Från ruta ett säger du och jag tänkte - nej men hur skall en orka det. Sedan tänkte jag varför inte...jag har ju redan skrivit saker som du kan få ta del av. Så här klistrar jag inte det nedan. Var ett tag sedan jag läste igenom det själv. Tror dock att det är heltäckande inför en första säsong - även med licenser och dylikt. Hoppas det inte är föråldrat när det gäller licenser i så fall.
Första tävlingsäsongen
Av Maja Stopek
Träning av häst.
För att starta en CR (clear round) är det inte säkert att just din häst behöver en massa extra träning. En normalt riden häst som har ridits i 3-4 år regelbundet och som har sin grund i långa och regelbundna skrittpass har egentligen redan lagt grunden för en hållbar distanshäst. Så detsamma gäller vad man än använder hästen till att den är grundriden i skritt. Använd gärna vinterhalvåret mellan säsongerna till mycket skritt med. Är din häst bara sporadiskt riden behöver du lägga en grund först av långa skrittpass. Det betyder dock inte att du inte kan börja med CR första säsongen ändå, för en långsam CR på maxtid bygger upp din häst. Det handlar då om trav och lite skritt.
Men nu vill du klart lägga upp en träningsplan och lagom är att börja det ca. 3 månader före första tävling. Börja med att kvantifiera din ridning. Ett sätt kan vara att använda följande system (kommer från John och Wendy Farnell -elittränare/ryttare internationellt).
Lätt 1 timme till l 1/2 timme med 5 minuter skritt varvat med 5 minuter trav
Lätt + 1 1/2 timme till 2 timmar med 5 minuter skritt varvat med 10 minuter trav
När man kommit mot slutet av sina 5 minuter skritt bör man kliva av och ta pulsen så att man ser att hästen kommit ner till under 60 i puls, har den ej bör man skritta tills den är nere (längre ner finns information om hur man tar puls).
Lämligt är att lägga in cirka två pass i veckan på denna typ av träning. Förutom det gärna ett pass av annan ridning som t.ex. dressyr/hoppning/promenadridning. Sedan är det bra att lägga ett pass som är en långtur på kanske 3 timmar. Det hör väl helgen till, åtminstone för mig.
Den första månaden ägnar man sig åt lätt och andra månaden lätt +, man ökar alltså på träningsintensiteten. Man kan även andra månaden börja trava längre stunder när man rider ut på långtur. Utan att pressa hästen, bara så att det känns bekvämt för den .
I början av tredje träningsmånaden testar man hästen, genom att rida den som man gör när man tävlar. Man ser om den på långturen kan trava en mil (i lugnt tempo). Vilket den helst då bör klara. Efter travpasset så skall givetvis pulsen gå ner till 60. Gärna inom fem minuter, men allra minst inom tio (tar det längre än 20 har du definitivt ridit för hårt). Detta tycker jag, men det kan vara en annan sak om hästen ej är arab (och jag har bara erfarenhet av araber), då araber har lättare för att gå ner i puls än andra hästar, så det kan ta längre tid utan det behöver vara ett problem. Pulsen går lättare ner om du sitter av och leder.
Detta att testa pulsen gör du givetvis fortlöpande under träningen. Ett bra sätt att mäta att träningen ger effekt är att välja en sträcka som man rider i samma tempo en gång i veckan och sedan kliver du av tar puls direkt, sedan efter 2 minuter och efter 5 minuter. Hästen skall få lättare att gå ner i puls allteftersom träningen fortskrider.
Under tredje träningsmånaden kan man lägga in något som kallas fartlek. Varannan långtur kan ersättas med det. Det handlar helt enkelt om lek. Att låta hästen och du själv ha roligt. Galoppera upp för en backe så att det suger i maggropen och bara ha kul. Allt för att stimulera hästen till att tycka det är roligt att vara ute i skogen. Kan tänka att det är så ni ibland gör på era promenadridningsturer med. Fartlek är dock inte alls en nödvändighet inför din första CR, utan det är nog snarast så att det är för att ni skall ha lite kul med. För din häst får ju absolut inte bete sig så på tävlingsdagen. Så har din häst en tendens att vara het så bör du kanske inte träna detta alls i det här läget.
Att ta puls gör man genom att med stetoskop lyssna på hästens vänstra sida strax framför sadelgjorden. Leta runt tills du hör ett ljud som låter dunk-dunk. Varje dunk-dunk är ett slag. Vid träning brukar jag ta bara under 15 sekunder och ta gånger fyra. (när man pulsar som tävlingsfunktionär tar man 30 sekunder och 60 sekunder vid målgång). Det är lättast att hitta hjärtats ljud första gången när hästen har sprungit. Ta vilopuls innan du ger dig ut ur stallet (och notera i din träningsdagbok, ett exempel på en sådan finns i längre ner). Den ligger på 28-45 slag, olika på olika hästar. Är pulsen högre än normalt sök felet. Något kan ha skrämt hästen, är det inte så ta då tempen (vilken du tidigare tagit då och då för att veta vad din hästs normaltemp ligger på).
När hästen travar eller galopperar ligger pulsen kanske på 120 pulsslag i minuten. Men under den tid det tar för dig att kliva av hästen för att pulsa, så sänker sig pulsen snabbt. Vanligt är att pulsen redan ligger på 80-90 när du fått fram stetoskopet.
Kom ihåg att när det gäller att bygga upp en häst så är det belastning/träning som bryter ner och vila som bygger upp. Liksom styrketränaren så bryts genom träningen muskelfibrerna ner och vila bygger dem starkare, då kroppen inser att det är det som krävs. Alltså är det så man bygger upp. Mina hästar går därför bara varannan dag. Men det går ju utmärkt att varva typen av ridpass. Man kan t.ex. dagen efter träningspasset rida en skrittur. Många distansryttare rider 6 dagar i veckan. Fast ge gärna din häst en hel dags vila efter en långtur. Efter tävling ger jag alltid lång vila. Efter en 8 milare en veckas vila i hagen. Veckan före en tävling tar vi också det lugnt, mest bara promenadridning.
Lär dig vilken hastighet din häst går i skritt, lugn trav och ökad trav. Mät upp en sträcka och rid med klockan i hand. Så här räknar du ut km/h tempo:
Antal km ./. ridtiden i minuter x 60 = hastighet i km/h
Runt sina träningsturer är det bra att ha rutiner. Gärna lite tävlingslikt så att din häst blir van vid det och lugnare vid tävling. Innan träningsturen, före hästen är uppvärmd, är det lämpligt att trava upp hästen. Om det finns något problem i form av hälta/stelhet så syns det allra tydligast innan hästen är uppvärmd. När hästen är sadlad och klar tar jag gärna fram longeringslinan och låter hästen trava åt båda hållen. Hälta syns då allra tydligast, även om hästen är halt på båda fram eller bak. När man kommer tillbaka från ridturen är det bra om man tvättar bort svetten med svamp ur hink, för det är ju på det sättet man kommer att göra på tävlingen och inte med slangen. Bjud på färskt vatten också och då ur den hink du tänkt använda på tävling. Lär hästen vad som finns i olika typer av hinkar, t.ex. att blå hink är färskvatten, grön mat, röd tvättvatten o.s.v. På så sätt minskar du risken på tävling att hästen skall bli avskräckt från att försöka dricka igen, bara för att den råkat sticka ner nosen först i en hink med smutsigt tvättvatten.
Bruntes träningsdagbok
Dag Vilop Temp 0/2/5 Träningssätt etc. .
20/1 32 37,2 1 1/2 h mest skritt, lite fart (skodd 19/1)
__________________________________________________________________________
23/1 Promenadridning
__________________________________________________________________________
25/1 30 37,5 80/64/52 Lätt 1 1/2 h - snöblask
__________________________________________________________________________
27/1 Lätt 1 h , snöstyltor, isbalsam
__________________________________________________________________________
28/1 torra fina ben, inga gallor, hagvila
__________________________________________________________________________
29/1 32 80/60/50 Långtur 2,5 h solsken, tö, bra underlag
__________________________________________________________________________
Så kan en träningsdagbok se ut, lite enkelt. Det finns krångligare versioner med. Vilop är vilopuls, 0/2/5 är att pulsa efter 1, 2 och 5 minuter direkt efter att hästen gått i lite raskare tempo. Med denna dagbok kan man spåra sig tillbaka om man har ett problem. Här kan man skriva in allt, även smått, som om man upptäcker gallor, lite temp, svullnad o.s.v.
Att träna dig själv.
Rid själv. Ha ingen medryttare som rider åt dig för att du inte har tid. Då får du inte den ridkondition som behövs. Att ha två hästar att rida är ännu bättre. Har man inte det så att ge sig iväg på en joggingtur i veckan är bra. Eller varför inte jogga med hästen under vissa partier när ni tränar. Det ger dig kondition och uppfostrar hästen till att hålla sig på plats snett bakom dig och hålla ditt tempo. Lite horsemanshipträning är väldigt bra för en distanshäst.
Styrketräna om du har möjlighet. Distansträningsridning ger inte mag- och ryggmuskler som t.ex. dressyr. Fast på tävling behövs de. När du rider distans strävar du efter att slösa så lite av din energi som möjligt. Du rider med långa läder, nära sadeln och med små rörelser vid lättriding, eller så står du bara rakt upp och ner i lädern om du är lyckligt lottad med en sadel som låter dig göra det utan att luta dig fram. Att vid lättridning låta hästens rörelse ge dig ett uppskjut för att du sedan låter tyngdlagen se till att du hamnar i sadeln igen är ett "no, no" när det gäller distans. Det kan ingen hästrygg stå ut med under så många mil. Se till att du i lättridningen har en sådan balans att du när som under rörelsen kan stanna. Jag sitter knappt ens ner på ryggen när jag rider lätt och rider gärna bara stående.
Skoning
Hästen måste vara skodd runt om för att tävla distans. Vanliga järnskor anser jag räcker långt. Hittills rider jag i det, med sula på steniga ritter om jag tänker rida fort och inte vill att det skall hindra farten. Det finns annan typ av skoning som man kan använda sig av som PG (plåt/gummi sko, plåt mot hoven gummi mot marken) som ger en viss stöddämpning, dyrt och onödigt på en häst med friska normala hovar. Guldskor är extra hållbara skor. Flappskor är en gummisula med halv järnsko i tån. Gummisulan kan vikas fram och rengöras under. Bra för hästar som har en tendens att annars trampa skorna av sig. En sko som är så nära barfotagång som man kan komma. De är dock inte så hållbara.
Se till att få hästen skodd rätt. I trakten skall skorna ligga lite utanför hoven. Annars riskerar hästen att när trakten utvidgar sig vid nedtrampet att bärranden hamnar utanför skon. Det kan även leda till sprickor vågrätt på hoven. Många hovslagare gör så för att de inte vill riskera tappskor av avtrampningar. Men som sagt flappskor är då en lösning. Låt inte hovslagaren sätta mer än tre söm på varje sida heller för att ge trakten utrymme att utvidgas.
Sadling
För att rida din första tävlingsäsong behöver du inte bekymra dig allt för mycket vad du rider i. Givetvis är det en självklarhet att du måste rida i en sadel som passar hästen. Känner du dig lite osäker på hur en sadel skall ligga så följer lite råd här.
Först och främst skall du lägga på sadeln utan vojlock för att undersöka det hela. Lägg nu sadeln väl bakom bogbladen. Helst med två fingerbredder från bakre delen av bogbladet till sadelns främre kant. Se nu efter så att det bildas en luftkanal över hästens rygg. Ljus skall synas när man tittar in vid manken. Manken skall vara fri och du med lätthet få in fingrarna där. Spänn sadelgjorden och se så att luftkanalen finns kvar. Känn nu med handen in bakom bogbladen. Det skall gå tämligen lätt att smyga in handen under sadeln där. Låt någon sedan känna när du är uppsutten med.
Ta nu några steg bak och betrakta sadeln. När du ser på den från sidan så skall den djupaste delen av sadelns säte, där du sitter, ligga mitt i sadeln. Alltså skall sadeln ligga välbalanserad på ryggen, inte tippa fram eller bak. En sadel får inte vara för lång. Den skall befinna sig väl bakom bogbladen och inte lägre bak än det bakersta revbenet. Alla hästryggar är olika, en del raka andra rundade mer med svank och var rygg kräver sin sadel. En rund hästrygg som får en för rak sadel, får en sadel som bara ligger an längst fram och längst bak på sadeln. En rak hästrygg som får en rundad sadel får en sadel som ligger som en gungstol på ryggen.
Dags att provrida (ja, utan vojlock, om det inte är en westernsadel, bladsadel, för då skall du har padden som ju är sadelns stoppning). Rid nu helst hästen svettig, för då ser du bäst. När du sedan tar av sadeln så skall hästen vara jämnsvett över ryggen där sadeln legat. Torra fläckar tyder vanligen på tryck av sadeln, så mycket tryck att ryggen inte kan få fram svett där. Torra partier kan dock även tyda på att sadeln inte ligger an just där men det brukar vara tämligen tydligt vilket problemet är p.g.a. av hur svettmönstret ser ut. Om sadeln inte ligger still på hästryggen för att den passar illa så blir pälsen tillruggad. Samma sak gäller om sadeln har en tendens att glida fram. En passande sadel skall ligga på plats utan svanskåpa. Kontrollera även den stoppade sadeln att stoppningen är symmetrisk. Det är lätt hänt att stoppning blir mer tillplattad på något ställe, kanske bara ena bossan av en ryttare som sitter snett. Har det hänt så är det ju bara att stoppa om sadeln.
Nu när du testat sadeln på detta sätt så kan du skatta dig lycklig om allt tycks perfekt. Rid då på och var glad. Tänk även på att hästryggen förändras med allt eftersom tiden går. Den kanske börjar muskla sig på ett annorlunda sätt, så att se efter så att sadeln passar får man göra då och då. Om sadeln inte alls passar är det läge att leta efter en ny och nu kanske det blir lite lättare när du vet vad du skall vara uppmärksam på. Har du problem att hitta en passande sadel, så kan man tolerera små problem och hjälpa upp med t.ex. en tryckavlastande pad/dyna av något slag.
Tävla
Nu är det dags att börja tävla och givetvis har du redan ordnat med vaccination, grönt kort, lokallicens till dig och den gula tävlingsboken. Grönt kort och licens ordnas genom klubben, tävlingsbok kan du få reda på hur du beställer genom att titta under distans på Ridsportförbundets hemsida. Givetvis har du även läst det allmänna TR och distans TR.
Så är det dags att packa. Så här såg min packlista ut förut. Numer behöver jag ingen…
Jag själv:
Matsäck:
Dricka, mackor, yogurt, bananer, kaffe, frukost - kylväska
Ritt:
Shortchaps, bältesväska (pengar, hovkrats, stetoskop, karta, regnkläder, vattenflaska)
hjälm
Ta med i bil:
Jacka, gummiridstövlar, regnkläder
Papper:
grönt kort, vaccinations, tävlingsbok, licens, ryttarmeddelande, körkort/pengar
Pazo:
Ritt:
sadel , träns, easy boot
Ta med i transport:
Hö, täcke, sadel/vojlock, träns
Vetgrind, lämna:
(hink, vattendunk), betfoderslask, äpplen, Packa i tvättkorg (sopsäck):extra vojlock, träns klädombyte, vattenflaskor (för avkylning och till midjeväska), svamp/ svettskrapa mackor/bananer/risifrutti, filt, handduk, hästskor (extra riktade)
Och tro inte att just du är förskonad från att glömma saker. Jag har hört ryttare som glömt sadeln (men inte hästen). Man är nervös på tävlingsdagen.
Du har anmält dig enligt propositionen. Du har anlänt i tid. Först går du till sekretariatet och därefter får du lasta ur hästen (på de flesta tävlingar är det så, en del kollar vaccination redan på parkeringen).
Se nu över hästen så att den inte fått någon skada under resan. Skritta runt den ett tag och trava även upp den, så att inte de första stapplande travstegen efter resan (speciellt om den är lång) är framför veterinären. Gå sedan till veterinärbesiktningen med hästen endast klädd i träns. Vanligtvis sköter veterinären även pulsningen på förbesiktningen. Först undersöker veterinären hästen och sedan får du trava upp. Vanligvis är det markerat hur långt du travar. När du skall vända bryter du av till skritt och vänder hästen åt höger, så att du befinner dig på utsidan så att veterinären ser hästen och inte dig. Först när hästen helt vänt travar du igen. Förbesiktningen tycker jag alltid är den besiktning som gör mig mest nervös. Tänk om man inte får starta. Så andas och tänk positivt. Tänk på vad du skall göra efter besiktingen t.ex.(Det här att andas djupt och lugnt är något jag alltid gör när antingen hästen eller jag behöver lugnas ner och det lurar oss båda effektivt vid behov.)
Efter det följer bangenomgång för både ryttare och groom. Det som sägs där måste du ha hört om det skett någon förändring av banan t.ex. Den vanligaste markeringen av banan är med skyltar i olika färger. Vit skylt betyder sväng vänster vid nästa väg, röd skylt sväng höger och gult betyder att ja…du är på rätt väg, fortsätt rakt fram. Om arrangören markerat på ett annat sätt får man redan på det allra senast på bangenomgången. Vanligt är att man får snitsla en del sträckor. Jag brukar alltid tänka vvvvitt- vvvvänster, sedan brukar det inte vara något problem att komma ihåg resten.
Sadla cirka en halvtimme före start och värm upp i skritt och trav cirka 20 minuter före start. Detta även om du tänkt starta med lugn skritt, för det är inte säkert att din häst tänkt det när det är en massa andra hästar runt som rider iväg. Sträckning av en kall muskel sker så lätt.
Håll dig till ditt förutbestämda tempo under starten. Låt inte hästen "springa av sig" den första milen för att bli lugn. Det skapar bara en ful ovana hos din häst. Den skall i alla lägen vara kontrollerbar, träna att bli frånriden och omriden på de första ritterna i stället. Lägg dig sist i start om din häst är en vilde.
Nu när du har startat så är allt det svåra faktiskt över. Njut av er ridtur och rid ihop med andra om de rider i det tempo du tänkt rida i. Glöm aldrig "att fullfölja är att vinna", det är distansens motto. Var femte kilometer eller varje mil sitter det skyltar som visar hur långt du har kommit. Där kan du kolla mot klockan att du rider som du tänkt.
Om du har medhjälpare så är det lämpligt att de möter upp dig vid varje mil. Erbjuder hästen vatten och dig med, om du inte rider med flaska på sadeln (vilket jag alltid gör). Är vädret varmt så är det skönt för din svettiga häst att få en petflaska vatten hällt över hals och bog. Stör dock aldrig hästen med grooming när den dricker. Var noga med att dina medhjälpare inte kör bil så att det stör de tävlande, på bangenomgången brukar man få instruktioner om var man kan köra. Följ det.
Har du inte medhjälpare går det bra att rida solo. Det har jag gjort många gånger och fungerar utmärkt upp till och med åtta mil tycker jag. Man åker då i förväg och ställer ut hinkar med vatten och petflaskor på ungefär varje mil. Dock brukar jag inte sätta ut de första två milen då min häst aldrig dricker så tidigt. Han brukar inte dricka förränn efter andra veterinärgrind, så oroa dig inte så mycket för om din häst inte heller vill dricka.
Cirka en kilometer före vetgrinden står det en skylt som förvarning. Hoppa gärna av, lätta på sadeljorden och led din häst den sista kilometern. Då är din häst redan nere i puls och du kan sadla av och gå rakt in till veterinären. Men kolla för säkerhetsskull så att din häst är nere i puls. Gör det två gånger med några minuter emellan. Visserligen har man två chanser att testa i grinden (ej vid målgång), men det är onödigt att missta sig. Man har 20 minuter från ankomsttiden innan man måste gå till pulstiden/intiden. Nu pulsar en pulsare din häst och sedan går du till veteriären.
I pausen (om du ej gjort det före besiktningen) så rengör ni hästen. Ta bort all smuts, grus och svett. Tvätta hästen, svampa av den, men aldrig korset och inte gärna sadelstaden vid kallt väder. Skölj benen noga och se över dem. Om vädret är det minsta kallt lägg även på en filt, speciellt viktigt över kors och sadelstad. Om hästen behövs kylas så har den flest blodkärl att kyla på hals, under mage och mellan låren och under svansen. Att kyla hästen sänker pulsen. Fast i det här lägen bör det inte vara aktuellt, utan det är snarare något du gör om din häst ej går ner i puls före veterinärbesiktningen.
Låt hästen äta. Gärna hö eller ännu bättre gräs p.g.a. vattnet i det och betfor. Hö/gräs binder vatten i tarmen och förhindrar uttorkning, därför är det bra med en enorm hö/gräsgiva natten före tävling med. Kraftfoder ges sparsamt under och före tävling. Morötter, äpplen är bra. Salt/elektrolyter behövs troligen inte. Men har hästen svettats mycket kan man ge lite salt i maten, ren salt utan jod. ( I maten gör det dock inte någon nytta för själva ritten då det på det sättet inte upptas tillräckligt fort) Någon/några matskedar, men bara om hästen har druckit ordentligt. Hur man gör med elektrolyter bör du ta reda på om du börjar tävla på allvar.
Låt inte hästen stå still för länge i pausen. Då kan den stelna till. Om gräs finns är det idealiskt att låta den gå och beta, då rör den på sig nog. Vid längre tävlingar kan man dock behöva låta hästen stå still så mycket som möjligt för att i största möjliga mån få i den ordentligt med mat (vi talar då om 12-16 mil). Men vid korta ritter är det inte ett bekymmer så man kan unna sig den lyxen.
Pausen på 30 minuter går väldigt fort. Se till att du hinner med både mat och toaletten själv och sadla ungefär fem minuter före uttiden. Så bär det av igen och kanske är din häst en aning förbluffad över det. Kanske ovillig att överhuvudtaget gå. Ta det då bara med ro, hoppa av och led din häst ut och vänta på att någon annan rider iväg med, då brukar hästen vara pigg på det igen när de finns sällskap och kommer den väl igång har den glömt att du gjort något så tokigt som att ge dig ut på ytterligare en tur.
Vid målgång vill en del galoppera över mållinjen (du måste vara uppsutten över mållinjen). Är du det minsta osäker på att hästen går ner i puls i tid så gör det ej. Annars är det lite roligt och om man har planer på att placera sig med den hästen i framtiden är det bra träning. Fast det finns de distansare som tycker att man absolut inte skall gå fort över mållinjen om man inte tävlar för placering, att man inte skall ta den risken.
Nu har du bara en chans till pulsning. Så gå inte förränn du är absolut säker och det är ju ingen brådska. Se till att hästen rör sig bara, så att den inte stelnar till före upptravet, lägg gärna på filt. Efter besiktningen som ni självklart klarade galant var din tävlingsdag över. Du är fylld av upplevelser och förmodligen sugen på tävling snart och då kanske du tänker att det skulle vara kul med en riktig tävling. Gör gärna det, rid två tävlingar, men med målsättningen att kvalificera dig för åtta mil. Hästen är definitivt inte redo för att gå fort din första säsong, inte om du vill att hästen skall finnas med på distansbanorna i många år. Planera i stället hur fort du tänker rida och gör det till din målsättning att lyckas hålla tempot. Håll dig väl under 15 km/h, gärna 11, 12, det bygger upp bra.
Det kan kännas lockande när man inser att man rider om t.ex. araber som ser vältränade ut att få ett sug efter placering och börja överskatta sin hästs kapacitet för tillfället. Man rider på och tillsammans med en skara andra nybörjare tar man placeringar lyckligt på femmilen. Då bör man inse att möjligheten finns att de till synes vältränade hästarna är unghästar som är under ett uppbyggnadsskede av sin träning, med rutinerade distansryttare på, och att det är därför som de tar det lugnt, precis som du själv borde göra. Många lockas in i fartfällan för tidigt och slås ut. Orken finns säkerligen hos din häst, men däremot så håller inte benen. Ett sätt att tvinga sig att rida lite långsammare är att inte lägga in så mycket fartträning (fartlek, intervall, långa snabba trav/galopp pass) de första åren, utan mest skritt och långsam trav - LSD (long slow distance -som är ett begrepp). Då orkar inte din häst gå fort och då har du ju inte mage att göra det heller, smart va? Fast du är säkerligen inte sådan att du hittar på sådana dumheter som att rida för fort, det är nog bara jag som gör så.
Så var det dags att åka hem. För en femmilare är det inget problem för hästen att transporteras hem samma dag, när det gäller längre ritter kan hästen behöva en övernattning om resan är lång hem (10 mil hem är inte ett problem då heller).
Förmodligen har du redan före din CR planerat hur din säsong skall se ut. Fast det är först nu som du har något begrepp om det verkligen var en realistisk plan. Jag hoppas att du har möjlighet att rida åtminstone några femmilstävlingar för att kvalificera dig för åttamilen till nästa säsong. Om du inte redan denna säsong vågar dig på det. Var inte rädd för att rida långt, inte så länge du rider långsamt.
Min första tävlingsäsong så blev det bara en CR. Hästen blev halt vid första riktiga tävlingen och sedan följde andra problem och en sommar utan ridning, med hästen i hagen, nöjd och glad visst, men med en smärtsamt överben.
Min andra tävlingssäsong kan man väl därför säga blev min första. Då genomförde vi tre femmilstävlingar. Vi red 10 km/h på den första och ökade på och avslutade säsongen med att rida en femmilare på ca. 15 km/h. Jag var mycket nöjd med säsongen, inga placeringar, men jag hade klarat det jag hade försatt mig att göra.