Jag har blivit feg

[Saile]

jag vet inte när det hände eller hur det hände men jag har blivit jättefeg.
Hag har aldrig varit "över-modig" men jag har vart ute på en del tokiga turer i mina dar, speciellt med min yngsta häst som jag i princip enbart rider nu.
Han är lite osäker och lättskrämd. Jag har kunnat hantera det utan problem innan, har han blivit rädd och brallat iväg så har jag typ fått en adrenalinkick, typ "yes, satt kvar denna gången också!" Händer det nu så skakar jag i hela kroppen och benen blir som gelé.

Jag har ridit in honom och ridit honom i 6 år nu så jag känner honom utan och innan, i den mån det går. Han är inte den lättaste hästen. Ibland är det inga konstigheter, allt flyter på och vi har jättebra ridpass. Medan vissa dagar bara är katastrof! Han står och tittar (han är ganska tittig), jag får för mig att det är en älg och blir osäker vilket han såklart känner av, han är spänd och sprätter till för minsta lilla.
Sådana dagar hade vi innan också, men istället för att MINA tankar skenade iväg då så brukade jag mer eller mindre säga åt honom att skärpa sig och gå vidare.

Nu blir jag så ledsen efter sådana dagar.
Jag älskar honom av hela mitt hjärta och jag vet att han aldrig skulle skada mig men vad ska jag göra med mig själv?? Mitt rid-självförtroende är så lågt det kan bli.
Jag TROR det beror på
1. Jag har ramlat av mer gånger dom senaste 2 åren än jag gjort under mina 23 år som ryttare.
2. Jag har fått barn.

Hur gör man? Jag vill så gärna slappna av och rida och ha kul!

 

[Klarazetterlind]

Hej, jag skulle faktiskt rekommendera att byta häst. Att köpa en stabilare häst som kan det mesta som man kan stärka självförtroendet på.
Det är väldigt jobbigt att sälja en häst, men du kan ju också ha medryttare på din häst du har nu kanske? Och så köper du en häst du får upp självförtroendet med, sedan när du har tillbaks det så kan det nog gå att rida på din igen.

 

[TinyWiny]

Du är inte ensam. Det är vanligt att tankar, känslor och vad man vill utsätta sig för ändras när man fått barn. Jag hade en kollega som verkligen inte klarade av att sitta upp förren två år efter att barnet var fött och då jobbade vi med hästar och red flera hästar varje dag. Jag själv vågade inte åka karusell eller båt på flera år efter att mina barn föddes och jag slutade också att rida hästar som var kända för att bocka, stegra och ha sig jämt och ständigt, något som jag innan tyckte var en utmaning.

Är hästen en häst du trivs med annars så se tiden an. Gör det som känns bekvämt och hitta strategier för dig själv när du stressar upp dig. Medveten andning kan fungera för endel. Tillåt dig att känna som du känner men hitta strategier för hur du kan slippa utsätta dig för det som gör dig så rädd. Tror du att det är en älg så börja sjung, fokusera på något annat, andas, se långt fram eller vad som nu kan kännas bra för dig. Kanske blir det lättare om du leder hästen vid ställen/tillfällen där brall brukar förekomma eller kanske kan ni träna med olika "läskiga" saker så att hästen blir tryggare? Kanske kan du och hästen ta lite lektioner med fokus på din sits så att du blir tryggare och vågar lita på din kropp igen? Kroppen ändras ofta endel vid graviditet och förlossning och det tar ett tag att lära känna sitt "nya" jag och hitta sin balans i sadeln igen.

Lycka till!

 

[Centaur]

Helt naturlig del av att bli äldre. Man blir mer medveten om hur farlig en situation faktisk kan vara och vad konsekvenserna av att bli avslängd kan bli.

Jag skulle aldrig drömma om att utsätta mig själv för sånt som jag gjorde för 15 år sen. Rida till andras omöjliga hästar, rida genom stan och på andra mycket hårt trafikerade vägar, hoppa över parkbänkar, stenar och annan skit som jag tyckte var roligt när jag var yngre, rida långritt ensam i mörkret osv. Dels vet jag bättre nu, dels har jag varit med om flera olyckor. Riskmedvetandet ökar med åldern.

Jag blir lite småskakig när sopbilen kommer dundrandes mot oss på vägen för min häst är inte helt trafiksäker och definitivt inte sopbilsäker. Men jag tycker inte att jag har blivit feg, jag har blivit förnuftig. .

Att bli lite rädd i en skrämmande situation är inte hela världen bara man inte tappar huvudet och får panik. Ta några djupa andetag och lugna ner båda dig själv och hästen, reagera om det behövs tex om det kommer en sopbil och ni måste ur vägen.

Att tänka herregud vad rädd jag är, jag är helt värdelös, kommer inte hjälpa varken dig eller din häst att bli lugnare. Erkänn rädslan men låt den inte ta över. Du måste hitta din egen coping strategi för att kontrollera dina känslor. Klarar du inte av det på egenhand bör du söka hjälp. Med dig själv alltså, inte hästen. Det är ju inte han som är problemet egentligen.

