Jag borde...

Status
Stängd för vidare inlägg.
Eftersom min mamma är sjuklig har jag börjat att ringa henne minst 3 gånger i veckan för att kolla läget liksom. Hon vägrar att skaffa larm tyvärr och vi har haft våra diskussioner om det. Jag bor ju 130 mil från henne så jag kan inte bara åka förbi. Jag vill flytta närmare men det innebär att jag måste lämna min dotter och det är inget enkelt beslut.
Senaste veckorna har hon blivit mer och mer krävade och tjatar om att jag måste flytta närmare. Plus att hon inte alls gillar att jag inte jagar läkarna mer med mina besvär. Men jag har ju besök inplanerade, det hjälper ju inte att jaga husläkaren när både ortoped och neurolog har begärt ytterligare undersökningar.
Och i fredags pressade hon mig så mycket så jag ljög för att få slut på tjatet. Ja jag kan inte säja nej...
Och idag har jag inte velat ringa henne. Jag vill inte ljuga.
 

Och idag ringde jag henne och fick bara en massa skäll för att jag inte motionerar. Jag vill inte bli uppfostrad! Jag känner ju själv vad jag klarar och där ingår inte så värst mycket rörelse i dagsläget. Jag har absolut ingen lust att ringa nu när det bara bli skäll.
 
Det där är skitjobbig, nu är ju min situation lite annorlunda men jag har slutat ringa.
Räcker med de samtal jag får (som tre missade samtal i natt 02)
 
Kan du vara ärlig med henne och säga som det är? Att du bryr dig om henne och gärna vill ha kontakt men du vill inte bli uppfostrad etc.

Flytta närmare ska du göra om/för att DU ville. Inte för att hon kräver det.

Vad ger hon för anledning till att inte vilja ha larm?

Hon har ingen anledning till att inte skaffa larm. Sen 2 år har hon haft två TIA attacker och tack och lov så har en granne räddat henne och ringt ambulans. Men hon behöver ett larm. Jag skulle vilja ringa dagligen, men det vill hon inte att jag gör. Säjer hon. Jag vet inte. För mig känns det som en del utpressning för att få mig att flytta till henne.

Tanten är svår och jag har haft perioder när vi inte har haft kontakt eftersom hon har betett sig så illa mot mig. Nu har vi haft en ok period men det börjar svikta igen.
 
Det där är skitjobbig, nu är ju min situation lite annorlunda men jag har slutat ringa.
Räcker med de samtal jag får (som tre missade samtal i natt 02)
Min mamma är så knasig så hon ringer aldrig själv utan jag måste ringa henne och då svarar hon inte men hon ringer upp. Orsaken säjer hon är att jag inte ska få så hög telefonräkning. Men vi har båda Skype men det vägrar hon använda trots att det vore gratis.
 
I börrjan hade hon en massa andra saker som "måste" bli gjort innan hon kunde skaffa larm. Aldrig ett nej utan möjligen "när ditt och datt är klart".
 
Hon är en vuxen människa som själv får ansvara för sina handlingar, du ska inte bli "din mammas mamma" vilket du kommer att bli om hon får sin vilja igenom. Jag satsar också på att i detta skedet är det utpressningsförsök som gäller, ger du efter så har ju vuxenuppfostran lyckats och då kommer nästa steg, var så säker. Jag har sett det flera gånger och precis så funkar det i grunden. Hennes liv = hennes problem och inte ditt.
 
Igår hade jag noll lust att ringa henne trots att jag brukar ringa på fredagar. Förut har jag tyckt att jag vill ringa dagligen och fått hejda mig eftersom det varit fel dag. Då ringer hon! Första gången någonsin som hon har ringt först. Och då säjer hon att hon hade missat mitt samtal. Nej, du missade inget eftersom jag inte har ringt. Så jag lyssnade snällt på henne och fösökte låta allt rinna av mig.
 
Igår hade jag noll lust att ringa henne trots att jag brukar ringa på fredagar. Förut har jag tyckt att jag vill ringa dagligen och fått hejda mig eftersom det varit fel dag. Då ringer hon! Första gången någonsin som hon har ringt först. Och då säjer hon att hon hade missat mitt samtal. Nej, du missade inget eftersom jag inte har ringt. Så jag lyssnade snällt på henne och fösökte låta allt rinna av mig.

Vad försökte du rinna av dig? Var hon otrevlig eller skuldbeläggande under samtalet?
 
Hon tjatar om att jag MÅSTE promenera och hon förhör mig om hur långt jag har promenerat. Och blir upprörd när jag inte har rört på mig. Jag har svårt att ens gå och handla, jag använder vagnen som rullator pga av smärta.
 
Hon tjatar om att jag MÅSTE promenera och hon förhör mig om hur långt jag har promenerat. Och blir upprörd när jag inte har rört på mig. Jag har svårt att ens gå och handla, jag använder vagnen som rullator pga av smärta.

Förstår. Vad händer om du säger "mamma, nu byter vi ämne eller slutar prata. Jag accepterar inte det här, det är bra att du bryr dig men jag måste få bestämma över och leva mitt liv som jag väljer?"

Om du upprepar det varje gång?

Jag har gjort det med pappa kring ett ämne. Han blev skitsur första fem gångerna. Sen accepterade han motvilligt. Idag räcket det med ett "pappa!" så släpper han det direkt.

Man måste tyvärr oftast sätta ner foten. De kan eller vill inte förstå hur jobbigt det är eller att de faktiskt inte är "snälla och omtänksamma".
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Efter allt trassel med boende vid flytten till min nya stad så trodde jag att jag hade köpt mig ett hus som jag skulle kunna trivas i...
Svar
4
· Visningar
1 573
Senast: kma
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Min mor är alkoholist. Ev. far också men han förlorar inte sitt förstånd i samma grad som mor. Jag bor fortfarande hemma och har planer...
2
Svar
27
· Visningar
2 935
Senast: gråvarg
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Det känns som om jag är i ett vakuum för närvarande. Jag har lämnat mitt gamla jobb bakom mig men inte kommit in i det nya än, varken...
Svar
0
· Visningar
259
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Det satte rejäl fart under sensommaren 2007. Jag skulle fotografera på min väns bröllop. När jag kommer dit börjar jag fumla med min...
Svar
0
· Visningar
1 560
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp