Inte ens en vecka med valp och puppy blues

[Loki]

Hej!

Postar här för första gången pga att jag har väldigt mycket ångest. Jag och min partner har pratat om hund i många år ingen av oss har haft en sedan tidigare och i fredagen den 22:a fick vi hem våran Lagotto på 8 veckor.

Vi var beredda på på hårt arbete och en stor omställning i livet. Men denna krabat är hyperaktiv. Han sover ca 12-14 hr om dagen i intervallet om 2hr. Resten av timmarna går åt att bita, gnaga, gnälla och bråka med husse o matte.

Han knäcker oss totalt, vi misstänker att han är överstimulerad och kan inte slappna av. Han är så hysterisk att det är omöjligt att få kontakt med honom. Han är inte intresserad av nånting annat än att bita på allt han kommer åt.

Håller man fast honom så ylar, vrider sig, biter allt han kommer åt händer ben, tröja etc. Jag vet liksom inte hur vi kan hjälpa honom att komma ner i varv..

Snälla hjälp och kom med tips på hur vi kan få detta att fungera!

 

[Malibu_Stacy]

Hej!

Postar här för första gången pga att jag har väldigt mycket ångest. Jag och min partner har pratat om hund i många år ingen av oss har haft en sedan tidigare och i fredagen den 22:a fick vi hem våran Lagotto på 8 veckor.

Vi var beredda på på hårt arbete och en stor omställning i livet. Men denna krabat är hyperaktiv. Han sover ca 12-14 hr om dagen i intervallet om 2hr. Resten av timmarna går åt att bita, gnaga, gnälla och bråka med husse o matte.

Han knäcker oss totalt, vi misstänker att han är överstimulerad och kan inte slappna av. Han är så hysterisk att det är omöjligt att få kontakt med honom. Han är inte intresserad av nånting annat än att bita på allt han kommer åt.

Håller man fast honom så ylar, vrider sig, biter allt han kommer åt händer ben, tröja etc. Jag vet liksom inte hur vi kan hjälpa honom att komma ner i varv..

Snälla hjälp och kom med tips på hur vi kan få detta att fungera!

Det kommer blir bättre. Men det är såklart viktigt att sätta gränser nu och ge honom en tydligt avgränsad plats som är till för avkoppling.
En hage i kompostgaller där valpen kan ha en bädd och något ordentligt tuggben. När han blir för jobbig sätt ned honom där. Och se till att ha mycket annat som valpen får bita på överallt i hemmet. Tuggben och leksaker lite här och där. Snuffelmatta och olika typer av matberikning som tar en bra stund att äta upp. Slickande verkar lugnande så slickmattor med fryst blötmat, en fryst kong eller toppl (eller liknande produkter).
Det kommer inte vara så här för alltid.

 

[Happimess]

Valptiden är intensiv. Kort (!) och intensiv. När det var som värst (de första veckorna) satt jag mitt på vardagsrumsgolvet och grät och ringde hem min sambo från jobbet för jag orkade inte vara en sekund till med min hund vars enda mål i livet var att göra slamsor av mina ben, underarmar, alla möbler och textilier i hela hushållet.

Och sen sa det poff, så var den tiden förbi och nästan helt glömd.

Håller med om kong, lickimat, snuffelmatta och liknande. "Lär in" godissök tidigt så ni kan gömma överallt i huset/lägenheten. Läs om passivitetsträning. Och misströsta inte om det inte går så bra i början - det var STÖRT omöjligt att få ner vår hund i varv första året men det har definitivt blivit väldigt mycket bättre med åren.

 

[Grazing]

Hej!

Postar här för första gången pga att jag har väldigt mycket ångest. Jag och min partner har pratat om hund i många år ingen av oss har haft en sedan tidigare och i fredagen den 22:a fick vi hem våran Lagotto på 8 veckor.

Vi var beredda på på hårt arbete och en stor omställning i livet. Men denna krabat är hyperaktiv. Han sover ca 12-14 hr om dagen i intervallet om 2hr. Resten av timmarna går åt att bita, gnaga, gnälla och bråka med husse o matte.

Han knäcker oss totalt, vi misstänker att han är överstimulerad och kan inte slappna av. Han är så hysterisk att det är omöjligt att få kontakt med honom. Han är inte intresserad av nånting annat än att bita på allt han kommer åt.

Håller man fast honom så ylar, vrider sig, biter allt han kommer åt händer ben, tröja etc. Jag vet liksom inte hur vi kan hjälpa honom att komma ner i varv..

Snälla hjälp och kom med tips på hur vi kan få detta att fungera!

Det är jobbigt med valp, man får hitta rutiner som fungerar för valpen. Min hund var lugnast när jag aktiverade honom på förmiddagen och tog det lugnt på eftermiddag och kväll. Gjorde jag mycket med honom på eftermiddag eller kväll så blev han övertrött och väldigt jobbig på kvällen.

Det lugnar ner sig och man vänjer sig vid dom, man måste ge det tid.

 

[Bulldoozer]

Som ovan beskrivit, kompostgallerhage och stoppa ner valp där när han blir överhypad. Oftast är dom precis som barn övertrötta när de börjar balla ut. Låt valp sitta där en stund så den kommer ner i varv så brukar den somna rätt fort. I början kan det vara en del protester men efter några gånger så brukar valpen varva ner och koppla av när de sätts i hagen.

 

[Sel]

Valpar är intensiva. Har man aldrig haft en valp från start förstår jag att det kan vara en rejäl chock i systemet. Man läser på och förbereder sig men ser ändå den mysiga tiden framför sig tror jag.
Var inte rädd för att bolla med uppfödaren, och ta det piano. Avskärma valpen och prata med varandra, det är ju nytt för alla just nu och även det kan bidra till att valpen får överslag - hen är van vid att ha mamma och syskon att bita och busa på och i de relationerna har någon slags gräns redan etablerats. Ni känner ju inte varandra ännu.
Det blir bättre!
Följ råden med valphage och sjuhundra olika saker att stoppa i valpkäften när det blir för mycket. Njut av sov och mys.

Jag har berättat det några gånger på forumet men när jag fick hem min shiba var det verkligen som om Hin Håle själv tagit formen av ett rävabarn, och jag minns mycket väl att min far bokstavligen, jag citerar, sa till mig att: "Sel, det där kommer aldrig att bli en trevlig hund." med mycket allvarligt ansikte. Nästan femton år senare sitter jag här med en hund som varit mycket trevlig större delen av tiden.

 

[Tantan]

Valpar är pest mesta tiden. Ni kanske kan turas om lite, en tar valp, en får ”egentid” och sen byts ni av. Och råd om valphage mm är toppen! Man kan inte aktivera dem hela tiden eller hela tiden jaga dem. Är som småbarnstiden påplussat med sladdbitande, man blir rätt sliten.

 

[Troll]

Lugn lugn!!!! Valp är vidrigt!!!!
Min var galen och gjorde inget annat än bet å levde rövare
Nu är han en fin följeslagare på drygt 1 år som jag saknar när jag är ifrån
Bara att hålla ut

 

[Red_Chili]

Har ni ordentligt med leksaker och tugg som valpen får bita i och bråka med? Låter ni valpen vara ute och härja runt? Valpar ÄR ofta hemska, framförallt när de är pyttesmå, men genom att försöka lära dem tidigt att "leka gör man ute, inne är man lugn" och se till att de får möjlighet att ge utlopp för bitbehovet på lämpliga prylar så brukar den hemska perioden gå över väldigt snabbt

 

[Troll]

Vill skriva att vår räddning var att hitta andra hundar han kunde "plåga" istället för oss ibland
Hade två valpar i grannskapet ( vår var självklart värst ) som han lekte med regelbundet.
Samt så går vi på hundträff med andra hundar där han kunde leka av sig
Och hör och häpna, nu är inte han "värst" längre
Kanske kan ni spana efter något sådant?

 

[Bulldoozer]

Vill också tipsa om att anmäla till valpkurs för en bra start, kunna ta upp funderingar och få tips.

Valptiden är oerhört intensiv men kort! Dock lägger ni ju grunden för livet framåt så det kan vara bra att få tips och verktyg nu. Jag bruksr försöka ta ut mina nya valpar i lite nya miljöer i början, korta men givande vändor tex till zoo-affären, ut på ett café eller ut på en ny plats i skogen eller bars stå och titta på folk nånstans.
Efter andra sprutan tar jag dem till mer hundtäta platser men jag är inte överdriver nojig innan heller. Nu pratar vi inte varje dag men nån gång i veckan ut på en ny plats och uppleva och utforska.

 

[ildiko]

Hej!

Postar här för första gången pga att jag har väldigt mycket ångest. Jag och min partner har pratat om hund i många år ingen av oss har haft en sedan tidigare och i fredagen den 22:a fick vi hem våran Lagotto på 8 veckor.

Vi var beredda på på hårt arbete och en stor omställning i livet. Men denna krabat är hyperaktiv. Han sover ca 12-14 hr om dagen i intervallet om 2hr. Resten av timmarna går åt att bita, gnaga, gnälla och bråka med husse o matte.

Han knäcker oss totalt, vi misstänker att han är överstimulerad och kan inte slappna av. Han är så hysterisk att det är omöjligt att få kontakt med honom. Han är inte intresserad av nånting annat än att bita på allt han kommer åt.

Håller man fast honom så ylar, vrider sig, biter allt han kommer åt händer ben, tröja etc. Jag vet liksom inte hur vi kan hjälpa honom att komma ner i varv..

Snälla hjälp och kom med tips på hur vi kan få detta att fungera!

Jag vill bara säga att alla valpar reagerar olika på flytten. Ibland ser man mer av det, ibland mindre.
Valpen är fortfarande i den största omställningen i sitt liv, tänker jag. En del blir hyper av det.
Ni ska hitta ER rytm, era rutiner....det måste man ge sin tid.
En del blir hyper där, ligg steget före!

 

[Fetaost]

Det kan säkert känns tröstlöst trots att alla säger att det blir bättre. Men det kommer gå över.

När vi fick hem vår sista hund hamnade min sambo i total uppgivenhet över henns framfart. Hon var verkligen pissjobbig!
Det var hans första hund och hela hans föreställning om livet med hund kom att vändas upp och ner.
Jag var luttrad och försökte hålla hans tro uppe.
En kväll ringde han mig på jobbet och sa ”jag orkar inte. Jag vet att vi har fått en jättebra hund men jag passar nog inte att ha hund”

Där krävdes det lite övertalning för att få honom att härda ut.
På riktigt så var en bra dag en dag där ingen av oss behövde ett nytt plåster. Vi fick dra upp fötterna när vi satt i soffan. Klo och pälsvård utfördes med arbetshandskar på.

Sambon trodde att det aldrig skulle gå att klappa hunden öht.

Det blåste över på några veckor.
Nu är hon två år och är en supergosig , lugn och tyst hund. Glad i alla och den enklaste hund man kan tänka sig.
Sambon är djupt kär i henne.

Idag är det svårt att föreställa sig hur jävlig den här sötnosen på 2 kg kunde vara.

 

[Tiffany]

Vår valp som vi hämtade för ett år sedan har varit HEMSK. Bitit och tuggat sig igenom hemmet, ätit allt, fått kräkas hos vet, superhög energi, ville inte bli rumsren osv. Har tagit all tid från oss...nu är hon 14 månader och demolerar inte hemmet längre, rumsren och har lugnat sig inomhus. Vi hade också valpångest men håll ut! Valpsäkra hemmet och ha alltid bitleksaker, tuggben och godis till hands att byta med det blir bättre med tiden.

 

[Puffindog]

Hej!

Postar här för första gången pga att jag har väldigt mycket ångest. Jag och min partner har pratat om hund i många år ingen av oss har haft en sedan tidigare och i fredagen den 22:a fick vi hem våran Lagotto på 8 veckor.

Vi var beredda på på hårt arbete och en stor omställning i livet. Men denna krabat är hyperaktiv. Han sover ca 12-14 hr om dagen i intervallet om 2hr. Resten av timmarna går åt att bita, gnaga, gnälla och bråka med husse o matte.

Han knäcker oss totalt, vi misstänker att han är överstimulerad och kan inte slappna av. Han är så hysterisk att det är omöjligt att få kontakt med honom. Han är inte intresserad av nånting annat än att bita på allt han kommer åt.

Håller man fast honom så ylar, vrider sig, biter allt han kommer åt händer ben, tröja etc. Jag vet liksom inte hur vi kan hjälpa honom att komma ner i varv..

Snälla hjälp och kom med tips på hur vi kan få detta att fungera!

Jag fick hem min älskade valp när hon var runt 8-9 veckor. Hade väntat och väntat, förberett, blev helt charmad när jag träffade henne och sen alla bilder jag fick under tiden jag väntade på dagen jag skulle hämta henne. Det gick ju SÅ bra med min förra valp.

När jag fick hem henne kände jag mig snabbt skit. Hon var energisk, förstörde saker, krävde uppmärksamhet, sabbade min sömn totalt, tjöt, bet, rev, inget intresse av att lyssna. Totalt helt annorlunda från min förra valp som var så enkel och lätt som jag direkt knöt band med. Kände mig deprimerad, ledsen och när det var som värst ångade allt och ville bara skicka tillbaka henne. Liksom vad skulle jag ändå med valpen till? Kände inget band med henne alls och där efter som en rätt så hemsk och misslyckad valpägare.

Idag så är vi så tighta, hon är helt underbar, rolig att jobba med och blir bara glad när jag ser henne.

Det är rätt så vanligt att få puppy blues, det är bara lite skam över det hela att prata om, för man SKA liksom automatiskt älska sin söta lilla valp och knyta band direkt. Jag gjorde ju det med min första, totalt motsatsen med den jag har nu. Men det gick över! Det som hjälpte var när någon var valpvakt då och då, för mycket av puppy blues har sina rötter i stress och en del omställning i vardagen. Det är alltså en helt normal reaktion att få. Så jag säger håll ut lite till!

 

[LaMagia]

Jag är uppvuxen med valpar då min mamma hade en liten uppfödning av labrador med typ en kull om året. Jag hade alltså träffat och umgåtts med många valpar och dessutom fått min alldeles egna chowvalp medan jag bodde hemma som tonåring. När jag sedan var 25 år och hade flyttat hemifrån så ville jag köpa en valp, vilket jag också gjorde. Rätt valp hos rätt uppfödare efter rätt föräldradjur gick liksom inte att säga nej till. Nu bodde jag som sagt själv och hade min gammelhund också. Den nya valpen var ett litet hår av hin och det fanns absolut situationer när jag faktiskt undrade om jag hade tagit mig vatten över huvudet. Detta var bara snabbt passerande tankar, för självklart älskade jag min valp. Hon utvecklades också till en av de lättsammaste hundar jag haft.

Jag tror att många nybörjare kanske gör hela hundägargrejen lite för komplicerad, vilket gör att man känner en press och stressar över att man inte känner att man lever upp till de förväntningar som man själv har och som kanske omgivningen har. Släpp allt sådant! Lev med din valp. Guida din valp genom livet. Var tydlig i din kommunikation, när du behöver sätta tydliga gränser (t ex att bita i sladdar är ingen förhandlingsbar sak utan där gäller absolut nolltolerans direkt) s¨å var så tydlig att valpen aldrig kan missuppfatta dig. Jag gillar bitiga valpar och jag fostrar dem aldrig till att inte bitas, men ändå har jag aldrig haft en valp som bitit så att jag fått skador. I mitt umgänge med valpen ingår att hantera den på ett sätt så den inte kommer åt att bita mig. Lugna stadiga händer är det som gäller och att ta i valpen så den inte når att bita dig. Hantera valpen på ett sätt som inte triggar den. Gå på känsla. Hundar är mycket bättre på att läsa av och förstå oss än vad vi är på att läsa av och förstå dem, så glöm alla märkliga tips om att pipa som en valp om valpen biter dig så det gör ont. Gör som en vuxen hund skulle ha gjort – ha stort tålamod med valpen, men går det för långt så säg ifrån på ett sätt som tydligt visar vad du menar. Glöm heller inte att faktiskt mena det, för valpar är otroligt duktiga på att läsa av och märka när man inte verkligen menar det man säger.

 

[Loki]

Det kommer blir bättre. Men det är såklart viktigt att sätta gränser nu och ge honom en tydligt avgränsad plats som är till för avkoppling.
En hage i kompostgaller där valpen kan ha en bädd och något ordentligt tuggben. När han blir för jobbig sätt ned honom där. Och se till att ha mycket annat som valpen får bita på överallt i hemmet. Tuggben och leksaker lite här och där. Snuffelmatta och olika typer av matberikning som tar en bra stund att äta upp. Slickande verkar lugnande så slickmattor med fryst blötmat, en fryst kong eller toppl (eller liknande produkter).
Det kommer inte vara så här för alltid.

Hej!

Ska absolut testa med frysmat och kompostgaller! Vi bröt precis ihop igen, slutade med att min partner satt och gjorde ryggsäcken på honom i 25min och han skrek alla 25min igenom, utan att visa minsta lilla tillstymmelse tlll att slappna av.

När väl min partners släppte så tog han 10 steg och somnade.

 

[Loki]

Valptiden är intensiv. Kort (!) och intensiv. När det var som värst (de första veckorna) satt jag mitt på vardagsrumsgolvet och grät och ringde hem min sambo från jobbet för jag orkade inte vara en sekund till med min hund vars enda mål i livet var att göra slamsor av mina ben, underarmar, alla möbler och textilier i hela hushållet.

Och sen sa det poff, så var den tiden förbi och nästan helt glömd.

Håller med om kong, lickimat, snuffelmatta och liknande. "Lär in" godissök tidigt så ni kan gömma överallt i huset/lägenheten. Läs om passivitetsträning. Och misströsta inte om det inte går så bra i början - det var STÖRT omöjligt att få ner vår hund i varv första året men det har definitivt blivit väldigt mycket bättre med åren.

Starkt jobbat av er!! Skönt att höra att vi inte är ensamma i denna situationen!

 

[Loki]

Det är jobbigt med valp, man får hitta rutiner som fungerar för valpen. Min hund var lugnast när jag aktiverade honom på förmiddagen och tog det lugnt på eftermiddag och kväll. Gjorde jag mycket med honom på eftermiddag eller kväll så blev han övertrött och väldigt jobbig på kvällen.

Det lugnar ner sig och man vänjer sig vid dom, man måste ge det tid.

Ja, tror nog att vi måste prova oss fram lite! Men vår lille grabb har så sinnes mycket energi! Vi kan leka i timmar utan att han blir de minsta trött..

 

[Sel]

Ja, tror nog att vi måste prova oss fram lite! Men vår lille grabb har så sinnes mycket energi! Vi kan leka i timmar utan att han blir de minsta trött..

Man behöver egentligen inte leka aktivt så mycket med en så ung valp, särskilt inte om han går upp så mycket i varv. Gå ut på en liten promenad på något tryggt område istället och låt honom strosa och nosa, belöna kontakt med er med en liten leksak eller bara beröm och gå vidare. Mindre stress för er alla tre.