 

[Saile]

Hej, jag skulle faktiskt rekommendera att byta häst. Att köpa en stabilare häst som kan det mesta som man kan stärka självförtroendet på.
Det är väldigt jobbigt att sälja en häst, men du kan ju också ha medryttare på din häst du har nu kanske? Och så köper du en häst du får upp självförtroendet med, sedan när du har tillbaks det så kan det nog gå att rida på din igen.

Att sälja min häst kommer inte på fråga, det är min bästa vän och han kommer få vara med mig så länge han lever.
Medryttare vill jag helst inte ha, isf ska det vara någon som är riktigt duktig och det tycker jag är svårt att hitta.
Håller däremot på att lära min andra häst medryttares dotter (hängde du med? ) att rida honom så tids nog kan hon rida ta honom när jag inte kan rida.

 

[Saile]

@TinyWiny

@Centaur

Skönt att höra att man inte är ensam. Tack för era svar!
Jag har alltid skrattat när min mamma sagt "det kommer ändras när du får barn", men oj vad rätt hon hade!

Ska försöka ta lite lektioner och få tillbaka mitt självförtroende.
Och sluta ha sådana katastroftankar ("nu kommer det komma en älg springande, då kommer T att dra och jag kommer ramla av och fastna med foten i stigbygeln och släpas efter").
Jag har faktiskt börjat hoppa av och leda honom när det blir för mycket för mig,
Min oro förstör bara för min häst så jag måste verkligen sluta med det.
Men vissa dagar går faktiskt jättebra och är jag ute med sällskap så är varken jag eller hästen oroliga, då flyter allt.

Finns det någon mer hjälp att få mer än att ta lektioner? Med sig själv alltså.

 

[Centaur]

Gå till en psykolog eller kurator.

 

[Reville]

Som ung så red jag alla möjliga och omöjliga hästar och hittade på massa konstigheter, men efter att ha råkat ut för en och annan ridolycka genom åren så har jag med tiden blivit lite mer riskmedveten. Vissa dagar är värre och då börjar jag att tänka "ok, vad är det värsta som kan hända" (vilket egentligen är idiotiskt!) men jag är ganska tävlingsinriktad som person och utmanar på så sätt mig själv mentalt och då omvandlas det till att jag vill visa fegisen i mig själv att jag visst kan vad-det-nu-är och så brukar det oftast gå bra och då blir jag nöjd och stolt över mig själv som lyckades övervinna problemet

 

[TinyWiny]

@TinyWiny

@Centaur

Skönt att höra att man inte är ensam. Tack för era svar!
Jag har alltid skrattat när min mamma sagt "det kommer ändras när du får barn", men oj vad rätt hon hade!

Ska försöka ta lite lektioner och få tillbaka mitt självförtroende.
Och sluta ha sådana katastroftankar ("nu kommer det komma en älg springande, då kommer T att dra och jag kommer ramla av och fastna med foten i stigbygeln och släpas efter").
Jag har faktiskt börjat hoppa av och leda honom när det blir för mycket för mig,
Min oro förstör bara för min häst så jag måste verkligen sluta med det.
Men vissa dagar går faktiskt jättebra och är jag ute med sällskap så är varken jag eller hästen oroliga, då flyter allt.

Finns det någon mer hjälp att få mer än att ta lektioner? Med sig själv alltså.

Googla på "medveten andning". Det kan hjälpa mot en hel massa saker men just oro, ångest och jobbiga tankar fungerar det ofta väldigt bra att bli medveten om hur man andas och i de jobbiga situationerna koncentrera sig på hur man andas istället för på det jobbiga. Plocka russinen ut kakan om du vill och ta till dig det som fungerar för dig! Du behöver absolut inte köra fullt ut och köpa materialet men att bli medveten om hur du andas vanligtvis, ev. ändra din andning till en bättre fungerande andning och tänka efter hur du andas i stressande situationer hjälper enormt mycket! Många andas enbart högt upp istället för hela vägen ner i magen och det skapar stress i oss och att då vänja sig vid att andas hela vägen i vardagen gör ofta enorm skillnad. Att i stressituationer tänka till och andas djupa andetag gör att man går ner i stress och blir lugnare.

Det kan också hjälpa att när katastroftankarna kommer börja tänka på något du har bestämt innan. Det kan vara precis vad som helst (många tänker på en grön äng, grönt inverkar lugnande) eller på vad du ska äta till middag eller något helt annat. Bara det är något konkret så att du kan tränga undan katastroftankarna.

Det viktiga är att du hittar ett sätt som fungerar för dig. Ställ inte en massa krav på dig själv utan var nöjd om du kan ta ett djupt andetag i början eller tänka en sekund på en grön äng eller vad du nu bestämmer dig för. Det handlar om träning precis som allt annat och efter ett tag kommer hjärnan ha programmerat in det här och du kommer naturligt ta djupare andetag/tänka på något annat när något händer/du är rädd att något kommer hända.

Du kan också googla på "mentalträning". Det är också en metod som brukar vara mycket effektiv mot allt möjligt. Det handlar alltså om att bli varse vad som händer i kroppen och att lära sig att medvetet styra in sina tankar och känslor på bra strategier istället för att rädslan tar över.

 

[skuggi]

En sak som iaf gjort att jag kunnat slappna av mer är när jag bestämde mig för att jag hoppar av så snart hästen blir spänd. Jag gör ingen grej av det, glider av lite snyggt som om jag ändå tänkt kliva av och så går vi en stund. När hästen känns ok så hoppar jag upp igen.
Bara tanken på att jag inte behöver vara "duktig" och stanna kvar där uppe, utan jag FÅR kliva av om jag är osäker, har gjort att jag slappnar av mer och inte känner att jag behöver kliva av lika mycket.

Jag har också hört att många blivit mer försiktiga sen de fick barn, jag har inga barn så jag får väl skylla på åldern eller nått

 

[hoppeloppe]

Utöver de tips du har fått. Du kanske kan försöka träna hästen mer på olika saker och på att den ska vara såpass trygg hos dig, att du kan känna dig mer säker på att hästen inte gör något om det kommer en älg eller andra faror? Kanske det finns någon kurs att åka på eller någon bra tränare att ut.

 

[the_connemara]

Låt någon annan rida hästen lite o rid själv någon annan häst! Alltså betala en tränare eller liknande att rida din häst om du inte känner någon duktig som kan rida. Och för din del leta upp lämplig häst/hästar ev med hjälp o rid. Ta sedan hjälp med din häst i de situationer du känner du behöver bli mer trygg i.

Jag varken fick barn eller blev direkt gammal (eller äldre blev jag ju ) men däremot så slutade jag rida alla de där andra knäppa hästarna/unghästarna. Med min kunde jag bli lite rädd men ffa blev jag typ livrädd för alla andra hästar. Inkl bara att gå in i en hage, leda dem o öht sitta upp på dem. Började känna mig begränsad av det och tog kontakt med ett ställe m många hästar o vettig hästhantering. Fick ria lämpliga hästar i början o blev snabbt botad. Senast red jag en stoooor lite valpig unghäst, vågade galoppera och tom hoppa ett konstigt hinder (en fodertunna ) o blev bara rädd en sekund en enda gång. Så jäkla kul!!! Bra coach som satte upp mig på precis lämpliga hästar alla gånger o guidade mig alldeles lagom var receptet.

Skulle ju fortf inte våga rida ens lite normalsvåra hästar men känslan av att bara kunna leda in dem från hagen o hoppa upp i sadeln utan att vara helt förlamad i kroppen är underbar!!!!

 

[pulkaskurk]

Det verkar ju sitta i ditt huvud.
Så det självklara svaret är i min värld är mental träning.
Du låter tankarna flyga iväg och tänker fel så mental träning.
Ändra mind set liksom.
Det är inte så himla svårt att programmera om hjärnan om man verkligen vill och dessutom tar hjälp.

Att vara stark mentalt och veta hur man ska styra tankarna är grymt bra att kunna i väldigt många situationer.

 

[Kattennizze]

Jag är precis som du, har kanske inte varit jättemodig när jag var yngre, men ändå hoppat mycket och har alltid älskat fart och fläkt. Men sen jag fick barn känns mest gunghästen som ett lockande alternativ. Just nu kan jag ändå inte rida pga sjukdom men hade så gärna önskat att bara kunna skritta men då måste det vara en superdupersäker häst, mera död än levande. Jag inser att jag blivit löjlig, jag har ändå ridit flera unghästar utan problem när jag var yngre.

 

[_Zacke_]

Jag känner igen mig! Min rädsla kom efter att min förra trygga ponny hastigt gick bort och jag istället köpte en 2åring vilket gjorde att jag var helt ifrån ridningen i 1.5 år och när jag skulle börja igen så var det på en oriden ponny det har ändå gått bra men har hamnat i många situationer där jag känt mig rädd. Har dock släppt prestigen och ser till mig själv mer. Är jag t.ex ute och rider och vet att längre fram på vägen kommer det vara ett hinder att ta oss förbi där jag inte kommer kunna hålla behålla lugnet så hoppar jag helt enkelt av och leder förbi hästen innan det har blivit ett problem. Lika så om det t.ex är en blåsig och usel dag och jag inte känner mig 100 och hästen kanske känns mer på tårna så tar jag helt enkelt en promenad med hästen istället, släpper alla måsten. Och det funkar ju bra eftersom jag inte har några tävlingshästar, man kan ta det lite som det är och styra efter dagsformen.

 

[BitCoin]

När man blir äldre, borde spänsten bli ersätt med vett