och det känns att jag börjar bli gammal, är fullständigt slut 
Iallafall så gav jag bort min fredagslektion till dottern. Går nämligen inte vattna i ridhuset pga kylan och pga den torra kylan som är dammar ridhusbotten något infernaliskt. Min astma slog till i full blom i torsdags så jag klarade bara halva hopplektionen (som gick bra iallfall tills dess)
Lördag var det tävlingsarrangörsutbildning hela dagen. För mig kändes det mer som en repetion men de andra som var med var nöjda. Det är kul höra när man fixar sånt här.
Söndag var det klubbdressyr med KM.
Började ju bra med trasig skrivare, ljudanläggning som inte funkade och en unge som åkte av på framridningen, blev så rädd att vi snabbt fick skaka fram en annan ponny att rida så där en kvart innan hon skulle starta.
Men det gick jättebra för henne sen, vilket kändes skönt
Annars fungerade allt jättebra, gud vilka underbara ponnyföräldrar jag har runt mig
Det är dom och alla gulliga ungar som gör det så roligt hålla på med det här. Alla barnen rider så fint, lugnt och trevligt.
Att sen få dela ut KM-pokalen till dottern, ja nästan så jag fick tårar i ögonen. Som hon har kämpat år ut och år in i både hoppningen och dressyren, nu var det äntligen hennes tur. Det var det även flera som var framme och sa.
Hon och Mistel har en stor tävling kvar är tanken, semifinalen i Stockholmcupen. Sen blir det nog pensionering av tanten.
Iallafall så gav jag bort min fredagslektion till dottern. Går nämligen inte vattna i ridhuset pga kylan och pga den torra kylan som är dammar ridhusbotten något infernaliskt. Min astma slog till i full blom i torsdags så jag klarade bara halva hopplektionen (som gick bra iallfall tills dess)
Lördag var det tävlingsarrangörsutbildning hela dagen. För mig kändes det mer som en repetion men de andra som var med var nöjda. Det är kul höra när man fixar sånt här.
Söndag var det klubbdressyr med KM.
Började ju bra med trasig skrivare, ljudanläggning som inte funkade och en unge som åkte av på framridningen, blev så rädd att vi snabbt fick skaka fram en annan ponny att rida så där en kvart innan hon skulle starta.
Men det gick jättebra för henne sen, vilket kändes skönt
Annars fungerade allt jättebra, gud vilka underbara ponnyföräldrar jag har runt mig
Det är dom och alla gulliga ungar som gör det så roligt hålla på med det här. Alla barnen rider så fint, lugnt och trevligt.
Att sen få dela ut KM-pokalen till dottern, ja nästan så jag fick tårar i ögonen. Som hon har kämpat år ut och år in i både hoppningen och dressyren, nu var det äntligen hennes tur. Det var det även flera som var framme och sa.
Hon och Mistel har en stor tävling kvar är tanken, semifinalen i Stockholmcupen. Sen blir det nog pensionering av tanten.
