Jag är man?

[tanten]

Språket i P1 handlade om hälsningsfraser.

Enligt Henrik Rosenkvist använder enbart män "tjenare" och bara till andra män. Kvinnor använder det inte.
Jag kände mig träffad och tror att jag faktiskt använder just Tjena rätt frekvent.

Funderade på det nere i pannrummet och provade att säga tjenare för att känna om det kändes naturligt. Resultatet: hunden rusar ut vilt skällande. Han trodde att det kom nån. Jag fick kalla tillbaka honom för han letade efter en gäst.

Så - är vi fler manliga kvinnor härinne?

 

[athena]

Haha ja då är jag också man .

 

[Voeux]

Språket i P1 handlade om hälsningsfraser.

Enligt Henrik Rosenkvist använder enbart män "tjenare" och bara till andra män. Kvinnor använder det inte.
Jag kände mig träffad och tror att jag faktiskt använder just Tjena rätt frekvent.

Funderade på det nere i pannrummet och provade att säga tjenare för att känna om det kändes naturligt. Resultatet: hunden rusar ut vilt skällande. Han trodde att det kom nån. Jag fick kalla tillbaka honom för han letade efter en gäst.

Så - är vi fler manliga kvinnor härinne?

Jag kan säga ”tja!” men just ”tjenare!” känns faktiskt väldigt snubbigt när jag tänker på det

 

[Nevermind]

Hahah, jag är också en man då Fast jag säger bara "tjenare" på ett lite speciellt sätt till vissa kompisar, skulle inte hälsa så på vem som helst var som helst.

 

[Våfflan]

Språket i P1 handlade om hälsningsfraser.

Enligt Henrik Rosenkvist använder enbart män "tjenare" och bara till andra män. Kvinnor använder det inte.
Jag kände mig träffad och tror att jag faktiskt använder just Tjena rätt frekvent.

Funderade på det nere i pannrummet och provade att säga tjenare för att känna om det kändes naturligt. Resultatet: hunden rusar ut vilt skällande. Han trodde att det kom nån. Jag fick kalla tillbaka honom för han letade efter en gäst.

Så - är vi fler manliga kvinnor härinne?

Jag har alltid sett mig som kvinna, men använder också tjenare. Det kanske har att göra med att jag har jobbat rätt mycket på arbetsplatser dominerade av män. Tjenare är nog faktiskt ett tilltal som jag framför allt använder när jag pratar med män - framför allt manliga kollegor.

 

[Voeux]

Hahah, jag är också en man då Fast jag säger bara "tjenare" på ett lite speciellt sätt till vissa kompisar, skulle inte hälsa så på vem som helst var som helst.

Jag tänker först och främst på min pappa, som säger ”Tjeeeeeenare!” alternativt ”NÄMEN tjeeeeenare grabben!” med ett väldigt långt och Stockholmskt eeeeeee Har svårt att ens höra ordet i huvudet i en annan dialekt.

 

[athena]

Jag tror, som vanligt, att det kan vara en del dialektala skillnader även i detta .

 

[honung]

Beroende på vem det är kan jag säga tjenare. Min papps, som var urinnevånare i huvudstan sedan många generationer, pratade flytande söderslang sa alltid ''tjenare' och jag tror hela familjen tog efter honom.

 

[tanten]

Jag tror, som vanligt, att det kan vara en del dialektala skillnader även i detta .

Ja jo. Jag säger nog mer "men tjenna". Oklart varför.

 

[Zpunk]

Språket i P1 handlade om hälsningsfraser.

Enligt Henrik Rosenkvist använder enbart män "tjenare" och bara till andra män. Kvinnor använder det inte.
Jag kände mig träffad och tror att jag faktiskt använder just Tjena rätt frekvent.

Funderade på det nere i pannrummet och provade att säga tjenare för att känna om det kändes naturligt. Resultatet: hunden rusar ut vilt skällande. Han trodde att det kom nån. Jag fick kalla tillbaka honom för han letade efter en gäst.

Så - är vi fler manliga kvinnor härinne?

För mig är det skillnad på ”tjena” och ”tjenare”, gjordes det någon distinktion däremellan under programmet eller blandades de?

”Tjena” säger jag i princip aldrig, ”tjenare” säger jag däremot varje dag.

 

[Lingon]

Jag tänker först och främst på min pappa, som säger ”Tjeeeeeenare!” alternativt ”NÄMEN tjeeeeenare grabben!” med ett väldigt långt och Stockholmskt eeeeeee Har svårt att ens höra ordet i huvudet i en annan dialekt.

Jag fick samma tanke. Tjenare låter väldigt stockholmskt i mina skånska öron. Det ligger inte bra i min mun iaf. Här är det nog mer Tjena! Det säger jag nog ibland men oftast är det nog hej eller hej hej.

 

[Lycan]

Språket i P1 handlade om hälsningsfraser.

