Jag kan inte släppa det...

Ssofie_

Trådstartare
Jag var med om en händelse i onsdags som jag inte kan släppa riktigt... Jag vill gärna höra era åsikter om vad ni hade gjort i den situationen, om det är någonting jag hade kunnat gjort annorlunda eller liknande. Jag ska försöka fatta mig så kort jag kan.

Jag var på besök hos några vänner till mig. Med mig hade jag min hund. Senare på kvällen gick jag ut med honom LÖS på deras tomt för att låta honom kissa och detta är inte några konstigheter för mig. Jag ser att det kommer en kvinna cyklandes med sin jämthund så jag kallar på min hund som vanligt för att koppla honom. (Jag brukar koppla honom i respekt mot andra)
Den här gången lyssnar han inte alls, utan han börjar springa/studsa efter kvinnan och jämten. Detta har aldrig någonsin hänt förut så jag drabbas ju lite av panik och skriker allt vad jag kan på honom och börjar på att ta mig dit. Kvinnan skriker "SPRING HEM" till min hund, så jag förstod att hon blev skrämd/skärrad. Min hund springer inte närmare än 5 meter ifrån dem och innan jag hunnit dit har han vänt och kommit tillbaka. Jag skämdes något så fruktansvärt för jag tycker själv inte att det är okej för 5 öre att lösa hundar ska springa fram till andra hundar. Jag ville be henne om ursäkt, men hon cyklade tyvärr bara vidare.

Efter en stund knackar det på dörren hos mina vänner och jag förstod att det var hon. Jag känner en lättnad över att jag nu ska få be henne om ursäkt. Vanligtvis då det knackar på dörren brukar jag ta bort min hund från situationen innan jag öppnar dörren. Detta är för att han är ganska vaktig och jag vill inte att han tar hand om besökarna, utan det ska jag göra. Detta visste däremot inte min vän (husägaren) så han öppnar dörren och min hund far ut. Han nosar av dem (hon har med sig sin man) och jag får gå ut, ta tag i min hund och fösa in honom i huset igen.

Det första jag gör är att be henne så mycket om ursäkt. Jag sa att jag inte alls tycker att det är acceptabelt och jag trodde inte att detta skulle hända. Direkt börjar mannen ifrågasätta mitt hundägande "Vem är ledaren här?", han börjar även ifrågasätta om jag tävlar med min hund (vad har det med saken att göra?!). Han säger också att "du har en stor hund så jag hoppas att du tränar med hunden". Och jag svarar att jag tränar mycket och går kurser med min hund men jag tävlar inte. Han säger även något i stil med att "Jag är van hundar. Och jag ser att du bara har ca 10% appell på din hund. Det kunde jag se nu då vi kom och knackade på."
Så på de 10 sekunderna han såg min hund kunde han avgöra det tydligen. Kvinnan påpekar att hon blev rädd och att hon tyckte att det var jätte hemskt. Jag bad henne genuint om ursäkt flera gånger och sa att jag förstår att hon känner så, för att jag själv hade blivit rädd/arg/chockad om en lös hund kom efter mig. Jag sa även flera gånger att jag absolut INTE hade haft honom lös på det sättet om jag trodde att detta skulle hända. Och jag sa även det att jag förstår att hon blev rädd då han är stor och på så vis uppfattas han lätt läskig. När samtalet verkar vara slut så ber jag en sista gång om ursäkt och tänker att nu är allt lugnt. Det sista kvinnan då säger till mig är "Jag blev så rädd, så nästa gång kommer jag ta med mig ett järnrör" och det sista mannen säger innan de lämnar är "jag rekommenderar att ni går en kurs".

Jag som trodde att det skulle bli en lättnad över att få be henne om ursäkt satt istället resten av kvällen med en klump i magen. Jag kan inte riktigt sluta tänka på detta. Vad skulle jag ha kunnat gjort annorlunda? I efterhand förstår jag ju såklart att hunden måste vara kopplad för då hade aldrig detta hänt, men jag hade inte alls förväntat mig att det skulle hända. Men vi säger att det här redan har hänt, är det någonting annat jag bör ha sagt/gjort i samtalet med dem?
Jag tyckte att det där med järnröret var så onödigt sagt då samtalet ändå hade lugnat sig och vi skulle skiljas åt. Jag tog riktigt illa vid mig av detta. Tycker ni att dom gjorde rätt?
 
Sånna där människor bråkar över allt dom får tillgång till att bråka om. Jag hade stängt dörren och bett dom roa sig med något annat ,din hund sprang ju inte ens fram så vad är problemet.
Din hund sprang nog efter för att dom cyklade kan jag tro :) försök släppa det, sånt händer det är djur, som tyvärr ska fungera som robotar enligt vissa stela människor.
 
Jättetråkigt att det hände men du lärde dig något av det så det lär ju inte hända igen. Jag hade förstått dem om de varje dag blev jagade av din hund men nu hände det en gång, allt gick bra, ingen blev skadad, du bad om ursäkt och var på riktigt ångerfull. Då skulle jag se det som överspelat. Olyckor händer. Nu gick det bra och du lärde dig något och lär se till att det inte kan hända igen och det är det enda du ska ta med dig av den här händelsen.
 
Usch. Jag har också svårt att släppa när folk skäller ut mig sådär, och framförallt när de är så otrevliga. För mig brukar det hjälpa att tänka att det inte är mig personligen de är otrevliga mot, utan att de helt enkelt inte har vett nog att kommunicera på ett bättre sätt.

Olyckor händer, och du vet ju nu hur du kan göra i framtiden för att förhindra att det här händer igen och du har ju utan tvekan bett om ursäkt. Mer kan du inte göra.
 
Du skriver om att det var "onödigt av dom", att du tog illa vid dig och frågar om dom gjorde rätt. Utifrån det du beskriver tycker jag i alla fall inte att dom gjorde särskilt fel. Jag förstår att det var jobbigt för dig och att du satt med en klump i magen resten av kvällen, men det låter väl ganska rimligt att kvinnan gjorde det också? Jag vet att jag antagligen hade gjort det om en stor hund hade rusat efter oss om vi cyklade och jag inte hade någon aning om den var aggressiv eller inte.
Hon agerade väl i affekt, och det är inte så konstigt med tanke på omständigheterna. Försök släpp det för din egen skull, du har gjort det du kan genom att be om ursäkt.
 
Du skriver om att det var "onödigt av dom", att du tog illa vid dig och frågar om dom gjorde rätt. Utifrån det du beskriver tycker jag i alla fall inte att dom gjorde särskilt fel. Jag förstår att det var jobbigt för dig och att du satt med en klump i magen resten av kvällen, men det låter väl ganska rimligt att kvinnan gjorde det också? Jag vet att jag antagligen hade gjort det om en stor hund hade rusat efter oss om vi cyklade och jag inte hade någon aning om den var aggressiv eller inte.
Hon agerade väl i affekt, och det är inte så konstigt med tanke på omständigheterna. Försök släpp det för din egen skull, du har gjort det du kan genom att be om ursäkt.
Agerar man i effekt när man går och knackar på efteråt? Nej jag skulle mer tro att det är den typen människor som älskar att läxa upp folk och "aldrig gör misstag själva" :D
 
Du skriver om att det var "onödigt av dom", att du tog illa vid dig och frågar om dom gjorde rätt. Utifrån det du beskriver tycker jag i alla fall inte att dom gjorde särskilt fel. Jag förstår att det var jobbigt för dig och att du satt med en klump i magen resten av kvällen, men det låter väl ganska rimligt att kvinnan gjorde det också? Jag vet att jag antagligen hade gjort det om en stor hund hade rusat efter oss om vi cyklade och jag inte hade någon aning om den var aggressiv eller inte.
Hon agerade väl i affekt, och det är inte så konstigt med tanke på omständigheterna. Försök släpp det för din egen skull, du har gjort det du kan genom att be om ursäkt.

Fast eftersom samtalet utspelade sig när kvinnan kom tillbaka i efterhand låter det väl inte som om hon agerade i affekt?

Jag förstår om kvinnan blev skärrad eller bara tyckte illa om situationen, men nu hände det ju krasst sett ingenting.

Det uppstod en olycklig situation (jag vill inte beskriva det som olycka som en del i tråden) som man i efterhand kan se borde ha undvikits och det tar ju TS på sig, men jag tycker att det låter som om paret överreagerade rätt rejält. Man kan väl inte på allvar tro att det ska komma något konstruktivt ur att vara så otrevlig, när man ändå gör sig besväret att söka upp TS för att prata om situationen i efterhand.
 
Agerar man i effekt när man går och knackar på efteråt? Nej jag skulle mer tro att det är den typen människor som älskar att läxa upp folk och "aldrig gör misstag själva" :D
Jo, jag såg ditt första inlägg om "folk som bråkar om allt" och "stela robotar". Den synen på människor får stå för dig, jag tolkar det som någon som blev jävligt rädd i en situation hon upplevde som hotfull snarare än någon som "älskar att läxa upp folk" .

Jag ser inte riktigt motsättningen mellan att agera i affekt och att knacka på efteråt. Hon kan väl fortfarande ha varit i affekt? Blir man riktigt rädd brukar det ju inte direkt klinga av i samma sekund som hunden slutar jaga en. Många är ju även i affekt vid en "konfrontation" , något man spänner sig inför.
Fast eftersom samtalet utspelade sig när kvinnan kom tillbaka i efterhand låter det väl inte som om hon agerade i affekt?

Jag förstår om kvinnan blev skärrad eller bara tyckte illa om situationen, men nu hände det ju krasst sett ingenting.

Det uppstod en olycklig situation (jag vill inte beskriva det som olycka som en del i tråden) som man i efterhand kan se borde ha undvikits och det tar ju TS på sig, men jag tycker att det låter som om paret överreagerade rätt rejält. Man kan väl inte på allvar tro att det ska komma något konstruktivt ur att vara så otrevlig, när man ändå gör sig besväret att söka upp TS för att prata om situationen i efterhand.
Se andra stycket i svaret till Bonica. Kort sagt; jag ser inte motsättningen med att hon kom tillbaka i efterhand och att agera i affekt.

Nej ingenting hände, men jag tror att om kvinnan som blev jagad hade skrivit inlägget hade hon fått en del förståelse. Lösa hundar som jagar förbipasserande brukar sällan ses med så blida ögon här på Buke enligt min erfarenhet (eller bland allmänheten heller).
 
Vilken jobbig situation för er båda. Jag hade nog bölat om jag var du, liknande har hänt mig men jag blev som tur var bättre bemött.

Egentligen har ju paret all rätt att agera som de gör. Det är ju de som är de riktiga offren men grejen är att du ju vet det och därför säger förlåt. När du bett om ursäkt och menat det tycker jag att en utskällning är oerhört överflödig. Ganska elakt av dem faktiskt.

Men som andra skrivit tror jag bara att de släpper ut sina känslor efter den läskiga händelsen och du är naturligtvis rätt person att skälla ut eftersom det var din oansvarighet (trots att du tyckte att du hade koll) som ledde till deras känslor.

Och även det föregående talare skrivit om att släppa det håller jag med om. Du har tagit ditt ansvar och bett om ursäkt. Mer är du inte skyldig att göra, förutom att ha bättre koll på hunden i framtiden.

Jag lider med dig, styrkekramar, allt kommer bli bra osv osv :heart
 
Se andra stycket i svaret till Bonica. Kort sagt; jag ser inte motsättningen med att hon kom tillbaka i efterhand och att agera i affekt.

Nej ingenting hände, men jag tror att om kvinnan som blev jagad hade skrivit inlägget hade hon fått en del förståelse. Lösa hundar som jagar förbipasserandd brukar sällan ses med så blida ögon här på Buke enligt min erfarenhet (eller bland almänheten heller).

Ok. Jag tänker att man borde få tid att hinna sansa sig på den stunden.

Jag kan förstå om kvinnan blev irriterad, arg eller rädd och kan beroende på dessa omständigheter förstå om man vill prata om det efteråt, om man t.ex. är rädd för att det ska hända igen, men nu kom ju inget konstruktivt alls ur samtalet.

Och det är utifrån det jag kommenterar, inget annat. Jag har aldrig sagt annat än det var en situation som såklart borde ha undvikits från början. Men jag tycker utifrån TS beskrivning av hela situationen att hen fick onödigt mycket skit och otrevligheter kastade över sig, utifrån det faktum att inget ens hände, i den mening att någon blev skadad eller hunden ens var framme hos kvinnan.
 
Jag ser inte riktigt motsättningen mellan att agera i affekt och att knacka på efteråt. Hon kan väl fortfarande ha varit i affekt? Blir man riktigt rädd brukar det ju inte direkt klinga av i samma sekund som hunden slutar jaga en. Många är ju även i affekt vid en "konfrontation" , något man spänner sig inför.
Det är inte att agera i affekt när det gått en stund, det är onödigt att säga så som hon sa. Det leder inte till något.
 
Jag var med om en händelse i onsdags som jag inte kan släppa riktigt... Jag vill gärna höra era åsikter om vad ni hade gjort i den situationen, om det är någonting jag hade kunnat gjort annorlunda eller liknande. Jag ska försöka fatta mig så kort jag kan.

Jag var på besök hos några vänner till mig. Med mig hade jag min hund. Senare på kvällen gick jag ut med honom LÖS på deras tomt för att låta honom kissa och detta är inte några konstigheter för mig. Jag ser att det kommer en kvinna cyklandes med sin jämthund så jag kallar på min hund som vanligt för att koppla honom. (Jag brukar koppla honom i respekt mot andra)
Den här gången lyssnar han inte alls, utan han börjar springa/studsa efter kvinnan och jämten. Detta har aldrig någonsin hänt förut så jag drabbas ju lite av panik och skriker allt vad jag kan på honom och börjar på att ta mig dit. Kvinnan skriker "SPRING HEM" till min hund, så jag förstod att hon blev skrämd/skärrad. Min hund springer inte närmare än 5 meter ifrån dem och innan jag hunnit dit har han vänt och kommit tillbaka. Jag skämdes något så fruktansvärt för jag tycker själv inte att det är okej för 5 öre att lösa hundar ska springa fram till andra hundar. Jag ville be henne om ursäkt, men hon cyklade tyvärr bara vidare.

Efter en stund knackar det på dörren hos mina vänner och jag förstod att det var hon. Jag känner en lättnad över att jag nu ska få be henne om ursäkt. Vanligtvis då det knackar på dörren brukar jag ta bort min hund från situationen innan jag öppnar dörren. Detta är för att han är ganska vaktig och jag vill inte att han tar hand om besökarna, utan det ska jag göra. Detta visste däremot inte min vän (husägaren) så han öppnar dörren och min hund far ut. Han nosar av dem (hon har med sig sin man) och jag får gå ut, ta tag i min hund och fösa in honom i huset igen.

Det första jag gör är att be henne så mycket om ursäkt. Jag sa att jag inte alls tycker att det är acceptabelt och jag trodde inte att detta skulle hända. Direkt börjar mannen ifrågasätta mitt hundägande "Vem är ledaren här?", han börjar även ifrågasätta om jag tävlar med min hund (vad har det med saken att göra?!). Han säger också att "du har en stor hund så jag hoppas att du tränar med hunden". Och jag svarar att jag tränar mycket och går kurser med min hund men jag tävlar inte. Han säger även något i stil med att "Jag är van hundar. Och jag ser att du bara har ca 10% appell på din hund. Det kunde jag se nu då vi kom och knackade på."
Så på de 10 sekunderna han såg min hund kunde han avgöra det tydligen. Kvinnan påpekar att hon blev rädd och att hon tyckte att det var jätte hemskt. Jag bad henne genuint om ursäkt flera gånger och sa att jag förstår att hon känner så, för att jag själv hade blivit rädd/arg/chockad om en lös hund kom efter mig. Jag sa även flera gånger att jag absolut INTE hade haft honom lös på det sättet om jag trodde att detta skulle hända. Och jag sa även det att jag förstår att hon blev rädd då han är stor och på så vis uppfattas han lätt läskig. När samtalet verkar vara slut så ber jag en sista gång om ursäkt och tänker att nu är allt lugnt. Det sista kvinnan då säger till mig är "Jag blev så rädd, så nästa gång kommer jag ta med mig ett järnrör" och det sista mannen säger innan de lämnar är "jag rekommenderar att ni går en kurs".

Jag som trodde att det skulle bli en lättnad över att få be henne om ursäkt satt istället resten av kvällen med en klump i magen. Jag kan inte riktigt sluta tänka på detta. Vad skulle jag ha kunnat gjort annorlunda? I efterhand förstår jag ju såklart att hunden måste vara kopplad för då hade aldrig detta hänt, men jag hade inte alls förväntat mig att det skulle hända. Men vi säger att det här redan har hänt, är det någonting annat jag bör ha sagt/gjort i samtalet med dem?
Jag tyckte att det där med järnröret var så onödigt sagt då samtalet ändå hade lugnat sig och vi skulle skiljas åt. Jag tog riktigt illa vid mig av detta. Tycker ni att dom gjorde rätt?
Jag tycker inte dom gör rätt i att gå på så, otroligt onödigt. Släpp det och gå vidare, vissa tar alla chanser att få trycka ner någon. Ibland så gör inte alltid hundar som dom brukar och misstag händer, det händer alla nångång.
 
Nu blir jag väl hängd, men tycker det var en lätt vrickad kommentar, om det gick till så som du beskriver.
Hade hunden gjort utfall eller liknande så kan jag förstå det, eller om du ryckt på axlarna när det kom för att prata efteråt. Vilket förövrigt känns överdrivet, bättre att prata om det på plats, eller vad är det för vits med att ta med sig sin man för att vara två och trycka till?

För din egen skulle så försök släppa det.
 
Jag skulle ha reagerat precis som dig i samma situation, även om jag oftast är rapp i käften så blir jag helt ställd i liknande situationer. När en alltså redan gjort allt en kan och bett om ursäkt. Jag förstår hennes reaktion, jag hade blivit vansinnig, men jag tycker efterspelet var ganska onödigt och ffa av hennes man (varför var hans ens med? Kunde hon bara vara tuff med honom med sig?). Han var inte ens i situationen och går enbart på hörsägen, verkar dessutom vara en riktig besserwisser som ska trycka till dig extra mkt. Trist för honom, och för hans partner, att leva med en sådan inställning.

Nu lär du ju inte träffa dem igen och du lär inte få möjlighet till svar på tal. Så bäst för dig är att släppa det, samt ta lärdom. Om jag hade varit du så hade jag försökt tänka att ja, nu vände din hund tillbaka innan den rusat fram till kvinnan och hennes hund, det är positivt. Den sprang ju alltså inte ens hela vägen fram. Men jobba mer på att förebygga att den ens drar iväg alt håll den kopplad i liknande situationer (vilket jag antar att du redan själv kommit fram till för du verkar engagerad i din hundträning). Och när du är borta hos icke-hundmänniskor så var vaksam på liknande att dörren kan öppnas osv och försök se till att du har utrymme att ta tag i hunden innan den far fram. Jag är inte speciellt avslappnad då jag har min hund bland hundovana, hon är ung och vaken och går lätt upp i varv för hon tycker allt är så rooooligt ;) Därför får jag se till att det inte går överstyr, icke-hundfolk har tex inte förmågan att läsa hunden i förväg och jag som ägare får ta ansvar för henne, samt att hon inte ställer till med nåt även om det var nån person som triggade henne. En sak är tex att låta henne hoppa upp på folk utan att be om lov osv. Ser gulligt och oskyldigt ut men jag tolererar det ej, jag vill att hon ber om lov för det kan lika gärna vara en person med finkläder eller nån som inte gillar hundar som hon nästa gng får för sig att hoppa upp i knät hos. Tex, samma sak med att rusa fram till dörren, svårt att hänga med alltid men det är ändå inte min hunds ansvar att hålla reda på dörren varken hemma eller hos andra. Jag är måhända fyrkantig men jag förklarar för mina bekanta varför jag gör så, ur hundens perspektiv, dom får leva med min fyrkantighet.
 
Både du och kvinnan fick klump i magen, fast över olika saker.
Jag får ibland skäll från andra människor för att mina hundar är lösa och jag kan förstå deras frustration eftersom dom inte vet något om mina hundar. Det enda dom ser är stora lösa hundar, men med tusentals hundar där ute är det svårt att veta vem som är snäll och vem som inte är det. Därför tar jag aldrig åt mig alla dessa komentarer, utan förstår deras osäkerhet, samtidigt som jag vet att mina hundar är ofarliga och inte går fram till någon.
Det är en balansgång mellan mina och andras känslor och hundarnas liv utan koppel.
Jag tycker verkligen att du ska lätta på klumpen i magen eftersom du förstår ju själv hur obehagligt det skulle vara att cykla med sin hund och få någons springade hund efter sig. För henne måste det ha varit värre då än för dig nu. Hur reaktionen blir efter är inget du kan påverka, vissa går hem och gråter, andra konfronterar direkt och vissa (tyvärr) slå hunden med ett järnrör. Det enda vi kan påverka är själva hunden och hur den reagerar i vissa stunder.
Jag försvarar absolut inte deras sätt att avreagera sig på, men jag förstår varifrån den kommer och varför. Finns inget mer du kan göra än det du har redan gjort, tagit på dig skulden och bett om ursäkt, vilket du har gjort många gånger.
Så försök att glömma, livet går vidare med nya situationer och nya människor, ibland lyckat och ibland mindre lyckat.
Ta hand om dig :heart
 
Jag tänker att de gick över för att prata med dig om det som skett, och när hunden då dessutom stormar ut lös genom dörren så blev det ”gång två” s.a.s.

Det är inte säkert de skällt /uttryckt sig så alls om ”gång 2” inte inträffat .

Oavsett så har du ju gjort det du kunnat, lärt dig något på vägen osv. Släpp det och gå vidare.
 
Jag hade faktiskt förklarat för min vän att i fortsättningen uppskattar du om du kan få hinna ta din hund innan de öppnar dörren.

Självklart ska din hund inte gå nära andra människor när den går lös. Den biten är självklar och att du faktiskt lyckades stoppa den innan den kom hela vägen fram och dessutom bad om ursäkt är jättebra!

Det var en obehaglig situation för henne. Men jag tycker att både hon och hennes man bar sig illa åt.
 
Jo, jag såg ditt första inlägg om "folk som bråkar om allt" och "stela robotar". Den synen på människor får stå för dig, jag tolkar det som någon som blev jävligt rädd i en situation hon upplevde som hotfull snarare än någon som "älskar att läxa upp folk" .

Jag ser inte riktigt motsättningen mellan att agera i affekt och att knacka på efteråt. Hon kan väl fortfarande ha varit i affekt? Blir man riktigt rädd brukar det ju inte direkt klinga av i samma sekund som hunden slutar jaga en. Många är ju även i affekt vid en "konfrontation" , något man spänner sig inför.

Se andra stycket i svaret till Bonica. Kort sagt; jag ser inte motsättningen med att hon kom tillbaka i efterhand och att agera i affekt.

Nej ingenting hände, men jag tror att om kvinnan som blev jagad hade skrivit inlägget hade hon fått en del förståelse. Lösa hundar som jagar förbipasserande brukar sällan ses med så blida ögon här på Buke enligt min erfarenhet (eller bland allmänheten heller).
Går man hem och bråkar med någon över petitesser så är det inte ts som är den onda här.
 
Min hund blev påflugen av en hund en gång då barnet i familjen rastade hunden och släppte kopplet för att hon blev så chockad över utfallet hunden gjorde. Tumult uppstod och min hund kom ur halsbandet och jagade den påflygande hunden. Jag fick stopp på henne utan några skador på någon av hundarna.
Innan jag lämnar barnet med sin farmor, kollar jag att allt är okej med barnet och hunden. Det var lugnt och så säger jag till barnet att denne inte får släppa kopplet när hunden rusar mot andra hundar. Farmorn håller med mig, och jag knallar vidare och tänker att allt är lugnt. Men ca 2 h senare ringer föräldrarna till barnet och skäller ut mig efter noter. Min hund hade varit lös och sprungit in på deras gård och attackerat deras hund, hon var aggressiv och dom skulle anmäla henne så att jag får avliva henne - det är ju en rottweiler osv osv osv.
Jag klarar ändå av att hålla mig så kall att jag ifrågasätter var de fått den versionen ifrån, från barnet och när jag säger att det inte stämmer så blir de än mer upprörda..
Vi diskuterar saken i en halv evighet, till sist (efter att ha diskuterat i över 1h) berättar barnet om vad som egentligen hände..

Jag mådde dåligt efter samtalet och har sen dess sett till att alltid ha halsband som hon inte kan komma loss ifrån..
 

Liknande trådar

Hundträning Hej alla, Min maltipoo (hane, inte kastrerad) blir i år 4 år gammal och det finns en rad problem som jag tror bottnar i stress. Vet...
2
Svar
20
· Visningar
1 566
Senast: Acto
·
Övr. Hund Hej! Jag behöver er kloka hjälp i frågan om vår lilla franska bulldogg ska omplaceras eller i värsta fall avlivas. Hon är bara 2 år...
2
Svar
37
· Visningar
3 716
Senast: Hermelin
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
26 397
Senast: Snurrfian
·
Hundträning Hej, Vi hämtade hem vår lilla Australian Shepherd för fem veckor sedan. Hon är jätteduktig vid hundmöte, inkallning, lärde sig "sitt" på...
7 8 9
Svar
167
· Visningar
13 316

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp