Mänskligt Jag har fått en tid för återgivning av utredningen.

MM

Trådstartare
Ja nu äntligen, efter en månads väntan och ett telefonsamtal senare med en påminnelse om att jag existerar så har jag fått en tid för återgivning av utredningen i mitten på december.
Min läkare slutade ju precis när min utredning var färdig så de har väl inte vetat hur de ska göra. Så efter vad som känts som en evighet av väntan så ringde jag upp mottagningen och undrade vilka stolar jag sitter mellan. Några timmar senare plingade det till från 1177 i mobilen att jag hade fått en tid till läkare. Det som känns mindre roligt är att det är en hyrläkare som kommer vara med på återgivningen men å andra sidan ska min utredande psykolog vara med så det är väl egentligen skit samma förutom då om det är tal om mediciner så har jag ju ingen fast läkare att bolla med. Jag har ju min sköterska så jag antar att det kommer gå via denna istället. Men, skulle det inte bli några nya mediciner så är det ju skit samma det med. Bara det att jag behöver något som kan få mitt huvud att fungera normalt!

Massa känslor inför det här. Ser fram emot det. Känns som vissa diagnoser är givna och blir glad om jag får dom. Blir ledsen om jag inte får dom och arg om jag måste ha kvar dom jag har då jag inte har dom. Och givetvis rädslan för vad som väntar med en ny diagnos med tillfrisknadsmöjligheter med rätt behandling, konsekvenser och massa annat. En sekund blev jag rädd så jag har bett min make att vara med under samtalet. Jag tror det är bra, så slipper jag återge allt till honom i efterhand.
Tänkt tanken att psykologen inte kom fram till något nytt eller behöver mer info. Men då hade han ju bett om att få träffa mig igen?

Tänkt igenom min barndom, tonårsliv och vuxenliv och känner verkligen att även om jag hade en traumatisk uppväxt så förklaras inte mitt mående av det utan det är medfött. Så enkelt är det. Skulle han säga att så är det inte så skulle jag gå under. Han skulle förneka mig en bit av min identitet. Dessa bitar fanns innan jag blev utsatt i min barndom, så mina trauman kan inte förklara det.

Tiden går så jävla långsamt! Helt otroligt vad långsamt den går. Jag hör sekundvisaren ticka "tick tack tick tack tick tack" och önskar varje sekund kunde varit en minut istället.


Det positiva är att jag har kommit igång med min nya kurs, och det negativa är att jag saknar förmågan att filtrera ut det som är viktigt. Allt är ju lika viktigt och det går inte att besvara en fråga med ett kort svar vilket gör mig tokig på mig själv. Denna uppgiften har 8 frågor jag ska besvara och jag är på fråga 5 och uppe i 11,000 ord och frågan är inte färdigbesvarad.. Det är inte ens några krångliga frågor men JAG är däremot duktig på att sväva ut även om jag binder samman allt och får ihop en röd tråd genom hela texten. Jag önskar bara att jag hade haft förmågan att svara på frågorna med typ max 1000 ord per fråga. Helt jävla omöjligt :banghead:
När jag sedan tittar igenom frågorna i nästa uppgift så har jag redan besvarat samtliga i texten jag har skrivit nu. Jag lyckas med detta varenda gång. Varenda gång... Men betygen blir ju bra så jag antar jag gör rätt. Det är jobbigt bara att ha så höga krav på mig själv att jag till en uppgift skriver en hel bok!
Hur gör man för att sålla? Hur vet man att det är bra nog? Hur vet man att frågan är tillräckligt besvarad när det finns så många olika sätt att besvara frågan på? Jag förstår verkligen att jag hade svårt för skolan när jag var yngre med de här höga kraven på mig själv. Allt eller inget. Gå in med hela hjärtat och all energi jag har eller platt fall och öppnar inte ens upp boken om jag inte vet hur jag ska sätta samman alltihopa och det känns som ett oöverkomligt projekt. Jag förstår varför jag gått om klasser. Verkligen. Lärare är dåliga på att ge bra instruktioner och tydlighet. Jag vet inte när jag varit bra nog för att få godkänt så jag går in med hela styrkan och ger allt jag har i hopp om ett godkänt och när jag får mitt betyg på uppgiften och det är bra, så känns det ändå som att jag kunde gjort bättre ifrån mig.
Jag är aldrig nöjd med mina prestationer. Jag kan verkligen aldrig ge mig själv beröm? Och i varannan mening jag skriver så vill jag ge upp för det kommer aldrig gå ändå. Huvudet vandrar iväg sin egen väg och tankarna hamnar någon annanstans. 30 sidor tar 6 timmar att läsa och jag får läsa om allt igen eftersom det aldrig fastnade första gången. Hur klarar folk av att gå i skolan? Hur klarar ni att sitta i en skolbänk och prestera? Jag har försökt så många gånger och misslyckats varenda gång. Nu sitter jag hemma och tycker att jag misslyckas och då har jag ändå skalat av så många störande moment så att det inte går att få bättre förutsättningar för att studera. Jag är hopplös. Jag tänker tanken att sluta hela tiden, för det kommer ändå aldrig att gå. Men så tänker jag också att mitten av december är snart här och då kanske jag får svar på varför det är så här. Och om inte så är det bara jag som är hopplös på riktigt.
 

MM:s ev trådar under: Dagbok Annonser Överallt
Kära @MM Hopplös och misslyckad i studierna är det sista du är. Du har lärt dig det du ska, visat att du kan det som behövs, samt fått beröm och bra betyg.
Förstår dock att det känns jättefrustrerande när du sitter mitt i uppgifterna och behöver kämpa så mycket som du gör.

Undrar lite om du verkligen ska lasta dig själv för att du skapar det genom höga krav?
Ifall du måste göra arbetet så omfattande som du beskriver för att du har svårigheter med att lägga zoomen på rätt nivå och drunknar i att alla detaljer syns samtidigt. Och har problemet att veta riktigt vad som efterfrågas i en övergripande formulerad fråga (omfång, djup, avgränsningar etc.) Kanske har av/på-läggningen att du behöver vara all-in och 100% på för att lyckas genomföra saker, annars blir det inte alls. Alla tre är drag som typiskt kan komma med NPF. Då är det en naturlig konsekvens av det att det blir som du beskriver.

Famlar förtvivlat, och kämpar för att göra så mycket som möjligt, i hopp om att något ska träffa målet, som jag inte ens ser var det är...
Det är något annat än att vara (över)fokuserad på perfektion i resultaten och inte tillåta sig själv att falla under en viss nivå.

Du säger det själv, lärare är skitdåliga på att ge den typen av instruktioner som du behöver.
De använder gärna förmågan att sålla och strukturera som ett sätt att avgöra om eleverna har fattat och inte bara kan rabbla tom information utantill. Det är nämligen svårt att göra utan att förstå vad man gör. Men det går ju att ha förstått men ändå vara dålig på att presentera en snygg sållning och struktur (av skäl som inte har med kursens mål att göra). Där hamnar du i kläm och gissningsvis är just den punkten oproportionerligt svår för dem att hantera anpassningen av.

Du gör det bara så himla bra som tar dig fram genom sina studier. :bow:
 
Jag är aldrig nöjd med mina prestationer. Jag kan verkligen aldrig ge mig själv beröm? Och i varannan mening jag skriver så vill jag ge upp för det kommer aldrig gå ändå. Huvudet vandrar iväg sin egen väg och tankarna hamnar någon annanstans. 30 sidor tar 6 timmar att läsa och jag får läsa om allt igen eftersom det aldrig fastnade första gången. Hur klarar folk av att gå i skolan? Hur klarar ni att sitta i en skolbänk och prestera? Jag har försökt så många gånger och misslyckats varenda gång. Nu sitter jag hemma och tycker att jag misslyckas och då har jag ändå skalat av så många störande moment så att det inte går att få bättre förutsättningar för att studera. Jag är hopplös. Jag tänker tanken att sluta hela tiden, för det kommer ändå aldrig att gå. Men så tänker jag också att mitten av december är snart här och då kanske jag får svar på varför det är så här. Och om inte så är det bara jag som är hopplös på riktigt.
Jag är inne på min masterutbildning men tänker fortfarande varannan mening jag läser att jag borde hoppa av. :D Så har jag nog tänkt i alla år som jag har studerat på universitet, det är åtminstone ett decennium nu. Det är svårt att komma ifrån när man sätter så stora krav på sig själv. Min sambo har på senare tid printat in "80% räcker" och min psykolog präntar in att "jag är god nog ändå", även utan mina prestationer. Det får mig att ta det lite lättare på uppgifterna. Det är inte hela världen om man får komplettera och göra om. Så nej, du är absolut inte hopplös. Att tankarna flyger iväg och att man står och stampar med uppgifter, det gör många av oss studenter.
 
Det positiva är att jag har kommit igång med min nya kurs, och det negativa är att jag saknar förmågan att filtrera ut det som är viktigt. Allt är ju lika viktigt och det går inte att besvara en fråga med ett kort svar vilket gör mig tokig på mig själv. Denna uppgiften har 8 frågor jag ska besvara och jag är på fråga 5 och uppe i 11,000 ord och frågan är inte färdigbesvarad.. Det är inte ens några krångliga frågor men JAG är däremot duktig på att sväva ut även om jag binder samman allt och får ihop en röd tråd genom hela texten. Jag önskar bara att jag hade haft förmågan att svara på frågorna med typ max 1000 ord per fråga. Helt jävla omöjligt :banghead:
När jag sedan tittar igenom frågorna i nästa uppgift så har jag redan besvarat samtliga i texten jag har skrivit nu. Jag lyckas med detta varenda gång. Varenda gång... Men betygen blir ju bra så jag antar jag gör rätt. Det är jobbigt bara att ha så höga krav på mig själv att jag till en uppgift skriver en hel bok!
Hur gör man för att sålla? Hur vet man att det är bra nog? Hur vet man att frågan är tillräckligt besvarad när det finns så många olika sätt att besvara frågan på? Jag förstår verkligen att jag hade svårt för skolan när jag var yngre med de här höga kraven på mig själv. Allt eller inget. Gå in med hela hjärtat och all energi jag har eller platt fall och öppnar inte ens upp boken om jag inte vet hur jag ska sätta samman alltihopa och det känns som ett oöverkomligt projekt. Jag förstår varför jag gått om klasser. Verkligen. Lärare är dåliga på att ge bra instruktioner och tydlighet. Jag vet inte när jag varit bra nog för att få godkänt så jag går in med hela styrkan och ger allt jag har i hopp om ett godkänt och när jag får mitt betyg på uppgiften och det är bra, så känns det ändå som att jag kunde gjort bättre ifrån mig.
Jag har motsatt problem, jag skriver alltid löjligt lite som svar på alla frågor. Det är ju inte alls säkert att min metod passar dig, men någon bit kanske du kan ha nytta av:

1. Kolla igenom ALLA frågor för att få ett hum om vad uppgiften handlar om.
2. Läs angiven litteratur, med lite extra fokus på de områden frågorna handlar om.
3. Fundera över eventuella diskussionsfrågor. Lägg upp en GROV plan på ungefär vilken information/diskussion som ska användas till att besvara vilken fråga.
4. Behöver bakgrundsinformation ges för att svaren på frågorna ska bli begripliga? I så fall, sammanfatta den i typ två meningar. För det mesta utgår jag från att läsaren redan har den bakgrundsinformation som inte specifikt efterfrågas i uppgiften.
5. Skriv svaren på frågorna.
6. Har jag hittat annan spännande information som egentligen inte behövs för att svara på frågan, men är rolig som kuriosa? I så fall stoppar jag in den någonstans där det passar, i mån av tid.

När alla frågor är korrekt besvarade med bra språk så ÄR det bra nog.
 

MM

Trådstartare
Jag är inne på min masterutbildning men tänker fortfarande varannan mening jag läser att jag borde hoppa av. :D Så har jag nog tänkt i alla år som jag har studerat på universitet, det är åtminstone ett decennium nu. Det är svårt att komma ifrån när man sätter så stora krav på sig själv. Min sambo har på senare tid printat in "80% räcker" och min psykolog präntar in att "jag är god nog ändå", även utan mina prestationer. Det får mig att ta det lite lättare på uppgifterna. Det är inte hela världen om man får komplettera och göra om. Så nej, du är absolut inte hopplös. Att tankarna flyger iväg och att man står och stampar med uppgifter, det gör många av oss studenter.
Jag kan inte hjälpa det men det här kändes förminskande av min problematik även om jag förstår att du inte menar så.
Jag förstår att många studenter kan ha koncentrationssvårigheter och ha känslan av att allt ska gå åt skogen då och då men jag känner ändå att du jämför din masterutbildning som då innebär att du gått klart gymnasiet, gjort en utbildning på universitet och dessutom gör din andra nu (har läst att du pluggat mycket) och du tycker det är tufft, men du klarar det!

Att komma hit och jämföra det med mig som hade svårt att ta mig igenom låg och mellanstadiet, krigade mig igenom sjuan och åttan för att sen behöva gå om nionde klass, för att sen kämpa som en idiot igen genom hela gymnasiet för att behöva gå om trean. Och nu går jag mitt sjätte år i gymnasiet, 34 år gammal. Jag är ledsen men vi har inte samma problematik. För mig är det hela världen att behöva komplettera. Det tar så mycket energi att ens klara av att genomföra uppgiften att jag inte kan lägga ribban på 80% som din sambo. Det här är ett verkligt problem för mig som orsakar mig den funktionsnedsättning jag har i livet och min vardag. Det är riktigt överjävligt :cry:

Jag byter med dig vilken dag som helst. Uppenbarligen får du ihop det på något vis och det avundas jag dig något enormt.
 
Det ÄR svårt att skriva "lagom" svar när det inte är helt tydligt hur ett "färdigt" svar ser ut, tycker jag. Jag behöver alltid ha exempel för att veta vilken nivå det ska ligga på för godkänt.

Hoppas att återgivningen ger något matnyttigt även om det känns evighetslångt tills dess.
 
Jag kan inte hjälpa det men det här kändes förminskande av min problematik även om jag förstår att du inte menar så.
Jag förstår att många studenter kan ha koncentrationssvårigheter och ha känslan av att allt ska gå åt skogen då och då men jag känner ändå att du jämför din masterutbildning som då innebär att du gått klart gymnasiet, gjort en utbildning på universitet och dessutom gör din andra nu (har läst att du pluggat mycket) och du tycker det är tufft, men du klarar det!

Att komma hit och jämföra det med mig som hade svårt att ta mig igenom låg och mellanstadiet, krigade mig igenom sjuan och åttan för att sen behöva gå om nionde klass, för att sen kämpa som en idiot igen genom hela gymnasiet för att behöva gå om trean. Och nu går jag mitt sjätte år i gymnasiet, 34 år gammal. Jag är ledsen men vi har inte samma problematik. För mig är det hela världen att behöva komplettera. Det tar så mycket energi att ens klara av att genomföra uppgiften att jag inte kan lägga ribban på 80% som din sambo. Det här är ett verkligt problem för mig som orsakar mig den funktionsnedsättning jag har i livet och min vardag. Det är riktigt överjävligt :cry:

Jag byter med dig vilken dag som helst. Uppenbarligen får du ihop det på något vis och det avundas jag dig något enormt.
Jag förstår vad du menar och ber om ursäkt över mitt klumpiga inlägg. Det var inte problematiken i sig (jag har ingen aning om vad för problematik som ligger bakom) jag jämförde, snarare känslan över plugget. Givetvis går det inte att jämföra. Som sagt, noll koll på din situation. Förlåt.
 

MM

Trådstartare
Jag förstår vad du menar och ber om ursäkt över mitt klumpiga inlägg. Det var inte problematiken i sig (jag har ingen aning om vad för problematik som ligger bakom) jag jämförde, snarare känslan över plugget. Givetvis går det inte att jämföra. Som sagt, noll koll på din situation. Förlåt.
Tack (!) för att du tog till det jag skrev. Det betyder mer än vad folk tror, att problematiken (oavsedd vad den består av) inte förminskas då den är ett verkligt problem för den som har den.
Jag förstår att känslan över plugget kan vara densamma och jag hoppas jag någon gång kan komma till ett stadie där jag vet att det är okej med att ge 80%, och faktiskt lyckas prestera.
Du som ändå har tagit dig så långt inom studerandet, när vet du att en text är tillräcklig? Kan du avsluta en text och vara medveten om att den kommer att vara godkänd även om du inte gjorde ditt bästa?
Jag är uppriktigt intresserad av att veta hur andra tänker och känner inför sådant då jag inte har något filter, det finns inget mellanläge och utan mellanläge så är inget mindre än 100% tillräckligt för att få godkänt i min värld.
 

MM

Trådstartare
Det ÄR svårt att skriva "lagom" svar när det inte är helt tydligt hur ett "färdigt" svar ser ut, tycker jag. Jag behöver alltid ha exempel för att veta vilken nivå det ska ligga på för godkänt.

Hoppas att återgivningen ger något matnyttigt även om det känns evighetslångt tills dess.
Exempel hade varit guld värt! Det är något vi inte får. Kanske hade det varit enklare att läsa på skolan än distans för att då kunna få mer direktiv från läraren. Det är nackdelen med distans även om det är en bra studieform. Jag tycker att flex som jag hade i en kurs var superbra. Det innebar att jag hade en lektion i veckan och hade även ett tillfälle i veckan där jag kunde få individuell handledning av min lärare. Jag kan få handledning av min lärare nu med men det blir ändå inte på samma sätt. Under introduktionerna av kurserna så är det sagt att vi ska titta på betygskriterierna för att se till så att vi får med det som krävs för godkänd-nivån. Men sen kan man ju tolka de lite hur som helst har jag märkt...
 
Du som ändå har tagit dig så långt inom studerandet, när vet du att en text är tillräcklig? Kan du avsluta en text och vara medveten om att den kommer att vara godkänd även om du inte gjorde ditt bästa?
Oj, bra fråga! Nu när jag studerat så länge så får man in lite känsla och rutin för vad som kommer anses okej. Men det är ju en bit dit, jag våndades väldigt mycket i början för att jag inte visste om det jag skulle lämna in var tillräckligt eller ej! Mådde otroligt dåligt över min prestationsångest och spenderade många nätter gråtandes medan jag gick igenom texten om och om igen. Var livrädd för kompletteringar, jag tog det oerhört personligt.

Jag koncentrerar mig först och främst på frågeställningen, att den blir ordentligt besvarad utan att man svävar ut. Att hålla sig till ämnet kan vara en konstform ibland, speciellt inom min inriktning som är på det filosofiska planet.
 
  • Like
Reactions: MM

MM

Trådstartare
Jag har motsatt problem, jag skriver alltid löjligt lite som svar på alla frågor. Det är ju inte alls säkert att min metod passar dig, men någon bit kanske du kan ha nytta av:

1. Kolla igenom ALLA frågor för att få ett hum om vad uppgiften handlar om.
2. Läs angiven litteratur, med lite extra fokus på de områden frågorna handlar om.
3. Fundera över eventuella diskussionsfrågor. Lägg upp en GROV plan på ungefär vilken information/diskussion som ska användas till att besvara vilken fråga.
4. Behöver bakgrundsinformation ges för att svaren på frågorna ska bli begripliga? I så fall, sammanfatta den i typ två meningar. För det mesta utgår jag från att läsaren redan har den bakgrundsinformation som inte specifikt efterfrågas i uppgiften.
5. Skriv svaren på frågorna.
6. Har jag hittat annan spännande information som egentligen inte behövs för att svara på frågan, men är rolig som kuriosa? I så fall stoppar jag in den någonstans där det passar, i mån av tid.

När alla frågor är korrekt besvarade med bra språk så ÄR det bra nog.
Tack för tipsen. Jag försökte göra så i en av frågorna nu. Jag hade givetvis förberett mig på att skriva en halv bok om frågeställningen men lyckades med en kort introduktion av frågans innebörd ändå få ner det till 653 ord och få med allt som borde vara relevant. Jag ska skriva ut ditt svar och sätta vid skrivbordet så att jag kan ställa mig dessa frågor vid varje ny uppgift. Det hjälpte mig iaf att sortera lite grann. Tog även till mig av det och lyckades ändra fråga 3 och därigenom få svar till hela fråga 6 direkt som jag egentligen redan besvarat i fråga 3. Bara att klippa och klistra in och ändra om lite så texten flöt ihop bättre. Det besparade mig en massa tid. Nu har jag bara en fråga kvar att svara på :)
Dock en jobbig en eftersom det är en frågeställning som kräver en resumé av alla mina andra svar, men ska se om jag får ner det till en vettig nivå med hjälp av dina tips.
 
Jag har motsatt problem, jag skriver alltid löjligt lite som svar på alla frågor. Det är ju inte alls säkert att min metod passar dig, men någon bit kanske du kan ha nytta av:

1. Kolla igenom ALLA frågor för att få ett hum om vad uppgiften handlar om.
2. Läs angiven litteratur, med lite extra fokus på de områden frågorna handlar om.
3. Fundera över eventuella diskussionsfrågor. Lägg upp en GROV plan på ungefär vilken information/diskussion som ska användas till att besvara vilken fråga.
4. Behöver bakgrundsinformation ges för att svaren på frågorna ska bli begripliga? I så fall, sammanfatta den i typ två meningar. För det mesta utgår jag från att läsaren redan har den bakgrundsinformation som inte specifikt efterfrågas i uppgiften.
5. Skriv svaren på frågorna.
6. Har jag hittat annan spännande information som egentligen inte behövs för att svara på frågan, men är rolig som kuriosa? I så fall stoppar jag in den någonstans där det passar, i mån av tid.

När alla frågor är korrekt besvarade med bra språk så ÄR det bra nog.
Låter som ett väldigt rimligt upplägg. :)
 
Tack (!) för att du tog till det jag skrev. Det betyder mer än vad folk tror, att problematiken (oavsedd vad den består av) inte förminskas då den är ett verkligt problem för den som har den.
Jag förstår att känslan över plugget kan vara densamma och jag hoppas jag någon gång kan komma till ett stadie där jag vet att det är okej med att ge 80%, och faktiskt lyckas prestera.
Du som ändå har tagit dig så långt inom studerandet, när vet du att en text är tillräcklig? Kan du avsluta en text och vara medveten om att den kommer att vara godkänd även om du inte gjorde ditt bästa?
Jag är uppriktigt intresserad av att veta hur andra tänker och känner inför sådant då jag inte har något filter, det finns inget mellanläge och utan mellanläge så är inget mindre än 100% tillräckligt för att få godkänt i min värld.
Jag avslutar generellt när det inte finns mer tid att skriva på eller när jag inte kommer på något bättre/mer.

Jag har i princip en gång känt mig nöjd med en salstenta och den gången klarade jag godkänt med exakt ingen marginal.

