Inte alls en diskussionstråd, men..

[YorkWann]

...är så lättad, så nu sitter jag bara och gråter.
Sambon har legat inne sen i slutet av mars, svårt sjuk, två omgångar till IVA, och nu är det så mycket bättre så han kommer få komma hem. För två veckor sen satt vi och vakade för ingen var säker på att han skulle klara sig.
Fantastisk personal, är så glad över sjukvården just nu

Dela med er av era bästa historier från sjukvården!

 

[prinsessfeminist]

Åh så skönt för dig! Och för din sambo, förstås!
Tyvärr har jag ingen solskenshistoria som jag kommer på just nu.

 

[YorkWann]

En släkting var bitter pga en läkare hade gjort ett misstag i veckan, men, de är också människor, och han lever. Det är pga sjukvården i Sverige han LEVER.
Han har haft världens finaste sjuksköterskor och undersköterskor runt sig

 

[tara]

Grattis @YorkWann

 

[Egonson_]

bump:

 

[Saigon]

...är så lättad, så nu sitter jag bara och gråter.
Sambon har legat inne sen i slutet av mars, svårt sjuk, två omgångar till IVA, och nu är det så mycket bättre så han kommer få komma hem. För två veckor sen satt vi och vakade för ingen var säker på att han skulle klara sig.
Fantastisk personal, är så glad över sjukvården just nu

Dela med er av era bästa historier från sjukvården!

Vad underbart!

 

[Miran]

...är så lättad, så nu sitter jag bara och gråter.
Sambon har legat inne sen i slutet av mars, svårt sjuk, två omgångar till IVA, och nu är det så mycket bättre så han kommer få komma hem. För två veckor sen satt vi och vakade för ingen var säker på att han skulle klara sig.
Fantastisk personal, är så glad över sjukvården just nu

Dela med er av era bästa historier från sjukvården!

Åh vad härligt!

Vet precis hur det känns. Min man fick en infarkt för ett halvår sen, men klarade sig. Nu är han piggare än någonsin och livet känns ännu mera värt nu när man känt på hur skört det är.

 

[TeamLundVer]

Vad skönt att höra @YorkWann

 

[YorkWann]

Hade han kommit in några timmar senare hade han antagligen varit död.
Jag är helt matt, känns som jag sprungit maraton och jobbat 200% i några veckor, och precis landat...

 

[bitta]

Då, när det är för jävla illa, är vår svenska sjukvård som bäst.
Min bror gick på några få timmar från att ringa och tala om att han var på väg in till sjukhus -för han mådde inget vidare, via -de kämpar för att rädda hans ben, (Nekrotiserande fasciit ) till att -det är inte säkert att han klarar sig.
Med hjälp av vård i tryck-kammare, massor av ¨städande¨ av sår och vacuumbandage blev han till slut återställd.

 

[Ciindy]

Vad skönt att allt har gått bra! Ta hand om varandra nu, chocken brukar komma i efterhand när allt lugnat ner sig. Stora kramar!

Min erfarenhet är också att vi har en fantastisk sjukvård när det väl gäller. Jag var själv nära att dö av en inre blödning för drygt 1.5 år sedan. 45 minuter tog det från det att läkaren uppmärksammade detta till att jag låg nedsövd och redo för operation. Resurserna finns när det verkligen gäller.

 

[CillaW]

Den enorma lättnaden när man tar av sig op-kläderna och genomsvettig sjunker ner i en stol, sluter ögonen och vet att man har gjort ett livsavgörande jobb tillsammans med underbara, proffsiga och samspelta arbetskamrater.

 

[alazzi]

Sjukvården räddar liv

 

[CillaW]

Sjukvården räddar liv

Ibland gör vi det. Och ibland bara tröstar vi.

 

[Inte_Ung]

Jag har flera solskenshistorier men de känns för privata.
Ni får lita till att de i alla fall finns.

 

[vallhund]

Jag har flera solskenshistorier men de känns för privata.
Ni får lita till att de i alla fall finns.

Samma här.

 

[Ariane]

Jag är sjukvården tacksam för att jag får ha min pappa i livet.
Ambulans, akutpersonal, röntgen, operation, Iva och eftervård. Alla gjorde en fantastisk insats enligt oss anhöriga och tiden höll sig på vår sida.

Jag är sjukvården tacksam för att min junior blev bra när hen var inlagd strax före jul när hen var ett år.
Jag såg hur personalen stressade i korridorerna men det märktes aldrig när dem kom in på rummet. Det fanns en nattsköterska som tog sig tiden att sitta kvar efter att hon sondat mitt barn och vi pratade länge, både första och andra natten som hon jobbade. Hon tog hand om mina rädslor och min ångest runt det mitt barn gick igenom på ett väldigt bra sätt.

 

[sjoberga]

...är så lättad, så nu sitter jag bara och gråter.
Sambon har legat inne sen i slutet av mars, svårt sjuk, två omgångar till IVA, och nu är det så mycket bättre så han kommer få komma hem. För två veckor sen satt vi och vakade för ingen var säker på att han skulle klara sig.
Fantastisk personal, är så glad över sjukvården just nu

Dela med er av era bästa historier från sjukvården!

Jag låg inne på sjukhus förra sommaren med allvarlig läkemedelsreaktion (på behandling för något så "enkelt" som halsfluss), som såg riktigt illa ut under ungefär ett-två dygn. Dock var jag så borta i smärta, tabletter och läkemedel så att jag inte förrän nån dag efteråt förstod hur illa det var, när jag fick träffa tredje överläkarspecialisten för andra gången. Första gången tog hen rätt diagnos och kunde därmed försöka sätta in behandling, även om orden "en del forskare har vissa belägg för att den här behandlingen hjälper, annars får vi vänta och se" inte är så uppmuntrande.

Extremt professionell och duktig personal, som gjorde allt - dygnet runt - isolerade rummet (det fanns andra infektionsmisstankar, extremt hög CRP trots två dygns droppantibiotika och virushämmare) rustade upp, satte in extra personal och drog in alla de specialister som behövdes trots semestertider. Försökte ta blodprov trots att knappt inget blod fanns (extrem vätskebrist i alla celler). (till slut blev det DebugPort 2.0 installerad såndärt bloduttag i halsen, och det var inte helt enkelt heller med vätskebristen som gjorde att all vävnad var som "torr svamp" som kirurgen uttryckte sig)

Ett enda halvtaskigt bemötande, under väntan på akuten efter att läkemedelsreaktionen startat, när jag kände att kroppen på något sätt höll på att ge upp (en mycket märklig känsla för övrigt) - och blev bemött som den "förkylde mannen med halsfluss" från TV-reklamen som överdriver sina symptom. Vilket var tur då jag strax därefter kollapsade i väntan på läkaren och sen blev det hallaballoo och en veckas inläggning, innan det vände.

Jag är grymt tacksam att jag har medmänniskor som ger sitt allt inom vården, och att vi har tillgång till en så högkvalificerad vård som vi har. US i Linköping är riktigt, riktigt bra - och det tycker jag gäller allt från den omvårdande personalen till specialistläkarna.

 

[Vallmo]

Bröt nacken i en bilolycka för trettio är sedan.
Fraktur på två ställen på andra halskotan. Var uppe och gick efter olyckan. Åkte med några i förbipasserande bil till akuten.
På den akutmottagningen fattade dom inte att dom skulle vara försiktiga med nacken utan tvingade mig gång på gång sätta mig upp och lägga mig ner för att göra skallröntgen.
När jag själv sen insisterade på att röntga nacken så gjorde dom det och sen vart det krage på och ambulansfärd till stora sjukhuset.

Fick inga bestående men mer än minskad rörlighet och rätt mycket smärta det första tio åren.
Nu kan jag inte direkt säga att känner av det så mycket. Lite grann kanske, men inte så mycket att det hindrar mig i vardagen direkt.

Hade kunnat gå riktigt illa. I värsta fall kunde jag blivit förlamad från överkroppen och ner.

 

[YorkWann]

Men du lever Och du blev inte förlamad!