Inställningen till brukshundklubbar

inverterad

Trådstartare
Nåt jag märkt är att det verkar finnas en hel del med negativ inställning till brukshundklubbar. Folk menar att de blivit dåligt bemötta pga den ras/blandras de har, att det är elitistiskt och svårt att komma in, osv. För mig som är uppvuxen kring brukshundklubbar och som ser det som det bästa sättet att få en kvalitetssäkrad, billig utbildning för mig och min hund, och en chans att träffa likar och få möjlighet att träna i miljöer anpassade för just hundträning, känns det otroligt främmande att söka mig till privata aktörer där en får betala det dubbla eller trippla för sämre utbildade instruktörer med obefintliga lokaler.

Vad har ni själva för inställning till brukshundklubbar, och vad har ni mött för olika åsikter om dem?
 
Jag har samma upplevelse som du. Är uppväxt på en specifik brukshundsklubb och hade inte alls svårt att komma in när jag väl engagerade mig och gick min första kurs. Jag gick en valpkurs där med en av mina nuvarande corgis. Det var vår andra valpkurs då den första var på Hundens Hus och vi hade ingen behållning alls av den. Går just nu utbildning för att bli SBK-instruktör.

Dock, så kan jag ha förståelse för människors olika upplevelser av brukshundsklubbar. Bara namnet "brukshundsklubb" kan nog vara avskräckande för många, speciellt om man inte ens vet vad bruks är eller vad SBK står för. Jag har också upplevt elitism själv då jag inte har brukshund, men det har varit från träningsgrupper som dock har en väldigt stark knytning till klubben eftersom människorna i grupperna också är instruktörer eller på annat sätt engagerade. Vi har också haft en konflikt med instruktör med stora fördomar kring raser, men detta kan ju hända var som helst, inte bara på en BK.

Jag är ju dock övertygad om att sådant är på väg bort med den gamla generationen. Samtidigt har vi den nya generationen som inte vill jobba ideellt. Ett knepigt vägskäl som egentligen inte har med ditt inlägg att göra, mer som reflektion.
 
Vad har ni själva för inställning till brukshundklubbar, och vad har ni mött för olika åsikter om dem?

Tanken med dem är superb. I praktiken blir jag lite less på att de har så stort tolkningsföreträde när det kommer till många saker inom hund. (tex mentalitet, "arbete" osv).

Jag jobbar ju med hund inom helt annat område och resonemangen jag hör från mycket SBK-folk om både inställningen till relationen till hunden, hundars mentalitet och hänsyn till hundar gör mig mörkrädd...
 
Jag jobbar ju med hund inom helt annat område och resonemangen jag hör från mycket SBK-folk om både inställningen till relationen till hunden, hundars mentalitet och hänsyn till hundar gör mig mörkrädd...

Kan du ge exempel? Nog för att jag har hört en hel del tokigheter jag också, men jag sätter nog inte det i relation till just BKs utan hundfolk i stort.
 
Kan du ge exempel? Nog för att jag har hört en hel del tokigheter jag också, men jag sätter nog inte det i relation till just BKs utan hundfolk i stort.

Framförallt reagerar jag på att det är ett extremt fokus på momentinlärning men att relation och kommunikation med hunden som sker utanför appellplanen är något som ignoreras/bör bli bra av sig självt.

För mig som möter hundarna i en situation som verkligen testar av just kommunikation och relation så blir det så plågsamt uppenbart att det öht inte finns hos de flesta ekipagen. Att klicka in ett perfekt kryp fungerar fint på rätt gräsmatta, men det är omöjligt att få kontakt med hunden som ylar i bilen eller för all del att få den att sätta sig på högersidan.

En annan bit är ju mentalitet. Även här på forumet har det ju förts ivriga diskussioner där vi som arbetar med hundar men inte gör MH får extremt med skit för det är minsann bara MH som kan beskriva hundens egenskaper. Min kritik mot MH ligger både på nivån av hur momenten formas men också på hur reaktionerna beskrivs och tolkas. Vilket INTE möts med blida ögon från SBK-folk, som verkar helt oförmögna att ta in att riktigt jobb också är rätt talande...
 
Jag är uppvuxen (i hundlivet) inom både SBK och med privata aktörer (Hundens Hus, Kungliga Hundar, tränare med eget företag), så jag har ett ben i bägge världarna kan man nog säga.

Jag har aldrig (oavsett om jag haft cavalier, dvärgschnauzer, aussie eller malle) känt mig ovälkommen på de BHK jag befunnit mig på. Tvärtom, alltid blivit välkomnad in via kurser och annat, och särskilt när man visat sig vara intresserad av att hjälpa till i stort eller smått. I en BHK är det ju alltid mycket roligare och lättare om många gör lite än om några göra allt.

Sen finns det ju alltid puckon i alla delar av livet, men inte så att jag känner att det är synonymt med SBK. Utan det har varit utpräglade idioter som skulle kunna ha funnits varsomhelst. Men de har varit försvinnande få i det stora hela.
 
Framförallt reagerar jag på att det är ett extremt fokus på momentinlärning men att relation och kommunikation med hunden som sker utanför appellplanen är något som ignoreras/bör bli bra av sig självt.

För mig som möter hundarna i en situation som verkligen testar av just kommunikation och relation så blir det så plågsamt uppenbart att det öht inte finns hos de flesta ekipagen. Att klicka in ett perfekt kryp fungerar fint på rätt gräsmatta, men det är omöjligt att få kontakt med hunden som ylar i bilen eller för all del att få den att sätta sig på högersidan.

En annan bit är ju mentalitet. Även här på forumet har det ju förts ivriga diskussioner där vi som arbetar med hundar men inte gör MH får extremt med skit för det är minsann bara MH som kan beskriva hundens egenskaper. Min kritik mot MH ligger både på nivån av hur momenten formas men också på hur reaktionerna beskrivs och tolkas. Vilket INTE möts med blida ögon från SBK-folk, som verkar helt oförmögna att ta in att riktigt jobb också är rätt talande...

Aha, okej. Just det du beskriver överst tycker jag genomsyrar hundvärlden i stort just nu. Det har ju fullkomligen exploderat kurser som bara handlar om specifika moment, bakdelsträning, trick med klick osv. Men jag skulle inte säga att det är synonymt med BKs, snarare privata "hippa" aktörer där allt ska gå så fort och hunden kastas ut på tävlingsbanan samma dag som den har åldern inne.

Våra vanligaste kurser är ju valpkurser och allmänlydnadskurser. Där finns det ju ingen "momentinlärning" alls. Jag skulle gissa att de kurserna är de vanligaste på de flesta BKs. Däremot kan jag hålla med dig angående MH, just på min klubb pratar vi mycket även om BPH som ett alternativ. Men det finns nog många bruksfolk som anser att MH är det enda rätta (de måste ju dessutom ha MH för att tävla).
 
Framförallt reagerar jag på att det är ett extremt fokus på momentinlärning men att relation och kommunikation med hunden som sker utanför appellplanen är något som ignoreras/bör bli bra av sig självt.

För mig som möter hundarna i en situation som verkligen testar av just kommunikation och relation så blir det så plågsamt uppenbart att det öht inte finns hos de flesta ekipagen. Att klicka in ett perfekt kryp fungerar fint på rätt gräsmatta, men det är omöjligt att få kontakt med hunden som ylar i bilen eller för all del att få den att sätta sig på högersidan.

En annan bit är ju mentalitet. Även här på forumet har det ju förts ivriga diskussioner där vi som arbetar med hundar men inte gör MH får extremt med skit för det är minsann bara MH som kan beskriva hundens egenskaper. Min kritik mot MH ligger både på nivån av hur momenten formas men också på hur reaktionerna beskrivs och tolkas. Vilket INTE möts med blida ögon från SBK-folk, som verkar helt oförmögna att ta in att riktigt jobb också är rätt talande...
Kan du ge exempel på att du fått "extremt med skit" här på forumet för att du inte tycker du har nytta av ett mh? Borde vara plättlätt att citera i så fall.
 
Nått jag har märkt är att det generellt på varje BHK alltid finns en grupp människor som säger att det är svårt att komma in "i gänget" eller vad man ska kalla det. Men min erfarenhet är att det ofta är samma människor som ALDRIG dyker upp på vare sig möten, temakvällar, öppna träningar, aldrig hjälper till på tävlingar osv.

I min förra huvudklubb frågade vi ex medlemmarna om vad de ville se på klubben. Vi tog från detta t.ex fram temakvällar om bruks, agility, lydnad, rallylydnad så folk kunde komma och informera sig om grenarna, ställa frågor till aktiva tävlingsekipage osv. Det var knappt några som kom, alls... även öppna träningar är det svårt att få folk att komma till, även om jag ser att folk på den klubben försöker få liv i öppenträningarna (de senaste veckorna ser det ut som att det blivit lite mer livat, men det har legat långt inne)

I min nuvarande huvud-BHK försöker vi få ännu mer liv i våra tisdags - och torsdagsträningar, genom att ex skriva på klubbens FB-sida att det kommer finnas folk på plats, vi har en ny ansvarig för inköp av fika osv. Ibland lyckas vi få dit upp till 6-7 ekipage, men oftast är vi samma människor som kommer och tränar.
 
Jag tycker att det är lite både och angående att komma in i gänget när man är ny/iaf här där jag bor. Jag är medlem i 4 BHK´s, jag är en sån som alltid tar på mig att hjälpa till och det är stor skillnad i hur välkomnad man känner sig och hur inbjudande atmosfär det är. Den större klubben är inte alls särskilt välkomnande och jag känner mig alltid bortkommen där trots att jag numera faktiskt känner några stycken som tränar där. De mindre BHK´s är det mycket lättare och trevligare stämning generellt.
Men det är så här där jag bor, det är inte så att jag generellt tror att det är så överallt.
 
Framförallt reagerar jag på att det är ett extremt fokus på momentinlärning men att relation och kommunikation med hunden som sker utanför appellplanen är något som ignoreras/bör bli bra av sig självt.

För mig som möter hundarna i en situation som verkligen testar av just kommunikation och relation så blir det så plågsamt uppenbart att det öht inte finns hos de flesta ekipagen. Att klicka in ett perfekt kryp fungerar fint på rätt gräsmatta, men det är omöjligt att få kontakt med hunden som ylar i bilen eller för all del att få den att sätta sig på högersidan.

En annan bit är ju mentalitet. Även här på forumet har det ju förts ivriga diskussioner där vi som arbetar med hundar men inte gör MH får extremt med skit för det är minsann bara MH som kan beskriva hundens egenskaper. Min kritik mot MH ligger både på nivån av hur momenten formas men också på hur reaktionerna beskrivs och tolkas. Vilket INTE möts med blida ögon från SBK-folk, som verkar helt oförmögna att ta in att riktigt jobb också är rätt talande...

MH är framtaget för brukshundar, och jag kan absolut se att det inte är optimalt för alla typer av hundar (sen är det inte skadligt heller, men en kanske ser mer av hundens egenskaper om sällskapshunden istället går BPH exempelvis). För utpräglade arbetande hundar som inte räknas till brukshundarna kan jag också tänka mig att MH ibland blir missvisande. Så, det säger absolut inte allt, MEN, det kan ändå vara givande att gå MH med en icke-brukshund, och dra de slutsatser som är relevanta av resultaten.

Det jag kan tänka med arbetande hundar som ej är brukshundar är att ibland (säger dock inte att du gör det!) negligeras exempelvis ljudrädslor och reservation hos BC eftersom de faktiskt kan arbeta. Samma sak gäller skotträdda jakthundar som fungerar vid praktisk jakt. Visst, hunden fungerar i arbete, men rädslorna finns i hunden, och det är väl bra att få reda på att de finns så att en kan försöka att undvika att nedärva dem. Ljudrädslor innebär ett enormt lidande för hunden i vardagen, speciellt när den inte har sina arbetsegenskaper att ta till för att hantera dem.
 
Nått jag har märkt är att det generellt på varje BHK alltid finns en grupp människor som säger att det är svårt att komma in "i gänget" eller vad man ska kalla det. Men min erfarenhet är att det ofta är samma människor som ALDRIG dyker upp på vare sig möten, temakvällar, öppna träningar, aldrig hjälper till på tävlingar osv.

Relaterar! Vi kan ha jättedålig uppslutning kring aktiviteter som vi försöker anordna för just andra medlemmar som inte dyker upp på annat. Men det slutar ofta med att det är vi vanliga ändå.
 
Jag har upplevt hela spannet.
Med min förra tik som var blandras så blev vi väldigt illa mottagna när vi sökte kurs hos en BHK De tyckte att det var bortkastat med en språkkurs på en blandras och frågade rakt ut vad jag skulle få ut av det när jag inte kunde tävla.
Detta var 2004.

Gick då till en annan BHK men tyvärr blev jag besviken även där pga väldigt svagt engagemang från instruktörerna. Här fanns dock en bra gemenskap. Men klubben dög mest till att dricka kaffe och gå promenader på.

Med Skägget gick vi kurs hos en tredje BHK. Otroligt spretigt upplägg, massa dötid. Vi lärde oss precis noll och instruktören hade svårt att både förmedla kunskapen och svara på frågor. Däremot var det tydligt att båda instruktörerna i de kurser vi gick var vän av korregeringar, ledartänk och liknande. Jag är inte nån större vän av det.

Med Calibra gav jag en fjärde BHK chansen. Här blev jag förvånad över hur otroligt dålig kunskap de två instuktörerna hade om brukshundar. Allt som föll utanför ramen av vad en Cocker Spaniel skulle ha gjort var onormalt och farligt. Jag skulle inte kampa med en sådan hund. Hon skulle inte morra i leken osv.

Nästa gång går jag nog privat. Det tråkiga med det är att jag vill gärna ha hänget runt omkring med. Men nu pratas det om att starta en ny klubb hos den instruktör jag är intresserad av att gå hos och isf hänger jag nog på där.
 
Jag har upplevt hela spannet.
Med min förra tik som var blandras så blev vi väldigt illa mottagna när vi sökte kurs hos en SBK. De tyckte att det var bortkastat med en språkkurs på en blandras och frågade rakt ut vad jag skulle få ut av det när jag inte kunde tävla.
Detta var 2004.

Gick då till en annan SBK men tyvärr blev jag besviken även där pga väldigt svagt engagemang från instruktörerna. Här fanns dock en bra gemenskap. Men klubben dög mest till att dricka kaffe och gå promenader på.

Med Skägget gick vi kurs hos en tredje SBK. Otroligt spretigt upplägg, massa dötid. Vi lärde oss precis noll och instruktören hade svårt att både förmedla kunskapen och svara på frågor. Däremot var det tydligt att båda instruktörerna i de kurser vi gick var vän av korregeringar, ledartänk och liknande. Jag är inte nån större vän av det.

Med Calibra gav jag en fjärde SBK chansen. Här blev jag förvånad över hur otroligt dålig kunskap de två instuktörerna hade om brukshundar. Allt som föll utanför ramen av vad en Cocker Spaniel skulle ha gjort var onormalt och farligt. Jag skulle inte kampa med en sådan hund. Hon skulle inte morra i leken osv.

Nästa gång går jag nog privat. Det tråkiga med det är att jag vill gärna ha hänget runt omkring med. Men nu pratas det om att starta en ny klubb hos den instruktör jag är intresserad av att gå hos och isf hänger jag nog på där.

Så tråkigt med så många dåliga upplevelser av olika slag. Jag har förstått att kvaliteten varierar. Jättetråkigt att det är så. Det jag skulle råda alla som haft dåliga erfarenheter på en lokal brukshundklubb är att vända sig till styrelsen för den BK'n, och om inget gehör ges, att vända sig till distrikten. Det är oerhört bra om BK'n får hjälp att vidareutbilda okunniga instruktörer (eller att kanske avauktorisera dem om det är riktigt illa) men det krävs ju att styrelsen/distriktet får reda på hur läget är.

SBK har en policy där alla SKA vara välkomna oavsett hundtyp, och blir en illa behandlad pga hundras så bör en verkligen vända sig högre upp. Inget snack om saken.
 
Aha, okej. Just det du beskriver överst tycker jag genomsyrar hundvärlden i stort just nu. Det har ju fullkomligen exploderat kurser som bara handlar om specifika moment, bakdelsträning, trick med klick osv. Men jag skulle inte säga att det är synonymt med BKs, snarare privata "hippa" aktörer där allt ska gå så fort och hunden kastas ut på tävlingsbanan samma dag som den har åldern inne.

Våra vanligaste kurser är ju valpkurser och allmänlydnadskurser. Där finns det ju ingen "momentinlärning" alls. Jag skulle gissa att de kurserna är de vanligaste på de flesta BKs. Däremot kan jag hålla med dig angående MH, just på min klubb pratar vi mycket även om BPH som ett alternativ. Men det finns nog många bruksfolk som anser att MH är det enda rätta (de måste ju dessutom ha MH för att tävla).
För mig är BPH i princip synonymt med MH
 
För mig är BPH i princip synonymt med MH

För mig är det väldigt olika saker. MH är tänkt att visa brukshundens medfödda (arbets)egenskaper. BPH är framtaget för icke-brukshundar. Skillnaden i belastning är rätt rejäl, som jag ser det. Men momentens beskrivning/dokumentation kan som sagt bli missvisande för hund av icke brukshund-typ.

Om BPH användes på SBK-raser istället för MH skulle jag anse att det var en katastrof (trots att jag tycker att BPH är ett bra verktyg i sig).
 
Så tråkigt med så många dåliga upplevelser av olika slag. Jag har förstått att kvaliteten varierar. Jättetråkigt att det är så. Det jag skulle råda alla som haft dåliga erfarenheter på en lokal brukshundklubb är att vända sig till styrelsen för den BK'n, och om inget gehör ges, att vända sig till distrikten. Det är oerhört bra om BK'n får hjälp att vidareutbilda okunniga instruktörer (eller att kanske avauktorisera dem om det är riktigt illa) men det krävs ju att styrelsen/distriktet får reda på hur läget är.

SBK har en policy där alla SKA vara välkomna oavsett hundtyp, och blir en illa behandlad pga hundras så bör en verkligen vända sig högre upp. Inget snack om saken.

I den första klubben så var detta rätt ökänt att de var nedlåtande mot blandraser. Jag tog det inte riktigt på allvar. De hade mycket kunniga instuktörer så jag ville gå där. Men inte till vilken attityd som helst.
De är fortfarande en klubb med hög kvalité på instruktörer så jag kanske skulle ge dem ett nytt försök med nästa hund. Nu när jag har renrasiga jyckar? ;)
 
För mig är det väldigt olika saker. MH är tänkt att visa brukshundens medfödda (arbets)egenskaper. BPH är framtaget för icke-brukshundar. Skillnaden i belastning är rätt rejäl, som jag ser det. Men momentens beskrivning/dokumentation kan som sagt bli missvisande för hund av icke brukshund-typ.

Om BPH användes på SBK-raser istället för MH skulle jag anse att det var en katastrof (trots att jag tycker att BPH är ett bra verktyg i sig).
Jag menar hur testerna är utformade och hur resultaten tolkas. Inte att de visar samma egenskaper.
 
Jag har alltid känt mig välkommen på de BHK's jag varit på. Nu hänger jag ju mest på hemmaklubben, men det är också för att jag trivs väldigt bra där. Det är trevligt folk, temadagar, öppna träningar, olika kurser med olika instruktörer och alla jag gått på har varit givande.

Sen tror jag nog inte att jag kommer gå på fler årsmöten, för jäklar vad hetsigt det kan bli :o Lite för mycket konfrontationer och tjafs för min del.
 
Jag har upplevt hela spannet.
Med min förra tik som var blandras så blev vi väldigt illa mottagna när vi sökte kurs hos en BHK De tyckte att det var bortkastat med en språkkurs på en blandras och frågade rakt ut vad jag skulle få ut av det när jag inte kunde tävla.

Förlåt i förväg, men jag kan inte motstå det. Jag tycker språkkurser är bortkastade på renrasiga hundar också. ;)

Jag tycker på det stora hela att den lokala brukshundklubben är trevlig och välkomnar de flesta. Däremot har man ju stött på individer som tycker att man är dum om man tror det går att träna en boxer. Vissa dagar är jag benägen att hålla med. ;P
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Stora shoppingtråden II
  • Löss
  • Världscupsfinalerna

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp