Irritation över svärmor - hur kommer man över det?

WaterLily

Trådstartare
Jag och min sambo har varit tillsammans i fyra år, och hittills har jag alltid tyckt bra om min svärmor. Det har aldrig varit några problem och jag har lyckats att "förbise" alla problem som dykt upp längs vägen.

Fram till nu. Jag har börjat bli fantastiskt irriterad över vad min svärmor gör, och har ännu svårare att dölja det från min sambo. Jag KAN helt enkelt inte bita ihop längre, utan nu känns det som att varje liten sak bara adders ovanpå de andra.

För den som är nyfiken på en fördjupning så har jag skrivit om svärmors syn på pengar i den här tråden: http://www.bukefalos.com/threads/foraldrar-som-inte-klarar-sig-sjalva-ekonomiskt.1227803/
Och det är mycket i det som min irritation har börjat gro.

I mitt huvud har det börjats fyllas på en lista med saker som svärmor gjort, och varje gång hon gör något nytt så är det som att det adderas till "listan" och jag blir gränslöst irriterad. Och min sambo blir irriterad på mig (pojkar och deras mammor, känns det som ibland! Omöjligt att få någon respons!).
Jag VILL inte bli såhär irriterad över svärmor och (bitchig, som min sambo kallar det), men jag har svårt att släppa det.

Ett urval ur vad som hänt de senaste månaderna:

- Sambon och jag åker utomlands en månad. Svärmor skjutsar oss till flygplatsen i utbyte mot att hon får låna vår bil i fyra dagar, tills hon bytt till vinterdäck på sin egen bil.

När vi kommer hem så visar det sig att hon struntat i att byta vinterdäck på sin egen bil, utan helt enkelt bara använt våran. När sambon sätter sig i bilen så svär han högt - kopplingen är trasig!! Går inte att köra bilen mer än i nödfall och vi tvingas lämna in bilen på verkstad för kopplingsbyte. Måååånga tusenlappar kostade det. Svärmor låtsas som ingenting och sambon orkar inte ta dusten med svärmor. Det är ju en 2002:a, så kopplingen hade kanske behövts bytas i alla fall, resonerar han. Men han är ändå i smyg lite irriterad över att hon använt vår bil hela månaden "utan lov" och att hon sen lämnar tillbaka den trasig.

- Vår GPS fanns i bilen när vi lämnade den till henne vid flygplatsen. När vi kommer hem är den putsväck. Svärmor hävdar att hon bara använt den i bilen, och eftersom jag hann använda bilen i några dagar innan vi upptäckte att GPS:en faktiskt var borta, så menar hon på att jag kanske haft bort den. Jag använder bara GPS:en på min egen telefon och VET att jag inte använt bil-GPS:en. Sambon verkar luta åt att tro att den försvunnit medan jag hade bilen, trots att jag med bestämdhet vet att det INTE är så. Vi klarar oss utan GPS:en, och två månader senare kommer svärmor och talar om att hon visst hittat vår GPS inne i sitt hus... (!!!!)

- Hon dejtar över internet och åker land och rike runt för att träffa diverse ragg. I regel träffar hon dem bara en enda gång, och aldrig mer. Förra veckan var hon i Göteborg, Norrköping och Dalsland samma vecka på olika dejter. Hennes ekonomi klarar inte alla resor, så det slutar med att hon ringer min sambo när hon står 10 mil söder om Stockholm med bensinstopp och utan några pengar på kortet alls. Min sambo sätter över pengar till henne, och i slutet av veckan får hon låna vår ena bil för att köra med eftersom hon inte haft råd att tanka sin egen.
Det slutar med att hon kommer knackandes på vår dörr en sen kväll, och talar om att hon visst råkat krocka bilen i framkant (kört på något) så den är lite repig under nummerskylten...

- Hon lånar vår andra bil förförra veckan (cirka), och när jag ska använda den själv så märker jag att hon haft bort min "cigarettuttags-USBladdare". Jag och sambon använder samma och de sitter alltid i bilarna. Svärmor använder dock en egen till sin telefon, och min laddare är nu fortfarande putsväck...

- Igår bestämde hon sig med kort varsel för att åka på en ny dejt, 65 mil härifrån. Hennes egen bil har körförbud samma dag, eftersom hon struntat i att besiktiga den. Hon vill först låna vår bil, men sambon ser att det nästan slår eldslågor från mina ögon, och han lyckas säga nej. Det hade hon inte räknat med och det blir ett himla suckandes medan hon ska ringa runt och låna bil från någon annan. Det slutar med att hon lånar bil från sin mamma, trots att de egentligen behöver den. Så nu har jag i två dagars tid varit tvungen att köra runt min sambos mormor på olika ärenden, som hon behövt ha sin egen bil till.

- Svärmor ordnar så att hon ska få låna andra sonens bil framöver (gör planer med honom att låna hans bil för resten av maj, så det låter inte som att hon tänker besiktiga sin egen bil snart). Sambon erbjuder sig att ta ledigt från sitt jobb för att åka och besiktiga hennes bil under den kommande veckan, och det verkar hon eventuellt nappa på.

Jag känner att irritationen kryper i mig så fort jag träffar svärmor, och ja... Vad gör man?

Nån mer som varit i samma sits, och kan ge några goda råd?
 
Det enda du kan göra är att försöka få din sambo att sätta gränser mot sin mamma, tror jag. Vill han inte det blir det svårt. Det känns lite som att det är honom du borde vara irriterad på, när han dansar efter mammas pipa drabbar det ju er?

Om halva bilen är din kan ju dessutom vägra låna ut den.
 
Jag tror också att det är din sambo som måste säga ifrån. Du ska inte behöva ta denna fajten.

Kan du sätta fig ned med sambon och sansat resonera om saken? Eller blir det för känsligt?
 
Alltså den sambon som kallade mig "bitchig" för att jag inte uppskattade det där skulle inte vara sambo så mycket längre till.

Jag tycker att det är sambon du ska vara förbannad på, han sätter ju inga gränser alls! Vore jag som du skulle jag helt och hållet sluta hjälpa till och definitivt inte låta en spänn av mina pengar gå till svärmor. Vill din sambo finansiera hennes nöjen så fine, men du ska inte behöva göra det.
 
Inga goda råd, men själv hade jag inte stått ut att ha det så.

Dels ekonomin och dels billånandet med allt det innebär :/
Usch så irriterad och arg jag varit över min sambo om han inte kunnat säga nej.
 
Har kvinnan någon form av handikapp som gör att man "måste" stå ut med hennes små nycker? I annat fall tycker jag ni ska sluta behandla henne som ett barn som inte kan förstå konsekvenser och bara säga nej. Nej ni sätter inte över bensin på hennes kort, nej ni lånar inte ut bilen, nej ni betalar inte bensin.
Hon har helt enkelt lärt sig att hon själv inte behöver tänka för att andra räddar henne hela tiden.
Nu förstår jag att du säkerligen hade sagt nej för länge sen så du och din sambo behöver ha ett ordentligt snack. Som de andra sagt är ju egentligen han problemet. Hade han satt gränser för länge sen så hade problemet inte existerat idag, inte för er i alla fall. Istället för att småmorra om saken behöver ni nog sätta er ner och ha ett ordentligt snack om läget. Har ni dessutom gemensam ekonomi är det inte alls okej att din sambo hjälper henne ekonomiskt då det gäller era tillgångar, inte hans. Det vore en sak om hon skrapade sig fram men på grund av sin knapra inkomst inte hade pengar till mat varje månad, men det här är ju lyxkonsumtion. Har hon sönder era saker bör hon ju också vara betalningsskyldig till det hela.

Så.. säg nej. Låt henne klara sig själv. Det är en vuxen kvinna vi snackar om. Sluta curla mamma
 
Jag kände också efter jag läst att det skulle vara sambon jag hade varit irriterad på. Inte bara irriterad heller.
Att bli kallad för bitchig känns verkligen inte okej speciellt inte efter allt det där.
 
Jag hade först försökt få honom att sätta stopp för curlande. Dock känns det som att du redan provat det..

Hjälper det inte hade jag delat ekonomin. Helt. Din ekonomi ska inte krascha pga av hans morsa.
Har du sagt till henne att hon beter sig illa? Känns lite som att hon inte förstår vad hon gör.. eller snarare att hon tycker det är ok..
 
"Nej, nu får din mamma faktiskt klara sig själv. Hon är vuxen, och om vi ska ha ett gemensamt liv kan vi inte ha henne på ryggen som en parasit. Du måste säga ifrån, jag orkar inte ha det så här".

Det är inte att vara bitchig. Det är att dra en gräns. Ni har väl inte gemensam ekonomi med svärmor? Ni har väl inte henne som välgörenhetsprojekt?

Föreslå att sambon sätter över 5000 kr varje månad till hennes konto, mot att ni inte lånar ut andra pengar och grejor till henne. Det känns säkert inte aktuellt, även om det är en liten och kontrollerbar del av det ni ställer upp med idag.
 
Jag tror att du maste vara tydlig mot sambon och att ni tillsammans kommer overens om hur mycket, bade i pengar och i tid, ni kan tolerera att hon tar upp. Sedan maste det vara sambon som sager ifran.
 
Alltså. Jag är en surkärring och den jag inte gillar har svårt att kunna sätta sig på mig.

Jag hade tagit fajten med sambon. Delat vår ekonomi totalt och sett till att det som är mitt är mitt.
Dessutom är hemmet till hälften ditt. Jag välkomnar inte människor jag inte vill ha att göra med i det. Med den irritation du har - och som även jag har efter att ha läst om din svärmor!! - hade jag helt enkelt sagt till sambon att ska han umgås med mamma får han göra det någon annanstans än hemma hos oss.

/Bistertanten
 
Att bli kallad för bitchig känns verkligen inte okej speciellt inte efter allt det där.
Håller med dig! Skulle bli fullkomligt jävla vansinnig rent ut sagt om min sambo ens kallade mig något sådant - och än mer vansinnig om det berodde på att jag inte ville stå ut med det som TS får stå ut med.
 
Nu framgår det inte om de där händelserna har hänt på några månader eller på de fyra år ni har varit ihop men oavsett, så är hennes beteende inte OK och inget jag skulle acceptera. Om du vill ha sambon i ditt liv så måste du ta fajten för detta kommer inte gå över av sig själv.

Du ska inte uppfostra hans mamma men du ska kräva att han sätter gränser när hennes beteende påverkar dig.

Din sambo behöver hjälp t ex via ACOA eller annan organisation som är inriktad på vuxna barn till dysfunktionella föräldrar. Så kan han komma vidare och lära sig att se när han sitter fast i gamla mönster.

Vill han inte göra något att detta skulle nog jag hellre se mig om efter en annan sambo för ni kommer att bråka om detta i resten av era liv om han inte orkar hålla emot.

(Samma regler om ekonomiskt stöd ska gälla dina föräldrar i så fall, tänker på din andra tråd).
 
Jag och min sambo har varit tillsammans i fyra år, och hittills har jag alltid tyckt bra om min svärmor. Det har aldrig varit några problem och jag har lyckats att "förbise" alla problem som dykt upp längs vägen.

Fram till nu. Jag har börjat bli fantastiskt irriterad över vad min svärmor gör, och har ännu svårare att dölja det från min sambo. Jag KAN helt enkelt inte bita ihop längre, utan nu känns det som att varje liten sak bara adders ovanpå de andra.

För den som är nyfiken på en fördjupning så har jag skrivit om svärmors syn på pengar i den här tråden: http://www.bukefalos.com/threads/foraldrar-som-inte-klarar-sig-sjalva-ekonomiskt.1227803/
Och det är mycket i det som min irritation har börjat gro.

I mitt huvud har det börjats fyllas på en lista med saker som svärmor gjort, och varje gång hon gör något nytt så är det som att det adderas till "listan" och jag blir gränslöst irriterad. Och min sambo blir irriterad på mig (pojkar och deras mammor, känns det som ibland! Omöjligt att få någon respons!).
Jag VILL inte bli såhär irriterad över svärmor och (bitchig, som min sambo kallar det), men jag har svårt att släppa det.

Ett urval ur vad som hänt de senaste månaderna:

- Sambon och jag åker utomlands en månad. Svärmor skjutsar oss till flygplatsen i utbyte mot att hon får låna vår bil i fyra dagar, tills hon bytt till vinterdäck på sin egen bil.

När vi kommer hem så visar det sig att hon struntat i att byta vinterdäck på sin egen bil, utan helt enkelt bara använt våran. När sambon sätter sig i bilen så svär han högt - kopplingen är trasig!! Går inte att köra bilen mer än i nödfall och vi tvingas lämna in bilen på verkstad för kopplingsbyte. Måååånga tusenlappar kostade det. Svärmor låtsas som ingenting och sambon orkar inte ta dusten med svärmor. Det är ju en 2002:a, så kopplingen hade kanske behövts bytas i alla fall, resonerar han. Men han är ändå i smyg lite irriterad över att hon använt vår bil hela månaden "utan lov" och att hon sen lämnar tillbaka den trasig.

- Vår GPS fanns i bilen när vi lämnade den till henne vid flygplatsen. När vi kommer hem är den putsväck. Svärmor hävdar att hon bara använt den i bilen, och eftersom jag hann använda bilen i några dagar innan vi upptäckte att GPS:en faktiskt var borta, så menar hon på att jag kanske haft bort den. Jag använder bara GPS:en på min egen telefon och VET att jag inte använt bil-GPS:en. Sambon verkar luta åt att tro att den försvunnit medan jag hade bilen, trots att jag med bestämdhet vet att det INTE är så. Vi klarar oss utan GPS:en, och två månader senare kommer svärmor och talar om att hon visst hittat vår GPS inne i sitt hus... (!!!!)

- Hon dejtar över internet och åker land och rike runt för att träffa diverse ragg. I regel träffar hon dem bara en enda gång, och aldrig mer. Förra veckan var hon i Göteborg, Norrköping och Dalsland samma vecka på olika dejter. Hennes ekonomi klarar inte alla resor, så det slutar med att hon ringer min sambo när hon står 10 mil söder om Stockholm med bensinstopp och utan några pengar på kortet alls. Min sambo sätter över pengar till henne, och i slutet av veckan får hon låna vår ena bil för att köra med eftersom hon inte haft råd att tanka sin egen.
Det slutar med att hon kommer knackandes på vår dörr en sen kväll, och talar om att hon visst råkat krocka bilen i framkant (kört på något) så den är lite repig under nummerskylten...

- Hon lånar vår andra bil förförra veckan (cirka), och när jag ska använda den själv så märker jag att hon haft bort min "cigarettuttags-USBladdare". Jag och sambon använder samma och de sitter alltid i bilarna. Svärmor använder dock en egen till sin telefon, och min laddare är nu fortfarande putsväck...

- Igår bestämde hon sig med kort varsel för att åka på en ny dejt, 65 mil härifrån. Hennes egen bil har körförbud samma dag, eftersom hon struntat i att besiktiga den. Hon vill först låna vår bil, men sambon ser att det nästan slår eldslågor från mina ögon, och han lyckas säga nej. Det hade hon inte räknat med och det blir ett himla suckandes medan hon ska ringa runt och låna bil från någon annan. Det slutar med att hon lånar bil från sin mamma, trots att de egentligen behöver den. Så nu har jag i två dagars tid varit tvungen att köra runt min sambos mormor på olika ärenden, som hon behövt ha sin egen bil till.

- Svärmor ordnar så att hon ska få låna andra sonens bil framöver (gör planer med honom att låna hans bil för resten av maj, så det låter inte som att hon tänker besiktiga sin egen bil snart). Sambon erbjuder sig att ta ledigt från sitt jobb för att åka och besiktiga hennes bil under den kommande veckan, och det verkar hon eventuellt nappa på.

Jag känner att irritationen kryper i mig så fort jag träffar svärmor, och ja... Vad gör man?

Nån mer som varit i samma sits, och kan ge några goda råd?

Din svärmor beter sig totalt gränslöst och det är din sambos ansvar att sätta ut gränser ( var och en roddar sin egen släkt). Så ni behöver sätta er ner och prata ut.

För mig hade det varit totalstopp med bilutlåning om ni har gemensam bil, totalstopp för att dränera min egen ekonomi för svärmors nöjen.
 
Hade jag varit du skulle jag satt mig ner och pratat med sambon ordentligt! Jag skulle då aldrig orka ha svärmor om halsen på detta vis som du har. Svärmor får väl stå på egna ben?! Oavsett om ni har samma åsikter eller inte så bör ni reda ut på vilken nivå svärmor ska få använda/låna saker/pengar osv.

Säger du inte ifrån nu så finns det risk att det aldrig kommer bli bra eller att du och din sambo börjar bråka och få problem.

Stort lycka till!
 
Tillägger en tanke. För bok över hur mycket pengar som går iväg på det hållet, bilreparationer, laddare, lån - ALLT. Jag tror inte din sambo förstår hur mycket pengar det egentligen rör sig om. I fråga om bilreparationen hade jag faktiskt sett det som att om bilen inte varit utlånad hade kopplingen inte brakat under tiden den varit utlånad i alla fall.
 
Jag och min sambo har varit tillsammans i fyra år, och hittills har jag alltid tyckt bra om min svärmor. Det har aldrig varit några problem och jag har lyckats att "förbise" alla problem som dykt upp längs vägen.

Fram till nu. Jag har börjat bli fantastiskt irriterad över vad min svärmor gör, och har ännu svårare att dölja det från min sambo. Jag KAN helt enkelt inte bita ihop längre, utan nu känns det som att varje liten sak bara adders ovanpå de andra.

För den som är nyfiken på en fördjupning så har jag skrivit om svärmors syn på pengar i den här tråden: http://www.bukefalos.com/threads/foraldrar-som-inte-klarar-sig-sjalva-ekonomiskt.1227803/
Och det är mycket i det som min irritation har börjat gro.

I mitt huvud har det börjats fyllas på en lista med saker som svärmor gjort, och varje gång hon gör något nytt så är det som att det adderas till "listan" och jag blir gränslöst irriterad. Och min sambo blir irriterad på mig (pojkar och deras mammor, känns det som ibland! Omöjligt att få någon respons!).
Jag VILL inte bli såhär irriterad över svärmor och (bitchig, som min sambo kallar det), men jag har svårt att släppa det.

Ett urval ur vad som hänt de senaste månaderna:

- Sambon och jag åker utomlands en månad. Svärmor skjutsar oss till flygplatsen i utbyte mot att hon får låna vår bil i fyra dagar, tills hon bytt till vinterdäck på sin egen bil.

När vi kommer hem så visar det sig att hon struntat i att byta vinterdäck på sin egen bil, utan helt enkelt bara använt våran. När sambon sätter sig i bilen så svär han högt - kopplingen är trasig!! Går inte att köra bilen mer än i nödfall och vi tvingas lämna in bilen på verkstad för kopplingsbyte. Måååånga tusenlappar kostade det. Svärmor låtsas som ingenting och sambon orkar inte ta dusten med svärmor. Det är ju en 2002:a, så kopplingen hade kanske behövts bytas i alla fall, resonerar han. Men han är ändå i smyg lite irriterad över att hon använt vår bil hela månaden "utan lov" och att hon sen lämnar tillbaka den trasig.

- Vår GPS fanns i bilen när vi lämnade den till henne vid flygplatsen. När vi kommer hem är den putsväck. Svärmor hävdar att hon bara använt den i bilen, och eftersom jag hann använda bilen i några dagar innan vi upptäckte att GPS:en faktiskt var borta, så menar hon på att jag kanske haft bort den. Jag använder bara GPS:en på min egen telefon och VET att jag inte använt bil-GPS:en. Sambon verkar luta åt att tro att den försvunnit medan jag hade bilen, trots att jag med bestämdhet vet att det INTE är så. Vi klarar oss utan GPS:en, och två månader senare kommer svärmor och talar om att hon visst hittat vår GPS inne i sitt hus... (!!!!)

- Hon dejtar över internet och åker land och rike runt för att träffa diverse ragg. I regel träffar hon dem bara en enda gång, och aldrig mer. Förra veckan var hon i Göteborg, Norrköping och Dalsland samma vecka på olika dejter. Hennes ekonomi klarar inte alla resor, så det slutar med att hon ringer min sambo när hon står 10 mil söder om Stockholm med bensinstopp och utan några pengar på kortet alls. Min sambo sätter över pengar till henne, och i slutet av veckan får hon låna vår ena bil för att köra med eftersom hon inte haft råd att tanka sin egen.
Det slutar med att hon kommer knackandes på vår dörr en sen kväll, och talar om att hon visst råkat krocka bilen i framkant (kört på något) så den är lite repig under nummerskylten...

- Hon lånar vår andra bil förförra veckan (cirka), och när jag ska använda den själv så märker jag att hon haft bort min "cigarettuttags-USBladdare". Jag och sambon använder samma och de sitter alltid i bilarna. Svärmor använder dock en egen till sin telefon, och min laddare är nu fortfarande putsväck...

- Igår bestämde hon sig med kort varsel för att åka på en ny dejt, 65 mil härifrån. Hennes egen bil har körförbud samma dag, eftersom hon struntat i att besiktiga den. Hon vill först låna vår bil, men sambon ser att det nästan slår eldslågor från mina ögon, och han lyckas säga nej. Det hade hon inte räknat med och det blir ett himla suckandes medan hon ska ringa runt och låna bil från någon annan. Det slutar med att hon lånar bil från sin mamma, trots att de egentligen behöver den. Så nu har jag i två dagars tid varit tvungen att köra runt min sambos mormor på olika ärenden, som hon behövt ha sin egen bil till.

- Svärmor ordnar så att hon ska få låna andra sonens bil framöver (gör planer med honom att låna hans bil för resten av maj, så det låter inte som att hon tänker besiktiga sin egen bil snart). Sambon erbjuder sig att ta ledigt från sitt jobb för att åka och besiktiga hennes bil under den kommande veckan, och det verkar hon eventuellt nappa på.

Jag känner att irritationen kryper i mig så fort jag träffar svärmor, och ja... Vad gör man?

Nån mer som varit i samma sits, och kan ge några goda råd?

Din mamma behöver till att börja med en God man. Innan hon inser det kan hon behöva sjunka långt ned i träsket dvs inga pengahjälp alls.
För att få God man som sköter pengar och pytsar ut dem lite i taget måste hon gå med på det hela och som sagt var, jag tror hon måste sjunka långt först.

Hon lånar inte pengar, hon stjäl dem för tanken ör inte att lämna tillbaka dem och skulle inte förvåna mig att hon intalar sig att det är ju ändå hennes son.

Att lära sig sätta gräns hos en förälder där roller är ombytta är svårt och ofta styrs man av skuldkänsla. Hör med din man om han kan tänka sig gå i terapi och prata med en oberoende om lösningar. Så ni alla kan fungera.
Jag är själv uppvuxen där min mamma är en tonåring och jag är den vuxna. Pengar fanns aldrig och när jag började jobba så började lånandet ich lovandet att betala tillbaka.
Det är många år sedan nu och jag har inte sett en krona trots att de för några årsedan fick 5 siffrigt arv.
Så klart borta nu.
Dagen då jag avsade mitt liv som förälder till min mamma och sa att jag lånar inte ut en krona mer till henne (och har heller inte gjort). Det var bland det svåraste jag gjort och ångesten hög men eftereff tag märkte jag att min mamma drunknade inte. De hade mat mm.
De kunde om de ville!

Till sådana människor ger man skjuts till viktiga ställen, erbjuder skjuts till affären om det behövs, man erbjuder mat odyl men aldrig pengar för de går inte dit där de behövs. Man kan inte hjälpa en sådan person utan man måste låta de sjunka tills de ber om rätt hjälp.
 
Förutom att din sambo behöver inse situationen och säga ifrån så behöver din svärmor troligtvis hjälp. Kanske har hon ett shoppingmissbruk eller ngt annat eller så är hon så van att bli curlad av omgivningen att hon aldrig behöver ta ansvar.
Hur som helst behöver du börja med att sätta dig bedes sambon och göra en plan. Sen behöver ni eller sambon även göra det med svärmor där ni förklarar att ni inte tänker låna ut mer pengar etc. Den största hjälp ni kan ge är att inte ge pengar sp hon måste ta ansvar själv.
 
Håller med övriga om att din sambo måste lära sig att sätta gränser, annars kommer din svärmor aldrig att lära sig. Hon är vuxen och får därmed ta ansvar för sina handlingar, och vill hon åka iväg på date får hon se till att hon har tillräckligt med pengar för att tanka bilen och se till att den är besiktigad och försäkrad.

Har själv problem med min svärmor, hon driver mig till rent vansinne då hon ständigt gnäller över allting, ingenting duger, det är alltid synd om henne och min sambo ger henne inte tillräckligt med uppmärksamhet. I början var hon glad och trevlig mot mig men uttryckte efter några månader att hon inte ansåg att jag var rätt för hennes son.

Efter den incidenten tappade jag all respekt för henne och bestämde mig för att ta upp det hela med min sambo. Tur nog tog han det bra och hade full förståelse för att jag inte vill ha någon mer kontakt med henne och jag följer sällan med när hon vill ha sina familjemiddagar.

Försök att prata med din sambo och ta upp det du tycker brister i eran relation till din svärmor, och säg att du tycker att det är dags att han får sätta tydliga gränser. Personligen tycker jag att du inte ska vara rädd för att säga ifrån själv, det är ju ditt liv och dina saker också.

Hoppas att det löser sig för dig/er!
 
Inga pengar kvar? Lyft luren.
Inga vinterdäck på? Låna en annan bil.
Dags för besiktning? Låna en annan bil och få den egna besiktigad.
Nåt som gått sönder? Låtsas som det regnar.

Det funkar ju jättebra.

Hon gör det hon gör, för att hon kan.

Sätt ner foten. Hårt.
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Måste dela med mig av detta då det känns otroligt jobbigt och min sambo är inget vidare stöd. Jag blev gravid med första barnet i...
Svar
17
· Visningar
4 079
Senast: Voeux
·
Övr. Barn Jag har velat fram och tillbaka om jag ska skriva en sån här tråd. Egentligen vet jag svaren men vill bara bolla lite tankar och...
3 4 5
Svar
80
· Visningar
9 590
Senast: Badger
·
Relationer Hej, jag har tidigare haft en annan användare här på forumet men har nu valt att starta denna. Jag skulle behöva hjälp med hur jag ska...
Svar
13
· Visningar
5 648
Senast: Luff
·
Relationer Hur skulle ni reagera om er pappa ringer upp en dag, och vill komma över så att du kan få träffa hans nya tjej, som visar sig vara en så...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
17 221
Senast: vallhund
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Världscupsfinalerna
  • Födda -21
  • Dålig eftersmak av vc-finalen i dressyr

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp