Jag är man?

[Scata]

Ja jo. Jag säger nog mer "men tjenna". Oklart varför.

Jag (som också då är man) säger ofta tjeeena, med långt e alltså. Varför? Ingen aning
Däremot om jag säger "tja" som hälsning så är det med ett kort a - tja'

Edit: Läste att Lycan använde "Tjabba" och kom på att det gör jag också ibland, uttalar som två ord tja'-ba'

 

[Voeux]

Jag säger nog enbart "hej". Men måste erkänna att det där med långa "e" hänger med här också, ju gladare desto längre "Heeeeeeeeeeeeej!", alternativt med tryck i, "Men HEJ!!" Lyckligtvis är detta "e" inte lika nasalt som i "Tjeeeeeeeenare". Ligger liksom längre bak i munnen, så man slipper låta som Vanheden

 

[athena_arabians]

Språket i P1 handlade om hälsningsfraser.

Enligt Henrik Rosenkvist använder enbart män "tjenare" och bara till andra män. Kvinnor använder det inte.
Jag kände mig träffad och tror att jag faktiskt använder just Tjena rätt frekvent.

Funderade på det nere i pannrummet och provade att säga tjenare för att känna om det kändes naturligt. Resultatet: hunden rusar ut vilt skällande. Han trodde att det kom nån. Jag fick kalla tillbaka honom för han letade efter en gäst.

Så - är vi fler manliga kvinnor härinne?

Jag är väl man jag också... jag använder både "tjena" och "tjenare"

 

[sthu]

Tjena säger jag till katterna. Tror inte jag säger det till någon människa.
Hej eller hallå använder jag mest.

 

[athena_arabians]

Tjena säger jag till katterna. Tror inte jag säger det till någon människa.
Hej eller hallå använder jag mest.

Då är frågan... är katterna av han- eller honkön?

Edit: Vi ska inte gå in på hur jag pratar med katten... kan vara något i stil med "Är du mattes lilla mao" med gulleröst...

 

[sthu]

Då är frågan... är katterna av han- eller honkön?

Edit: Vi ska inte gå in på hur jag pratar med katten... kan vara något i stil med "Är du mattes lilla mao" med gulleröst...

De är damer alla tre.
Ja, till katterna kan man säga lite allt möjligt

 

[Bison]

Jag uttalade det och jag fick till någon jäkla konstig dialekt

Jag är inte heller stockholmare så e:et blir mer ett ä men fortfarande tjääänare

Jag har sett filmen G väldigt många gånger
Med lite mer östgötsk dialekt blir det tjänna

 

[TheRedLightning]

Nog för att jag alltid känt mig lite manligare än kvinnlig. Vet flera kvinnor som säger tjenare/tjena.
Min kille säger tjena/tjenare till mig också, så det stämmer inte att män skulle säga det enbart till andra män. Nä jag tror inte hälsningsfraser har med kön att göra om ja ska va ärlig, men men.

 

[Scandi]

Jag använder bara tjena ironiskt, "jo men tjena". Som hälsningsfras säger jag hej, hejsan och tja. Stämmer bra med min erfarenhet att det är mest män som säger tjenare, men inte nödvändigtvis bara till andra män dock.

 

[Scandi]

Var tvungen att kolla vart sjutton tjenare har för ursprung och:

"Det informella hälsningsordet tjaba är en sammandragning av tjänare bara. Ordet tjänare har använts sedan 1700-ralet som vardagligt hälsningsord. Ofta stavas det då tjenare. Det var i sin tur en förkortning av Jag vill var din ödmjuka tjänare."

 

[tanten]

Var tvungen att kolla vart sjutton tjenare har för ursprung och:

"Det informella hälsningsordet tjaba är en sammandragning av tjänare bara. Ordet tjänare har använts sedan 1700-ralet som vardagligt hälsningsord. Ofta stavas det då tjenare. Det var i sin tur en förkortning av Jag vill vara din ödmjuka tjänare."

Ja visst är det kul!

Tycker också att det är kul att jajamänsan, som jag överanvänder, kommer från ja, vid alla heliga män.

 

[Scandi]

Ja visst är det kul!

Tycker också att det är kul att jajamänsan, som jag överanvänder, kommer från ja, vid alla heliga män.

Ja, verkligen! Språk är så himla intressant, lyssnat en del på Språket i P1 förut men det är nog dags att börja göra det igen!

Trodde det var ett mycket yngre uttryck! Haha, jajamänsan använder jag med men hade ingen aning om att det kom därifrån heller!

 

[Hoarfrost]

Tjena och tjenare låter för mig som någon som vill vara lite cool, men att det samtidigt är ute. Typ att så pratade man i stockholm på 40 talet eller något.
Min chef säger så, han är man. Jag säger så ironiskt - är kvinna.
Jag använder dock "Tja", "Tjo", "Bro", "Bror", "Yo", "Shululu", "Tjenix fenix", "Händer?", "Morsning", "Yao?", "Ey", "Weepa", "Goddag", "Tjabba"... Med mera.

Säger nog aldrig Hej, och inte heller Tjena

 

[WBanna]

Språket i P1 handlade om hälsningsfraser.

Enligt Henrik Rosenkvist använder enbart män "tjenare" och bara till andra män. Kvinnor använder det inte.
Jag kände mig träffad och tror att jag faktiskt använder just Tjena rätt frekvent.

Funderade på det nere i pannrummet och provade att säga tjenare för att känna om det kändes naturligt. Resultatet: hunden rusar ut vilt skällande. Han trodde att det kom nån. Jag fick kalla tillbaka honom för han letade efter en gäst.

Så - är vi fler manliga kvinnor härinne?

Jag är i sådana fall också man, också med en hund som skäller när man säger något hälsningsord. Undrar om det är extra manligt när man har en sån hund?

 

[Motacilla]

Då är frågan... är katterna av han- eller honkön?

Edit: Vi ska inte gå in på hur jag pratar med katten... kan vara något i stil med "Är du mattes lilla mao" med gulleröst...

Påminner mig om min tidigare kollega som alltid svarade i telefon när hennes 25-åriga son ringde: "hej mammas älskade gullevän."

 

[Scata]

Jag var och handlade på min lokala mataffär idag. När jag mötte en av de anställda så hälsade han med ett "tjenare" till mig
Alltså är vi överens om att Språket i P1 helt enkelt har FEL

 

[tanten]

Jag är i sådana fall också man, också med en hund som skäller när man säger något hälsningsord. Undrar om det är extra manligt när man har en sån hund?

Fast jag tvivlar på att min hund kan bidra till min manlighet.

 

[chiiliacanth]

Jag kan absolut utbrista "tjeeeeena mannen"! Dock inte bara till snubbar ska tilläggas.

Samma här

 

[Dentaku]

När jag funderade på om jag någonsin använder ”tjenare” så fick jag direkt upp en bild av brukshundsklubben i huvudet. Där känns det naturligt att ibland använda ”tjenare” eller ”tjena”, beroende på sammanhang, trots att jag inte brukar säga det annars.