Jag orkar inte kämpa mer...

[Bobbo]

Jag vet inte egentligen vad jag vill få ut av denna tråden, jag vet inte vart jag ska vända mig..
Under de senaste 10 åren har jag kämpat igenom livet, jag har gjort allt jag kunnat göra för att få iordning på saker och ting..
Det enda problemet är : varje gång så kommer den där väggen som sätter stopp för precis allt.
Precis allt jag gör går åt skogen, och jag orkar seriöst inte kämpa mer.
Under dessa åren har jag pga/tack vare min kämparglöd både tagit mig framåt och tillslut stupat, vilket då resulterat i depression. Och nu, efter att de senaste 3 månaderna gjort precis allt som står i min makt, dyker väggen upp igen, slaget i magen är tillbaka och jag vet inte om jag orkar ta mig upp igen, jag är helt utmattad.

Varför ska livet vara så svårt?

/ deppig bobbo

 

[Ankpower]

Sv: Jag orkar inte kämpa mer...

Usch och fy för att må dåligt och mer usch och fy när livet jävlas med en gång på gång... vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att försök att fortsätta kämpa, har du något som får dig på det minsta bra humör..? Styrkekramar till dig i vilket fall som helst. och ibland är det faktiskt bara skönt att få skriva av sig och bli lyssnad på, tycker jag i alla fall.

 

[Bobbo]

Sv: Jag orkar inte kämpa mer...

Tack snälla för ditt svar!
Jag har dessvärre tappat glädjen för mycket på vägen, jag har tappat lusten för saker jag tidigare älskat, men jag har absolut saker som gör mig lite gladare. ( vovven och hästen blandannat)
Men blir nästan lite rädd när jag märker att även detta "intresset" svalnat för att jag inte "orkar" mer. Många gånger känns det jobbigt och tungt att utföra mina "vardagssysslor" trots att de hör till det som betyder mest i mitt liv.

/ ursäkta för luddigt inlägg, bobbo

 

[Ankpower]

Sv: Jag orkar inte kämpa mer...

Man får vara luddig! för det är jag som oftast med så nu känner jag mig mindre ensam.

Skönt ändå att djuren hjälper dig lite, men klart det är skrämmande när man verkligen tappar lusten till allt... det gäller väl egentligen bara att ge sig fan på att gå upp på morgonen och "göra det man ska" trots att det känns motigt och vänta på att det vänder om man inte ber om hjälp det vill säga, vilket är rätt drygt det med, men oftast känner man ju bäst själv vad som kanske bör göras.

Men inte fan är det roligt när man mår skit! Har du någon fundering på hjälp att ta dig ur detta eller så? Vad det än handlar om!

 

[ponilover]

Sv: Jag orkar inte kämpa mer...

Känner PRECIS som du och jag har också kämpat i flera år och haft depressioner som kommit och gått i 11 år. Känner att man aldrig riktigt får vara glad och njuta av livet för varje gång kommer något bakslag. Alltid är det någonting som krånglar, som strular och som går käpprätt åt helvete helt enkelt. Och jag, precis som du, börjar ledsna totalt på detta. Kommer det någonsin släppa och man kommer få känna glädje och lycka här i livet? Eller kommer man bara få tacklas med allt ont?
Så jävla mycket som gått snett för mig här i livet och jag förstår inte hur, jag har många gånger noga analyserat varje bakslag men inte sett vart mitt fel är. VARFÖR går det som det går? Jag är en person som ALDRIG krånglar, snackar aldrig skit om någon, ställer alltid upp till 100% men får ändå aldrig något tillbaka. Vänner, pojkvän och familj sviker, går bakom ryggen, ljuger och snackar skit. Vad har jag gjort för att förtjäna allt detta? Och inte nog med att alla människor i min omgivning försvinner en efter en, allt annat går också käpprätt åt skogen.
Och precis som du så har jag både häst och hund och intresset för dessa djur börjar avta. Jag orkar inte, finner inte glädjen längre. Skyndar mig i stallet för att göra klart det nödvändiga, motionerar sällan och när det blir så blir det bara en skrittur, går inte längre långpromenader med hunden utan ser bara till att hon blir rastad. Livet är helt enkelt inte roligt längre, och har väl egentligen aldrig varit men nu har det kommit till en gräns någonstans. En gräns som hela tiden har flyttats fram och man har på något sätt tagit sig upp och vidare trots allt elände man har mött. Men nu orkar jag inte mer.

Så jag ställer mig samma fråga som dig, varför ska livet vara så svårt?

 

[Sparrisen123]

Sv: Jag orkar inte kämpa mer...

Åh vad jag känner igen mig, i varje ord
Tyvärr har jag inget bra råd att ge.
Kan bara berätta hur det är för mig. Jag är i en sån period nu då jag inte ens vill åka till stallet eller vara med hunden, men jag tvingar mig ändå att försöka orka. Relativt ofta känns det lite bättre när jag väl är i stallet med hästen tillexempel.