Jag är så splittrad, snälla läs *långt*

Empalie

Trådstartare
Ok jag ska ge en liten snabb resúme om min pålle Surprice och våra problem de senaste 2,5 åren. Jag har gjort allt för min häst, vet säger att många hade gett upp för länges sedan, att journalen är otroligt lång och att jag måste börja tänka på mig själv.

Min pålle är idag 12 år jag köpte honom som treåring, han är min första häst och ligger väldigt högt på ´min prioriteringslista. De första 6 åren jag ägde Prisse fanns aldrig en tillstymmelse till problem, vi tränade, tävlade och hade det jättebra.
6/11 2006 började problemen, pållen var halt och vi åkte in till ATG. Dubbelsidig hovledsinflammation blev diagnosen. Cortison behandling, vänster gick över nästan redan första gången men höger höll sig. Vi kämpade många långa veckor men Prisse blev inte ren trots behandlingar då med cortison hela tiden. Han fick sedan en kur (1 gång /vecka) med adequanin och blev nu bättre och bättre, då hade han fått fem behandlingar med cortison innan. Han hade dock ett mellanrum där han bara fick gå i hage. Prisse blev sedan i maj friskförklarad och sakta men säkert satte vi igång, väldigt försiktigt.
Anledningen till hovledsinf. trodde vet berodde på att han var snedverkad på höger fram. Jag började sko inne hos klinikhovslagaren och har således gjort sedan dess.
En dag i juli åkte jag in med pållen och skulle sko, jag sparng med honom i gången bara för att vet skulle kontrollera, hästen är då halt. Jag åkte in en vecka senare och Prisse röntgades. Smällen kom, pålagring på stråben höger fram, 3 mm. Strålben har röntgats innan= inga förändringar. Prognosen såg dyster ut. Jag var helt förstörd och gick ner ännu mer i vikt.
Dock kom ett besked om en medecin som hette tildren och som skulle kunna fungera, sagt och gjort. Prisse fick stå på dropp med tildren och sedan var det hem i ca sex veckor innan återvesök. Vi flyttade ut till en egen gård och han fick gå i stor hage under tiden. Vid återbesöket sex veckor senare var Prisse helt ren och vi pratde dock om triangelmärkning med vet och tog hem papper om det. Dels för att jag skulle få ut lite pengar till en ny pålle.
Prisse skulle ju bara fingera som promenadhäst.
Sedan följde en härlig tid ca 1, 5 år. Prisse reda mycket rakt fram i skog, ibland i paddocken hemma på gården i alla gångarter, han mådde utmärkt.
Vi brydde oss aldrid om att triangelmärka, hästen var så pass bra och vi ville inte ha reservationer.

September 08 blev Prisse halt igen, inne på klinkenröntgades han eftersom vi var rädda för att strålbenet börjat spöka, helt tvärtemot, allt såg jättefint ut och t o m bättre ut fast det egentligen inte kunde göra det. Prisse fick en dos cortison men svarade inte på den alls. Det var tal om irap och vet tappade fem mm blod men hon tyckte vi skulle testa adequan innan eftersom det hjälpt och inte försäkringsbolagen ersätter irap tillverkningen.:devil:
Efter två adequaninbehandlingar blev Prisse bra och var väldigt fräsch.
Vi red lite sporadiskt över vintern och nu i mars var det dags igen, hästen var oren och avbelastade sitt vänstra ben väldigt mycket.
Inne på klinken trodde de först att det var knäet eftersom han reagerade kraftigt på böjprov och var aningens svullen över knäet. Röngten såg fint ut. Vi åkte hem utan behandling eftersom vet trodde han fått sig en smäll. Vi åkte hem han gick i vanlig hage ca 2 veckor innan återbesök. Hästen var halt än ungefär lika mycket. Bedövades från knä ner över kota och hovled, Hovleden släckte hältan(obs, vänster ben denna gång). Hästen röntgades ca 8 bilder vänster fram med allt inräknat och inget hittades, flera vet kollade på bilderna. Åkte hem med en adequaninbehandling eftersom det hjälpt honom innan. Hästen fortsätter att avbelasta vänster fram mycket, blir inte bättre , står i sjukhage(stor med kompis) i paddock, promeneras femton minuter varannan dag. Fungerar inte bra och busar för mycket.
Återbesök tre veckor efter, hästen är fortfarande lika halt och avbelastar vänster fram. Gallig över hovleden.Har inte gått bra ut på morgnarna bättre in.
Hästen sprutas med adequanin igen.

Hästen fungerar bättre på konvalecnes ( han äter tryptovit och är mycket stilla) börjar gå mycket bättre ut på morgnarna också. (Den tur jag jämför mellan mest)
Återbesök i onsdags efter två veckor. Fortfarande halt vid springning på gången men något bättre. Hästen är fortfarande tydligt halt värre efter böjprov. Vet är fundersam och pratar om att det kanske inte är samma skada på hovleden som innan, att detta skett genom trauma har hon trott hela tiden (gällande vänster) Att han har trampat snett eftersom hältan kom så plötsligt. han får därför en ren dos med cortison denna gång.
Dock är jag fundersam för han avbelasta vänster fram så mycket och vill stå med det framför sig, dock har även detta blivit bättre. Vet säger att jag måste börja fundera på om han nu inte blir bra, vi pratar om irapen och diskuterar detta som sista utväg, hon tycker synd om mig som kämpar så in i bomben och tycker jag måste tänka på mig själv hur mycket jag är beredd att satsa eftersom jag satsat så mycket redan. Jag är helt förstöd men försöker ta mig i kragen. Annars måste vi börja prata irap eller ev avlivning.

Torsdag och fredag har hästen fungerat väldigt bra, han avbelastar vänster fram en del fortfarnde, står gärna med det framför sig när han lutar sig framåt och äter från marken. Han går dock väldigt bra på morgonen och har go i steget. Han burkar vara sämre dagen efter klnikbesök eftersom de har böjt men det har inte visats denna gång.

Nu ska vi in om två veckor och vad cortisonet kan ha gjort.

Jag blir så fundersam. jag menar här har kämpat över alla hinder och ska det vara detta som sätter stopp. Vänster ben som i princip hela tiden varit felfritt.

Jag har en liten magkänsla som säger att strålbenet kanske spökar igen men ingenting syns på röngten och tiden vid bedövning hålls det noga på så det inte sprids.

Jag är fruktansvärt skadfokuserad jsut nu och hästeriet känns inte roligt. Jag vill ha prövat allt innan jag tar beslut och kanske låta han gå över sommaren eller är det rätt?

Jag fundera på att riangelmärka om han nu blir bra igen så jag har pengar att införskaffa en ny. jag msået ju någonstans finna nöjet i att ha häst igen.

Jag är ingen som ger upp och visst jag tycker inte heller att 8 veckor är lång tid för återställning men jag ville se mer förbättring.
Jag känner att ibland tryter min ork, jag gör verkligen allt för min häst och älskar han gud så förbannat. Han har livsglädjen kvar och ser inte ut att lida, håller sig alltid fin under konvalecens och tycker det är så roligt att ut o promenera. Det känns ändå inte rätt att ge upp nu efter allt som han och jag gått igenom...
Vad långt det blev men jag var tvungen att få ur mig allt!:cry:
 
Senast ändrad:
Sv: Jag är så splittrad, snälla läs *långt*

Usch

Jag har middagen i ugnen så jag hinne inte med något långt svar just nu.
Men jag ger dig en peppdans så länge och återkommer senare.

Givetvis drabbas vi alla av en svacka när allt går emot en, men kämpa på. Det känns som hästen verkligen är värd det. Och du oxså.

/B
 
Sv: Jag är så splittrad, snälla läs *långt*

Usch, jag lider med dig, och får en del flashbacks med..

Nu vet jag inte vilken klinik du varit på eller var i landet du finns. Men jag skulle föra IRAP överväga magnetröntgen. Det finns ju en rad strukturer kring strålben etc, som inte syns på rtg men som kan spöka. Det borde vara ett fall där det ligger i försäkringsbolagets intresse att ersätta en magnetröntgen med.

Sen spontant ang T-märkning så är mitt råd faktiskt att - släpp det. Det är ju tyvärr en ganska stor risk att han kommer riskera att återfå problemen även om han blir hagpensionär. Och då om du har trianglat måste du plocka ur egen ficka, och även om man tyckt/tänkt att 'får en sista tid, rasar det igen får han somna' så det är JÄTTESVÅRT att göra det, att dra gränsen. Man vill så gärna prova behandla. Och har man provat en gång, så är det ännu lite svårare att nästa gång om det varit lugnt och fint ett bra tag emellan, prova igen. Svårt att förklara men någonstans binder man lite ris åt sin egen rygg med alla chanser. Om man gett hästen 5 chanser, varför ska man inte ge den 6? Och om man gett den 6, varför inte 7. Dvs för varje försök, som lyckas en hyfsat lång tid, så blir det ännu lite svårare att tycka 'nej NU ger jag upp!' nästa gång.

Så, tycker inte du ska triangla faktiskt, men det är min personliga åsikt, som nog aldrig kommer triangelmärka igen, utan göra som du gjort redan, behålla med full försäkring och inga reservationer men trappa ner. Nackdelen är ju att man inte får ut pengar till en till, ny häst, men för mig så de facto i slutänden kostade T-märkningen mer än den smakade, både ekonomiskt men ffa PSYKISKT. (Oron så fort hästen är minsta knackig att det ska vara något stort, kostsamt osv)

Ang ge upp nu eller ej så finns det eg bara ett råd att ge - följ ditt hjärta. Innerst inne brukar man veta själv även om det kan vara väldigt hjärtslitande att våga känna efter.


Och om du vill fortsätta, så som sagt - magnetröntgen, har det diskuterats? Just i hovleds/strålbensområdet finns så otroligt många strukturer som kan jävlas, och man ser bara en bråkdel på 'vanlig' rtg, medan magnetrtg kan ge betydligt fler svar. DOCK.. om magnetrtg inte visar ngt speciellt är du på ruta ett. Och om den visar ngt, så är det ju mest troligt inte riktigt reparabelt.. Så ska man hårddra det så blir det antagligen ingen 'åh det är felet, nu kan vi bota' utan endera ett 'nehe, inget klokare' eller det där svart på vitt man 'behövde' för att erkänna sig besegrad och ge upp. Krasst utrryckt.

För mig är det dock väldigt viktigt med svar på frågan om VAD som är fel. Jag kämpade ju i 2½ år med K, och vägrade ge upp. I början ffa för att jag vägrade ge upp innan jag visste VAD som var fel, och att det inte gick att fixa. (Hon hade återkommande ledinfl). Jag gav upp när vi upptäckte strålbensförändringar BF och förvärrad hovbroskförbening, men när det kom till kritan klarade jag inte att fylla i papprena, utan åkte tillbaka till kliniken för behandling. Och kämpade vidare. Och det gick bra, bättre än nån vågat hoppas på. Sen rasade det.. Hon blev avställd pga virus, i 8 v. Sen när vi var in och hon reste sig när vi började böja, så där och då dog en del av mitt hjärta och jag gav upp. På riktigt. Men jag tror jag behövde den där tiden med försök, med upp och nedgång, hopp och förtvivlan osv, för att kunna komma till 'ge upp' trots inget riktigt svar på VARFÖR (men väl en mycket kvalificerad gissning/sannolikhetsorsak på slutet. Men då var det för sent, den hade orsakat för mkt följdskador..) Samtidig så har jag nästan aldrig i hela mitt liv mått så jävla PISS som under den där bergochdalbanan. Jag märkte det dock inte förrän efteråt. Låter taskigt, men förutom sorg då givetvis, så den största känslan efteråt var - LÄTTNAD. Nu slapp hon, nu slapp jag, jag kunde slappna av osv igen.

Kände samma sak ang t-märkta valacken som fick X extrachanser, men även där så 'plötsligt' var det inte mycket till tvivel i hjärtat om att det var dags för ett sista tack och låta honom gå. Och naturligtvis ENORM sorg - men också lättnad.

Känns taskigt med lättnaden, men jag har känt den med samtliga hästar jag tvingats ta bort efter klinikcirkus, hopp & förtvivlan men i slutänden en skada som stadigt blir sämre alt vägrar bli bra. Men tar mycket, mycket mer stryk psykiskt än man inser/begriper (och tur är väl det, att man inte inser det där och då, då skulle man knäckas, det är jobbigt nog det man kan ta in just under tiden)
 
Senast ändrad:
Sv: Jag är så splittrad, snälla läs *långt*

Magnetröntgen har inte diskuterats, Jag är inne på klinik i Kalmar. Vet inte om de har det där. Jag ska diskutera detta med vet på återbesök.

Jovisst jag tänker tanken just med triangelmärkningen att nu är det lätt att säga får han det igen får han somna men det är ju inte lätt när det väl händer, man gör ju allt för sitt lilla hjärta. Om så man skulle behöva sälja allt man har, det blir ju än en ännu otryggare tillvaro på någor sätt. Är bara så rädd att försäkringsbolaget säger stopp nu får du ge upp.

Men när jag ser på honom allt vi har gått igenom, varför ge upp nu när vi redan passerat så många hinder. Är jag dum som håller på så här, osmart?

Jag är så förtvivlat vilsen och behöver råd vad jag ska göra.
 
Sv: Jag är så splittrad, snälla läs *långt*

Ok, svart på vitt är egentligen vad man skulle behöva, för ens egen skull.
Hoppet är ju att nu tycker jag att han har blivit bättre men när kommer det igen. Skulle aldrig bara kunna ha honom i hage, han skulle inte trivas och inte jag heller.
Man har liksom förlorat sitt intresse, allt är så sjukdomsrelaterat hela tiden och jag önskar att han vore så frisk han varit alla åren innan. Jag drömmer mig bort till alla somrar man hr kunnat släppa dem i stora grässhagar utan att känna minsta oro.
 
Sv: Jag är så splittrad, snälla läs *långt*

Känns taskigt med lättnaden, men jag har känt den med samtliga hästar jag tvingats ta bort efter klinikcirkus, hopp & förtvivlan men i slutänden en skada som stadigt blir sämre alt vägrar bli bra. Men tar mycket, mycket mer stryk psykiskt än man inser/begriper (och tur är väl det, att man inte inser det där och då, då skulle man knäckas, det är jobbigt nog det man kan ta in just under tiden)

Även jag kände en stor lättnad när jag väl tagit beslutet att min ponny med Cushing och fång skulle få somna in (blandat med stor sorg såklart). Jag inser nu flera månader efter hur mycket stryk psykiskt jag tagit under dom åren hon var sjuk.
 
Sv: Jag är så splittrad, snälla läs *långt*

Usch! Vet precis hur du har det, då jag är i samma sits. Har hållt på i 3 år med min älskling och det går jättebra mellan varven och vi kommer igång. Sedan blir han knackig. Det är hovarna som spökar på honom oxå. Varje gång han blir knackig så dör en liten bit av mig känns det som. Det är så otroligt jobbigt psykiskt. Men man kämpar på och när allt är bra så är han den underbaraste hästen att rida och han har en underbar personlighet.
Alltid glad och hittar på saker som får mig att skratta.

Jag tycker oxå att du skall prova magnetröntgen. Då får du förhoppningsvis svar. Nästa gång min blir knackig kommer jag att göra det och då kommer jag ta ett beslut om jag skall fortsätta eller inte. Men jag känner mig trött och vill ha roligt med min häst.
 
Sv: Jag är så splittrad, snälla läs *långt*

Även jag kände en stor lättnad när jag väl tagit beslutet att min ponny med Cushing och fång skulle få somna in (blandat med stor sorg såklart). Jag inser nu flera månader efter hur mycket stryk psykiskt jag tagit under dom åren hon var sjuk.

Medhåll från mej med, som plötsligt insett att det där med att ha häst kan ju vara riktigt kul, när man inte bara måste hålla på med medicin, igångsättning och oroa sej hela tiden.

/ Lavinia, som vet hur gärna man vill att hästen ska bli bra, men insåg att nån gång är det dags att sluta.
 
Sv: Jag är så splittrad, snälla läs *långt*

Sitter i ungefär samma sits som dig.

Min häst, ett varmblod, visade stor smärta (satte sig ned på baken) på böjprov på vänster knä. MEN han var haltfri när jag sprang med honom direkt efteråt. veterinären stod och gapade.
Han har nu stått i ett tag och när vi började sakta rida igen så blev han halt, när vi red. Men han är pigg och går bra in och ut ifrån hagen. Visar inte smärta annars. Ska in och röntga nästa vecka.

Kämpa på, jag håller tummarna att ni får veta vad det är!!
 
Sv: Jag är så splittrad, snälla läs *långt*

hej
jag lider med dig och förstår dig då jag går igenom mycke med min häst också.

men jag undrar om du låtit någon ET kollat på hästen, kanske hittas det något som kan hjälpa till.
 
Sv: Jag är så splittrad, snälla läs *långt*

Jag kan förstå den lättnaden men det jag känner är att vi har kämpat oss förbi så många hinder som skulle vara omöjliga känns det som.
Dessutom har hästen de här två dagarna blivit mycket bättre (sprutades med kortison i onsdags)
Han avbelastar fortfarande vänster en del. Hästar brukar ju alltid stå med ngt framben framför det andra när de äter han gör det fortfarande med vänster men mellanrummet har krympt mycket mer och det ser ut som han även belastar vänster nu.
Jag och min sambo brukar promenera pållarna runt byn ibland nu alltså när den ena är skadad(ca 10 minuter) och sedan han blev skadad har han varit ganska knackig på asfalten, tagit betydligt kortare steg med höger, idag gick han som en dans på asfalten, luftigt och jämnt. T o m min sambo som inte är så kunnig så stor skillnad.
Jag hoppas ju verkligen att det är bättre men jag hoppas han håller sig i skinnet nu och att han stänger in sin överskottsenergi om han nu börjar bli bättre.

Det jag tvekar på är hans livsgnista det finns ngt där som säger ge inte upp, lika väl som han endast kan ha vrickat till sin vänstar hovled ordentligt och att den nu börjar stabilisera sig lika väl kan strålbenet börjat strula eller ngt ligamnet som blivit skadat.

Hur eller hur är det en och en halv vecka tills återbesök för Prisse och tills dess får man försöka göra det man kan. En vecka nu under skadeperioden hade jag påsklov (jag är lärare) och då sprang jag till fönstret och kollade honom hela tiden.
Hur står han?
Hur verkar han?
Nämen gud vad han ser hängig ut, vad ska jag göra?

Så visst blir man knäpp, därför ska jag börja kolla på hästannonser lite nu. Har äntligen köpt egen gård och ska renovera nuvarande stall så hur eller hur vill jag ha en pålle till. Just för att kärleken blir lite mer delad då och inte så fruktansvärt intensiv! phuu...
 
Sv: Jag är så splittrad, snälla läs *långt*

Ok lite uppdatering. Hästen är för tillfället väldigt fräsch, visst kan de bli ohalta av alla överskottsenergi men han är så mycket bättre mot innan. Ser inte en tendens till hälta i skritten där han innan var väldigt halt.
Ok nu börjar ju jag spekulera inför återbesöket på onsdag. Hur eller hur kommer jag be dem att röntga runt hovleden och strålbenet, för säkerhets skull. De kommer inte att få böja honom för om han nu är bättre när vi springer på gången kanske det betyder att leden håller på att stabilisera sig och bli bättre och å vill inte jag att de ska böja. Hästen är knappt gallig längre och inget varm. Kan jag ha sån jäkla tur att det är en vrickning och den har börjat läka nu..vad tror ni?
 
Sv: Jag är så splittrad, snälla läs *långt*

Jag gör en ny uppdateringstråd, läs och säg vad du tycker. Vi var på återbesök igår.
 

Liknande trådar

Hästvård I juni upptäcktes en svullnad i vänster frambenets skenben. Svullnaden fortgick trots kyla, bandagering och sjukhage och en smygande...
Svar
4
· Visningar
866
Senast: Cattis_E
·
Hästvård Hej! Jag börjar från början, I början av april blev min häst halt, åkte till kliniken en vecka senare ( hade ingen tidigare tid ledig)...
Svar
10
· Visningar
2 184
Senast: Sirap
·
Hästvård Hej! Min häst gjorde ett riktigt rejält balltramp i hagen förra våren. Tog någon månad att läka, efter det vid igångsättning var han...
Svar
6
· Visningar
891
Senast: MiniLi
·
Hästvård Hej! Jag har en häst som har förslitningsskada på gaffelbandet och griffelbenet, diagnosen ställdes i december men han har visat hälta...
Svar
7
· Visningar
1 166
Senast: MiniLi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp