Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

[Kicki_83]

Ja vet egentligen inte hur ja ska börja bara att ja måste skriva av mej...

Var och red hästen i dag. Han som äger stallet kom ut och pratade. Även han 7 åriga dotter kom ut. Brukar sitta barnvakt åt henne ganska ofta.
Han berättade då att han f.d hade skickat brev från en advokat att hon ville ha dottern i veckorna.
Men ja kanske ska börja från början så ni hajar....

Jag kom i kontakt med denna familj i och med att jag blev medryttare på deras fjording. Då bodde alla 3 tillsammans. Efter ca 2 år så får ja sms från mamman att hon skulle flytta.
Ja trodde hon skulle flytta för att plugga eller nå. Hon hade pratat om det förut. (Anledningen till att hon flyttade var att hon träffas ny karl. och dom gifte sej kort efter det.)
Ja fortsätter ta hand om hästen hennes för hon flyttade ca 6 mil härifrån så hon kunde inte ta hand om honom varje dag.
Det måste ha varit typ 1,5år sedan hon flyttade.
Hon flyttade på vintern. Hösten efter skulle dottern börja i sexårsverksamheten. Innan verkade det fungera bra med dottern hon var hos mamma i bland å pappa i bland.
Men när hon började 6års så måste hon ju vara i skolan på veckorna. Så sista veckorna innan skolan skulle börja så började mamman föröska få dottern att börja i skolan där hon bor. Det gick inte för hon är skriven här och redan inskolan på en myisg skola här.
Söndagen innan skolan började så visste inte pappan om dottern skulle komma hem för hon var hos mamma å mamma visste inte om hon ville lämna "tillbaka" henne. Men hon skjutade henne till skolan första dagen iaf.
Sen var det lugnt ett bra tag. Vad ja vet iaf. Pappan berättar nog inte allt för barnvakten(mig).
Sen började dotterna må dåligt i skolan. Mest på måndagar. Hon var hos pappa i veckorna och mamma på helgerna då mamma inte hade nå annat för sej.
När man frågäde dottern varför hon mådde dåligt svarade hon att det var för att mamma tjatade att hon skulle flytta till mamma. Dottern vill inte flytta till mamma säger hon för hon trivs bra i skolan, med kompisarna i skolan och hemma hos pappa.
Jag tror mamman slutade tjata eftersom dottern mådde bättre i skolan.
Jag trodde hon hade insett att dottern ville fortsätta bo hos pappa och att gå i skolan här.

Men i dag fick ja veta att hon anlitat en advokat för att hon skulle få dottern. Andledningen var visst att dottern ville och hennes make var hemma på dagarna. Själv blir hon arbetslös snart så hon blir väl hemma oxå.
Men dottern vill ju gå här och man måste ju tänka på hennes bästa.
Hon är en väldigt blyg tjej som det tar ett tag innan hon litar på folk. Och hon har kommit in jätte bra i nuvarande skolan. Kommer ju ta ett tag innan hon kommer in sej i en ny klass1 i mammas stad.

Pappan skulle prata med en egen advokat i kväll så hoppas han kan få hjälp att ha dotterna kvar.

Skönt att prata av sej lite...hoppas ja inte svamlat för mycket...men ja fattar fortfarande inte hur mammna tänker. Hon vill rycka bort sin dottern från skolan och kompisarna som hon trivs så bra med.

 

[hillevie]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

jag förstår modern mycket väl, som mor har man burit, fött fram och tagit ansvar för på ett helt annat sätt än merparten av fäderna .

så länge barnen inte har skolgång kan man ju ha växelboende även om man inte bor intill varanndra, men när barnen ska börja skolan så måste man ju bestämma var barnet ska vara i veckorna om man inte kan bosätta sig i närheten eller är beredd att köra (vet att det finns dom som fått extra skolbuss/taxi från ena föräldern även om det ligger i grannkommun) att byta skola behöver inte ta någon längre tid även om "inskolningen" är gjord på en plats, det bestämmer föräldrarna själva

det jag har svårt att förstå är att hon från början flyttade utan dottern (kanske hade hon en rörig tid innan hon kom iordning, och ville skona dottern för det ?). själv upplever jag mig som "halv" utan mina ungar trots att en är vuxen och dom andra inte heller är små längre utan halvvuxna.

jag är själv frånskilld med 3 barn, dom flyttade med mig från början och träffar sin far varannan helg i bästa fall. dom bytte skola allihop och dom anpassade sig snabbt, i dag är dom glada för att dom bor mer centralt då det underlättar deras umgänge med andra barn/ungdommar.

eftersom du inte förstår modern antar jag att du inte har egna barn den dagen du ev. får det så kommer du att förstå

 

[LadyCovergirl]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

Men fadern kan väl isf också känna sig "halv" utan barnen?

 

[Kicki_83]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

Ja visst skulle ja förstå mamman om hon uppförde sej som det.

Hon flyttade 6 mil från dottern. Hon har henne på helgerna om hon inte är på dans eller nå annat med nya maken. För då får hon stanna kvar hos pappa. Skulle hon inte vilja spendera varenda lediga tid som e ledig tillsammans då när man inte träffas jämt?

Men det är mest det där med skolan ja hakar upp mej på.
Det tog nästan hela höstterminen innan blygheten försvann med lärare och kompisar för dottern. Nu stormtrivs hon på skolan med lärare och kompisar.
Dottern skulle må jätte dåligt av att flytta till ny skola. Hon har hittat tryggehten i den skolan hon går nu. Varför rycka bort den från henner då?

 

[hillevie]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

ja det är väl möjligt, men det är inte fadern som burit, fött och ammat barnet och oftast inte heller tagit största ansvaret vid nattvak och sjukdom osv.

det finns i dom alldra flesta fall en stor skillnad på att vara mor eller far.

har du barn själv ?

 

[hillevie]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

men samtidigt så vet du inte vad som sägs och görs modern och fadern i mellan.

min mor fick flytta hastigt och mindre lustigt från min far. jag vart stor nog att klara mig själv, även min syster men min bror va bara 7-8 år.

alla pratade om hur självisk min mor vart, men dom vet inte vad som hände mellan lyckta dörrar min far fick vårdnaden, men om det va rätt det vete f**n

 

[Cinta]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

Bara för att mamman burit barnet i magen i 9 månader och sen fött fram den, behöver det inte betyda att den har störst rätt till barnet, att hon vet bäst.

Nu vet vi inte hela situationen så det är egentligen svårt att säga ngt om det men om man utgårt från vad Kicki_83b säger så.. Blir barnet nog pressad av båda förälderna. Där hon är nu är nog mest bekvämt för att hon känner till det. Varför inte låta barnet vara kvar hos pappan nu när hon är så ung och senare när hon är äldre låta henne välja. När hon valt så behöver det inte vara bestämt utan hon kan få ändra sig. Det är vad jag tycker iaf. Båda föräldrarna har lika stor rätt till barnet. men framföralt barnet har lika stor rätt till båda bföräldrarna.

Äh nu börjar jag nog svamla

 

[Tajger]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

Jag har fyra barn och kan nog svara för pappan att han skulle sakna dem minst lika mycket som jag, och att han tagit stor del i det du nämner, förutom just graviditet och amning, av naturliga skäl.

Förresten, maken var skengravid med första barnet och gick upp i vikt och hade halsbränna. Det hade inte jag

 

[hillevie]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

ja, då är det ju bara att gratulera kanske tillhör jag och dom runt mig "fel" generation eller helt enkelt valt "fel" man att skaffa barn med . min erfarenhet och dom erfarenheter mina vänninor har av fäderna är att endast en liten liten del har tagit fullgott ansvar. men jag är ju "färgad" av hur min verklighet sett/ser ut

jag har själv tagit hand om barnen på heltid då dom varit små (och även sedan) barnen själva har från början sett det som naturligt att bo hos mig, men dom har fått fullt stöd av mig för att umgås med sin far så mkt (eller lite) han önskat (umgänget har alltid skett på hans villkor, han jobbar ju )

att sedan vissa fäder velat ha barnen boende hos sig har mer haft att göra med att slippa betala underhåll - tills dom insett vad ansvaret och kostnaderna igentligen inneburit

i min fars fall handlade det mer om att straffa min mor eftersom det vart hon som ville skilljas (hon åkte ut samma dag hon tog upp det, och hade därför inte möjlighet att ta med bror min. hon fick sova hos vänner och bekanta tills eget boende vart löst), bästa sättet att straffa va att beröva umgängesrätten, dvs. ha så många ursäkter till varför dom aldrig vart hemma då hon skulle hämta lillebror och sedan prata vitt och brett om hur självisk hon vart som inte tog ansvar tyvärr vet ju ingen utanför familjen varför mor aldrig hade lillebror eller vad som egenligen sas.

vad jag reagerat på är att ts. tar pappans parti och att det hela verkar väldigt färgat av vad pappan påstår (för vem vet om han säger hela sanningar ?) samt då mina egna erfarenheter.

 

[Kicki_83]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

Jag har inte barn själv...

Jag lyssnar inte bara på pappan. Dottern berättar mycket själv oxå. Hon berättar nästan mer för mej än för pappa. När man pratar om att flytta till mamma stänger hon av. Då går det inte att prata med henne. Hon säger i princip bara att hon inte vill byta skola och kompisar.

Sen kan ja tillägga att dotterns pappa är inte som en "vanlig" pappa. Vad jag tycker så bryr han sej väldigt mycket om henne. När dom var en familj alla tre var det ofta han som fick ta dottern om hon var ledsen å så.

Vad ja tycker det verkar som så pratar inte mamma å pappa så mycket med varann. Hon hade inte sagt nå till honom innan utan han fick bara advokat brevet på posten.

Visst ska dottern få vara med mamman men varför måste hon bo så långt bort så inte dotern få gå i samma skola. Hon trivs ju så bra i den hon går nu juh.

Sen har ja tänkt på en sak. Ja e ofta barnvakt å är ju där ännu oftare för jag har hästen där. Hon kalla mej mamma. Jag försöker förklara att ja e inte hennes mamma. Hon blir gladare när ja kommer än när hennes mamma kommer. Jag vet det för jag har varit med när hon har blivit hämtad av mamman. Men lixom varför kallar hon mej mamma? Hon har ju en duger inte hon? I bland får ja inte ens åka hem hon håller fast i mej och blir jätte ledsen när ja verkligen åker.

Å föresten ni behöver inte alls få för er att jag har i hop det med hennes pappa. För det stämmer inte alls. Han är verkligen för gammal för mej.

 

[hillevie]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

jag har inte antytt att du skulle ha ihop det med fadern men kanske är du färgad av vad han berättar.

jag tycker det är sorligt för dottern om inte hennes föräldrar kan prata och resonera som vuxna människor med dotterns bästa för ögonen, men tyvärr är det ju inte så väldigt ovanligt. oftast känner sig den förälder som blivit lämnad ratad och bitter och kanske inte heller alltid uppför sig på bästa sätt. den som lämnat hamnar lätt i "försvarställning" och det är inte bättre.

barnet är ju fortfarande litet och formas troligtvis väldigt av vad föräldrarna gör och säger, oavsett så även vid "lyckliga" skillsmässor (där föräldrarna klarar att prata och uppföra sig på ett bra sätt både gentimot varanndra samt inte prata illa om den andra föräldern som inte är med när barnet hör) känner barnen ofta sig kluvna och har svårt att inte känna lojalitets slitningar.

antagligen mår dottern ganska illa av slitningarna och kanske känner en stor trygghet i ditt sällskap ? prata aldrig negativt om modern när barnet hör, hellre tvärtom (oavsett vad du igentligen tycker och tror)

njut av att du fått en så viktig plats för dottern och förvalta den väl

 

[Kicki_83]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

Neje ja menade inte att nån sagt att ja va med han menade bara att ingen skulle få för sej det.

Skulle aldrig komma på tanken att prata illa om hennes mamma. Jag gillar henne oxå...inge fel på henne så. Men ibland undrar ja lite hur hon tänker bara..

Jag tycker bara synd om dottern som behöver stå ut med det.

Sen tycker ja det är väldigt pinsamt när hon säger mamma åt mej både när mamma eller pappa hennes är med.

Sen vill ja bara dotterns bästa. Och det jag tycker e hennes bästa e att stanna hos pappa gå kvar här i skolan. Sen är hon med mamma resten av sin lediga tid om mamma kan. Men det e ju bara vad ja tycker.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

Så bara för att mamman har tur/otur att vara den som ska bära barnen så har hon automatiskt störst rätt till dem även senare? Himla intressant resonemang och jag gillar det inte.
Självklart kan fadern ta lika stort, eller större, ansvar för vaknätter och sjukdomar som modern.
Synnerligen ålderdomliga åsikter du har.

Jag har inte barn själv, vad nu det spelar för roll. Jag önskar att den som blir pappa till mina eventuella barn tar lika stort ansvar för dem och således också har lika stor "rätt" till dem.
(Om man nu har rätt till barn, snarare barnen som har rätt att ha föräldrar isf.)

 

[hillevie]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

i praktiken så är det modern som i dom flesta fallen tar störst ansvar för hem och barn, fast jag hade ju oxå en annan uppfattning om hur livet skulle se ut innan jag själv va där, så i praktiken kan det spela stor roll om man har upplevt att själv bära fram ett barn eller inte.

en hel del ändrar sig i ens tankar och känslor (och erfarenheter) under resans gång. jag upplever dina åsikter som aningens naiva.

att modern bär barnet ger i dom alldra flesta fall upphov till en hel del känslomässiga bindningar som pappan av naturliga skäl inte kan uppleva.

att önska är tyvärr ingen garanti för hur livet senare ser ut i praktiken rent teoretiskt kan pappan ta större eller lika stort ansvar för tex. vaknätter och sjukdommar som modern. hur ofta tror du att det sker i praktiken ?

en dag kanske du förstår bättre, eller inte, hoppas då bara du har bättre tur ( eller rättare sagt dina ev. barn) än väldigt många andra kvinnor (barn).

jag anser oxå att barnen har rätt till båda sina föräldrar, jag har alltid uppmuntrat mina barn till umgänge med sin far. visst har dom umgänge - ibland - på hans villkor, inte när barnen vill, pricis som det tyvärr ofta ser ut även för mina vänninor.

 

[californication]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

vad jag reagerat på är att ts. tar pappans parti och att det hela verkar väldigt färgat av vad pappan påstår (för vem vet om han säger hela sanningar ?) samt då mina egna erfarenheter.

TS tar inte pappans parti. TS tar barnets parti.

 

[californication]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

eftersom du inte förstår modern antar jag att du inte har egna barn den dagen du ev. får det så kommer du att förstå

Det handlar inte om mamman, det handlar om barnet.

ja det är väl möjligt, men det är inte fadern som burit, fött och ammat barnet och oftast inte heller tagit största ansvaret vid nattvak och sjukdom osv.

det finns i dom alldra flesta fall en stor skillnad på att vara mor eller far.

har du barn själv ?

Huruvida man har barn själv eller inte är irrelevant. Det handlar om att se till barnets bästa, och det kan man göra utan att ha barn själv.

alla pratade om hur självisk min mor vart, men dom vet inte vad som hände mellan lyckta dörrar min far fick vårdnaden, men om det va rätt det vete f**n

Mådde du dåligt av tanken att flytta till din mamma då?

vad jag reagerat på är att ts. tar pappans parti och att det hela verkar väldigt färgat av vad pappan påstår (för vem vet om han säger hela sanningar ?) samt då mina egna erfarenheter.

Jag blir tamejtusan upprörd!

Det handlar inte om mamma vs pappa, det handlar om barnet! Förstår du verkligen mamman, som försöker tvinga dottern att flytta till henne trots att dottern inte vill och mår dåligt av det?

Skaffar man barn skall man se till barnets bästa, vilket man inte gör i det här fallet. Hur kan du tycka att det är rätt att dottern skall flytta till henne när dottern mår dåligt av det?

Vem som varit gravid eller inte har faktiskt inte med saken att göra. Barn är en gåva, inte föräldrars egendom. Och du uttrycker dig ungefär som att det är det, genom att enbart se till vad mamman vill, för "mamman är ju den som har ammat etc".

 

[hillevie]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

och jag blir "tamejtusan" upprörd när inte hela inläggen kan läsas och innebörden förstås

man kan inte lägga skuld på EN förälder när man inte vet allt som händer/hänt för att DET KRÄVS 2 för att det ska bli en konflikt fattar du tanken ?

trådskaparen bryr sig om barnet, det är heller inte ifrågasatt har du läst och förstått ?

 

[LadyCovergirl]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

Du har ett så respektlöst "argumenterande" att det är löjligt. Återigen diskussionen att har man inte barn kan man inte tycka något. Konstigt att då de flesta kan tycka något om t.ex. brottsofferhantering, krig och svält utan att ha upplevt det.

 

[Kicki_83]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

Ärligt talat skiter ja i hennes mamma å pappa å vad dom gör å säger.

Om jag vore mamma skulle ja inte säga att mitt barn skulle flytta till mej om hon inte ville. Då skulle ja spendera lov helger och annan ledig tid med min dotter. Låta henne själv bestämma när hon ville flytta till mej...men hennes mamma verkar inte tänka så.

Sen har jag funderat lite...mamman till dottern jobbar på samma ort som dottern bor på. Men enligt dottern kommer hon inte och hälsar på henne nån kväll innan hon åker hem från jobbet...Är man på samma ort som dottern kan man väl komma och hälsa på nån dag i bland.

Ibland har jag nästan fått för mig att mamman tycker det ör skönt att ha det barnfritt mend nya maken. Varför vet ja inte bara en känsla ja fått.

Sen en sak ja tycker både mamma å pappan gör fel är att det nästan aldrig berättar när hon ska åka till mamma. Jag kan fråga henne på torsdagen om hon ska åka till mamma i morgon fredag...väldigt många gånger säger hon jag vet inte.

Men som nån sa i tråden förut jag vill inte mammas bästa eller pappas bästa utan Dotterns bästa!!

 

[californication]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

och jag blir "tamejtusan" upprörd när inte hela inläggen kan läsas och innebörden förstås

man kan inte lägga skuld på EN förälder när man inte vet allt som händer/hänt för att DET KRÄVS 2 för att det ska bli en konflikt fattar du tanken ?

trådskaparen bryr sig om barnet, det är heller inte ifrågasatt har du läst och förstått ?

Jo, det skall läggas skuld på en, för mamman vill tvinga dottern att flytta till henne när dottern så uppenbart inte vill. Punkt!