Enligt Henrik Rosenkvist använder enbart män "tjenare" och bara till andra män. Kvinnor använder det inte.
Jag kände mig träffad och tror att jag faktiskt använder just Tjena rätt frekvent.

Funderade på det nere i pannrummet och provade att säga tjenare för att känna om det kändes naturligt. Resultatet: hunden rusar ut vilt skällande. Han trodde att det kom nån. Jag fick kalla tillbaka honom för han letade efter en gäst.

Så - är vi fler manliga kvinnor härinne?

Japp! Jag använder Tja! Tjaba! och Tjena! lite nu och då. Men med sambon blir det olika lustiga versioner av Hallå. Särskilt när vi ringer varandra. Sedan avslutar vi med adjö. Något som jag aldrig hört honom säga till någon annan än mig.

 

[honung]

Jag tänker först och främst på min pappa, som säger ”Tjeeeeeenare!” alternativt ”NÄMEN tjeeeeenare grabben!” med ett väldigt långt och Stockholmskt eeeeeee Har svårt att ens höra ordet i huvudet i en annan dialekt.

Jag tycker ju att till och med Ove säger det fel? Det ska vara ett litet knyck i första e:et, eller hur?

 

[Lazy Lady]

Tjenare säger jag aldrig, min man säger det jämt som hälsning. Det känns lite Ove faktiskt

 

[sidensvans]

Intressant! Min far (på Gotland) hälsar på alla manliga bekanta (och dom tillbaka) med" Tjenare". Själv skulle jag aldrig använda den hälsningsfrasen, men är en storbrukare av "Tja".

 

[Voeux]

Jag tycker ju att till och med Ove säger det fel? Det ska vara ett litet knyck i första e:et, eller hur?

Haha, klackelibang!

Jag hör det precis Ove säger det, fast gärna med ett lite längre "eeee", det måste vara lite tryck i! Ju längre "e" desto gladare är man att se någon! "TjeeEEEEeenare!" Eller som du säger, ett litet knyck, "Tje-enare!" Då låter det nog lite mer som morfars gamla söderdialekt.

 

[Raderad medlem 120709]

Jag använder varken tjena eller tjenare, men däremot den kortare kusinen - tja. Men mest blir det "hej", både när jag träffar någon och när vi skiljs åt. Jag är afab ickebinär och har alltid fått skäll för att jag inte gör kvinnlighet korrekt, så... make of that what you will.

 

[Tilly_85]

Tjenare låter konstigt i mina öron, Tjena säger jag kanske ibland, mest till mina syskon och pappa. Annars är det mkt Hallå lr Läget här

 

[MiaMia]

Språket i P1 handlade om hälsningsfraser.

Enligt Henrik Rosenkvist använder enbart män "tjenare" och bara till andra män. Kvinnor använder det inte.
Jag kände mig träffad och tror att jag faktiskt använder just Tjena rätt frekvent.

Funderade på det nere i pannrummet och provade att säga tjenare för att känna om det kändes naturligt. Resultatet: hunden rusar ut vilt skällande. Han trodde att det kom nån. Jag fick kalla tillbaka honom för han letade efter en gäst.

Så - är vi fler manliga kvinnor härinne?

Reagerade också på att han uttryckte sig överkategoriskt. De brukar ju ha kläm på att det alltid finns en massa mindre sociokulturella variationer inom det som är större huvudtendenser. Vet inte om han klantade sig med formuleringen, för tror inte han kan ha menat så strikt som det lät?

Jag håller nog med om att det finns en manligt/kvinnligt faktor i att hälsningsorden kan tendera att bli mer eller mindre vanliga. Spontant känner jag det mer som kopplat till kulturer av en viss typ mer än männen i sig, även om det är en stark manlig kodning i de kulturerna. Lite mer åt jaktlag, manuellt arbete, rockare-hållet (diffust och schablonartat uttryckt)

Pga. inslaget så tänkte jag på det igår att jag sade tjena (inte tjenare, det känner jag ingen som använder!) till minst en person (vaktmästare, jeans+svart T-shirt, musiker på fritiden).
I skolåldern sade vi nästan enbart tja! till precis alla utan åtskillnad. (möjligen något tjena som mer formell variant) Vet inte hur mycket som var lokalt och hur mycket som var ungdomsspråk i det?
Numera är mitt neutrala standardalternativ "hej" och det absolut mest frekventa. Men insåg också att jag använder halloj! ibland, speciellt om det är någon man rör sig förbi lite snabbt.
Hälsade även en gång med enbart huvudrörelse (i mataffären på någon som pratade med kompisar).

Vill säga att det är en kombination av sociokulturell kod och relation jag har till personen, samt till viss del situationen/miljön vi möts i. Och att det inte finns några exakta gränser för när någon variant inte kan användas, de blir bara mindre vanliga.

 

[athena]

Tjena är ju ett jättekonstigt ord tycker jag