Jag har gjort något som jag inte förstår

[Myrten]

På frågan varför just den mannen får jag in ett citat från Downton Abbey i huvudet:

What I see is a good man, m'lady. And they're not like buses. There won't be another one 'round in 10 minutes time.

Känns som om det bör räcka som svar. Träffar man någon man verkligen gillar är det inte bara att gå vidare. Vem vet när man känner så nästa gång? De flesta blir inte (besvarat) kära på beställning!

Carpe diem!

 

[Görel]

Ditt ex måste själv ta ansvar för hur han väljer att förhålla sig till att ni gått isär. Om han försöker lasta sina känslor på dig för att på så sätt få dig att bete dig annorlunda än vad du vill, så är det väldigt fult och fegt gjort av honom. Oavsett när du träffade den andra killen första gången har ditt ex ingen rätt att få dig att fatta andra beslut om ditt liv än de du själv vill.

Jag tycker att det låter väldigt bekvämt gjort av honom att få det till att det är ditt fel att han mår dåligt, istället för att vara vuxen nog och inse att han själv får ta ansvar för sina känslor och sitt mående. Du kan inte låta ditt ex eventuella reaktioner styra hur du ska leva ditt liv.

Jag kanske låter hård, men jag är uppvuxen med en förälder som varit sur och utövat känslomässig utpressning. "Om ni hade tyckt om mig hade ni vetat hur jag vill ha det och gjort som jag vill." Det har krävts en del terapi till att komma fram till att jag inte ska ha dåligt samvete för att jag gjort som jag själv vill och inte som föräldern vill.

 

[Gbg87]

OK, det är mycket även i den här korta texten som jag har problem med också, men om vi tittar ännu grundligare: vad ser du för väg framåt här?

Du älskar, bryr dig om, respekterar osv ditt ex, fine. Om vi nu ska fokusera på honom istället för på dig (det tycker jag egentligen inte men det verkar vara där ditt fokus ligger så låt oss utgå från det): är det verkligen något som i längden är bra för honom, att han har rättigheter över ditt liv efter ni gjort slut? Att ni fortsätter vara så hoptvinnade att det blir något slags svek att du är med en annan man, efter ni gjort slut? Eller mår även han bara dåligt av det, och det är bättre att ni båda går vidare och drar gränser kring er själva?

Just nu så tänker jag att jag ska berätta för honom att jag träffar den här mannen. Främst för att jag vet om att han kommer få veta det via omvägar annars, så jag tänker att det är bättre att jag säger det själv så är det gjort sen. Jag tror att han kommer att bli upprörd, men jag vet samtidigt att han inte vill stå i vägen för min lycka så får han veta att jag faktiskt är förälskad så tror jag hans ilska skulle lägga sig ganska snabbt. Han skulle säkert bli ledsen, och tycka att det är svårt att se mig gå vidare, men jag tror att han skulle ha förståelse. Så nej, självklart ska vi inte fortsätta vara ihoptvinnade. Det är bara det att det har gått ganska snabbt att "tvinna isär" oss efter den här händelsen så det är mycket känslor att hantera på samma gång, för oss båda!

 

[starcraft]

Nej vi "strulade inte lite fortfarande". Vi hade börjat dejta, eller vad man vill kalla det, igen med målsättningen att få får relation att fungera igen förr eller senare. Dock tog vi det väldigt långsamt så vi sa att vi inte var exklusiva, och att vi inte var tillsammans, för att inte ha för bråttom helt enkelt. Vi ville känna in lite hur det var att vara med varandra igen utan att springa in i ett förhållande för snabbt. Ledsen om det inte var tydligt i första inlägget!

Fast antingen var ni exklusiva eller så var ni det inte. Att inte vara exklusiva med tillägget att man inte får träffa någon som det potentiellt finns en framtid med/med känslor inblandat, känns inte riktigt att "inte vara exklusiva". Ponera att exet hade varit en ny dejt (ni inte har någon historia). Ni dejtar lite ett tag, ni har som målsättning att bli ett par, men vill ta det lugnt och ni har bestämt att ni inte ska vara exklusiva,. Du springer på någon annan och inser att den gamla dejten nog inte var den framtid som du ville ha just nu. Hade det varit en person du inte hade haft ett långt förhållande med tidigare hade du troligen inte känt att det var mer än en del av dejtinglivet, oavsett sårade känslor eller inte.

 

[Mirre]

Har inte läst hela tråden ännu, men lägger in min syn på saken ändå.
Jag och mitt ex har gjort som ni, gjort slut men ändå träffats och haft känslor kvar. Vi har inte haft något förhållande osv.
Det enda det har lett till dock är att båda mått dåligt av att inte få något avslut och kunna gå vidare.

Nu har vi iof bråkat en del också och exet är ett jäkla as som bara dragit nytta av situationen för att få ligga, men min poäng är att det inte är värt att låta ett ex ha sådan kontroll på ens liv.
Man mår bara dåligt av det.

Dina vänner verkar ju inte vara mycket och skylta med om de inte unnar dig att bli lycklig med någon annan än ditt ex, ni har ju avslutat ert förhållande. Då är du fri att göra vad du själv vill.

 

[Gbg87]

Fast antingen var ni exklusiva eller så var ni det inte. Att inte vara exklusiva med tillägget att man inte får träffa någon som det potentiellt finns en framtid med/med känslor inblandat, känns inte riktigt att "inte vara exklusiva". Ponera att exet hade varit en ny dejt (ni inte har någon historia). Ni dejtar lite ett tag, ni har som målsättning att bli ett par, men vill ta det lugnt och ni har bestämt att ni inte ska vara exklusiva,. Du springer på någon annan och inser att den gamla dejten nog inte var den framtid som du ville ha just nu. Hade det varit en person du inte hade haft ett långt förhållande med tidigare hade du troligen inte känt att det var mer än en del av dejtinglivet, oavsett sårade känslor eller inte.

Nej så är det ju, det är ju "spelreglerna" liksom. Men det är ju svårt när det är så stora känslor inblandade. Vi pratade om det lite när vi hade börjat dejta igen också. Att det känns lite märkligt att vara casual i sitt dejtande när faktum är att vi planerade ett liv tillsammans med giftemål och barn för inte så länge sen. Att vara casual när man älskar varandra. Så.. det klart att när den andre träffar någon annan och vill gå vidare med den så blir det ju större känslor på spel än om man dejtat för första gången. Så visst, spelreglerna är där men jag tänker att de bara är en del av den stora bilden. Men visst, du har rätt!

Alltså, fan vad kär jag är. Jag känner mig som 14 år igen, ni vet när man hade fjärilar i hela kroppen. När jag var barn/tonåring och var sådär kär så sa min mormor "Passa på att njut av känslan nu, för när man är vuxen sen så är kärleken annorlunda". Jag har trott på henne, fram tills nu

 

[Gbg87]

Dina vänner verkar ju inte vara mycket och skylta med om de inte unnar dig att bli lycklig med någon annan än ditt ex, ni har ju avslutat ert förhållande. Då är du fri att göra vad du själv vill.

Jag tror inte att dom fattat, för att jag helt enkelt inte varit ärlig, att jag är så fruktansvärt förälskad. Jag har inte erkänt det. Så.. om jag skulle berätta hur jäkla förbannat pirrigt förälskad jag är så tror jag nog att dom skulle tänka om. Det är jag helt säker på. Dom tänker säkert att det är onödigt att riva upp massa sår hos exet om jag "ändå bara vill strula runt". Kan jag tänka mig.

 

[Gbg87]

Ditt ex måste själv ta ansvar för hur han väljer att förhålla sig till att ni gått isär. Om han försöker lasta sina känslor på dig för att på så sätt få dig att bete dig annorlunda än vad du vill, så är det väldigt fult och fegt gjort av honom. Oavsett när du träffade den andra killen första gången har ditt ex ingen rätt att få dig att fatta andra beslut om ditt liv än de du själv vill.

Jag tycker att det låter väldigt bekvämt gjort av honom att få det till att det är ditt fel att han mår dåligt, istället för att vara vuxen nog och inse att han själv får ta ansvar för sina känslor och sitt mående. Du kan inte låta ditt ex eventuella reaktioner styra hur du ska leva ditt liv.

Jag kanske låter hård, men jag är uppvuxen med en förälder som varit sur och utövat känslomässig utpressning. "Om ni hade tyckt om mig hade ni vetat hur jag vill ha det och gjort som jag vill." Det har krävts en del terapi till att komma fram till att jag inte ska ha dåligt samvete för att jag gjort som jag själv vill och inte som föräldern vill.

Det ligger mycket i det du skriver..

 

[Mirre]

Jag tror inte att dom fattat, för att jag helt enkelt inte varit ärlig, att jag är så fruktansvärt förälskad. Jag har inte erkänt det. Så.. om jag skulle berätta hur jäkla förbannat pirrigt förälskad jag är så tror jag nog att dom skulle tänka om. Det är jag helt säker på. Dom tänker säkert att det är onödigt att riva upp massa sår hos exet om jag "ändå bara vill strula runt". Kan jag tänka mig.

Du får snacka med dem och se vad de säger, kanske ändrar de sig som du skriver. Men låt ingen lägga över ansvaret för exets mående på dig. Det är absolut inte värt det. Då slutar det bara med att du mår dåligt själv istället

 

[Fan of Bill]

Buke, varför gör jag såhär?

För att det är dags att gå vidare.

 

[Efwa]

Han har rätt till sina känslor men han har inte rätt till något annat.
Jag har en gång i senare tonåren varit med om att jag blivit ett ex. trots att jag hade känslor kvar. Vi umgicks i samma underbara gäng och han träffade väldigt snart en ny.
Visst var det jävligt jobbigt för mig (man är ju ingen robot) men det var väl bara tusan att låtsas som ingenting. Jag hade inga rättigheter och fick bearbeta känslorna utanför vardagen med gänget.

Nä, man får nog inse att känslor är ok men man får inte hindra andra att bli lyckliga för det.

 

[Stereo]

Men åh. Kort svar från mobilen: jag och mitt ex sågs fortfarande när han träffade ny. Han var lite seg på att berätta för mig och jag blev väldigt sårad, för vi hade lovat varandra att omedelbart säga något om vi träffade nya så vi kunde sluta ha sex "i tid".

Men vet du? Det var MITT problem. Inte hans. Vi "pratade ut" om det och jag bestämde mig för att bryta kontakten för en tid, för att jag tyckte det var för jobbigt och för att jag inte ville vara där och störa som nåt galet ex i hans nya relation.

Mitt ex finns där den dagen jag känner att jag vill/orkar ha kontakt igen, men det är upp till MIG att uppföra mig på ett sånt sätt att jag inte hindrar hans framtid - och förhoppningsvis inser ditt ex också det.

Ibland slår kärleken till sådär, och du har faktiskt inga skyldigheter gentemot ditt ex.

 

[cewe]

Jag gjorde något liknande som TS när jag var 18, fast här var det otrohet från exet sida som orsakat uppbrotten. Men ja vi strulade lite till och från även efter uppbrotten (han var väldigt bra på att tjata till sig saker och jag var ung och naiv)

Blev blixtförälskad i en kille som jag lärde känna genom exet. Fick nämligen frågan en helg av exet om att följa med ut och dansa, och där stod HAN med stora bokstäver
Mitt ex blev skitsur först och tyckte sen att han och jag kunde väl fortsätta vara kk, men näää jag var inte intresserad konstigt nog

Jag är fortfarande ihop med killen jag blev blixtförälskad i, vi har tre barn och vi firar 30 år nästa sommar, så om jag vore i dina kläder TS så skulle jag satsa på blixtförälskelsen, det kan verkligen vara värt det

 

[Brandgul]

Buke, jag har sårat en människa som betyder väldigt mycket för mig, och jag får inte riktigt grepp om varför Jag ska försöka förklara vad som hänt, så hoppas jag att ni kan hjälpa mig att förstå varför jag har agerat såhär.

Jag och min före detta pojkvän var tillsammans i 5 år. Vi har haft ett ganska svårt förhållande och det har varit kämpigt tidvis. Men som vi har älskat varandra, och tagit hand om varandra. I vintras tog vår relation slut då vi kände att relationen var för svår och vi orkade inte kämpa längre. Men vi slutade inte älska varandra, och vi hade svårt att släppa greppet så vi fortsatte att umgås som vänner. Under sommaren blossade kärleken upp lite igen och vi började umgås lite som ett par igen. Jag sov över hos honom ibland, men vi var väldigt tydliga med att vi inte var tillsammans igen utan att vi enbart träffades väldigt "casual". Vi var inte heller exklusiva i vår relation, även om ingen av oss träffade någon annan då vi ändå på något vis såg en framtid tillsammans.

Så på en middag i mitten av augusti så träffade jag en man som.. ja, jag vet inte riktigt vad som hände. Det har aldrig hänt mig förut, men jag tappade alla ord så fort jag såg honom Det var kärlek vid första ögonkastet för oss båda. Vi umgicks hela kvällen, höll i handen, hånglade passionerat. Men jag valde att inte ha sex med honom då jag kände att det var ett för stort svek mot mitt ex eftersom vi fortfarande var mitt uppe i någonting. Jag förstår ju givetvis att jag svek honom ändå, men tänkte ändå att sex hade förvärrat situationen betydligt.

När jag sedan berättade för mitt ex vad som hänt så bröt helvetet löst. Han kände sig sårad och sviken. Han kände sig förlöjligad då några av våra gemensamma vänner varit med på festen och sett mig med någon annan, när de vet om att vi på något vis försöker lappa ihop vår relation igen. Jag vågade inte berätta för honom att jag blivit förälskad, då jag inte klarade av att se honom så sårad som han var. Så jag höll det hemligt och viftade bort incidenten som en "fyllegrej". Vår eventuella framtid tillsammans dog där och då. Vi bestämde oss för att avsluta vår relation helt en gång för alla, vilket var ett gemensamt beslut.

När det hade gått över 1 månad kunde jag fortfarande inte sluta tänka på den mannen jag träffade. Jag tänker på honom varje dag Jag har pratat med mina vänner och alla säger samma sak, att jag inte borde träffa honom då mitt ex förtjänar ett bättre avslut på vår relation än vad jag givit honom. Att han förtjänar mer respekt än att jag ska börja dejta den person som på något vis orsakat honom både smärta och förödmjukelse. Jag vet om att om jag skulle gå emot vad våra gemensamma vänner anser, och vad mitt ex anser, och träffa den här mannen ändå så skulle jag i princip begå ett socialt självmord. Många anser att jag hanterat saker klantigt och sårat mitt ex i onödan. Och jag håller med. Jag vill inte såra honom ännu mer, men trots det kunde jag inte stå emot mina känslor så jag träffade den här mannen ändå för en vecka sedan. Det var precis som jag trodde. Jag kunde knappt dricka mitt vin för jag skakade så mycket om händerna. Hjärtat slog som en trumma i bröstet hela kvällen. Vi hade sex, och det var kanske det mest känslosamma jag varit med om tror jag.

Och nu har jag inte kunnat sova på en vecka Jag vaknar kallsvettig, tänker på mitt ex känslor och hur ont det gör i mig att jag sårat honom så. Varför kunde jag inte låta bli? Jag känner att jag måste berätta för honom att jag träffat den här mannen igen. Vi har så mycket gemensamma vänner så jag vet att det på ett eller annat sätt kommer att nå honom, och jag tycker att det är bättre om jag berättar det själv.

Mitt ex är den finaste människan jag träffat i hela mitt liv. Varför har jag inte kunnat låta bli att såra honom? Kan förälskelse verkligen bli så starkt att all empati får andra människor går ur än? Den här mannen är helt ny i mitt liv, och vi känner inte varandra. Ändå har jag på något vis valt att träffa honom trots att det innebär besvikelse hos mina vänner, och smärta för en person som ställt upp för mig i vått och torrt i många år. Är jag verkligen så självisk? Hade jag själv stått utanför den här situationen så hade jag fördömt den, men nu är jag i den och slitningarna i mig är för starka.

Buke, varför gör jag såhär?

Varför? Du är handlöst förälskad.

Det händer ibland :-D

 

[Brandgul]

För att jag träffade honom under tiden jag och mitt ex dejtade och försökte få vår relation fungerande igen. Om dock långsamt, därmed att vi inte var i ett uttalat förhållande just då. Vi tog det försiktigt men hade ändå en gemensam idé om att det skulle leda tillbaka till ett förhållande och en framtid tillsammans. Så, det var inte "första killen efter honom", utan snarare en kille jag träffade under tiden vi dejtade och försökte få vår relation fungerande igen.

Jag är gift med den "andra mannen". Det har jag aldrig ångrat! Mitt ex var det synd om i säkert flera veckor innan han träffade kvinnan han gifte sig med.

 

[Saija]

Alltså, fan vad kär jag är. Jag känner mig som 14 år igen, ni vet när man hade fjärilar i hela kroppen. När jag var barn/tonåring och var sådär kär så sa min mormor "Passa på att njut av känslan nu, för när man är vuxen sen så är kärleken annorlunda". Jag har trott på henne, fram tills nu

Här tycker jag dock att din mormor har fel. Jag njuter fortfarande av min kärlek till min man, och det är nu mer än 15 år sedan vi träffades av vår blixtförälskelse.

 

[Saija]

Har funderat ett varv till .
Har flera vänner som har "nöjt sig" med killen/tjejen de var tillsammans med. De menar att de kan ju inte hitta någon bättre för "han har ju så många positiva sidor". Att de sen inte är kära utan istället bara lever bredvid sin man/kvinna är för dem helt ok. Och så kan det väl vara.
Men hade jag tänkt likadant så hade jag ju aldrig träffat "Mannen i mitt liv!".

 

[Lampan]

Du har träffat stora passionen i ditt liv. Kör på och va glad att du får uppleva det
Ditt ex känslor kan du inte göra något åt. Dom får han hantera själv och kommer säkert också att göra det
Varför dina vänner vill lägga sig i vem du väljer att vara tillsammans med begriper jag inte
Du har rätt att göra dina egna val

 

[Henbane]

Jag var i precis din situation för två år sedan.

Jag och mitt ex hade varit tillsammans i 5 år. De första 4 åren gick jättebra, och vi bråkade aldrig.
Men det 5:e året började saker spåra ur...

Vi bråkade fortfarande aldrig, men vi kände att vi gled längre och längre ifrån varandra.
"Vad ska vi göra åt det?", frågade jag.
"Du kan nog inte jobba så mycket... Och du får nog lägga mindre tid på dina djur.", sade han.

Här drogs jag itu på mitten. Jag bodde ju ihop med mannen jag älskade, mannen jag trodde att jag skulle bo ihop hela mitt liv med. Jag försökte gå med på hans krav, men eftersom han inte jobbade alls så fungerade det inte ekonomiskt för mig att jobba mindre. Och både jag och mina djur blev olyckliga när jag lade mindre tid på dem. Till slut började jag ställa lite motkrav på mitt ex - och då kom uppbrottet. För han ansåg att ingenting var hans fel. Och ville jag inte ha honom så skulle han flytta till en annan stad och fortsätta plugga. Och ja, vi insåg väl att det kanske var bäst så.
Men eftersom vi fortfarande var vänner, det var ju faktiskt bara vårt förhållande som inte fungerade, så sa jag att han fick bo kvar så länge han ville.

6 månader senare vart jag iväg på galej med ett par kompisar. Där snubblade jag över en helt främmande man, som jag föll pladask för. Vi blev helt uppslukade utav varandra, och jag spenderade natten hos honom. Vi höll kontakten, och jag insåg att jag ville träffa honom igen.

När jag berättade för exet så bröt helvetet lös. Han berättade för alla våra gemensamma vänner att jag varit otrogen, och kallade mig både det ena och det andra. Han tog allt han ansåg vara sitt i vår lägenhet och stack.


Och du, jag kunde inte sakna honom mindre.
Det är faktiskt DITT liv det handlar om. I mitt fall så förlorade jag många vänner då mitt ex baktalade mig, men de allra viktigaste stannade kvar.
Jag insåg att jag vår relation hade fungerat så länge eftersom att jag var den som fogade mig. Han var min bästa vän - min kärlek, och jag ville hålla honom nöjd och glad. Men i efterhand har jag insett att han bara tänkte på sig själv. Han hade enligt sig själv aldrig några brister. I hans ögon är det jag, och enbart jag, som sabbade vårat förhållande. Och så kommer han alltid att tycka.

Idag bor jag ihop med den främmande mannen. Jag flyttade till hans stad med pick och pack och djur, och mår bättre än någonsin. Jag trodde att det skulle innebära ett socialt självmord, men icke. Min bekantskapskrets är större och intensivare än innan.
Jag funderar ibland på hur jag kunde stanna så länge hos exet, men jag känner ingen ågren. Snarare känner jag att jag lärt mig en läxa - att faktiskt kunna sätta mig själv först. Även om det nu för tiden inte är någonting jag behöver tänka på särskilt ofta, då jag bor med den mest ömsinta och empatiska människa som finns.

 

[Mabuse]

Ja asså, vettetusan? Gå vidare får jag absolut, men jag antar att folk anser att det är lite känslokallt (?) av mig dejta just den här killen. Vem som helst annars hade varit fine. Men.. nu råkar det ju vara just den här killen jag är förälskad i..

Det bygger ju på nån sorts idé om att man dejtar nån ur högen, och kan ta nästa istället lika gärna. Så har åtminstone aldrig jag fungerat, blir jag förälskad så är det i en specifik person, och såna personer är inte särskilt lätta att hitta, det kan gå flera år emellan.