Mänskligt Jag känner mig lurad

#1
Jag vet inte längre hur jag ska förhålla mig till alla mina tillitsproblem till män längre. Allt känns som en enda stor bluff.

Mitt förhållande till mitt ex är grunden i varför jag har tillitsproblem. Han gjorde mig illa. Han misshandlade, våldtog och utnyttjade mig sexuellt, och var på mig psykiskt varje tillfälle han fick. Jag skrev en dagbok under vår tid tillsammans delvis för att påminna mig själv om att han var en idiot, att det inte skulle bli bättre än så här och att jag borde dra.

Åtminstone är det på det sättet jag vill komma ihåg det.

När jag läser dagboken idag känner jag inte alls igen mig. Hur kan ens tankar skilja sig så mycket idag och förr?

Jag verkar lycklig (?) när jag läser dagboken. Jag vill minnas att jag inte alls var lycklig, men jag har ändå skrivit på ett sätt som ser ut att jag mår bra i förhållandet. Vårt sexliv var bra.

Det känns som om jag bara förstorat upp det som hände. Att det bara är hittepå. Allt utnyttjande jag vill minnas kanske inte är mer än att han var en stor egoist med ett udda sinne för humor. T.ex. skrattade han åt mig när jag fick ont vid sexet. Och vadå sluta? Han var ju så nära, klart jag kunde stå ut. Det var ändå mitt eget fel att jag fått ont.

Han brukade dock sluta, efter att ha klagat högljutt om hur synd det var om honom.

Det känns som att jag bara skapat en fantasibild av vårt förhållande. Att det var sämre än det var. Jag känner mig lurad av mitt eget minne.

Samtidigt som jag skriver det här känner jag att jag inte heller kan förhålla mig till mina tankar kring detta. Nej, han var kanske inte SÅ dålig som jag vill minnas, han kanske inte utnyttjade mig. Men nog sjutton var det tillräckligt illa.

Jag har skrivit vid ett tillfälle att han slagit mig. Jag kan inte själv komma ihåg det, men det står i dagboken. Huruvida han slagit mig fler gånger eller om det var den enda, vet jag inte heller. Det enda jag kan komma ihåg var att han vred om min arm när jag gjorde något han blev missnöjd med.

Vid 2-3 tillfällen våldtog han mig. Inga regelrätta våldtäkter, utan när jag sov.

Oavsett har jag problem och skulle behöva prata med någon om detta, men jag kan inte låta bli att känna att jag har inte haft det så dåligt, egentligen. Har jag rätt att må så dåligt som jag gör?

Jag är också rädd att jag ska få höra samma sak som sist jag gick till psykolog för att prata om detta. Det enda som var lite bekymmersamt då var den "eventuella misshandeln". Den sexuella biten var enbart överreaktion från min sida. Mitt ex hade varit för ungt för att kunna göra något medvetet (han var över 20 år).


Jag vill bara att alla problem ska försvinna. Och så vill jag kunna känna att jag faktiskt får lov att må dåligt över det här, även om det kanske inte var så illa som jag vill minnas.
 

Sasse:s ev trådar under: Dagbok Annonser Överallt
#2
Låter som du behöver gå i terapi för att komma till rätta med dina minnen o dina känslor, Alla terapeuter är inte så okänsliga som den du träffat.
Ofta förtränger man minnen för att de gör för ont o det är först i en trygg terapeutisk relation som man vågar tränga in i sina minnen o sina känslor. :heart
 
#3
Jag är också rädd att jag ska få höra samma sak som sist jag gick till psykolog för att prata om detta. Det enda som var lite bekymmersamt då var den "eventuella misshandeln". Den sexuella biten var enbart överreaktion från min sida. Mitt ex hade varit för ungt för att kunna göra något medvetet (han var över 20 år).
:banghead: Suck!

Testa en annan psykolog/terapeut, finns många knäppa men också många bra som definitivt skulle ta det där på allvar. Du skriver att han våldtog dig när du sov, enbart det är jätteilla. Så jo, det var illa.
 
#4
Det lilla du beskriver låter fruktansvärt på så många plan! Jag är hemskt ledsen över att du varit med om detta. Det är riktigt illa om han har sex med dig om du sover, och ett stort övergrepp på din integritet och kropp, oavsett om du gör motstånd eller inte. Blir övergreppet blandat med kärlek och omsorg så blir förvirringen värre. Många män tappar lusten vid bara tanken av att orsaka obehag för sin flickvän vid sex, och det är absolut inget du skulle ha behövt bita ihop över.

Det kan vara svårare att bearbeta relationer som "gått upp och ned" än relationer som varit jättedåliga rakt igenom, för nu kämpar du även med goda minnen och känslor av lycka, blandat med det mörka. Prata med dem du har förtroende för. Det kan vara en psykolog, en släkting, en stödgrupp, välj den väg som är bekvämast för dig. Nu är det verkligen din tur att läka.
 
#5
Det är väl kanske snarare att du har förminskat det som du skrivit i dagboken - du var ju fortfarande i relationen då?

Hur många kvinnor (och säkert några män, så jag inte får den i nacken) tror du inte intalar sig själv att det ändå är ganska bra, just för att det finns något de vill ha eller tycker sig behöva - där och då - i relationen?

Du behöver inte något mer skäl för att "få lov" att må dåligt än att han inte har respekterat dig. Inte lyssnat på dig, tryckt ner dig, velat få dig att på olika sätt känna dig mindre värd än honom. Saknat empati. Kört med silent treatment. Det behöver inte ha utdelats ett enda slag eller skett någon våldtäkt för att du ska "få lov" att må dåligt, när någon du tyckt om har behandlat dig som skit.

Det går att orsaka mycket smärta för någon annan med "bara" rent psykiska medel, och den saken är inte enkel att sätta på pränt eller ens förstå vidden av fullt ut medan du är mitt uppe i det. Det kan vara en förklaring till att du inte riktigt känner igen det du läser trots att det är dina egna ord.

Men det gör inte din känsla nu mindre värd på något sätt.
 
#6
Är man inne i en destruktiv situation gör man det man kan för att överleva, både fysiskt och psykiskt. Där ingår det att förminska det man utsätts för, för att skydda sig själv.

Sedan inser man vilket elände det faktiskt var...

Skaffa en psykolog som kan något om misshandel och sexuellt utnyttjande, kanske det går att gå via RFSU och få tips?
 
#7
Att ljuga för sig själv är ett sätt att överleva en traumatiserande tillvaro man tror att man inte kan ta sig ur. Det börjar ofta med att man ljuger för andra om hur bra allt är och för att bli trovärdig ljuger man även för sig själv. Det blir en roll man går in i och att spela den trovärdigt kan kännas eller vara en fråga om liv och död. Att få andra att tro på den roll man spelar betyder allt. När jag läser mina dagböcker från när jag var barn finns det absolut inget som indikerar hur illa jag for, hur utsatt jag var för diverse övergrepp och misshandel. Absolut ingenting. Det innebär inte att det inte har hänt utan enbart och bara att det var mitt sätt att hantera en fullkomligt ohanterbar del av mitt liv.

Försök att inte döma dig själv så hårt. Tro på dina minnen och se dina dagböcker för vad det är. Ett försök att överleva.

Du har blivit utsatt för regelrätt våldtäkt. Att du sov innebär att han våldtog. Att begå sexuella handlingar mot någon som inte vill eller som inte kan uttrycka sin vilja är våldtäkt alternativt sexuella övergrepp beroende på vad som har hänt. Oavsett vad som hände eller inte hände så har du rätt till dina känslor. Du har rätt att må som du gör även om det skulle vara obegripligt för alla inklusive dig själv. Var inte så hård mot dig själv. Skippa de där tankarna att du inte har rätt att må som du gör. Du mår så och det behöver du ta hand om.

Jag beklagar att du har träffat på osympatiska och okunniga yrkesmänniskor som utgår från annat än det du upplevt och de spår det har satt i dig. Jag hoppas för din skull att du vågar och orkar söka hjälp igen.

Ta hand om dig :heart
 

Hästar nu

Övrigt nu

Dagbok

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Rekommenderas av Google:
Upp