Inte amma?

[Sastra]

En liten spinoff på amningstråden. Jag har inga barn och kommer förmodligen inte få några heller inom den närmaste framtiden men jag frågar ändå : Finns där några som inte ammade sina barn öht? Varför valde ni (om det fanns något "val" ) att inte amma?
/Nyfiken Sastra

 

[Djurjouren]

Sv: Inte amma?

Jag ammade inte. Den första ville inte och det kan ha berott på att jag skrek högt var gång han försökte och att barnmorskorna drog och slet i mina stackars såriga bröstvårtor i 4 dagar innan jag grät så fort jag tänkte på bäbisen. Jag valde själv att inte fortsätat försöka och fick medicin som avstannade amningen.
Den andra ammade i en vecka och sen ville inte hon mer.Det kan ha berott på samma sak som ovan plus att jag tyckte att det gjorde så helvetsikt ont att jag var stel som en pinne och grät av smärta vid varje mattilfälle. Det kan inte vara kul att ammas av en mamma som så uppenbart avskyr det. Hon totalvägrade till slut och jag skäms liteför att säga att jag var ytterst tacksam för det.
Att amma var fruktansvärt obehagligt för min del.

 

[Enya]

Sv: Inte amma?

Jag försökte bara några gånger med mitt första barn, men det funkade inte. Och jag tyckte att det kändes helt fel att amma. Men jag fortsatte att pumpa ur några dagar. Tyvärr fick jag bara ut ca 20 ml per dygn från båda brösten. Varför vet jag inte.
Andra barnet ammade jag bara en gång, eftersom han inte vill suga. Jag pumpade ur i 1 månad ungefär och då fick jag ut ca 20 ml från båda brösten per gång.

Jag har aldrig tyckt att det känts trevligt att ha ett barn vid brösten,som är så känsliga. Jag vet att det är tabu att prata om mammor som inte vill amma, men jag är en av dem.
Än så länge har mina barn varit ovanligt friska!

 

[Sastra]

Sv: Inte amma?

Ja om det av någon anledning är obehagligt/svårt borde man ju så klart låta bli. Blev du mkt pushad att fortsätta eller accepterades ditt beslut (av sjukvårdspersonalen)?

 

[Sastra]

Sv: Inte amma?

Jag tycker att det är lite synd att det ska vara så tabu. Jag vet också att det är bäst för barnet att få i sig alla dessa viktiga ämnen som finns i bröstmjölken, men i vissa fall går det ju inte, eller mamman vill inte. Det borde ju respekteras, eller?

 

[Enya]

Sv: Inte amma?

Men det gör det ju inte. När jag säger att jag tycker att det är direkt äckligt att mitt barn suger på mitt bröst, samma bröst som min man tar på, så anses jag som störd.
Detär svårt det här, och jag får alltid kritik, så när folk frågar brukar jag säga att jag inte kunde...

 

[Sastra]

Sv: Inte amma?

Jag förstår dig till fullo! Men jag tycker att det är synd... Inte att du tycker så utan att det ska vara ett sånt tvång! Då blir det väl bara ännu obehagligare om man inte vill, att man "måste". Då är man en dålig mamma. Och om det inte går, ska man behöva känna sig oduglig då?

 

[smulis27]

Sv: Inte amma?

Men det gör det ju inte. När jag säger att jag tycker att det är direkt äckligt att mitt barn suger på mitt bröst, samma bröst som min man tar på, så anses jag som störd.

Förlåt om jag klampar på med en mycket personlig fråga, men jag ska utbilda mig till hjälpmamma och är mycket intresserad av alla möjliga amningsproblem. Eftersom jag själv har svårt att förstå just ditt problem (OBS, jag dömer inte dig, jag kan bara inte sätta mig in i känslan) att det känns äckligt skulle jag vilja fråga dig om du vet varför du tycker det är obehagligt?

Störd tycker jag inte alls att du är, men jag undrar vad det kommer sig av, om det går att göra något åt, eller om det ens är önskvärt att göra det.

Jag frågar därför att jag vill kunna möta de mammor jag möter i framtiden på ett bra sätt, utan fördomar och fel vinkel. Jag känner att ditt svar kanske kan ditt svar hjälpa någon annan mamma i din situation att bli bemött på rätt sätt och slippa känna sig dömd.

Vill du inte svara öppet får du gärna pm:a och om du inte vill svara alls ska du naturligtvis inte göra det, det är ju en väldigt personlig fråga.

 

[smulis27]

Sv: Inte amma?

Och om det inte går, ska man behöva känna sig oduglig då?

Min erfarenhet är att de flesta "misslyckade" (i brist på bättre ord) amningar grundar sig på dålig hjälp, felaktiga råd eller helt enkelt brist på stöd. BVC är i många fall skrämmande amningsfientliga och har generellt dålig kunskap om amningens fysiologi och eventuella koplikationer.

Mitt mål som blivande hjälpmamma är att alla ska få rätt hjälp och rätt stöd ända från början, oavsett om de vill amma eller ej. Dock är det ytterst få som inte kan amma alls, rent fysiskt. Det innebär ju faktiskt i princip bara att bebisen får suga på ens bröst. Sen om det huvudsakliga näringsintaget kommer från ersättning är en helt annan fråga.

De allra flesta som jag pratar med hade kunnat få slippa dåligt samvete och skuldkänslor bara de fått bättre stöd från omgivningen och sjukvården. Man ska INTE behöva ha dåligt samvete för att man inte klarar av amningen, varesig fysiskt eller psykiskt!

Hade amningen inte lyckats med Viktor hade jag blivit jätteledsen, eftersom jag tycker om att amma, men jag hade inte haft dåligt samvete.

 

[smulis27]

Sv: Inte amma?

Jag frågar därför att jag vill kunna möta de mammor jag möter i framtiden på ett bra sätt, utan fördomar och fel vinkel. Jag känner att ditt svar kanske kan ditt svar hjälpa någon annan mamma i din situation att bli bemött på rätt sätt och slippa känna sig dömd.

Det var då märkligt vad svårt jag har att skriva rätt...

"[...] möta de mammor jag träffar i framtiden [...] Jag känner att ditt svar kanske kan hjälpa någon annan mamma [...]" kanske blir bättre.

 

[Magdalena]

Sv: Inte amma?

Tyvärr fick jag bara ut ca 20 ml per dygn från båda brösten. Varför vet jag inte.

Just den här delen gör mig ont att läsa. Du kan ju inte ha fått någon vettig hjälp över huvudtaget, inte ens fått förklarat för dig hur det funkar med "mjölktillverkningen", oavsett om det är bebisen eller en pump.

 

[Lejonflickan]

Sv: Inte amma?

Just den här delen gör mig ont att läsa. Du kan ju inte ha fått någon vettig hjälp över huvudtaget, inte ens fått förklarat för dig hur det funkar med "mjölktillverkningen", oavsett om det är bebisen eller en pump.

Varför menar du? Jag fick inte heller ut nåt, och det var inte för att jag inte fattade hur man gjorde (elektrisk pump går knappast att misslyckas med) utan för att där inget FANNS!
En del mödrar KAN inte producera tillräckligt med mjölk, hur gärna de än vill och försöker, det har med våra gener att göra.

 

[Nenne1]

Sv: Inte amma?

Mitt första barn ammade jag en mycket kort period, det var en kamp och en ångest och en stor skamkänsla från min sida att vara så "misslyckad" som mamma. Barnet ville inte och varje matningstillfälle blev till en enda stor ångestklump i magen. Jag pratade med amningshjälpen, med bvc, med kompisar. Det hjälpte inte. Till slut var det en kompis som är barnmorska som sa de förlösande orden att "sluta försök och var en glad mamma i stället. Ditt barn kommer säkert att överleva ändå". Och tänk - det gjorde hon (hon är numera 21 år, så jag har slutat oroa mig för just den biten...).

Det var en otrolig lättnad att släppa amningen, vilket jag gjorde tvärt av.

Andra barnet blev dock ammat, då var jag lugnare och vi fick en bättre start.

Vad beträffar att bröstmjölken är nyttig så är det säkert så. Men mitt första barn var i stort sett aldrig sjuk, medan tvåan hade klippkort på öronkliniken och akuten. Lunginflammationer, öroninflammationer etc.

 

[Snurrfian]

Sv: Inte amma?

Jag kan bara hålla med om att många på BVC är totalt inkompenta när det gäller ammningsproblem, jag ammade visserligen men bara delvis och jag inte särskilt goda minnen av ammningen. Hela våran familj hade det jättejobbigt när jag skulle föda, svärfar låg för döden och det enda han fråga min man om var om inte barnet hade kommit än... Jag gick övertiden med 20 dagar och kände mig jättestressad, graviditeten slutade med akutsnitt, jag fick knappt hålla mitt barn och sedan är alla skulle tala om hur jag skulle amma så såg det bara bra ut. Dum som man va trodde man på det och åkte hem. Hon skrek konstant kändes det som i flera veckor, när jag försökt prata med tanten på BVC att det inte kändes bra så fick jag höra att man minsan inte kunde springa runt som en tok när man är mamma, att det enda jag ville var att få sitta på toa utan amma lyssnade hon inte... Den från ammningshjälpen jag fick tag på lyssnade inte heller utan talade om att alla minsan kunde amma och det bara var att kämpa på...
Tillslut kom mina räddande änglar, dels elins kusin mamma som undrade varför i all fridens värld jag höll på att amma när det gick alldeles utmärkt att föda upp dem på flaska, och berättade att det fanns ersättning att köpa på Ica, vilket jag aldrig hade försått, och sen min nya BVC sköterska som undrade hur jag mådde egentligen. Äntligen fick allt komma ut, hon hjälpte mig med ersättning och efter en vecka hade elin börjat gå upp normalt och var glad, sov två timmar i sträck och vi kunde äntligen börja njuta av att ha blivit föräldrar. Jag är tacksam för att jag hade folk att fråga som var van vid flaskmatning, jag ammade först och fyllde på med ersättning. Så småningom började hon vägra bröstet och lika glad var jag för det!

Sen en gång när jag var på BVC när hon var ett blev jag ledsen igen, då den åter igen nya BVC tanten undrade varför jag hade slutat med ammningen så tidigt (5 mån) och visste jag inte att jag riskerade mitt barns hälsa? Men henne har jag inte sett till något mer, men jag litar inte alls på BVC längre, förutom hon som hjälpte mig att börja flaskmata.
Det blev långt men jag ville dela med mig av min berättelse oxå.

 

[Pauling]

Sv: Inte amma?

Tror inte Magdalena menar att problemet är att man pumpar fel utan att utdrivningen inte fungerar. Bara för att det inte kommer mjölk när man pumpar så behöver det inte betyda att det inte finns någon mjölk. Jag hade hur mycket mjölk som helst men det var inte alla gånger jag lyckades pumpa ur något ändå.

 

[Lejonflickan]

Sv: Inte amma?

Ok, det var väl jag som var överkänslig, för jag hade faktiskt ingen.
Inte heller min mor.

 

[Magdalena]

Sv: Inte amma?

Pumpa kan vara skitsvårt! Man kan sitta med totalt överfyllda bröst och det kommer inte en droppe hur mycket man än försöker. Been there done that, och det är inte för att jag inte kunde pumpa, utan för att utdrivningen av någon anledning just då inte funkade (pumpade och sålde 20 liter, hade frysen full utöver det).

Men att man redan efter så kort tid som en månad säger att "det fanns inte" visar att man inte fått tillräckligt med hjälp och information. Mjölken bara finns inte, den måste arbetas dit. Får man bara ut 20 ml varje gång får man pumpa oftare, kanske få utskrivet Syntocinon så utdrivningen kommer igång. Ju mer som tas ut ur bröstet, destå mer mjölk kommer det, och får man ut 20 ml så FINNS det ju mjölk, alltså inget fysiskt fel.

Även om man bara ammar är det ett slit utan dess like för många för att öka mjölkmängden. Att många i vår generations mödrar "inte hade mjölk" hänger ihop med att amningen skedde exakt var 4e timma, lite svårt att ändra någon produktion då!

Jag har sett reaktionen förrut av såna som inte kunnat amma som de (kanske) velat, att man gärna ser att det är FEL på en själv. Hur kan detta vara mer tröstande än att man inte fått den hjälp som behövts?

 

[Welsh]

Sv: Inte amma?

jag har alltid ammat mina barn till 9 mån. helt 4 mån och sedan med smakportioner efter det.
MEN med Tobias (3an) så gick det inte längre än till 3e månaden då både han och jag fick Torsk. Fasansfullt. Inget hjälpte på mina bröstvårtor, de sved och blev fulla med blåsor så till slut var jag tvungen att ge upp. De ville aldrig läka så länge han snuttade.
Hoppas att det ska funka bättre denna gång.

 

[caradan]

Sv: Inte amma?

Jag ammade mitt första barn till och från i ca 2 månader jag ville inte men barnets far var fast besluten i att man SKA amma....jag mådde skit och var bara ldesen, bär jag slutade att amma så mådde jag mycket bättre.

Med andra barnet så provade jag en gång, direkt efter förlossningen men sedan så sket jag i det. Båda barnen har varit hel friska och inte haft några problem.

På BB så ville de promt att jag skulle amma första medans andra så frågade de knappt varför jag inte ville....


Tykcer att det är valfritt om man vill eller inte.

Kan ju även tillägga att båda mina barn är normalviktiga och stora.

 

[Enya]

Sv: Inte amma?

När jag var i den yngre tonåren var det en släkting som var fruktansvärt närgången och tafsig. Jag tyckte då att det var obehagligt, men trodde inte att det skulle bli ett problem av det. När jag träffade min man man så uppstod alla problem. Det var inte hans fel utan det kändes inte ok att dela min kropp med någon annan. Det är något vi har jobbat på sedan dess och det går bättre och bättre. Men det känns som om jag alltid kommer att se sex som ett tabubelagt ämne, och har svårt att helt enkelt acceptera och njuta av det. Sex känns fel på något vis.

Man kan säkert göra något åt det, typ prata med någon, men jag tycker inte att det låter som en god idé att prata om mitt sexliv, mina tankar och känslor ang. sex med en person jag absolut inte känner. Därför gör jag som jag brukar...trycker undan problemen. det fungerar för stunden.

Och gissa hur det kändes att föda barn.! Visst, som alla andra hade jag ont och så, men jag funderarde mycket på hur andra skulle uppfatta mitt underliv, bara tanken på att visa den delen av kroppen gav mig lite ångest. Men det gick ju inte att förhindra till slut....

Det är ok att du frågar, kul att kanske kunna hjälpa någon annan mamma!