Jag tror att jag är lesbisk

Midlingur

Trådstartare
Har velat fram och tillbaka i flera år huruvida jag skulle skriva en tråd eller inte om detta. Jag har låtit livet flyta på men det har alltid varit något som skavt och jag har tryckt undan det gång på gång.

Jag tror att jag är lesbisk.

Och det är ju lugnt, det hade säkert accepterats av mina anhöriga.

Problemet är dock att jag är gift med en man. Som jag älskar, men kanske endast som vän. Vad gör man? Känner mig så skyldig och är så pass konflikträdd att jag säkert kommer leva resten av mitt liv ihop med honom av ren plikt :( Tänker samtidigt på vad jag eventuellt går miste om då.

Vad ska jag göra?
 
Har velat fram och tillbaka i flera år huruvida jag skulle skriva en tråd eller inte om detta. Jag har låtit livet flyta på men det har alltid varit något som skavt och jag har tryckt undan det gång på gång.

Jag tror att jag är lesbisk.

Och det är ju lugnt, det hade säkert accepterats av mina anhöriga.

Problemet är dock att jag är gift med en man. Som jag älskar, men kanske endast som vän. Vad gör man? Känner mig så skyldig och är så pass konflikträdd att jag säkert kommer leva resten av mitt liv ihop med honom av ren plikt :( Tänker samtidigt på vad jag eventuellt går miste om då.

Vad ska jag göra?
Du lever bara en gång. Var för fan lycklig då. Du förtjänar att vara med någon där du är dig själv.
 
Har velat fram och tillbaka i flera år huruvida jag skulle skriva en tråd eller inte om detta. Jag har låtit livet flyta på men det har alltid varit något som skavt och jag har tryckt undan det gång på gång.

Jag tror att jag är lesbisk.

Och det är ju lugnt, det hade säkert accepterats av mina anhöriga.

Problemet är dock att jag är gift med en man. Som jag älskar, men kanske endast som vän. Vad gör man? Känner mig så skyldig och är så pass konflikträdd att jag säkert kommer leva resten av mitt liv ihop med honom av ren plikt :( Tänker samtidigt på vad jag eventuellt går miste om då.

Vad ska jag göra?
Se till dina känslor och glädje, du har inga förpliktelser att älska någon för att du har älskat någon tidigare. och om du tror något så finns det säkert något i det.
Du är inte ansvarig för att göra din man lycklig, du är ansvarig för dig.
 
Håller med de två föregående.
Vi får bara ett liv, gör det så bra som du bara kan för dig själv.
Din mans lycka är inte ditt ansvar, men din egen är.

Är du öppen för en samtalskontakt?
Om ja; försök hitta någon som är hbtq-certifierad och lätta på ditt hjärta för hen.

Du är varken den första, eller sista, som kommer på att du lever i en relation som inte gör dig lycklig.
Att du råkar komma på i samma veva att du kanske är lesbisk förstår jag dock är lite mer omvälvande i situationen.
Starkt av dig att sätta ord på dina tankar och skapa den här tråden. Heja!
 
Tråkigt om ditt äktenskap inte fungerar. Nu råkar anledningen vara att du gillar kvinnor. Det är väl en bra anledning till att bryta upp?
 
Så av "plikt" och för att du "älskar" honom tänker du vara oärlig mot honom resten av livet??

Jag förstår att det är jättetufft men att ta tjuren vid hornen är ett tillfälligt obehag, att fortsätta som du gör nu är att skada dig själv och din man (iaf om/när han till slut får veta) något oerhört.
 
Har velat fram och tillbaka i flera år huruvida jag skulle skriva en tråd eller inte om detta. Jag har låtit livet flyta på men det har alltid varit något som skavt och jag har tryckt undan det gång på gång.

Jag tror att jag är lesbisk.

Och det är ju lugnt, det hade säkert accepterats av mina anhöriga.

Problemet är dock att jag är gift med en man. Som jag älskar, men kanske endast som vän. Vad gör man? Känner mig så skyldig och är så pass konflikträdd att jag säkert kommer leva resten av mitt liv ihop med honom av ren plikt :( Tänker samtidigt på vad jag eventuellt går miste om då.

Vad ska jag göra?

Först och främst, grattis! Så skönt det måste vara att ”komma underfund” med vad man är!

Och för det andra, klart du inte ska leva med honom resten av ditt liv bara för att!

Det finns så många olika sexualiteter idag och alla ska självklart få vara lika accepterande, och alla ska ha rätt att få leva i exakt den relationen man vill leva i. Om det är tjej/kille, kille/kille, tjej/tjej eller något annat. Låt inget stoppa dig, inte det dåliga samvetet, ingen pliktkänsla, och ingen make, utan självklart ska du leva det liv du vill.

Det kanske inte kommer bli lätt (i början) men det kommer ju vara värt det. Och hur det än är så har jag svårt att tro att din man skulle tycka det var ok om du spenderade hela livet med honom av ren plikt... Då är det väll bättre att ni får vara lyckliga på varsitt håll?

Prata med maken och ta det därifrån. Det kommer bli bra tillslut det här också ska du se! ❤️
 
Du är inte ensam. En gammal bekant insåg när hen hade fått fem barn med sin partner att det här inte riktigt var det liv hen ville ha. Hen bröt upp och trots mycket dåligt samvete och trots att hen mådde väldigt dåligt så var det fantastiskt att se hen när hen äntligen var den person hen faktiskt är. Hen blommade verkligen upp till sin fulla potential. Det har var för drygt 20 år sedan och i en småstad så hen fick slåss ganska hårt mot fördomar och fördömanden men trots det mådde hen så mycket bättre när hen väl hade kommit ut (avskyr det ordet men du förstår vad jag menar). Jag önskar dig all lycka till ❤
 
Har velat fram och tillbaka i flera år huruvida jag skulle skriva en tråd eller inte om detta. Jag har låtit livet flyta på men det har alltid varit något som skavt och jag har tryckt undan det gång på gång.

Jag tror att jag är lesbisk.

Och det är ju lugnt, det hade säkert accepterats av mina anhöriga.

Problemet är dock att jag är gift med en man. Som jag älskar, men kanske endast som vän. Vad gör man? Känner mig så skyldig och är så pass konflikträdd att jag säkert kommer leva resten av mitt liv ihop med honom av ren plikt :( Tänker samtidigt på vad jag eventuellt går miste om då.

Vad ska jag göra?
Finns det inte två helt olika delar i detta?

Dels att ditt aktenskap inte fungerar som dt ska. När ett äktenskap slutat funka så skiljer man sig. Detta helt oavsett anledning.

Del två är att du insett att du attraheras av kvinnor.

I båda fallen känns det som en samtalskontakt kan vara bra för att skapa reda.
 
Så av "plikt" och för att du "älskar" honom tänker du vara oärlig mot honom resten av livet??

Jag förstår att det är jättetufft men att ta tjuren vid hornen är ett tillfälligt obehag, att fortsätta som du gör nu är att skada dig själv och din man (iaf om/när han till slut får veta) något oerhört.
Menar du verkligen att det är i första hand med tanke på sin mans bästa som TS ska ta tag i det här? Om hon inte gör det, så gör hon sig skyldig till "oärlighet" mot honom, och det är den värsta aspekten av det hela, tycker du?
 
Håller med de två föregående.
Vi får bara ett liv, gör det så bra som du bara kan för dig själv.
Din mans lycka är inte ditt ansvar, men din egen är.

Är du öppen för en samtalskontakt?
Om ja; försök hitta någon som är hbtq-certifierad och lätta på ditt hjärta för hen.

Du är varken den första, eller sista, som kommer på att du lever i en relation som inte gör dig lycklig.
Att du råkar komma på i samma veva att du kanske är lesbisk förstår jag dock är lite mer omvälvande i situationen.
Starkt av dig att sätta ord på dina tankar och skapa den här tråden. Heja!
Är det inte svårt att hitta en samtalskontakt med hbtq-certifiering? Går man via RFSL och då kan de lotsa vidare eller hur funkar det?
 
Har velat fram och tillbaka i flera år huruvida jag skulle skriva en tråd eller inte om detta. Jag har låtit livet flyta på men det har alltid varit något som skavt och jag har tryckt undan det gång på gång.

Jag tror att jag är lesbisk.

Och det är ju lugnt, det hade säkert accepterats av mina anhöriga.

Problemet är dock att jag är gift med en man. Som jag älskar, men kanske endast som vän. Vad gör man? Känner mig så skyldig och är så pass konflikträdd att jag säkert kommer leva resten av mitt liv ihop med honom av ren plikt :( Tänker samtidigt på vad jag eventuellt går miste om då.

Vad ska jag göra?
Du pratade om skilsmässa och knak i fogarna redan förra året, så det är kanske dags nu då.
 
Min chef har barn med sin föredetta partner av annat kön. De var gifta (två gånger tillochmed) men min chef mådde otroligt dåligt under många år och hade problem med alkohol samt drabbades av depression. Sedan några år tillbaka har hen en partner av samma kön och är idag så lycklig och välmående!
 
Vad är det som gör att du 'tror' att du är lesbisk? Har du träffat någon du onekligen känner att du matchar med, någon du älskar och tänder på? Eller är det en fysisk attraktion till det egna könet, som du undertryckt?

I dagens samhälle där LGBT-whatever tar så stor plats och där heteronormen ifrågasätts våldsamt och gränser suddats ut tror jag att det är bra att fundera grundligt och känner du att du fortfarande älskar din man (och antar då är din bästa vän) så jag tycker att du kanske ska ventilera detta med honom, det är ju han som 'står i vägen' för dig att ta ett beslut/prova dig fram/du ska kunna definiera dig.
 
Menar du verkligen att det är i första hand med tanke på sin mans bästa som TS ska ta tag i det här? Om hon inte gör det, så gör hon sig skyldig till "oärlighet" mot honom, och det är den värsta aspekten av det hela, tycker du?

Nej, var får du det ifrån, jag har inte skrivit något om i första hand eller det värsta? :confused: Det var en replik på TS kommentar om att hon skulle stanna med nuvarande partner pga plikt och skuldkänslor, inget annat.
 
Nej, var får du det ifrån, jag har inte skrivit något om i första hand eller det värsta? :confused: Det var en replik på TS kommentar om att hon skulle stanna med nuvarande partner pga plikt och skuldkänslor, inget annat.
Ja. En replik som betonade att hon har skyldigheter gentemot sin man.
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
27 638
Senast: Snurrfian
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 798
Senast: jemeni
·
Kropp & Själ Anonymt nick, vill inte bli igenkänd. Jag har insett att jag har problem med mig själv när det kommer till intimitet. Jag ska försöka...
Svar
17
· Visningar
2 176
Senast: Nahar
·
Relationer Jag har sen snart 2 år tillbaka levt med en alldeles underbar. Jag skulle vilja påstå att det är min livsstörsta kärlek som jag hittade...
10 11 12
Svar
235
· Visningar
61 163
Senast: Voeux
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp