Inseminering i hundavel (utbruten från Oseriös avel 2021)

[Fetaost]

Jag tycker semi på hund är bra förutsatt att det sker med anavar och någon form av regelverk.
1- Den bör bevisa att den kan reproducera sig normalt först. Dvs haft en kull.
2- Det ska ske i ett rasprogram dvs renrasavel.

En stor fördel med semi är att man kan spara strån mycket länge för att restaurera linjer.

 

[inverterad]

Redan nu är matadoravel ett stort problem bland hundar. De finns hanar med flera hundra valpar efter sig - en kull kan ju i många raser vara 8-10 valpar. Även numerärt stora raser kan vara genetiskt mycket små, med hög risk för inavelsdepression även om de fem generationer man räknar på ser bra ut. Mer utbredd semin skulle nog förvärra situationen.

Ja, risken med överanvändning av hanar ökar verkligen när det blir mer tillgängligt.

 

[iNHALE]

Med tanke på hur "lätt" det är att inseminera hemma så tror jag det är oerhört svårt att komma tillrätta med det i ärlighetens namn, speciellt när det kommer till blandrasavel där båda hundarna finns på nära håll men där en naturlig parning inte funkar pga storleksskillnader eller andra faktorer. Att bara förbjuda semin mellan icke-registrerade renraser tror jag inte löser något, det är ju oerhört svårt att öht kontrollera eventuella misstankar om "olaglig" semin.

 

[LaMagia]

Under en tid förbjöd SKK inseminering om inte tiken hade haft valpar efter naturlig parning innan. Tanken är god och jag förstår den, men kan berätta hur det fungerade i verkligheten. Jag har en ras som inte alltid är så lätt att para. Bråkiga tikar är inte ovanligt. Jag hörde ofta talas om hur tikägare stolt berättade att deras tik minsann var parad naturligt. Denna "naturliga" parning var då inget annat är ren våldtäkt, där flera personer var inblandade för att hålla fast vrång tik. I en del fall drogades tikar för att vara lugna. Detta tyckte man inte var något problem eftersom tiken ju hade parats naturligt och man hade minsann inte behövt fuska med insemination.
Man kan tycka vad man vill om att para en tik som inte vill, men insemination är ändå inte djurplågeri. Vi kan inte lägga mänskliga aspekter på moral i detta eftersom hundar inte lever så. Av två dåliga saker så kommer jag aldrig någonsin anse att våldtäkt där man måste hålla fast tiken eller t o m droga henne är bättre bara för att det är en "naturlig parning"... jag har inga åsikter om de som väljer insemination, eftersom det ändå inte är ett övergrepp.
Jag talar nu endast om renrasig avel, där man har ett högre mål än att bara producera valpar. Säg t ex en avelskombination som faktiskt kan vara en tillgång för rasen antingen genom ovanlig härstamning eller ovanligt friska linjer som bör få ges en chans att föras vidare i arbetet mot en friskare ras.

 

[inverterad]

Under en tid förbjöd SKK inseminering om inte tiken hade haft valpar efter naturlig parning innan. Tanken är god och jag förstår den, men kan berätta hur det fungerade i verkligheten. Jag har en ras som inte alltid är så lätt att para. Bråkiga tikar är inte ovanligt. Jag hörde ofta talas om hur tikägare stolt berättade att deras tik minsann var parad naturligt. Denna "naturliga" parning var då inget annat är ren våldtäkt, där flera personer var inblandade för att hålla fast vrång tik. I en del fall drogades tikar för att vara lugna. Detta tyckte man inte var något problem eftersom tiken ju hade parats naturligt och man hade minsann inte behövt fuska med insemination.
Man kan tycka vad man vill om att para en tik som inte vill, men insemination är ändå inte djurplågeri. Vi kan inte lägga mänskliga aspekter på moral i detta eftersom hundar inte lever så. Av två dåliga saker så kommer jag aldrig någonsin anse att våldtäkt där man måste hålla fast tiken eller t o m droga henne är bättre bara för att det är en "naturlig parning"... jag har inga åsikter om de som väljer insemination, eftersom det ändå inte är ett övergrepp.
Jag talar nu endast om renrasig avel, där man har ett högre mål än att bara producera valpar. Säg t ex en avelskombination som faktiskt kan vara en tillgång för rasen antingen genom ovanlig härstamning eller ovanligt friska linjer som bör få ges en chans att föras vidare i arbetet mot en friskare ras.

Ursäkta en fråga men vad menar du med bråkiga tikar? En tik som inte vill trots höglöp och rätt dag? I min ras händer det också men då brukar det bero på att tiken helt enkelt inte accepterar den hanen. En annan hane kan hon släppa på gladeligen. Menar du alltså att chow-tikar rutinmässigt vägrar att låta sig paras även om en byter hane?

 

[BornAgain]

Jag tror dock fortfarande att ökad insemination innebär att cruftsvinnaren får ett par tusen valpar per år och mindrekända lokala hanar väljs bort. Jag tror inte att det i första hand används för att bredda genbasen och rädda udda linjer.

PS Även hos tax fungerar inte vissa kombinationer och gammal visdom bland vettigt folk var då att byta hane (många gamla jägare trodde på alvar att tiken visste att kombon inte skulle bli lyckad #rätt sött, men konstigt)

 

[inverterad]

Jag tror dock fortfarande att ökad insemination innebär att cruftsvinnaren får ett par tusen valpar per år och mindrekända lokala hanar väljs bort. Jag tror inte att det i första hand används för att bredda genbasen och rädda udda linjer.

PS Även hos tax fungerar inte vissa kombinationer och gammal visdom bland vettigt folk var då att byta hane (många gamla jägare trodde på alvar att tiken visste att kombon inte skulle bli lyckad #rätt sött, men konstigt)

Ja, jag kan ju inte se att det måste stå mellan semin och att hålla fast tiken med våld, om tiken vägrar en viss hane, utan då får väl uppfödaren vackert pröva med nån annan. Om tikar vägrar bli parade oavsett hane och oavsett om en prickat exakt rätt dag, så skulle jag tänka att nåt var fel, faktiskt. Det låter inte sunt.

 

[Fetaost]

Under en tid förbjöd SKK inseminering om inte tiken hade haft valpar efter naturlig parning innan. Tanken är god och jag förstår den, men kan berätta hur det fungerade i verkligheten. Jag har en ras som inte alltid är så lätt att para. Bråkiga tikar är inte ovanligt. Jag hörde ofta talas om hur tikägare stolt berättade att deras tik minsann var parad naturligt. Denna "naturliga" parning var då inget annat är ren våldtäkt, där flera personer var inblandade för att hålla fast vrång tik. I en del fall drogades tikar för att vara lugna. Detta tyckte man inte var något problem eftersom tiken ju hade parats naturligt och man hade minsann inte behövt fuska med insemination.
Man kan tycka vad man vill om att para en tik som inte vill, men insemination är ändå inte djurplågeri. Vi kan inte lägga mänskliga aspekter på moral i detta eftersom hundar inte lever så. Av två dåliga saker så kommer jag aldrig någonsin anse att våldtäkt där man måste hålla fast tiken eller t o m droga henne är bättre bara för att det är en "naturlig parning"... jag har inga åsikter om de som väljer insemination, eftersom det ändå inte är ett övergrepp.
Jag talar nu endast om renrasig avel, där man har ett högre mål än att bara producera valpar. Säg t ex en avelskombination som faktiskt kan vara en tillgång för rasen antingen genom ovanlig härstamning eller ovanligt friska linjer som bör få ges en chans att föras vidare i arbetet mot en friskare ras.

Svårparade hundar ser jag absolut som just den typen av hundar som inte kan reproducera sig naturligt och som jag tycker inte hör hemma i avel. Avkommorna kommer ju få med sig dessa avvikelse i generna ovasett om tiken insemineras eller tvångsparas (vilket är genomvidrigt)
Jag är övertygad (kan ha fel) om att det är precis sånt här som kommer breda ut sig genom att avla på hundar utan naturlig reproduktionsförmåga.

 

[WildWilma]

Jag tror dock fortfarande att ökad insemination innebär att cruftsvinnaren får ett par tusen valpar per år och mindrekända lokala hanar väljs bort. Jag tror inte att det i första hand används för att bredda genbasen och rädda udda linjer.

PS Även hos tax fungerar inte vissa kombinationer och gammal visdom bland vettigt folk var då att byta hane (många gamla jägare trodde på alvar att tiken visste att kombon inte skulle bli lyckad #rätt sött, men konstigt)

Nu är jag inte insatt i olika raser men i min ras upplever jag att få nyttjar semin med syfte att sprida en hunds gener så mycket som möjligt. De som seminerar gör det ofta för att få in gener som inte finns eller är mindre vanliga i Sverige. Utan de seminkullar med utländsk sperma vi haft de senaste åren hade nog läger för populationen betydligt sämre.

Sen finns det helt klart några som har eller överväger att spara sperma efter hanar vars linjer/gener redan finns väl representerade i rasen men det är inte den större delen.

Nu under pandemin har även en del uppfödare fått nyttja kyld spermatransport för att komma åt hanar i Europa och Norden som de annars hade åkt till för naturlig parning.

 

[Sol]

Under en tid förbjöd SKK inseminering om inte tiken hade haft valpar efter naturlig parning innan. Tanken är god och jag förstår den, men kan berätta hur det fungerade i verkligheten. Jag har en ras som inte alltid är så lätt att para. Bråkiga tikar är inte ovanligt. Jag hörde ofta talas om hur tikägare stolt berättade att deras tik minsann var parad naturligt. Denna "naturliga" parning var då inget annat är ren våldtäkt, där flera personer var inblandade för att hålla fast vrång tik. I en del fall drogades tikar för att vara lugna. Detta tyckte man inte var något problem eftersom tiken ju hade parats naturligt och man hade minsann inte behövt fuska med insemination.
Man kan tycka vad man vill om att para en tik som inte vill, men insemination är ändå inte djurplågeri. Vi kan inte lägga mänskliga aspekter på moral i detta eftersom hundar inte lever så. Av två dåliga saker så kommer jag aldrig någonsin anse att våldtäkt där man måste hålla fast tiken eller t o m droga henne är bättre bara för att det är en "naturlig parning"... jag har inga åsikter om de som väljer insemination, eftersom det ändå inte är ett övergrepp.
Jag talar nu endast om renrasig avel, där man har ett högre mål än att bara producera valpar. Säg t ex en avelskombination som faktiskt kan vara en tillgång för rasen antingen genom ovanlig härstamning eller ovanligt friska linjer som bör få ges en chans att föras vidare i arbetet mot en friskare ras.

Djur som inte kan reproducera sig ”naturligt” har inget i avel göra öht. En grundförutsättning för sund avel är att avelsdjuren kan reproducera sig. De ska kunna para sig naturligt, de ska kunna föda naturligt och de ska ta hand om sin avkomma.

Jag är på sätt och vis tacksam att kattsperma inte går att frysa och skicka jorden runt.

 

[Red_Chili]

Jag tycker semin är fantastiskt. Så mycket smidigare att beställa ett fruset strå än att packa in familjen och köra tvärs över europa för lite hundsperma. Jag var i tagen att söka dispans för att använda importsperma till min fodertiks första kull i samband med att resandet stängdes ner pga covid. Hanen (i UK) var redan då över 10 år, så att vänta ett år extra var inte riktigt aktuellt... Nu sket det sig ändå, av andra skäl.

Naturlig parningsförmåga osv, det är liksom inte riktigt ett problem i min ras.

Precis så var det i en kull som jag ville ha valp från. Svensk tik i bra ålder, gammal hane utan avkommor eller syskonbarn och som dessutom bodde i USA. Det fanns inte möjlighet att göra på något annat sätt, och så ovanliga (och bra) linjer att det inte riktigt gick att välja annan kombination.

Redan nu är matadoravel ett stort problem bland hundar. De finns hanar med flera hundra valpar efter sig - en kull kan ju i många raser vara 8-10 valpar. Även numerärt stora raser kan vara genetiskt mycket små, med hög risk för inavelsdepression även om de fem generationer man räknar på ser bra ut. Mer utbredd semin skulle nog förvärra situationen.

Det är jag också rädd för. Vet en salukihane som användes flitigt i aveln under sin livstid, därefter användes fryst sperma. Han var inte ens från början av ovanliga linjer och hans barn, barnbarn osv använts flitigt i avel de med Den "metoden" vill jag då inte se mer av! Det jag vill se är så som i mitt exempel ovan i svaret till Migo, där uppfödare använder insemination för att göra något väldigt bra för rasen.

 

[vitö]

Jag hoppas att den här tekniken i framtiden kommer användas för att öka hundars friska livslägd betydligt. Särskilt inom raser där livslängden är väldigt kort. När man kan frysa ner och spara sperma från många hanar och sedan välja ut de som med facit i hand levde längst och friskast. Ja då kan man antagligen mycket snabbare selektera fram långlivade friska hundar än vad man kan på naturligväg. Jag hade absolut velat köpa valp från en kennel som jobbade inom ett sådant projekt. När hunden är död då spermierna används kan man ju även vet hur många avkommor han gav etc. annars kan de alltid blir fler kullar efter parningen.
För mig känns att avla mot bra hälsa och livslägd viktigare än tex utseende. Så att använda livslägd när man väljer känns ju inte helt dumt.

 

[escodobe]

Under en tid förbjöd SKK inseminering om inte tiken hade haft valpar efter naturlig parning innan. Tanken är god och jag förstår den, men kan berätta hur det fungerade i verkligheten. Jag har en ras som inte alltid är så lätt att para. Bråkiga tikar är inte ovanligt. Jag hörde ofta talas om hur tikägare stolt berättade att deras tik minsann var parad naturligt. Denna "naturliga" parning var då inget annat är ren våldtäkt, där flera personer var inblandade för att hålla fast vrång tik. I en del fall drogades tikar för att vara lugna. Detta tyckte man inte var något problem eftersom tiken ju hade parats naturligt och man hade minsann inte behövt fuska med insemination.
Man kan tycka vad man vill om att para en tik som inte vill, men insemination är ändå inte djurplågeri. Vi kan inte lägga mänskliga aspekter på moral i detta eftersom hundar inte lever så. Av två dåliga saker så kommer jag aldrig någonsin anse att våldtäkt där man måste hålla fast tiken eller t o m droga henne är bättre bara för att det är en "naturlig parning"... jag har inga åsikter om de som väljer insemination, eftersom det ändå inte är ett övergrepp.
Jag talar nu endast om renrasig avel, där man har ett högre mål än att bara producera valpar. Säg t ex en avelskombination som faktiskt kan vara en tillgång för rasen antingen genom ovanlig härstamning eller ovanligt friska linjer som bör få ges en chans att föras vidare i arbetet mot en friskare ras.

Det låter ju som att man behöver jobba med aveln om det är ett frekvent problem att tikar inte ville para sig.

 

[Sel]

Det låter ju som att man behöver jobba med aveln om det är ett frekvent problem att tikar inte ville para sig.

Samt lite Kl*

Håller med, men sedan finns det ju tikar som är väldigt selektiva med sina hanar helt enkelt.
Jag vet inte om det är vanligare inom vissa raser, men i de fallen vet jag inte om jag tycker att det är ett problem med rasen egentligen. Där handlar det ju inte om att de inte vill para sig alls, utan om att de inte instämmer i uppfödarens val av hane.

Edit: jag tycker att det är intressant.

 

[em-pirre]

Omg felläsning. Följer tråden om husvagn och nu läste jag "inseminering i husvagn"

 

[Malibu_Stacy]

Samt lite Kl*

Håller med, men sedan finns det ju tikar som är väldigt selektiva med sina hanar helt enkelt.
Jag vet inte om det är vanligare inom vissa raser, men i de fallen vet jag inte om jag tycker att det är ett problem med rasen egentligen. Där handlar det ju inte om att de inte vill para sig alls, utan om att de inte instämmer i uppfödarens val av hane.

Edit: jag tycker att det är intressant.

Min ena tik har fått tre kullar med tre olika hanar. Hon är överlag rätt trixig då hon bara tillåter parning på en dag och hanen får inte vara för på och hetsig, då fungerar det inte. Med två av hanarna gick det bra, men med en av hanarna blev det inseminering till slut då han var alldeles för hetsig och på för hennes smak. Även om det är fördelaktigt med tikar som inte är så krångliga som hon, så går det inte heller att utesluta alla i avel som är lite svårare.
Både hane och tik hade parat sig naturligt med andra individer innan, och hanen var inlånad från annat land för att para just henne så det kändes helt rätt att inseminera i just det fallet.

 

[Sel]

Min ena tik har fått tre kullar med tre olika hanar. Hon är överlag rätt trixig då hon bara tillåter parning på en dag och hanen får inte vara för på och hetsig, då fungerar det inte. Med två av hanarna gick det bra, men med en av hanarna blev det inseminering till slut då han var alldeles för hetsig och på för hennes smak. Även om det är fördelaktigt med tikar som inte är så krångliga som hon, så går det inte heller att utesluta alla i avel som är lite svårare.
Både hane och tik hade parat sig naturligt med andra individer innan, och hanen var inlånad från annat land för att para just henne så det kändes helt rätt att inseminera i just det fallet.

Inte min uppfödare, men min 'ledsagare' i shibavärlden hade en tik som helt enkelt inte ställde sig för någon annan hane än den hon bodde tillsammans med på gården.
De provade tre vettiga val under ett par år om jag inte minns fel, men ingen fick komma till.... så till slut beslöt de sig för en andra kull med samma kombo som den första helt enkelt. Det gick hon glatt med på. Kräsen tik bara, och jag vet inte om jag kan se det som ett 'fel' per se. Bökigt och ett omak för oss människor givetvis och jag kan klart se varför man väljer semin till en sådan tik, men jag tänker att det ändå tjänar ett syfte i grunden för en tik att neka vissa hanar som inte duger.

 

[Sol]

Samt lite Kl*

Håller med, men sedan finns det ju tikar som är väldigt selektiva med sina hanar helt enkelt.
Jag vet inte om det är vanligare inom vissa raser, men i de fallen vet jag inte om jag tycker att det är ett problem med rasen egentligen. Där handlar det ju inte om att de inte vill para sig alls, utan om att de inte instämmer i uppfödarens val av hane.

Edit: jag tycker att det är intressant.

Och vi bör inte bortse från att det kanske finns grund för den typen av ”kinkighet”. Vi kan välja partner efter stamtavla och prestationer men individerna kan göra ett val utifrån biologiska faktorer som inte är mätbara.

 

[inverterad]

Samt lite Kl*

Håller med, men sedan finns det ju tikar som är väldigt selektiva med sina hanar helt enkelt.
Jag vet inte om det är vanligare inom vissa raser, men i de fallen vet jag inte om jag tycker att det är ett problem med rasen egentligen. Där handlar det ju inte om att de inte vill para sig alls, utan om att de inte instämmer i uppfödarens val av hane.

Edit: jag tycker att det är intressant.

Jag tycker faktiskt det är rimligt att tiken får tycka till om den hane som är tänkt som hennes partner. Och jag tror det är mycket vanligare än en tror, men jag tror att det döljs med hjälp av "tvångsparningar" och semineringar av ovilliga tikar istället för att byta partner till tiken.