Inridning/inridare

[cambodia]

Hej på er!

Tänkte höra om ni skulle vilja hjälpa mig

Jag är stolt ägare till ett jättefint halvblodssto, född april 2007. Tuva heter hon och jag har haft henne sen hon var liten, liten bäbis.
Det är min första egna häst efter många år av ridskola, privata sköthästar, trav/brukskörnings gymnasium, arbete i galoppstall osv, osv.
Jag är en ganska försiktig person, får ofta höra att jag är för snäll och att "du måste visa vem som bestämmer". Dessutom är jag ganska liten, 155cm över havet.
Hade henne tidigare i ett stall med mycket folk omkring mig till hjälp, men så långt klarade jag av allt fint själv. Hon var en tuff unge men följde gärna med på olika upptåg och lät sig inte skrämmas av något.
Hon växte och allt fortsatte på samma goda vis.

Sen när hon var, 1,5 år ungefär bestämde vi oss för att flytta pga olika omständigheter. Hon fick gå på lösdrift med en massa kompisar och där stormtrivs hon! Nu går de på bete ihop.
Och jag trivs där också, såklart - iom att hon trivs så bra

"Problemet" är bara det, att det är lite folk omkring mig här - och nu när det börjar nalkas inridning behöver jag hjälp.
Dessutom har min lilla bäbis vuxit och blivit väldigt stor nu , inte minst under våren/sommaren. Och hon har fått för sig en del hyss eftersom hon nu mest fått gått och skrota sen i höstas (förutom daglig borst o pyssel såklart!)
Hon har lyckats skrämma mig lite... och jag känner mig osäker.

Jag vet inte vad jag ska göra... Har satt ut annons till salu då jag funderat på om vi faktiskt inte passar ihop, men inget intresse.
Jag har funderat på att skicka på inridning, men jag känner inte till några? Och det får såklart kosta endel, men inte skjortan!
Har bett lite fint om hjälp i stallet men inte fått nån större respons...
Paddock finns inte.
Vill inte flytta tillbaka till det gamla stallet pga vissa omständigheter. Annars vore det näst intill perfekt.

Jag känner mig så misslyckad som är "rädd" för min egen häst...
Som jag dessutom har haft sen hon var bäbis...
Kanske det låg nåt i det folk sa om att man inte ska köpa en unghäst som sin första häst? Men jag har kunskapen, det är inte det...
Jag är bara feg.

Är ganska ensam i hästsvängen också, och har inte så många nära vänner över lag som kan hjälpa mig - så jag vänder mig till er
Förklarar gärna närmare om det är nåt jag missat!

Varma kramar från Sandra och Tuva.

 

[cambodia]

Sv: Inridning/inridare

Skönt att höra att man inte är ensam! Ska genast kolla in länken!
Tack så mycket

 

[aramis]

Sv: Inridning/inridare

Vad är det hon gjort som skrämmt dig och när känner du dig osäker på henne?
Har du någon alls i satllet där du stå nu som kan ge dig en hjälpande hand om du behöver.

Tex bara hålla i om du vill hänga på ryggen o.dyl.

Det är sällan idé att hålla på själv om man inners inne är rädd och osäker.
Men gör sådant som du känner dig trygg med.

Det går upp och ner med unghästar, jag har min första nu och det är jätteroligt. Men så klart att ibland funderar man på vad man gör. Oftast så har det löst sig efter ett par dagar.

Ibland känner man så så här men oftast så känner jag mig så här

 

[Equilina]

Sv: Inridning/inridare

Du skulle behöva hjälp och vägledning från någon som är van och duktig, inte bara på unghästar utan även på osäkra ägare. Tyvärr är det lättare sagt än gjort... Finns spaltmeter med annonser om folk som tar emot inridningshästar, och hur ska man kunna gallra bland dem? Det bästa är att få åka ut och träffa några olika, se hur de jobbar och så vidare. Gärna se någon av ryttarens egna hästar (som h*n haft en längre tid), det säger mycket. Stirra dig inte blind på utbildningar.

Jag har haft ett par ägare som varit osäkra i början, och det är inget konstigt om man aldrig haft unghäst förr. Mervärden som att de får vara med under inridningen har hjälpt dem mycket, när jag förklarat vad jag gör och varför. Många har också valt att ta ett par träningar innan vi känner oss helt klara med varann, något som jag också uppskattar. Uppstår det frågetecken eller problem under den första tiden (vilket det nästan alltid gör med grön häst och lite mer ovan/osäker unghästryttare) ser jag hellre att jag får vara med och hjälpa/korrigera än att det snackas skit bakom min rygg sen.

Lycka till!

 

[cambodia]

Sv: Inridning/inridare

Tack för svar!
Det hon gör är att hon inte vill följa med in från hagen längre...
Och om man försöker "tvinga" henne blir hon sur, hoppar (inte stegrar helt), kan hytta med bakbenen och kan försöka bitas, har lyckats med det också en gång...
Kanske låter som skitsaker, men jag blir så osäker. Och hon är ingen häst man sätter "hårt mot hårt" mot heller. Då blir hon bara ännu argare.
Och att vara snäll och försöka lirka ger inget vidare resultat heller...
Visst finns det andra i stallet, men vi är i stort sett aldrig där samtidigt. Och när jag frågat får jag ingen större respons som sagt, mest lösa ord som "ja, jo, men det skulle vi väl kunna ordna nån gång" när jag frågade om jag kunde få gå med när dom red...
Som du säger så ska jag nog inte hålla på när jag känner mig osäker, för jag blir bara ledsen och irriterad på mig själv vilket smittar av sig på henne såklart.

Så det vi pysslar med nu är borstning i hagen, har haft in henne några gånger när jag har haft hjälp med mig. Och det går hur bra som helst - när hon väl kommit in.
Kanske blir bättre om jag stallar in henne på box i höst, men hon trivs ju så bra ute... Iof är höst/vinterhagen närmare stallet.

Skönt att höra att andra känner likadant ibland, och det vet jag ju såklart. Men det känns som jag har känt såhär så länge nu

 

[cambodia]

Sv: Inridning/inridare

Du skulle behöva hjälp och vägledning från någon som är van och duktig, inte bara på unghästar utan även på osäkra ägare. Tyvärr är det lättare sagt än gjort... Finns spaltmeter med annonser om folk som tar emot inridningshästar, och hur ska man kunna gallra bland dem? Det bästa är att få åka ut och träffa några olika, se hur de jobbar och så vidare. Gärna se någon av ryttarens egna hästar (som h*n haft en längre tid), det säger mycket. Stirra dig inte blind på utbildningar.

Jag har haft ett par ägare som varit osäkra i början, och det är inget konstigt om man aldrig haft unghäst förr. Mervärden som att de får vara med under inridningen har hjälpt dem mycket, när jag förklarat vad jag gör och varför. Många har också valt att ta ett par träningar innan vi känner oss helt klara med varann, något som jag också uppskattar. Uppstår det frågetecken eller problem under den första tiden (vilket det nästan alltid gör med grön häst och lite mer ovan/osäker unghästryttare) ser jag hellre att jag får vara med och hjälpa/korrigera än att det snackas skit bakom min rygg sen.

Lycka till!

Tack för ditt svar
Det du skriver i början av ditt inlägg, det är verkligen det jag behöver! Men som sagt, hur ska man hitta nån sån? Hur ska man gallra och hur ska man veta?
Det ÄR en djungel!
Men vore perfekt att hitta några man tycker verkar bra och åka och hälsa på och se för sig själv. Det är lite det jag tänkt mig också.

Du låter ju som en av de där som skulle vara bra för mig
Vart hittar man dig nånstan?

 

[Equilina]

Sv: Inridning/inridare

Nej, har du inte så mycket bekanta att fråga runt bland så blir det klart ännu svårare att hitta någon. Åk runt och hälsa på är mitt bästa råd!

Haha, jag håller ju inte ens på längre...

 

[cambodia]

Sv: Inridning/inridare

Meh, varför gör du inte det för då

Ska följa ditt råd och leta vidare och försöka hälsa på hos så många jag bara kan

 

[cambodia]

Sv: Inridning/inridare

Hittade tränarportalen.se
Har kikat runt lite där och mailat några inridare i min närhet, värt ett försök iallafall!

 

[Vivo]

Sv: Inridning/inridare

Det är inte ovanligt att tvååringar plötsligt börjar hota eller till och med bits och sparkas(en liten tonårsrevolt, typ). Hade själv problem med min när hon var i den åldern. Det är lätt att man då känner sig rädd och att hästen får övertaget. Jag införskaffade en träningsgrimma för att kunna hålla styr på henne under promenader. Tränade henne på att rygga på kommando/kroppsspråk. Kände jag mig hotad i hagen hade jag med mig körpisken för att kunna mota bort henne. Det som funkade bäst var att backa henne vid oönskat beteende, direkt och med beröm direkt när hon backat. Lite smånafsande och markeringar slutar snabbast om man nonchalerar beteendena. Regelrätta anfall kräver naturligtvis tillrättavisningar, direkt och inget småsurande efteråt. Jobba nära hästen vid skötsel andas lugnt med magen och beröm alla önskvärda beteenden. Hästen vill ha uppmärksamhet och gör vad som krävs att få det. Liksom ett barn som beter sig illa/skriker får ökad uppmärksamhet.

Börja få henne att använda hjärnan, med markarbete, tömkörning, skogspromenader där hon måste hålla koll på fotarbetet och på dina kommandon. Det tröttar och stimulerar. Gör sådant som är kul för er båda, då blir det roligare att följa med från hagen. Variera träning med mer kravlösa aktiviteter. Du märker snart vad som fungerar och inte. Det kan vara skönt att ha med en person som stöd, vilket gör att man blir säkrare och mindre rädd. Jag förstår att det kan vara svårt för dig. Min sambo har alltid ställt upp, trots att han var helt ointresserad av hästar från början. Det viktiga är inte hästkunskapen utan att ha någon vid sin sida. Du kan ju själv tala om vad den andre ska göra.

Det bästa av allt är att det går över.

Lite tankar från en som varit där!
Lycka till!

 

[jinx]

Sv: Inridning/inridare

Cambodia, jag har pm:at dig ett tips på instruktör!

 

[cambodia]

Sv: Inridning/inridare

tack för ditt svar, skönt att få lite pepp

 

[cambodia]

Sv: Inridning/inridare

tackar så mycket för det