Jag har bestämt mig

Jag har tänkt väldigt mycket på olika saker typ igår kväll och mycket idag. Och jag har kommit fram till några saker som egentligen så är det väl inte nya saker eller nåt sånt. Utan visste ändå detmesta innan också fast hade inte tänkt genom det så tydligt.
Men iallafall så den första saken är att den Emma som är JAG redan inte finns längre. Och vissa kanske tycker att man bara ut vecklas och ändras när man blir äldre och så. Men det är inte bara det. Utan det är flera saker så tillexempel när äckel händelsen hände så försvann en del av mig. Och när anorexi monstret tog över ALLT så jag blev sådär jätte sjuk i somras så försvann en annan del av mig. Och när C dog så försvann en till del. Och säkert andra saker också men det är liksom att jag kan inte komma till baka till MIG för den personen finns inte längre och kan aldrig komma till baka.
Och det andra är att det inte går att lita på nån typ profesionell eller hur man säger. Men som läkare psykolog sköterska och såna. För jag har försökt jätte många gånger och VARJE gång så har det blivit nåt dåligt. Typ att dom säger saker vidare fast man inte vill eller att dom säger en sak först och sen ändrar det eller olika sånt. Men iallafall att dom inte går att lita på. Så det är ingen mening att försöka lita på den nya psykologen heller för det kommer ju ändå säkert bara bli EN TILL sån jobbig sak. Så det är bättre att inte säga för mycket om jobbiga saker som jag måste lita på nån om jag ska säga nåt om det.
Och det sista är att jag har bestämt mig vad jag ska göra. Och det är att jag ska inte bry mig om jag blir konstig och trött och känner mig sådär som jag är i en bubbla som jag blir av ångest medicinen. Utan ska ändå ta den så mycket jag får. Så spelar det ingen roll ifall jag är typ död i huvudet utan ska ändå bara göra det så jag kan äta som jag ska och inte tappa kontrollen på migsjälv för jobbiga tankar. Och bara INTE tänka på dom jobbigaste sakerna ALLS. Utan ska bara försöka få bort alla tankar och alla svåra känslor som jag typ inte kan hantera. Utan det är mycket bättre att vara tom då istället. Så ska göra det jag kan för att känna sålite som möjligt och tänka sålite som möjligt. Och nej jag kanske inte blir FRISK då men det är ju ändå o möjligt så då är det bättre ifall jag kan vara bara tom och inte tänka inte känna. Även ifall det är bara för medicinerna men sålänge jag får dom då så är det väl bara att vara i den bubblan då. Så jag NÅN gång får komma härifrån. För som jag har skrivit förut också så är det som dethär bara är att allt är pausat och det är typ det värsta som finns att vara i en paus helatiden och INGET händer.
Och jag vet att jag inte kan spola bak tiden och ändra allt som redan har hänt men kan iallafall bestämma att från nu så ska jag inte tänka på dom sakerna och inte prata om dom och ingenting. Utan ska bara göra allting jag ska exakt NU. För jag måste liksom släppa dom tankarna att jag vill bli MIG igen för det kommer ändå ALDRIG hända. Utan den riktiga Emma kommer aldrig finnas igen ändå så lika bra att trycka bort allt som handlar om henne. Och göra allt jag kan så jag kan verka som alla vill iallafall.
För det är ändå att jag måste göra som JAG inte vill om många saker och ingen bryr sig ändå om jag är riktiga jag liksom. Utan det alla andra bryr sig om är bara at jag ska göra rätt och vilja rätt och allt sånt. Och det kommer ju aldrig hända heller men ifall ingen annan bryr sig om den riktiga jag måste jag sluta försöka få nån att fatta också.
Så ja det jag har bestämt mig för då är väl att jag ska göra allt jag kan så jag slutar tänka och prata om vissa saker. Och sluta försöka förklara såna saker som ingen ändå bryr sig om. Och inte lita förmycket för nån för det gör ändå bara allting värre. Och ska inte tänka mer än att bara vara så perfekt jag kan och inte ha nån upp märksam het på jobbiga saker. Och ja det är säkert skit jobbigt för jag brukar ju behöva få ut saker men om inte det hjälper så måste jag göra NÅT annat så det duger så jag får komma härifrån nångång. Så det är mitt enda mål nu att göra allting till räckligt bra och bli ut skriven. Och behöver bli det i år.
 

Du, jag förstår hur du tänker och känner, och jag håller med om att du nog behöver ändra på något så att du kan bli utskriven. Det måste vara fruktansvärd att vara "instängd" i så lång tid som du varit nu.

Jag är dock inte säker på att din plan kommer fungera jättebra, för som du skriver så behövs det ju ibland att skriva av sig och bearbeta saker.... men förstår att du inte tycker det hjälpt så mycket hittils.

Och det kanske inte hjälper så mycket, men vi är flera här som vill att du ska vara DU, och som gillar dig oavsett. :heart
 
Du, jag förstår hur du tänker och känner, och jag håller med om att du nog behöver ändra på något så att du kan bli utskriven. Det måste vara fruktansvärd att vara "instängd" i så lång tid som du varit nu.

Jag är dock inte säker på att din plan kommer fungera jättebra, för som du skriver så behövs det ju ibland att skriva av sig och bearbeta saker.... men förstår att du inte tycker det hjälpt så mycket hittils.

Och det kanske inte hjälper så mycket, men vi är flera här som vill att du ska vara DU, och som gillar dig oavsett. :heart
Det spelar ingen roll ifall det inte fungerar jätte bra. Eller alltså jag tror inte det kommer HJÄLPA och göra nånting bättre men det spelar ingen roll.
Och sen om flera här vill att jag ska vara JAG så det spelar ingen roll för JAG kommer ju ändå aldrig komma tillbaka.
 
Jag har tänkt väldigt mycket på olika saker typ igår kväll och mycket idag. Och jag har kommit fram till några saker som egentligen så är det väl inte nya saker eller nåt sånt. Utan visste ändå detmesta innan också fast hade inte tänkt genom det så tydligt.
Men iallafall så den första saken är att den Emma som är JAG redan inte finns längre. Och vissa kanske tycker att man bara ut vecklas och ändras när man blir äldre och så. Men det är inte bara det. Utan det är flera saker så tillexempel när äckel händelsen hände så försvann en del av mig. Och när anorexi monstret tog över ALLT så jag blev sådär jätte sjuk i somras så försvann en annan del av mig. Och när C dog så försvann en till del. Och säkert andra saker också men det är liksom att jag kan inte komma till baka till MIG för den personen finns inte längre och kan aldrig komma till baka.
Och det andra är att det inte går att lita på nån typ profesionell eller hur man säger. Men som läkare psykolog sköterska och såna. För jag har försökt jätte många gånger och VARJE gång så har det blivit nåt dåligt. Typ att dom säger saker vidare fast man inte vill eller att dom säger en sak först och sen ändrar det eller olika sånt. Men iallafall att dom inte går att lita på. Så det är ingen mening att försöka lita på den nya psykologen heller för det kommer ju ändå säkert bara bli EN TILL sån jobbig sak. Så det är bättre att inte säga för mycket om jobbiga saker som jag måste lita på nån om jag ska säga nåt om det.
Och det sista är att jag har bestämt mig vad jag ska göra. Och det är att jag ska inte bry mig om jag blir konstig och trött och känner mig sådär som jag är i en bubbla som jag blir av ångest medicinen. Utan ska ändå ta den så mycket jag får. Så spelar det ingen roll ifall jag är typ död i huvudet utan ska ändå bara göra det så jag kan äta som jag ska och inte tappa kontrollen på migsjälv för jobbiga tankar. Och bara INTE tänka på dom jobbigaste sakerna ALLS. Utan ska bara försöka få bort alla tankar och alla svåra känslor som jag typ inte kan hantera. Utan det är mycket bättre att vara tom då istället. Så ska göra det jag kan för att känna sålite som möjligt och tänka sålite som möjligt. Och nej jag kanske inte blir FRISK då men det är ju ändå o möjligt så då är det bättre ifall jag kan vara bara tom och inte tänka inte känna. Även ifall det är bara för medicinerna men sålänge jag får dom då så är det väl bara att vara i den bubblan då. Så jag NÅN gång får komma härifrån. För som jag har skrivit förut också så är det som dethär bara är att allt är pausat och det är typ det värsta som finns att vara i en paus helatiden och INGET händer.
Och jag vet att jag inte kan spola bak tiden och ändra allt som redan har hänt men kan iallafall bestämma att från nu så ska jag inte tänka på dom sakerna och inte prata om dom och ingenting. Utan ska bara göra allting jag ska exakt NU. För jag måste liksom släppa dom tankarna att jag vill bli MIG igen för det kommer ändå ALDRIG hända. Utan den riktiga Emma kommer aldrig finnas igen ändå så lika bra att trycka bort allt som handlar om henne. Och göra allt jag kan så jag kan verka som alla vill iallafall.
För det är ändå att jag måste göra som JAG inte vill om många saker och ingen bryr sig ändå om jag är riktiga jag liksom. Utan det alla andra bryr sig om är bara at jag ska göra rätt och vilja rätt och allt sånt. Och det kommer ju aldrig hända heller men ifall ingen annan bryr sig om den riktiga jag måste jag sluta försöka få nån att fatta också.
Så ja det jag har bestämt mig för då är väl att jag ska göra allt jag kan så jag slutar tänka och prata om vissa saker. Och sluta försöka förklara såna saker som ingen ändå bryr sig om. Och inte lita förmycket för nån för det gör ändå bara allting värre. Och ska inte tänka mer än att bara vara så perfekt jag kan och inte ha nån upp märksam het på jobbiga saker. Och ja det är säkert skit jobbigt för jag brukar ju behöva få ut saker men om inte det hjälper så måste jag göra NÅT annat så det duger så jag får komma härifrån nångång. Så det är mitt enda mål nu att göra allting till räckligt bra och bli ut skriven. Och behöver bli det i år.
Jag tycker att det är bra att du har en plan. Jag hoppas att du snart får träffa dina hundar och O.
 
Jag tror att du tänker helt rätt och samtidigt helt fel, sorry
Det du tänker helt rätt i är att det inte går att komma tillbaka till den du var tidigare. Det har hänt saker i ditt liv som kommer att förändra dig. Det betyder inte att det behöver bli dåligt, det blir bara annorlunda. Tyvärr är det här svårt för föräldrar att acceptera. De vill gärna ha kvar sitt oskyldigt lyckliga barn, ja jag har den diskussionen med min mamma ganska ofta, men den oskyldiga flickan försvinner med tiden när livet kommer emellan. Man slutar allteftersom att var oskyldig och okunnig om livets mörkare sidor och då försvinner givetvis också den oskyldiga lyckan (känner att jag förklarar dåligt nu). Det betyder inte att allt i livet blir svart och sorgligt utan att det uppstår ett allvar inom en som kan leda till en djupare mer stabil lycka.
Det jag är rädd är fel är att det känns som om du inte bara insett att det hänt saker med dig som gör att du förändrats utan det låter som om du tänker ge upp för att den insikten slagit dig. Jag hoppas att det bara är det överväldigande i att inse att du passerat in i den annan del av livet som gör det och att du imorgon kan känna att det istället är en möjlighet inte ett hot.
Angående att du känner dig sviken och inte litar på tex psykologen så tycker jag att du ska prata med honom om det här problemet och rent ut fråga hur det ser ut med patientsekretessen för du känner att du inte kan lita på någon utan att det sprids ut på ett för dig inte acceptabelt sätt vad du tänker, känner och tycker. Visst finns det saker som de måste föra vidare bla eftersom du är minderårig och dina föräldrar måste få veta vissa saker men det låter på dig som att det är ett stort problem och att alldeles för mycket sprids så att du inte får ha något privatliv.
Angående det äckliga som hände i våras så tror jag du måste hitta någon att lita på och försöka prata om det så gott det går. Det här är något du återkommer till ofta som verkar vara en mycket tung börda för dig, en börda som du inte borde behöva bära ensam :heart
 
Jag tror att du tänker helt rätt och samtidigt helt fel, sorry
Det du tänker helt rätt i är att det inte går att komma tillbaka till den du var tidigare. Det har hänt saker i ditt liv som kommer att förändra dig. Det betyder inte att det behöver bli dåligt, det blir bara annorlunda. Tyvärr är det här svårt för föräldrar att acceptera. De vill gärna ha kvar sitt oskyldigt lyckliga barn, ja jag har den diskussionen med min mamma ganska ofta, men den oskyldiga flickan försvinner med tiden när livet kommer emellan. Man slutar allteftersom att var oskyldig och okunnig om livets mörkare sidor och då försvinner givetvis också den oskyldiga lyckan (känner att jag förklarar dåligt nu). Det betyder inte att allt i livet blir svart och sorgligt utan att det uppstår ett allvar inom en som kan leda till en djupare mer stabil lycka.
Det jag är rädd är fel är att det känns som om du inte bara insett att det hänt saker med dig som gör att du förändrats utan det låter som om du tänker ge upp för att den insikten slagit dig. Jag hoppas att det bara är det överväldigande i att inse att du passerat in i den annan del av livet som gör det och att du imorgon kan känna att det istället är en möjlighet inte ett hot.
Angående att du känner dig sviken och inte litar på tex psykologen så tycker jag att du ska prata med honom om det här problemet och rent ut fråga hur det ser ut med patientsekretessen för du känner att du inte kan lita på någon utan att det sprids ut på ett för dig inte acceptabelt sätt vad du tänker, känner och tycker. Visst finns det saker som de måste föra vidare bla eftersom du är minderårig och dina föräldrar måste få veta vissa saker men det låter på dig som att det är ett stort problem och att alldeles för mycket sprids så att du inte får ha något privatliv.
Angående det äckliga som hände i våras så tror jag du måste hitta någon att lita på och försöka prata om det så gott det går. Det här är något du återkommer till ofta som verkar vara en mycket tung börda för dig, en börda som du inte borde behöva bära ensam :heart
Förlåt men fattar inte vad du menar med att föräldrarna har svårt att acceptera det och allt det. Alltså det är inte DOM som tycker det är ett problem att den riktiga jag inte finns längre. Utan det är jag som INTE VILL ändras till den personen som jag är nu.
Och sen det om att prata med nån och lita på dom och allt sånt så spelar det somsagt ingen roll för jag tänker inte prata om några jobbiga saker iallafall. Och skrev inte om det jag har bestämt mig för för att nån ska försöka ändra på det för det kommer ändå inte hända. Utan skrev bara för jag ville förklara det.
 
Jag längtar inte till att göra nånting speciellt så jag vet inte. Men ja om jag ska komma på nåt så är det väl bara få vara i stallet lite mera.
Det räcker väl gott :heart för mig är umgänget med djuren det viktigaste. Att träna och sätta olika mål för min ridning är kul men för mig kommer det i andra hand.
 
Det räcker väl gott :heart för mig är umgänget med djuren det viktigaste. Att träna och sätta olika mål för min ridning är kul men för mig kommer det i andra hand.
Jag får typ ingen mottivation om jag inte har mål och så med ridningen. Så om jag inte har det så tycker jag inte det är så kul liksom men det spelar inte så stor roll nu ändå.
 
Jag får typ ingen mottivation om jag inte har mål och så med ridningen. Så om jag inte har det så tycker jag inte det är så kul liksom men det spelar inte så stor roll nu ändå.
Men visst kan du väl sätta upp mål med din ridning? Denna situationen kommer ju inte vara för evigt. Att sätta upp långsiktiga mål och planera för hur du kommer dit kanske är ett sätt att fly och vila från vardagen lite :)
 
Men visst kan du väl sätta upp mål med din ridning? Denna situationen kommer ju inte vara för evigt. Att sätta upp långsiktiga mål och planera för hur du kommer dit kanske är ett sätt att fly och vila från vardagen lite :)
Jag fattar hur du menar men jag vill inte ha såna mål. Eller alltså jag HAR inga mål om nånting jag vill göra med O så har ingen andledning att göra nån plan för det.
 
Jag vill bara förklara lite tydligare det med att ha en plan liksom och sånt och vad vissa kanske tycker jag skulle behöva eller så.
Och alltså det är ju det som jag har bestämt mig för att jag bryr mig inte om det. Alltså tillexempel så att jag inte vill försöka prata om olika jobbiga saker och såkallat be arbeta för det är ingen mening att göra det. Utan det är bara att göra onödigt jobbiga saker.
Och samma vad som skulle kanske hjälpa på lång tid så det spelar ingen roll heller. För jag bryr mig inte om lång tid framåt ändå.
Utan mitt mål och det enda som är viktigt justnu är att göra allting så bra så det duger så jag blir ut skriven så fort det går. Och det kommer vara enklare ifall jag BARA har fokus på det och inte att typ lösa massa andra problem som ändå inte spelar nån roll nu.
 
Jag vill bara förklara lite tydligare det med att ha en plan liksom och sånt och vad vissa kanske tycker jag skulle behöva eller så.
Och alltså det är ju det som jag har bestämt mig för att jag bryr mig inte om det. Alltså tillexempel så att jag inte vill försöka prata om olika jobbiga saker och såkallat be arbeta för det är ingen mening att göra det. Utan det är bara att göra onödigt jobbiga saker.
Och samma vad som skulle kanske hjälpa på lång tid så det spelar ingen roll heller. För jag bryr mig inte om lång tid framåt ändå.
Utan mitt mål och det enda som är viktigt justnu är att göra allting så bra så det duger så jag blir ut skriven så fort det går. Och det kommer vara enklare ifall jag BARA har fokus på det och inte att typ lösa massa andra problem som ändå inte spelar nån roll nu.
Lycka till :heart.

Jag kommer fortsätta hoppas att du när du blivit utskriven kan stå ut såpass mycket med ditt nya jag att du vill fortsätta leva.
 
Jag ska förtydliga lite jag med, har tänkt ett varv till sedan i går. Och jag tycker det är jättebra att du faktiskt har en PLAN. Som vi pratat om tidigare så fungerar vissa av oss så att vi behöver en tydlig plan för att må bra. Utan någon plan så kan livet kännas meningslöst och det finns ingen motivation eller glädje. Som väl är ungefär hur du haft det länge nu?

Sedan så gör det inte så mycket om planen inte är helt perfekt - ingen eller någonting är ju perfekt oavsett. Och en bra sak med planer är att de går att ändra på sedan, om man vill det. Så det viktigaste är att du har en plan som känns bra för dig just nu, jag tror det är behövligt att du kan få känna att någonting går framåt och att du inte behöver vara kvar på BUP för alltid.

Hoppast av hela mitt hjärta att du även hittar viljan att fortsätta leva undervägs, när du kommer dit att du blir utskriven. :heart
 
Jag ska förtydliga lite jag med, har tänkt ett varv till sedan i går. Och jag tycker det är jättebra att du faktiskt har en PLAN. Som vi pratat om tidigare så fungerar vissa av oss så att vi behöver en tydlig plan för att må bra. Utan någon plan så kan livet kännas meningslöst och det finns ingen motivation eller glädje. Som väl är ungefär hur du haft det länge nu?

Sedan så gör det inte så mycket om planen inte är helt perfekt - ingen eller någonting är ju perfekt oavsett. Och en bra sak med planer är att de går att ändra på sedan, om man vill det. Så det viktigaste är att du har en plan som känns bra för dig just nu, jag tror det är behövligt att du kan få känna att någonting går framåt och att du inte behöver vara kvar på BUP för alltid.

Hoppast av hela mitt hjärta att du även hittar viljan att fortsätta leva undervägs, när du kommer dit att du blir utskriven. :heart
Ja exakt och att jag klarar inte saker när andra bara bestämmer åt mig. Så ifall allting bara är att andra bestämmer allt som jag måste göra så händer ju ingenting. Men nu så har JAG bestämt vad som är viktigt för MIG. Och det är inte be arbeta saker eller ändra på allt hur jag tänker och massa sånt. Utan det enda viktiga nu är bli ut skriven. Och då måste jag bara äta som jag ska och inte tappa kontroll på ångesten. EGENTLIGEN så är det bara det om man ska samman fatta.
Så då är det bara hålla borta sånt som blir jobbigt om jag tänker på det eller pratar om det. Och ta medicin även fast jag blir trött och konstig av den. Men sålänge jag har kontroll över migsjälv så spelar inte det nån roll utan då är det bra.
 
Det låter vettigt, att börja med att fokusera på en eller två saker i taget.

Skickar en sång jag brukar spela när jag behöver lite pepp och att "blåsa ut" ibland, tänkte kanske du gillar den med. Rekommenderar hög ljud. :angel:

 

Liknande trådar

L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 367
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Först innan jag skriver dethär så vill jag BE att ni kan ha respekt för att det är jobbiga saker. Jag VILL skriva om det och jag VILL...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
8 190
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Det händer såmycket helatiden. Jag har tagit upp skolan igen och jag galopperade på ridningen förra veckan som jag skrev om ❤️ Och även...
Svar
12
· Visningar
743
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Andas in andas ut Det blir bättre till slut Så andas in andas ut Ibland så kanske det inte finns några bra vägar att välja på. Utan...
Svar
8
· Visningar
828
Senast: LiviaFilippa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp