt.


Jag sa att det här var enda dagen de får dricka hos mig eller liknande...

Är det fel? Det går ju bra trots alkohol men alkoholen förstör mitt humör totalt och vill inte ha något med den att göra.

Gör det mig konstig?

Jag orkar inte vara konstig... Känner mig lite ledsen över att de ens tog med alkohol när de vet att jag hatar det. Har sagt det så många gånger....

Men jag antar att endast en kraftig sjukdom kan få dem att avstå. Speciellt en av dem...

 

[em-pirre]

Jag har nyligen flyttat hemifrån och har ett hat till alkohol. Speciellt om den intas av mina föräldrar. (Har inget hat emot dem personligen).

Min mor hjälpte mig lite i min lägenhet och slängde lite kartonger vilket var snällt. Och jag är tacksam. Men att hon hade alkohol i blodet var jobbigt för mig och jag blev irriterad inombords (även om allt gick fint).

Kände nog lite "ge mig tillbaka min mamma!"

Irritationen hängde kvar i kroppen tills efter hon drog och jag kände mig lite äcklad. Äcklad på alkoholen. (Först visste jag inte var dessa känslor berodde på)

Igår så behövde mina föräldrar vara hos mig då min lillebror fyllde jämnt och skulle bjuda över kompisar. Så jag bad dem att inte dricka så mycket, helst inte alls. Jag vill inte att dem ska dricka hos mig eller vara alkoholpåverkade hos mig - även om det bara är lite.

Även om det går bra ändå.

Jag vill ha en nolltolerans.

Sa dock inte det uttryckligen tror jag... Mer än att understryka att jag inte vill att de ska dricka så mycket (om jag minns rätt).

Mor tog med 5 öl hem till mig som var för dem båda. Jag nämnde min vilja igen och far sa vi tar 1 öl bara.

De tog en varsin. Sen en timme innan de skulle dra ville mor ta en till. Jag sa att hon inte fick.

Ingen alkohol hos mig.

"Jaha är det såhär du ska vara? Då är du inte välkommen hos oss" eller något sa hon.

I övrigt så hade jag blivit på ett sämre humör pga. Alkoholen så svarar kortare då och väldigt direkt. Enda känslan jag hade i kroppen var lågmälda negativa känslor och i övrigt kände jag mig väldigt okänslig. Tankarna flyger "ska jag eller ska jag inte? Vad är rätt, vad är fel?"

Så jag sa argt att hon fick ta en till men sen sticka.

Jag höll mig på min kant, ej så mycket i deras sällskap därefter. Mitt humör låg i botten och det var jobbigt för mig- tråkigt för alla.

Hon ville dra tidigt.


Jag sa att det här var enda dagen de får dricka hos mig eller liknande...

Är det fel? Det går ju bra trots alkohol men alkoholen förstör mitt humör totalt och vill inte ha något med den att göra.

Gör det mig konstig?

Jag orkar inte vara konstig... Känner mig lite ledsen över att de ens tog med alkohol när de vet att jag hatar det. Har sagt det så många gånger....

Men jag antar att endast en kraftig sjukdom kan få dem att avstå. Speciellt en av dem...

Du bestämmer i ditt hem! Är det nolltolerans så är det. Punkt slut.

Det kan nog vara hälsosamt att inte ha så mycket att göra med dem. Skapa ett eget liv och låt inte dem komma och krascha det.

 

[Fille]

Jag har en kompis vars mor är glad i alkohol men i kompisens hem är det nolltolerans. Kompisen brukar bla se till att de äter jullunch/julbord hos sig för då håller sig mamman nykter just pga nolltolerans och då kan de få ett trevligt julbord istället för att de blir osams pga alkohol.

 

[Trasdocka]

Du bestämmer i ditt hem! Är det nolltolerans så är det. Punkt slut.

Det kan nog vara hälsosamt att inte ha så mycket att göra med dem. Skapa ett eget liv och låt inte dem komma och krascha det.

Okej vad bra. Det är så jag vill se det

Ja, jag ska hålla mina gränser nu. Tack för orden! Det är det som är mitt mål: att bli mer av en egen person, utvecklas och bli bättre. Jobba på mina brister och bygga upp ett eget liv.

Tusen tack igen. Jag har ett dåligt självförtroende och en hel del tveksamheter och tvivel inom mig så det är skönt att höra.

 

[Trasdocka]

Jag har en kompis vars mor är glad i alkohol men i kompisens hem är det nolltolerans. Kompisen brukar bla se till att de äter jullunch/julbord hos sig för då håller sig mamman nykter just pga nolltolerans och då kan de få ett trevligt julbord istället för att de blir osams pga alkohol.

Vad härligt att höra! Skönt att det har löst sig på ett så bra sätt också det är lite så jag vill ha det.

 

[TinyWiny]

Du bestämmer i ditt hem. Med utgångspunkt från de jag personligen känner med alkoholrelaterade problem måste du med stor sannolikhet vara övertydlig med vad som gäller. Det går inte att säga att du inte vill att... eller att du själv inte har någon alkohol hemma utan du måste säga nej! hos mig gäller mina regler och här dricker vi inte! Nolltolerans. Du har all rätt att kräva att de kommer nyktra till dig och att ingen alkohol intas under tiden de är hos dig och det gäller alltid.

Med tanke på vad du har skrivit tidigare tror jag att du behöver sätta tydliga gränser för ditt eget välmåendes skull. De kan säkert bli sura och slänga ur sig lite vad som helst, alkohol verkar ha den inverkan på de som har beroende men ditt välmående går först. Du har levt med alkoholiserade föräldrar hela din barndom med allt vad det innebär men nu kan du bestämma själv och du kan bestämma att det är slut med det nu.

 

[Trasdocka]

Du bestämmer i ditt hem. Med utgångspunkt från de jag personligen känner med alkoholrelaterade problem måste du med stor sannolikhet vara övertydlig med vad som gäller. Det går inte att säga att du inte vill att... eller att du själv inte har någon alkohol hemma utan du måste säga nej! hos mig gäller mina regler och här dricker vi inte! Nolltolerans. Du har all rätt att kräva att de kommer nyktra till dig och att ingen alkohol intas under tiden de är hos dig och det gäller alltid.

Med tanke på vad du har skrivit tidigare tror jag att du behöver sätta tydliga gränser för ditt eget välmåendes skull. De kan säkert bli sura och slänga ur sig lite vad som helst, alkohol verkar ha den inverkan på de som har beroende men ditt välmående går först. Du har levt med alkoholiserade föräldrar hela din barndom med allt vad det innebär men nu kan du bestämma själv och du kan bestämma att det är slut med det nu.

Tack TinyWiny, det här gör mig lite tårögd faktiskt. När jag var liten och kände mig arg eller ledsen när de drack så hade jag som en taktik att endå hålla mig glad och positiv för att inte ge utlopp till en förvärrad situation. (Sedan försöka mana på att de/hon skulle gå och lägga sig för det blev alltid bättre dagen efter) Jag försökte komma på det bästa sättet att hantera detta och kunde aldrig slappna av när de drack, aldrig koncentrera mig på annat. Jag satte på mig en roll där jag behövde se till så ingen skada sker, att om något eskalerar så måste jag vara där och göra allt jag kan så att det går bra till.

Det var mina farhågor och alkoholens opålitlighet som var den drivande kraften.

Men sen började jag skriva och läsa online och inse att det här inte är "normalt", det är iallafall inte såhär det bör vara. Nätet (ni) gav mig insikter och mer förståelse för min situation.

Jag slutade leka charader, men att vara "domare" var något som var svårt för mig att koppla bort enda in i det sista.

Tack för er visdom, er tid, och era tips och er förståelse.

Jag älskar livet och jag hoppas ni får en riktigt skön söndag!

 

[em-pirre]

Okej vad bra. Det är så jag vill se det

Ja, jag ska hålla mina gränser nu. Tack för orden! Det är det som är mitt mål: att bli mer av en egen person, utvecklas och bli bättre. Jobba på mina brister och bygga upp ett eget liv.

Tusen tack igen. Jag har ett dåligt självförtroende och en hel del tveksamheter och tvivel inom mig så det är skönt att höra.

Du verkar vara väldigt klok och empatisk. Det blir nog bra bara du vågar sätta upp gränser.

 

[TinyWiny]

Tack TinyWiny, det här gör mig lite tårögd faktiskt. När jag var liten och kände mig arg eller ledsen när de drack så hade jag som en taktik att endå hålla mig glad och positiv för att inte ge utlopp till en förvärrad situation. (Sedan försöka mana på att de/hon skulle gå och lägga sig för det blev alltid bättre dagen efter) Jag försökte komma på det bästa sättet att hantera detta och kunde aldrig slappna av när de drack, aldrig koncentrera mig på annat. Jag satte på mig en roll där jag behövde se till så ingen skada sker, att om något eskalerar så måste jag vara där och göra allt jag kan så att det går bra till.

Det var mina farhågor och alkoholens opålitlighet som var den drivande kraften.

Men sen började jag skriva och läsa online och inse att det här inte är "normalt", det är iallafall inte såhär det bör vara. Nätet (ni) gav mig insikter och mer förståelse för min situation.

Jag slutade leka charader, men att vara "domare" var något som var svårt för mig att koppla bort enda in i det sista.

Tack för er visdom, er tid, och era tips och er förståelse.

Jag älskar livet och jag hoppas ni får en riktigt skön söndag!

Du är inte ensam om att hantera dina föräldrars dysfunktionalitet såhär. Som barn vet man att man är beroende av sina föräldrar och man gör allt i sin makt för att livet ska fungera och för många, att hålla masken utåt. Det trasar sönder en själv att behöva göra det, ett barn ska inte behöva ta vuxenansvar och ett barn ska inte behöva vara den vuxne. Det kommer säkerligen ta tid innan du kan släppa på vissa saker och bygga upp den du vill vara och du kommer säkert komma på dig själv med att ha skyddsmekanismer kvar under lång tid (jag gör det fortfarande, jag är 47 år men de hindrar mig inte längre utan de vinkar sådär lite grann i vissa lägen och undrar om jag verkligen inte ska göra som förr) och det kan vara vettigt att söka hjälp när du känner dig redo för det så att du får bra strategier och bra verktyg att hantera livet med men ditt hem är din borg och det är din grund, nu idag. Där bestämmer du helt och hållet och du ska aldrig behöva försvara eller förklara dina regler. De är dina, det är ditt hem och de reglerna ska respekteras. De som inte kan respektera det är helt enkelt inte välkomna.

När det känns jobbigt att sätta gränser så tänk att du sätter gränserna runt dig själv. Du får säga stopp när någon går över de gränserna du behöver ha för ditt välmåendes skull. Det är din rättighet. Iallafall för mig känns det lättare att tänka så i förhållande till andra och särskilt när folk muttrar, blir sura eller arga för att de inte får ångvälta sig fram som de vill. Mina gränser jag själv har satt upp runt mig får ingen gå över.

 

[Teilani]

Du bestämmer absolut i ditt hem!

Jag har också nolltolerans mot telefonsamtal när alkohol intagits.

Fyllesmsen är svårare att bli av med, men jag låter bli att svara. Mina föräldrar har iaf förstått att de har ett problem. Far är nykter sen över 10 år och mor håller sig för det mesta på sin kant under sina perioder (de lever inte tillsammans)

Du är inte ensam om att känna att alkohol är en fiende.

 

[Buck]

Jag har aldrig haft alkohol i mitt hem och kommer inte ha det. Har iofs inga släktingar med dålig relation till alkohol så har aldrig varit ngn som tagit med det heller.

Ditt hus dina regler.
Och du behöver vara bestämd med att inte låta någon ta in alkohol, vad de gör hemma hos sig själv har du ingen kontroll över tyvärr.

 

[Trasdocka]

Du verkar vara väldigt klok och empatisk. Det blir nog bra bara du vågar sätta upp gränser.

Tack em, jag ska köra hårt på det. Ibland behöver vi tänka på oss själva och det här känns som just ett sådant tillfälle, men det är så lätt att glömma bort det.

 

[Gnapp]

Sa dock inte det uttryckligen tror jag... Mer än att understryka att jag inte vill att de ska dricka så mycket (om jag minns rätt).

Mor tog med 5 öl hem till mig som var för dem båda. Jag nämnde min vilja igen och far sa vi tar 1 öl bara.

Som andra säger: ditt hem, du bestämmer. Noll är dessutom en mycket tydligare gräns än ”lite”. ”Lite” öppnar för diskussion och du vill inte ha diskussion och tjat och luddiga gränser, du vill ha det enkelt och tydligt för dig själv och för dem.

 

[Lager]

Jag har nyligen flyttat hemifrån och har ett hat till alkohol. Speciellt om den intas av mina föräldrar. (Har inget hat emot dem personligen).

Min mor hjälpte mig lite i min lägenhet och slängde lite kartonger vilket var snällt. Och jag är tacksam. Men att hon hade alkohol i blodet var jobbigt för mig och jag blev irriterad inombords (även om allt gick fint).

Kände nog lite "ge mig tillbaka min mamma!"

Irritationen hängde kvar i kroppen tills efter hon drog och jag kände mig lite äcklad. Äcklad på alkoholen. (Först visste jag inte var dessa känslor berodde på)

Igår så behövde mina föräldrar vara hos mig då min lillebror fyllde jämnt och skulle bjuda över kompisar. Så jag bad dem att inte dricka så mycket, helst inte alls. Jag vill inte att dem ska dricka hos mig eller vara alkoholpåverkade hos mig - även om det bara är lite.

Även om det går bra ändå.

Jag vill ha en nolltolerans.

Sa dock inte det uttryckligen tror jag... Mer än att understryka att jag inte vill att de ska dricka så mycket (om jag minns rätt).

Mor tog med 5 öl hem till mig som var för dem båda. Jag nämnde min vilja igen och far sa vi tar 1 öl bara.

De tog en varsin. Sen en timme innan de skulle dra ville mor ta en till. Jag sa att hon inte fick.

Ingen alkohol hos mig.

"Jaha är det såhär du ska vara? Då är du inte välkommen hos oss" eller något sa hon.

I övrigt så hade jag blivit på ett sämre humör pga. Alkoholen så svarar kortare då och väldigt direkt. Enda känslan jag hade i kroppen var lågmälda negativa känslor och i övrigt kände jag mig väldigt okänslig. Tankarna flyger "ska jag eller ska jag inte? Vad är rätt, vad är fel?"

Så jag sa argt att hon fick ta en till men sen sticka.

Jag höll mig på min kant, ej så mycket i deras sällskap därefter. Mitt humör låg i botten och det var jobbigt för mig- tråkigt för alla.

Hon ville dra tidigt.


Jag sa att det här var enda dagen de får dricka hos mig eller liknande...

Är det fel? Det går ju bra trots alkohol men alkoholen förstör mitt humör totalt och vill inte ha något med den att göra.

Gör det mig konstig?

Jag orkar inte vara konstig... Känner mig lite ledsen över att de ens tog med alkohol när de vet att jag hatar det. Har sagt det så många gånger....

Men jag antar att endast en kraftig sjukdom kan få dem att avstå. Speciellt en av dem...

Ditt hem = dina regler. Du är inte elak för att du sätter gränser.

Jag kommer också ifrån ett hem med alkoholism och det är väldigt svårt med mellanlägen. Vill du inte att de dricker hemma hos dig så säg tydligt att alkohol är förbjudet när de hälsar på.

Kommer de med ursäkter eller blir arga, så visar det ju just varför du inte vill att de ska dricka. Om det inte går att avstå ölen en hel kväll så kanske de kan komma förbi på en kort fika eller bara stanna på middag någon timme. Men du har all rätt att kräva att de håller sig till alkoholfritt i ditt hem.

 

[snorp]

Självklart har du rätt att bestämma i ditt eget hem. Vill du ha nolltolerans så ska du ha det. Vill du inte att de kommer påverkade till dig så säg nej ni får inte komma in ifall de är påverkade när de kommer. Att säga nej till någon annan kan vara att säga ja till sig själv.

 

[tanten]

Jag blir så ledsen över att du ens ska behöva fråga om du kan förbjuda alkohol i ditt eget hem.
SJÄLVKLART bestämmer du hur det ska vara hemma hos dig!

Det är inte deras hem, det är ditt. "man får ta seden dit man kommer" och hos dig är det nolltolerans mot alkohol. De är vuxna, de lär sig.

Stå på dig.

 

[Trasdocka]

Du är inte ensam om att hantera dina föräldrars dysfunktionalitet såhär. Som barn vet man att man är beroende av sina föräldrar och man gör allt i sin makt för att livet ska fungera och för många, att hålla masken utåt. Det trasar sönder en själv att behöva göra det, ett barn ska inte behöva ta vuxenansvar och ett barn ska inte behöva vara den vuxne. Det kommer säkerligen ta tid innan du kan släppa på vissa saker och bygga upp den du vill vara och du kommer säkert komma på dig själv med att ha skyddsmekanismer kvar under lång tid (jag gör det fortfarande, jag är 47 år men de hindrar mig inte längre utan de vinkar sådär lite grann i vissa lägen och undrar om jag verkligen inte ska göra som förr) och det kan vara vettigt att söka hjälp när du känner dig redo för det så att du får bra strategier och bra verktyg att hantera livet med men ditt hem är din borg och det är din grund, nu idag. Där bestämmer du helt och hållet och du ska aldrig behöva försvara eller förklara dina regler. De är dina, det är ditt hem och de reglerna ska respekteras. De som inte kan respektera det är helt enkelt inte välkomna.

När det känns jobbigt att sätta gränser så tänk att du sätter gränserna runt dig själv. Du får säga stopp när någon går över de gränserna du behöver ha för ditt välmåendes skull. Det är din rättighet. Iallafall för mig känns det lättare att tänka så i förhållande till andra och särskilt när folk muttrar, blir sura eller arga för att de inte får ångvälta sig fram som de vill. Mina gränser jag själv har satt upp runt mig får ingen gå över.

Tack för att du skriver detta. Jag tittade lite på youtube om medberoende/leva med alkoholism och när jag fick höra att andra har känt likadant som jag så blev jag lite tårögd igen. Det gör det surrealistiska till realism och jag känner mig trygg i min lägenhet och kan låta mina känslor flöda ut ohämmat. Men som du säger så kommer det ta tid.

Jag vill lära mig att sortera mina känslor mer: vad känner jag? Varför känner jag som jag gör? -- jag vill vara mer observant inåt (något som vi säkert blundat för alltför mycket). Mitt mål är att känna mig som en trygg och stabil person både inåt och utåt och att även träffa en trygg partner. För jag har hittills dragits till individer som har varit lite frånvarande/inte så kärleksfulla..- (ett pågående arbete)

Jag gillade verkligen det här: "... du kommer säkert komma på dig själv med att ha skyddsmekanismer kvar under lång tid (jag gör det fortfarande, jag är 47 år men de hindrar mig inte längre utan de vinkar sådär lite grann i vissa lägen och undrar om jag verkligen inte ska göra som förr"

Det låter riktigt häftigt endå!

Och angående hjälp så hade det varit skönt med en liten guidning med tips på verktyg som du skriver, framförallt på hur man stärker självförtroendet och självkänslan. Hittills har jag försökt med detta på egen hand genom analys & "doing".

Jag ska tänka på detta. Kommer återkomma till denna tråd framöver också för att fräscha upp minnet, jag tycker att det hjälper. ☺

Tack för tipsen angående sätta gränser, för just det där med skuldkänslor och skyldighetskänslor är väldigt starka hos mig och säkert många i samma sits. Då kanske det gäller det att tänka en extra gång och lyssna inåt, inte utåt.

Jag har nu bestämt mig och kommer hålla fast vid det framöver.

Du bestämmer absolut i ditt hem!

Jag har också nolltolerans mot telefonsamtal när alkohol intagits.

Fyllesmsen är svårare att bli av med, men jag låter bli att svara. Mina föräldrar har iaf förstått att de har ett problem. Far är nykter sen över 10 år och mor håller sig för det mesta på sin kant under sina perioder (de lever inte tillsammans)

Du är inte ensam om att känna att alkohol är en fiende.

Jag är så ovan att ha makt. För när mamma skulle ta en till öl sa jag först att hon inte fick, och då gick hon och satte sig i soffan och grodor hoppade ur hennes mun. Jag blev lite förvånad inombords över att hon faktiskt lyssnade. Det sker extremt sällan och det är nog pga. det du skrev. Mitt hem, jag bestämmer.

Det låter smart att ha nolltolerans mot telefonsamtal med alkohol inblandat. Jag pratar extremt sällan i telefon osv så har inte upplevt något bekymmer med det. Min lillebror däremot har också blivit drabbad av flertalet fyllesms, där jag inte har fått ett enda. Det verkar rätt så jobbigt, för det stör ju ens samvaro med andra eller bara tillvaron i sig...

Åh okej, starkt jobbat av din far! Vissa individer kan sluta bara sådär, de bara bestämmer sig. Otroligt ballt Och vad bra. Jag har ofta funderat på hur mina föräldrar hade klarat sig om de separerat, jag vet inte om mor hade klarat sig faktiskt. Men sånt kan man ju spåna om i evigheter, nu är nu

Tack

Jag har aldrig haft alkohol i mitt hem och kommer inte ha det. Har iofs inga släktingar med dålig relation till alkohol så har aldrig varit ngn som tagit med det heller.

Ditt hus dina regler.
Och du behöver vara bestämd med att inte låta någon ta in alkohol, vad de gör hemma hos sig själv har du ingen kontroll över tyvärr.

Det låter sjukt bra.

Okej, tack. Jag hoppas och tror det kommer gå bra.

 

[Trasdocka]

Som andra säger: ditt hem, du bestämmer. Noll är dessutom en mycket tydligare gräns än ”lite”. ”Lite” öppnar för diskussion och du vill inte ha diskussion och tjat och luddiga gränser, du vill ha det enkelt och tydligt för dig själv och för dem.

Exakt. Noll var min originaltanke men de hann öppna en varsin öl innan jag hann nämna något om det. Sedan var jag nog för svag för att sätta min tydliga gräns som jag innerst inne egentligen ville sätta.

Helt rätt!

 

[Trasdocka]

Ditt hem = dina regler. Du är inte elak för att du sätter gränser.

Jag kommer också ifrån ett hem med alkoholism och det är väldigt svårt med mellanlägen. Vill du inte att de dricker hemma hos dig så säg tydligt att alkohol är förbjudet när de hälsar på.

Kommer de med ursäkter eller blir arga, så visar det ju just varför du inte vill att de ska dricka. Om det inte går att avstå ölen en hel kväll så kanske de kan komma förbi på en kort fika eller bara stanna på middag någon timme. Men du har all rätt att kräva att de håller sig till alkoholfritt i ditt hem.

Ja det är lite dem känslorna jag får. När jag nämnde något i stil med att jag inte vill att man ska dricka alls hos mig igår så kändes det som att mamma tolkade det som att jag inte välkomnar henne hit och de tyckte att jag var konstig.

Okej åh ja det låter bra. För det är det jag vill ha; en alkoholfri zon. ☺

Det låter som en bra lösning. Man får hålla det på en nivå som fungerar för båda parterna - om det går att finna en sådan. Tack för tipset

Självklart har du rätt att bestämma i ditt eget hem. Vill du ha nolltolerans så ska du ha det. Vill du inte att de kommer påverkade till dig så säg nej ni får inte komma in ifall de är påverkade när de kommer. Att säga nej till någon annan kan vara att säga ja till sig själv.

Sant. Keep it simple. Jag gillar det sista du skrev där

Jag blir så ledsen över att du ens ska behöva fråga om du kan förbjuda alkohol i ditt eget hem.
SJÄLVKLART bestämmer du hur det ska vara hemma hos dig!

Det är inte deras hem, det är ditt. "man får ta seden dit man kommer" och hos dig är det nolltolerans mot alkohol. De är vuxna, de lär sig.

Stå på dig.

Tack, ja jag började fundera på om det var en konstig/"fel" sak att göra. Jag vet inte hur jag ska sätta den gränsen när det gäller vänner till expempel. Det funkar bra att umgås med dem när de dricker men mitt hat mot alkoholen är nog så pass att jag inte vill ha någon alkohol alls hos mig, ever. Iallafall inte på ett bra tag.

Tack jag känner att jag får en klarhet nu kring detta

 

[zarmino]

Jag är uppvuxen med alkoholism i familjen, och min ångest inför fulla människor blir bara värre, även om den är värst med familjen då jag upplevt så mycket negativt med dem. Firade jul med familjen förra året, och de var helt nyktra, och jag blev så tacksam över det. Tyvärr är det illa att det tagit dem såpass lång tid att förstå hur illa jag tyckte det var under min uppväxt.

Du är inte konstig på något vis, och i ditt hem gäller dina regler. Det är jobbigt att tappa kontakten med föräldrar, men du måste se till dig själv först och främst.