Så min egen känsla litar jag inte på.

Men för mig är komplettering inte en belastning och det gör ju en enorm(!) skillnad, jag kan liksom landa i att ”jaha men då får jag göra om det”.
 

MM

Trådstartare
Kära @MM Hopplös och misslyckad i studierna är det sista du är. Du har lärt dig det du ska, visat att du kan det som behövs, samt fått beröm och bra betyg.
Förstår dock att det känns jättefrustrerande när du sitter mitt i uppgifterna och behöver kämpa så mycket som du gör.

Undrar lite om du verkligen ska lasta dig själv för att du skapar det genom höga krav?
Ifall du måste göra arbetet så omfattande som du beskriver för att du har svårigheter med att lägga zoomen på rätt nivå och drunknar i att alla detaljer syns samtidigt. Och har problemet att veta riktigt vad som efterfrågas i en övergripande formulerad fråga (omfång, djup, avgränsningar etc.) Kanske har av/på-läggningen att du behöver vara all-in och 100% på för att lyckas genomföra saker, annars blir det inte alls. Alla tre är drag som typiskt kan komma med NPF. Då är det en naturlig konsekvens av det att det blir som du beskriver.

Famlar förtvivlat, och kämpar för att göra så mycket som möjligt, i hopp om att något ska träffa målet, som jag inte ens ser var det är...
Det är något annat än att vara (över)fokuserad på perfektion i resultaten och inte tillåta sig själv att falla under en viss nivå.

Du säger det själv, lärare är skitdåliga på att ge den typen av instruktioner som du behöver.
De använder gärna förmågan att sålla och strukturera som ett sätt att avgöra om eleverna har fattat och inte bara kan rabbla tom information utantill. Det är nämligen svårt att göra utan att förstå vad man gör. Men det går ju att ha förstått men ändå vara dålig på att presentera en snygg sållning och struktur (av skäl som inte har med kursens mål att göra). Där hamnar du i kläm och gissningsvis är just den punkten oproportionerligt svår för dem att hantera anpassningen av.

Du gör det bara så himla bra som tar dig fram genom sina studier. :bow:

Tack för dina snälla ord :heart

Du beskriver det så himla bra!
Jag famlar verkligen i mörkret i hopp om att hitta något som gör att det duger, vad det nu är det de letar efter. Du beskriver det bra med att det nog inte är perfektion det handlar om utan istället att zoomen hamnar fel och då blir allt perfekt eftersom jag varit tvungen att lägga ribban så hög, utan att mena på att det ska bli perfekt för att inget annat är tillåtet, utan det blev perfekt för att jag kämpade för att hitta godkänd-nivån. Snurrigt men jag tror ändå du förstår. Jag verkligen drunknar i detaljer! Jag tror jag skriver om hela studielitteraturen i mina egna ord för allt som står är på något vis av värde. Hur ska jag sålla vilket som är mer eller mindre betydelsefullt? Det hade ju inte stått med om det inte varit av ett visst värde? Ja, tankarna snurrar febrilt över det här..

Jag hoppas på att återgivningen ger mig en diagnos som lärarna kan förstå, att den gör att jag behöver starkare ramar för vad som krävs för minst godkänd och vad jag måste prestera för att nå max och när jag har nått max så vet jag om det och kan avsluta. En fråga i denna kursen har t.ex. varit : Vad är en livsåskådning?
Det går ju att besvara den frågan i typ tre meningar, eller 3000 ord :crazy:
Jag valde det senare och fick svaret till fråga 6 på köpet.

Jag hoppas verkligen att jag kommer att lyckas ta mig igenom den här utbildningen. När jag misströstar så kollar jag på betygslistan och räknar ihop mina poäng. Jag har sen förra våren klarat av att läsa upp 800 poäng. Det är faktiskt rätt bra :)
 

MM

Trådstartare
Det plingade till från 1177 för en stund sen och jag har fått en tid till min arbetsterapeut dagen efter min återgivning. Nu träffade jag henne i augusti senast och vi skulle ha återkoppling innan året var slut igen. Jag träffade henne bara för intyg om Fysisk aktivitet på recept men tror ändå det är en baktanke med träff dagen efter återgivningen.

Så nu måste jag väl fundera över vad jag kan behöva hjälp med. Någon som har erfarenhet av vad man kan få för hjälp? Boll/kedjetäcke vet jag. Men mer? Jag skulle behöva hjälp med något som strukturerar upp min vardag och hjälper mig att starta upp vardagliga projekt och har det som rutin så att jag inte samlar allt tills det är kaos. Den meningen kanske är exakt vad jag borde säga till henne ser jag :p
Nån annan som går hos arbetsterapeut och vad får du för hjälp?
 
Det plingade till från 1177 för en stund sen och jag har fått en tid till min arbetsterapeut dagen efter min återgivning. Nu träffade jag henne i augusti senast och vi skulle ha återkoppling innan året var slut igen. Jag träffade henne bara för intyg om Fysisk aktivitet på recept men tror ändå det är en baktanke med träff dagen efter återgivningen.

Så nu måste jag väl fundera över vad jag kan behöva hjälp med. Någon som har erfarenhet av vad man kan få för hjälp? Boll/kedjetäcke vet jag. Men mer? Jag skulle behöva hjälp med något som strukturerar upp min vardag och hjälper mig att starta upp vardagliga projekt och har det som rutin så att jag inte samlar allt tills det är kaos. Den meningen kanske är exakt vad jag borde säga till henne ser jag :p
Nån annan som går hos arbetsterapeut och vad får du för hjälp?
Har du rätt till boendestödjare?
 
Dock en jobbig en eftersom det är en frågeställning som kräver en resumé av alla mina andra svar, men ska se om jag får ner det till en vettig nivå med hjälp av dina tips.
Gör den verkligen det? Är det inom samma uppgift skulle jag nog utgå från att läsaren redan läst de andra frågorna och därmed redan fått den informationen. Du har ju redan visat att du kan det, tänker jag. Möjligtvis skulle jag ha refererat till tidigare svar, men jag skulle troligen inte ha skrivit samma information flera gånger i samma uppgift.

Typ: Med tanke på de bakomliggande faktorer som tidigare diskuterats (se fråga 2, 4 och 5) så bla bla bla...

Mvh svårt drabbad av latmasken. :angel:
 
Senast ändrad:

MM

Trådstartare
Gör den verkligen det? Är det inom samma uppgift skulle jag nog utgå från att läsaren redan läst de andra frågorna och därmed redan fått den informationen. Du har ju redan visat att du kan det, tänker jag. Möjligtvis skulle jag ha refererat till tidigare svar, men jag skulle troligen inte ha skrivit samma information flera gånger i samma uppgift.

Typ: Med tanke på de bakomliggande faktorer som tidigare diskuterats (se fråga 2, 4 och 5) så bla bla bla...

Mvh svårt drabbad av latmasken. :angel:
Det är en fallbeskrivning där jag ska använda mig av den faktan som finns i studentlitteraturen. Tänkte starta upp uppgiften nu men testar att göra det med hjälp av ditt system. Inser att jag inte borde behöva skriva en stor resumé eftersom jag mest ska visa att jag fattat allt genom att kunna reda ut fallet.

Jag gillar din latmask! Tänk den som hade en sån :p
 
Det är en fallbeskrivning där jag ska använda mig av den faktan som finns i studentlitteraturen. Tänkte starta upp uppgiften nu men testar att göra det med hjälp av ditt system. Inser att jag inte borde behöva skriva en stor resumé eftersom jag mest ska visa att jag fattat allt genom att kunna reda ut fallet.

Jag gillar din latmask! Tänk den som hade en sån :p
Du kan få lite av min... den är lite för stor :angel: :D
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Min mamma är död

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp