Kropp & själ Jag ska skiljas och behöver stöd

zinnia

Trådstartare
Beslutet är taget av mig nu i dagarna, vilket inte är för första gången. Alla andra gånger har jag blivit övertalad att vi ska försöka igen, vilket vi gjort och då haft det bra ett tag tills det åter havererat. Han vill absolut inte skiljas. Det är inget våld inblandat, vare sig fysiskt eller psykiskt, inga uppslitande gräl eller skrik och panik. Jag vill bara inte mer. Vi är för olika (det som var positivt och spännande i början), vi vill olika saker med livet, vi tänker och resonerar för olika om viktiga saker, bland annat politik, som är ett förbjudet samtalsämne oss emellan. Det som gör det svårt är att vi har mycket som är bra och fint, en stark fysisk attraktion tex, superbra sexliv och en allmänt chill samvaro ihop när vi gör sånt som båda gillar och trivs med.

Nu har jag (åter igen!) bestämt mig, och har lugnt och sansat förklarat att jag vill att detta ska bli en realitet. Jag vill verkligen skilja mig men vet att jag blir övertalad om vi sätter oss ner och pratar. Jag bor i sommarhuset för tillfället och han i lägenheten, och jag tänker att det är bäst så.

Nu till problemet! Jag saknar honom och vill ringa eller messa och skriva det, vilket jag absolut inte ska! Vi behöver distans oss emellan för att jag ska palla med att genomföra detta. Jag kan inte heller ringa min bästa vän och söka stöd för mitt beslut och samtidigt ynka mig över att jag saknar honom. Hon har hört detta allt för många gånger, så jag tror inte hon kan ge mig helhjärtat stöd, vilket jag förstår till 100 procent. Därför tänker jag att buke kanske kan stötta mig? Vad ska jag ha för strategi?

Hur ska jag klara av att stålsätta mig och neka att ses, samt hur ska jag klara av att vara utan det jag faktiskt mår bra av och trivs med? Sova tillsammans, prata om dagen och allt sånt där.

Kanske skulle jag ha skrivit detta under Dagbok istället. Vem kan förstå mitt löjliga i-landsproblem?

(En inte oviktig anledning till att jag tror distans är bra är även att bodelningen inte kommer bli någon rolig historia. Men en sak i taget.)
 
Just i denna fasen är det enligt mig bäst att ha en-dag-i-taget-strategi. Klara en dag i taget utan att höra av dig.

Sen måste du ha målet i sikte. Vad är det du vill med skilsmässan? Hur blir ditt liv bättre sen? Ingenting du behöver svara på, utan bara tänka på själv för att hålla disciplinen. Det är det stora målet som är det viktiga!

Håll ut, det kommer att bli enklare ju mer tiden går.
 
Det är bra att du vet vad du vill och fortsätta med det du vill tror jag att det är den enda rätta just nu för dig.
Men om du känner att det inte funkar mer så ska du inte tvinga dig till att vara en relation du inte vill ha längre.
dessutom kan det hindra dig från att ha en relation som du vill ha.
 
Varför vill du skiljas? När du funderar på messa hobom tänk på anledningen.. Plus du kanske saknar ha trygghet? Någon som alltid finns där? Den känslan kan man misstolka till saknad. Man kan sakna den känslan men du egentligen kanske inte vill ha trygghet och vara två med honom
 

zinnia

Trådstartare
Just i denna fasen är det enligt mig bäst att ha en-dag-i-taget-strategi. Klara en dag i taget utan att höra av dig.

Sen måste du ha målet i sikte. Vad är det du vill med skilsmässan? Hur blir ditt liv bättre sen? Ingenting du behöver svara på, utan bara tänka på själv för att hålla disciplinen. Det är det stora målet som är det viktiga!

Håll ut, det kommer att bli enklare ju mer tiden går.

Det är läskigt också att bestämma sig för att hålla distans till en person jag är så nära. Skrämmande. Han är inte typen som fortsätter vara vän med sina ex, så det blir en total brytning när allt är klart. Jag vet vad som blir bättre, och jag vet att jag kommer få ett bra liv och klara mig fint på egen hand. Ska verkligen försöka ha det i fokus! Tack!
 
@zinnia: *stor kram*

Det är inget löjligt problem, du bryter upp från någon du haft mycket bra med (även om det inte är tillräckligt för att fortsätta). Det är klart att du måste få vara ledsen och sörja, det är naturligt.

Jag tror också som @Ramona att en bra strategi är att ta en dag i taget. Se till att vara snäll mot dig själv och gör roliga saker. Det blir bättre med tiden.
 
Det är läskigt också att bestämma sig för att hålla distans till en person jag är så nära. Skrämmande. Han är inte typen som fortsätter vara vän med sina ex, så det blir en total brytning när allt är klart. Jag vet vad som blir bättre, och jag vet att jag kommer få ett bra liv och klara mig fint på egen hand. Ska verkligen försöka ha det i fokus! Tack!
Jag skulle fokusera på anledning till att jag vill skiljas. Och att ni försökt förut men hamnar på samma ruta igen, där du inte vill vara.
Det är inget nederlag att inte vilja fortsätta en relation, oavsett orsak.
 

zinnia

Trådstartare
Varför vill du skiljas? När du funderar på messa hobom tänk på anledningen.. Plus du kanske saknar ha trygghet? Någon som alltid finns där? Den känslan kan man misstolka till saknad. Man kan sakna den känslan men du egentligen kanske inte vill ha trygghet och vara två med honom
Vana. Jag är van att ha honom i närheten och få kärlek och bekräftelse. Jag tror faktiskt att jag saknar just honom, och även tryggheten att ha NÅGON. Såklart, efter så många år. Skulle jag messa och skriva "jag saknar dig och älskar dig, godnatt" som jag brukar när vi är på skilda håll blir det ganska schizofrent.

Varför jag vill skiljas känns för utlämnande mot honom, men vi är olika, alldeles för olika på många sätt, vi vill olika saker, bland annat bo på olika ställen, jag här på landet och han i stan. Inte så stor mening att vara gift då. Han vill alltid väl, men har svårt för förändringar och är väldigt rutinbunden vilket vi ofta kommer på kollisionskurs kring.
 

zinnia

Trådstartare
@zinnia: *stor kram*

Det är inget löjligt problem, du bryter upp från någon du haft mycket bra med (även om det inte är tillräckligt för att fortsätta). Det är klart att du måste få vara ledsen och sörja, det är naturligt.

Jag tror också som @Ramona att en bra strategi är att ta en dag i taget. Se till att vara snäll mot dig själv och gör roliga saker. Det blir bättre med tiden.
Det absurda är att jag klarar mig alldeles utmärkt på egen hand, både ensam med mina hobbies som jag pysslar med här på landet, odling, stickning, läsning, promenader, matlagning, bakning och andra saker tillsammans med andra. Jag trivs som fisken på egen hand och är urbra på att vara snäll mot mig själv. Men jag vill ju ha honom också! Om det inte havererade med jämna mellanrum...Plus att jag känner mig som en skurk som vill skiljas. Tycker synd om honom. Samtidigt vet jag att han är en stark person, trots att han har ursvårt för förändringar. Och som jag skrev, jag är orolig för bodelningen som kommer bli en svår nöt.
 
Det absurda är att jag klarar mig alldeles utmärkt på egen hand, både ensam med mina hobbies som jag pysslar med här på landet, odling, stickning, läsning, promenader, matlagning, bakning och andra saker tillsammans med andra. Jag trivs som fisken på egen hand och är urbra på att vara snäll mot mig själv. Men jag vill ju ha honom också! Om det inte havererade med jämna mellanrum...Plus att jag känner mig som en skurk som vill skiljas. Tycker synd om honom. Samtidigt vet jag att han är en stark person, trots att han har ursvårt för förändringar. Och som jag skrev, jag är orolig för bodelningen som kommer bli en svår nöt.
Det går utmärkt att klara sig på egen hand... men har man rätt partner som man synkar med är det underbart. Det tuffa är att se när det inte går längre. Jag kan förstå känslan av att vara en skurk men samtidigt kan man inte ta ansvar för någon annans känslor.
 

zinnia

Trådstartare
dessutom kan det hindra dig från att ha en relation som du vill ha.
Jag vet! En pyttepytteliten del av mig tänker ibland på vad jag skulle vilja ha för relation istället. Det är dock ingen drivande anledning till att jag vill skiljas. Orkar inte tänka tanken att ge mig ut på "marknaden" igen. Jag är superdupermonogam till sättet och kan knappt tänka på någon annan när jag är i en relation. Så du har absolut rätt!
 
Jag vet! En pyttepytteliten del av mig tänker ibland på vad jag skulle vilja ha för relation istället. Det är dock ingen drivande anledning till att jag vill skiljas. Orkar inte tänka tanken att ge mig ut på "marknaden" igen. Jag är superdupermonogam till sättet och kan knappt tänka på någon annan när jag är i en relation. Så du har absolut rätt!
Det ligger i framtiden och ge det tid,
 

zinnia

Trådstartare
Jag skulle fokusera på anledning till att jag vill skiljas. Och att ni försökt förut men hamnar på samma ruta igen, där du inte vill vara.
Det är inget nederlag att inte vilja fortsätta en relation, oavsett orsak.
Jag har skilt mig en gång tidigare, från mina barns far. Det såg jag länge som ett nederlag och misslyckande. Nu har den känslan gått över (i stort sett, det kommer över mig ibland) det var en nödvändig skilsmässa och blev bra för oss allihop. Nu tror jag inte jag ser det som ett nederlag, mest en jobbig process med allt det praktiska och även det känslomässiga eftersom jag i alla fall tror att jag älskar honom. Kan man verkligen göra det men vilja skiljas?!
 
Vi kan ta varandra i handen :heart Jag ska också skiljas. Av andra anledningar än dig men det känns tungt, komplicerat och stort.
Min man beter sig orimligt och försvårar allt.
I morgon ska jag anlita advokat. Känns så jäkla öken att behöva göra det här :(
 
Vi kan ta varandra i handen :heart Jag ska också skiljas. Av andra anledningar än dig men det känns tungt, komplicerat och stort.
Min man beter sig orimligt och försvårar allt.
I morgon ska jag anlita advokat. Känns så jäkla öken att behöva göra det här :(
Fasen vad trist - vi har ju följt er sen dejtintråd anno tidigt.
Det är ännu tristare att han är orimlig
 

zinnia

Trådstartare
Det går utmärkt att klara sig på egen hand... men har man rätt partner som man synkar med är det underbart. Det tuffa är att se när det inte går längre. Jag kan förstå känslan av att vara en skurk men samtidigt kan man inte ta ansvar för någon annans känslor.
Jo visst är det så! Jag är egentligen inte orolig för hur han klarar det när skilsmässan väl är ett faktum, han är stark, det är själva tanken på förändring och förändringsfasen som är svår för honom. Jag är känsligare och har väldigt svårt för enkla vardagliga avsked, och jag är mer i riskzonen för depression eller så. Men jag känner mig ändå som en skurk.
 
Vi kan ta varandra i handen :heart Jag ska också skiljas. Av andra anledningar än dig men det känns tungt, komplicerat och stort.
Min man beter sig orimligt och försvårar allt.
I morgon ska jag anlita advokat. Känns så jäkla öken att behöva göra det här :(
Men oj, Jag hade fått bilden att det var så trevligt och bra. :(
 
Jo visst är det så! Jag är egentligen inte orolig för hur han klarar det när skilsmässan väl är ett faktum, han är stark, det är själva tanken på förändring och förändringsfasen som är svår för honom. Jag är känsligare och har väldigt svårt för enkla vardagliga avsked, och jag är mer i riskzonen för depression eller så. Men jag känner mig ändå som en skurk.
Ingen är en skurk, du mår inte bra i den relation du har och du behöver göra något åt det. ibland går det att rädda en relation iblan går det inte. om du känner att du måste ut så kiv ur relationen. Men det gör dig inte till en skurk.
 

zinnia

Trådstartare
Vi kan ta varandra i handen :heart Jag ska också skiljas. Av andra anledningar än dig men det känns tungt, komplicerat och stort.
Min man beter sig orimligt och försvårar allt.
I morgon ska jag anlita advokat. Känns så jäkla öken att behöva göra det här :(
Mäh! Vad tråkigt! Visst gifte ni er relativt nyligen? Tungt, svårt och stort sa Bull! Jag är ganska säker på att det blir advokat och hela köret här med, när det väl kommer till bodelningsstadiet.
 
Jag har skilt mig en gång tidigare, från mina barns far. Det såg jag länge som ett nederlag och misslyckande. Nu har den känslan gått över (i stort sett, det kommer över mig ibland) det var en nödvändig skilsmässa och blev bra för oss allihop. Nu tror jag inte jag ser det som ett nederlag, mest en jobbig process med allt det praktiska och även det känslomässiga eftersom jag i alla fall tror att jag älskar honom. Kan man verkligen göra det men vilja skiljas?!
Såklart man kan. Man ska ju vara med någon som man mår bra med på alla plan. Man kan tröttna, eller bara vilja nåt annat. Finns inget fel.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

  • Klimakterietråden
  • Vad gör vi den CIV (104)
  • Dejtingtråden 25!

Dagbok

  • Så himla hästsugen

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

  • Dagboken
Upp