Jag har drabbats av (förhoppningsvis onödig) dödsångest

Voeux

Trådstartare
Den korta versionen: Jag har inte tagit gynekologiskt cellprov på 8 år och har nu drabbats av dödsångest.

Den längre versionen: Jag kom på i början av året att jag inte tagit cellprov på väldigt många år. Min sjuksköterskevän uppmanade mig att göra detta omgående, så jag började kolla upp var jag kunde gå. En del vänner sa att de inte behövt någon kallelse utan enbart gått på drop in, men en annan vän hade blivit nekad två besök i rad just av anledningen att hon inte haft med sig någon kallelse. Jag tänkte att det är bäst att få tag på en ny för egen del, så jag slipper avsätta tid och bli nekad, så jag ringde regionalt cancercentrum i slutet av februari. Fick prata med en inte så värst hjälpsam dam, men hon sa i alla fall att det kommer att gå ut en ny kallelse till mig i samband med min födelsedag i mars och att jag skulle invänta denna. Samtidigt så överhörde min jämnåriga kollega samtalet och erkände att hon heller inte gjort cellprov på lika länge, så jag uppmanade henne att ringa till cancercentrum direkt. Det är bäst att bara få det gjort. Så hon ringde och fick prata med samma dam som menade att hon bör leta upp sin kallelse. Trots att hon flyttat sedan denna gått ut, men den skulle hon tydligen hitta och damen ville inte skicka en ny.

Tiden gick och kallelsen kom först i mitten av maj med en tid då jag var bortrest på semester i juni. Det stod att om jag missar tiden så kan jag gå på drop-in. Jag bestämde mig för att gå en dag innan resan, men kunde inte då jag hade mens. I samma veva var det mycket skriverier om en känd kvinna som hastigt gått bort i en aggressiv livmoderhalscancer. Jag kände att det börjar bli riktigt jobbigt, men lovade mig själv att gå direkt efter semestern. Denna vecka var det äntligen dags, och jag frågade min kollega ifall hon kommit iväg. Det hade hon, och hon hade cellförändringar som hon nu ska operera bort. Jag fick världens klump i magen, samtidigt som jag är så glad att hon överhörde mitt samtal så jag kunde uppmana henne att ta tag i att gå. Barnmorskan hon hade träffat hade dessutom sagt att det oftast är lugnt om man går och kollar regelbundet, att de som drabbas av sådan allvarlig cancer att de går bort oftast är de som inte går och tar proverna. Det knöt sig i magen ännu mer.

När jag kommer till mottagningen i morse så visar det sig att de inte gör cellprov på hela sommaren. Jag frågade barnmorskan om det finns någon mottagning som jag kan gå till, hon svarade att under sommaren har samtliga stängt för detta. Jag reagerade orimligt starkt på att detta skjuts upp ytterligare och nu sitter jag här med världens dödsångest. Jag har fått för mig, fram och tillbaks under våren, att jag sannolikt kommer ha fått cancer nu bara för att jag har varit så dum och inte kollat. Att jag kommer gå bort nu när jag är som lyckligast och har så mycket bra saker framför mig. Jag vet om att det är helt mitt eget fel att jag inte kommit iväg tidigare, och jag vet om att det är väldigt onödigt att måla upp de värsta av scenarion. Men jag kan inte hjälpa det. Den här oron har grott lite i magen det senaste halvåret och nu när jag inte får ta provet på ytterligare två månader så vällde det liksom över mig. Nu är jag orolig för att jag kommer gå och ha dödsångest över detta hela sommaren.

Vad ska jag göra, hur ska jag tänka? Är min oro helt obefogad?
 
@Voeux: ANDAS! Innan du gjort cellprov går det inte att säga någonting men majoriteten av den kvinnliga delen av befolkningen får inte livmoderhalscancer. Jag har två riskfaktorer för att få livmoderhalscancer plus att jag är äldre än dig men allt har sett bra ut hittills.

Det låter dock väldigt märkligt att det inte finns någon mottagning som gör det över sommaren, jag hade letat efter privata alternativ för att få det gjort (för att lugna hjärnan).

Edit: Pga den ökade risken för min del tar jag prover varje år (på läkares inrådan). Dvs när jag kommer ihåg att boka tid eftersom jag inte blir kallad :o :D
 
Såd
Den korta versionen: Jag har inte tagit gynekologiskt cellprov på 8 år och har nu drabbats av dödsångest.

Den längre versionen: Jag kom på i början av året att jag inte tagit cellprov på väldigt många år. Min sjuksköterskevän uppmanade mig att göra detta omgående, så jag började kolla upp var jag kunde gå. En del vänner sa att de inte behövt någon kallelse utan enbart gått på drop in, men en annan vän hade blivit nekad två besök i rad just av anledningen att hon inte haft med sig någon kallelse. Jag tänkte att det är bäst att få tag på en ny för egen del, så jag slipper avsätta tid och bli nekad, så jag ringde regionalt cancercentrum i slutet av februari. Fick prata med en inte så värst hjälpsam dam, men hon sa i alla fall att det kommer att gå ut en ny kallelse till mig i samband med min födelsedag i mars och att jag skulle invänta denna. Samtidigt så överhörde min jämnåriga kollega samtalet och erkände att hon heller inte gjort cellprov på lika länge, så jag uppmanade henne att ringa till cancercentrum direkt. Det är bäst att bara få det gjort. Så hon ringde och fick prata med samma dam som menade att hon bör leta upp sin kallelse. Trots att hon flyttat sedan denna gått ut, men den skulle hon tydligen hitta och damen ville inte skicka en ny.

Tiden gick och kallelsen kom först i mitten av maj med en tid då jag var bortrest på semester i juni. Det stod att om jag missar tiden så kan jag gå på drop-in. Jag bestämde mig för att gå en dag innan resan, men kunde inte då jag hade mens. I samma veva var det mycket skriverier om en känd kvinna som hastigt gått bort i en aggressiv livmoderhalscancer. Jag kände att det börjar bli riktigt jobbigt, men lovade mig själv att gå direkt efter semestern. Denna vecka var det äntligen dags, och jag frågade min kollega ifall hon kommit iväg. Det hade hon, och hon hade cellförändringar som hon nu ska operera bort. Jag fick världens klump i magen, samtidigt som jag är så glad att hon överhörde mitt samtal så jag kunde uppmana henne att ta tag i att gå. Barnmorskan hon hade träffat hade dessutom sagt att det oftast är lugnt om man går och kollar regelbundet, att de som drabbas av sådan allvarlig cancer att de går bort oftast är de som inte går och tar proverna. Det knöt sig i magen ännu mer.

När jag kommer till mottagningen i morse så visar det sig att de inte gör cellprov på hela sommaren. Jag frågade barnmorskan om det finns någon mottagning som jag kan gå till, hon svarade att under sommaren har samtliga stängt för detta. Jag reagerade orimligt starkt på att detta skjuts upp ytterligare och nu sitter jag här med världens dödsångest. Jag har fått för mig, fram och tillbaks under våren, att jag sannolikt kommer ha fått cancer nu bara för att jag har varit så dum och inte kollat. Att jag kommer gå bort nu när jag är som lyckligast och har så mycket bra saker framför mig. Jag vet om att det är helt mitt eget fel att jag inte kommit iväg tidigare, och jag vet om att det är väldigt onödigt att måla upp de värsta av scenarion. Men jag kan inte hjälpa det. Den här oron har grott lite i magen det senaste halvåret och nu när jag inte får ta provet på ytterligare två månader så vällde det liksom över mig. Nu är jag orolig för att jag kommer gå och ha dödsångest över detta hela sommaren.

Vad ska jag göra, hur ska jag tänka? Är min oro helt obefogad?
Jag kände likadant förra sommaren (men hade då nog bara missat en tid, dvs 4 år, eller blev det 6?). Jag gick till en privat gynekolog istället, men kanske svårt att få tag på tid hos sådan också under sommaren?
Jag utgår från att vi är i typ samma ålder, dvs att du har tagit ett eller två prov innan. Hade du inga cellförändringar då kan du sannolikt andas lite. De har infört nya riktlinjer nationellt där man från 30 års ålder numera i första hand screenar för HPV-virus och om man har detta odlas provet vidare för cellförändringar. Dvs har man haft ett eller två rena prov som yngre så har man sannolikt inte utvecklat några större förändringar på de här åren.

Jag tror att drop in öppnar v.32 igen, så rent krasst är det ju bara 5 veckor och även om du skulle gått nu och fått ett positivt (dvs personligt negativt) svar hade du ju bara gått med mer ångest hela sommaren till ingen nytta alls eftersom det är just sommar.
Gå direkt när de öppnar och tänk inte mer på det tills dess är mitt råd :)
 
Andaaaaas! ;) Finns väl, vad jag förstår, ingen anledning att tro att något är fel. Men om du ändå känner att du vill kolla tidigare så kan man väl gå till vilken privat gynekolog som helst och ta ett cellprov? :)
 
@Voeux: ANDAS! Innan du gjort cellprov går det inte att säga någonting men majoriteten av den kvinnliga delen av befolkningen får inte livmoderhalscancer. Jag har två riskfaktorer för att få livmoderhalscancer plus att jag är äldre än dig men allt har sett bra ut hittills.

Det låter dock väldigt märkligt att det inte finns någon mottagning som gör det över sommaren, jag hade letat efter privata alternativ för att få det gjort (för att lugna hjärnan).

Edit: Pga den ökade risken för min del tar jag prover varje år (på läkares inrådan). Dvs när jag kommer ihåg att boka tid eftersom jag inte blir kallad :o :D

Oron är kanske obefogad, kanske rimlig. Därförska du leta reda på ett annat alternativ, en privat gynekolog/barnmorskemottagning kan ta provet på dig. Finns ingen anledning till panik, men heller ingen rimlig anledning att vänta.

Jag letar privata alternativ nu, så tack för tips! Jag hade inte ens tänkt tanken. Fick en tid 30 juli på en privat mottagning men ska se om jag hittar någon som har tid lite snabbare. Mest för att lugna mig själv lite mer.

@athena_arabians de sa att det berodde på bemanningen under sommaren. Att de enbart har öppet för mer brådskande ärenden än dessa rutinbesök.
 
Jag letar privata alternativ nu, så tack för tips! Jag hade inte ens tänkt tanken. Fick en tid 30 juli på en privat mottagning men ska se om jag hittar någon som har tid lite snabbare. Mest för att lugna mig själv lite mer.

@athena_arabians de sa att det berodde på bemanningen under sommaren. Att de enbart har öppet för mer brådskande ärenden än dessa rutinbesök.

Tydligen en sak mitt landsting inte är kasst på då för jag har fått tider på sommaren :D
 
Såd

Jag kände likadant förra sommaren (men hade då nog bara missat en tid, dvs 4 år, eller blev det 6?). Jag gick till en privat gynekolog istället, men kanske svårt att få tag på tid hos sådan också under sommaren?
Jag utgår från att vi är i typ samma ålder, dvs att du har tagit ett eller två prov innan. Hade du inga cellförändringar då kan du sannolikt andas lite. De har infört nya riktlinjer nationellt där man från 30 års ålder numera i första hand screenar för HPV-virus och om man har detta odlas provet vidare för cellförändringar. Dvs har man haft ett eller två rena prov som yngre så har man sannolikt inte utvecklat några större förändringar på de här åren.

Jag tror att drop in öppnar v.32 igen, så rent krasst är det ju bara 5 veckor och även om du skulle gått nu och fått ett positivt (dvs personligt negativt) svar hade du ju bara gått med mer ångest hela sommaren till ingen nytta alls eftersom det är just sommar.
Gå direkt när de öppnar och tänk inte mer på det tills dess är mitt råd :)

Jag gjorde ett test när jag var 23 och har inte gjort något sedan dess. Men då såg allting bra ut. Jag gjorde även fertilitetsutredning med hss undersökning (ultraljud och så sprutade de upp vätska i äggledarna) förra året. De skulle givetvis inte märka av cellförändringar men hade jag haft en fullt utvecklad cancer så vill jag gärna tro att det hade synts då :angel: Det var dock 1,5 år sedan nu.
 
Jag struntade i det i flera år, sen ringde jag Sophia-hemmet och fick komma en vecka senare.

Skulle gissa att Sophiahemmet också har sommarsträngt för cellprov, eftersom de går under landstinget. Men ska ringa cancercentrum nu och extrakolla om att det verkligen inte finns någon som har öppet.
 
Jag gjorde ett test när jag var 23 och har inte gjort något sedan dess. Men då såg allting bra ut. Jag gjorde även fertilitetsutredning med hss undersökning (ultraljud och så sprutade de upp vätska i äggledarna) förra året. De skulle givetvis inte märka av cellförändringar men hade jag haft en fullt utvecklad cancer så vill jag gärna tro att det hade synts då :angel: Det var dock 1,5 år sedan nu.

Man inspekterar ju även vid en vanlig gyn-us och ser då om det skulle vara ngn makroskopisk växt.
 
Jag gjorde cell och vävnadsprov privat under sommaren för ett par år sen, fick tid ganska omgående. Den praktiken låg på Brommaplan
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 072
Relationer Gammal användare, anonymt nick. För ett år sen valde jag att separera från mina barns pappa. Barnen är idag 3 och 8. Beslutet hade...
2 3
Svar
51
· Visningar
8 458
Senast: nejlica
·
Katthälsa Hej Jag provar att fråga här. Snälla inga påhopp, jag är här för att be om tips o råd. Jag gör det bästa jag kan för mina katter efter...
Svar
18
· Visningar
3 320
Hundhälsa Hej! TLDR: Är det någon som har erfarenheter av bakbensvaghet som bieffekt av en medicin? Hur lång tid tog det att lösa sig, om det...
Svar
2
· Visningar
1 590
Senast: Icfafn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp