Jag vill ha en häst

Jag saknar ridningen och skulle vilja ha en egen häst. Men sen kommer det där jäkla förnuftet in och säger att "nej, det går absolut inte just nu". Fast jag sitter och tittar på annonser. Jag är nog rätt svag för nordsvenskarna faktiskt. Och PRE. Men jag kan tänka mig ett halvblod också. Eller någon diverse korsning. Mankhöjd mellan 150 och 160 vore lagom. Men det känns frustrerande att inte kunna förverkliga den drömmen. Det är just på vintern jag gärna rider mycket. Den här årstiden finns inget annat som konkurrerar. Andra halvan av året blir det mer tajt med tid tyvärr.

Förra veckan åkte jag iväg och red lektion. Jag red skitdåligt. Jag var ringrostig och hästen var en helt ny bekantskap. Dessvärre trivs jag inte riktigt med undervisningen på det där stället. Hon som håller i undervisningen är trevlig och sympatisk som person men i sin roll som ridlärare passar vi inte för varann. Vi har lite för olika tänk. Men jag har bokat in en ny lektion i morgon. Ridabstinensen är för stor.

Igår var jag och hälsade på islänningen och sen blev jag inbjuden på fika hos de som äger honom. De verkar vilja hålla hårt i mig och själv förvandlas jag till en pratkvarn när jag är där. Lite märkligt, för sån har jag aldrig varit förr.

Jag hoppas att de kontaktar en veterinär som kan ge ett utlåtande om hästens nuvarande skick. De har i alla fall sagt att de ska göra det. Annars får han fortsätta vila så som han gjort de senaste månaderna. Han är till synes väldigt fräsch nu, men han är uttråkad. Precis som jag.

 

[Nepenthe]

Men vad synd att du har en kompis inom räckhåll du kan rida på men som inte är fräsch?
Kan du själv ta ut veterinär kanske till islandshästen?

Egen häst är ju lyx men sen när man står det är det mycket utgifter och många måsten.
Jag köpte just egen igen och hade henne inte ens en vecka tills hon fick foderstrupsförstoppning. Det löste sig men ligger ute med 6500:- nu pga försäkringen (en annan historia)
Sen skoddes hon idag ja, resan till Ullared ligger på is kan man säga...

Inte ska du behöva ta ut veterinär men om man väger det mot att skaffa egen kanske den kostnaden ändå är ok?

Låter som du trivs där och med hästen
Islandshästar är underbara tycker jag men ganska dyra att köpa!

 

[mandalaki]

Om jag hade häst skulle jag definitivt inte gilla om någon annan tog ut veterinär.

Magiana, vill du ha hål i plånboken? Köp häst. Min ekonomi genomgick ett mirakel när jag sålde hästen. Du kan rida jättemycket på andras hästar för mindre pengar än en egen kostar.

 

[Nepenthe]

Om jag hade häst skulle jag definitivt inte gilla om någon annan tog ut veterinär.

Oj, antog såklart att man skulle tala med ägare innan och isåfall erbjuda sig att hjälpa till att ta ut veterinär/hjälpa till med det ekonomiska... men ja, det skulle jag såklart skrivit

 

[Magiana]

Men vad synd att du har en kompis inom räckhåll du kan rida på men som inte är fräsch?
Kan du själv ta ut veterinär kanske till islandshästen?

Egen häst är ju lyx men sen när man står det är det mycket utgifter och många måsten.
Jag köpte just egen igen och hade henne inte ens en vecka tills hon fick foderstrupsförstoppning. Det löste sig men ligger ute med 6500:- nu pga försäkringen (en annan historia)
Sen skoddes hon idag ja, resan till Ullared ligger på is kan man säga...

Inte ska du behöva ta ut veterinär men om man väger det mot att skaffa egen kanske den kostnaden ändå är ok?

Låter som du trivs där och med hästen
Islandshästar är underbara tycker jag men ganska dyra att köpa!

Människorna är verkligen jättetrevliga och hästen är också trevlig. Han är pigg, mjuk och samarbetsvillig. Tre normala gångarter har han också. Men han är för liten. Islandshäst är inte den optimala rasen för mig. Den ideala hästen är 150-160 cm hög. Jag vill kunna hoppa (saknar det), rida mer dressyr (även på bana och inte bara i skogen) och jag vill ha möjlighet att träna för att eventuellt kunna tävla. Ägaren promenadrider bara ett par gånger i veckan och jag är inte säker på att jag själv kan/får rida den tillräckligt många dagar för att få upp den i kondition.

Jag vet ju att det är mycket utgifter med att ha häst, men nu har jag knappt möjlighet att rida alls.

Magiana, vill du ha hål i plånboken? Köp häst. Min ekonomi genomgick ett mirakel när jag sålde hästen. Du kan rida jättemycket på andras hästar för mindre pengar än en egen kostar.

Jag vet inte var jag ska hitta hästar att rida. Idag red jag lektion och det var inte värt det. Ridlärarens tänk synkar inte alls med mitt eget tänk och jag kände mig bara frustrerad när jag åkte därifrån. Jag behöver nog åka minst en timme bort för att eventuellt hitta en ridlärare med en filosofi jag kan köpa. Och det verkar hopplöst att hitta en annan medryttarhäst.

Jag känner mig bara jävligt uppgiven. Det blir aldrig något med något. Jag skulle ha kommit ut och tävlat hoppning när jag var yngre men det blev aldrig möjligt, och nu börjar jag bli en kärring så det känns liksom för sent. Sen har jag ju varken häst eller tillgång till bra ridlärare så inte konstigt att jag aldrig lär mig rida.

 

[stjarnhimmel]

Du kanske redan skrivit om det- men går det inte att hitta annan medishäst?
En som du kan utvecklas på?

 

[Magiana]

Du kanske redan skrivit om det- men går det inte att hitta annan medishäst?
En som du kan utvecklas på?

Det känns helt dött på den fronten. Jag hade annons på hästnet och i en lokal grupp på facebook och fick inte ett enda svar. Men det var kanske fel årstid?

Jag kollar ju efter annonser men alla är för långt bort.

 

[kryddelydd]

Det känns helt dött på den fronten. Jag hade annons på hästnet och i en lokal grupp på facebook och fick inte ett enda svar. Men det var kanske fel årstid?

Jag kollar ju efter annonser men alla är för långt bort.

Ja, du har ju ett par alternativ att välja mellan.

Avstå från att rida.
Rida islandshästen (och jo, det går att träna dressyr på dem också) trots att du tycker att den är för liten och inte passar dig.
Rida lektion där du inte är nöjd, för då får du rida.
Åka längre för att rida lektion för någon som passar dig bättre.
Ha längre avstånd till medryttarhäst.
Köpa egen häst.
Söka upp någon turridningsfirma för sporadisk ridning.

Fast du kan ju också välja att tycka synd om dig för att du inte är nöjd med något av de alternativ som du faktiskt har att välja mellan.
Det alternativet torde dock inte öka din nöjdhet, utan snarare öka din frustration.

 

[Magiana]

Ja, du har ju ett par alternativ att välja mellan.

Avstå från att rida.
Rida islandshästen (och jo, det går att träna dressyr på dem också) trots att du tycker att den är för liten och inte passar dig.
Rida lektion där du inte är nöjd, för då får du rida.
Åka längre för att rida lektion för någon som passar dig bättre.
Ha längre avstånd till medryttarhäst.
Köpa egen häst.
Söka upp någon turridningsfirma för sporadisk ridning.

Fast du kan ju också välja att tycka synd om dig för att du inte är nöjd med något av de alternativ som du faktiskt har att välja mellan.
Det alternativet torde dock inte öka din nöjdhet, utan snarare öka din frustration.

Det finns alltid val. Frågan är, vad väljer man? En förkylning eller en stukad tumme? Eller är det bättre att vara helt frisk. Jag skulle nog förmoda att de två första valen är man inte nöjd med.

Det är samma med ovanstående val. Inget känns riktigt bra. Visst vet jag att det går att rida dressyr på en islandshäst, men den måste vara garanterat frisk först vilken denna inte är nu och sedan får man räkna med åtskilliga månader för att få den i kondition. Kanske går det inte att rida för fullt förrän om ett år eller så tar det ännu längre tid om den inte är okej i hovarna i dagsläget. Jag kommer dessutom aldrig att kunna hoppa banor på 90 cm med den. Jag har drömt om det i åratal (ända sedan jag var tonåring faktiskt), men det kommer inte bli verklighet med en islandshäst.

Som det ser ut nu så ligger det närmast till hands att fortsätta sitta ensam hemma och bara vänta på att få sova efter jobbet. Jag gör absolut inget efter jobbet. Lusten finns inte och jag önskar nog att jag skulle drabbas av en obotlig sjukdom så den här pinan äntligen kommer att ta slut.

 

[tuaphua]

Det finns alltid val. Frågan är, vad väljer man? En förkylning eller en stukad tumme? Eller är det bättre att vara helt frisk. Jag skulle nog förmoda att de två första valen är man inte nöjd med.

Det är samma med ovanstående val. Inget känns riktigt bra. Visst vet jag att det går att rida dressyr på en islandshäst, men den måste vara garanterat frisk först vilken denna inte är nu och sedan får man räkna med åtskilliga månader för att få den i kondition. Kanske går det inte att rida för fullt förrän om ett år eller så tar det ännu längre tid om den inte är okej i hovarna i dagsläget. Jag kommer dessutom aldrig att kunna hoppa banor på 90 cm med den. Jag har drömt om det i åratal (ända sedan jag var tonåring faktiskt), men det kommer inte bli verklighet med en islandshäst.

Som det ser ut nu så ligger det närmast till hands att fortsätta sitta ensam hemma och bara vänta på att få sova efter jobbet. Jag gör absolut inget efter jobbet. Lusten finns inte och jag önskar nog att jag skulle drabbas av en obotlig sjukdom så den här pinan äntligen kommer att ta slut.

Kan det vara alternativ att sätta upp lappar/åka och prata med folk i stall runtomkring för att hitta medryttarhäst?
Har seniorens ägare någon bekant som behöver Medis eller kan hjälpa dig vidare i hur och var man letar i era trakter?

 

[Mineur]

Finns det inte någon annan instruktör du kan rida för på stället där du ridit lektion?

Sen tycker jag att det är rätt normalt att känna sig lite frustrerad, eller åtminstone inte 100% positiv, första gången man rider för en ny instruktör. På en ny häst dessutom! Det tar ju liksom lite tid innan man lär känna varandra och förstår varandra fullt ut, så var det inte helt katastrofalt skulle jag nog ge det en chans till med åtminstone en av instruktörerna innan jag bestämde mig för att det inte funkar.

 

[Magiana]

Kan det vara alternativ att sätta upp lappar/åka och prata med folk i stall runtomkring för att hitta medryttarhäst?
Har seniorens ägare någon bekant som behöver Medis eller kan hjälpa dig vidare i hur och var man letar i era trakter?

Jag tror inte att Seniorens ägare vet någon som letar medryttare, men vet ju så klart inte tvärsäkert eftersom jag inte frågat rakt ut. Men hon visste att jag letade i våras och hon vet även att jag inte rider nu eftersom islänningen blev sjuk. Och hennes kvarvarande häst är skadad och ska rehabas.

I våras blev jag erbjuden att rida en häst som stod i grannstallet vid Seniorns stall, men jag agerade inte på det då jag inte tyckte det kändes värt att åka så långt bara för att rida dressyr och den hästen hade jag inte kunnat hoppa med. Ska jag åka så långt så behöver det vara värt besväret. Annars kan jag lika gärna ligga hemma i soffan. Islänningen började jag rida bara för att den står nära. Då kunde jag sänka kraven på ridningen. Men ju längre resväg till stallet, desto högre blir kraven.

Jag skulle så klart kunna annonsera lokalt i de större stallen här omkring och sätta upp annons på anslagstavlorna vid matbutikerna.

Finns det inte någon annan instruktör du kan rida för på stället där du ridit lektion?

Sen tycker jag att det är rätt normalt att känna sig lite frustrerad, eller åtminstone inte 100% positiv, första gången man rider för en ny instruktör. På en ny häst dessutom! Det tar ju liksom lite tid innan man lär känna varandra och förstår varandra fullt ut, så var det inte helt katastrofalt skulle jag nog ge det en chans till med åtminstone en av instruktörerna innan jag bestämde mig för att det inte funkar.

Båda som håller lektion där har samma filosofi. Det är mor och dotter som håller i verksamheten.

Jag har ridit för dem förut så de senaste 2 gångerna har inte varit de första (men hästen var en ny bekantskap). Men det är nog snudd på att jag tycker det är katastrofalt faktiskt. Undervisningen går inte ihop alls med min befintliga praktiska kunskap eller den teoretiska kunskap jag har om biomekanik (både hästens och ryttarens).

 

[mackan]

Men @Magiana. Egen häst är väl över huvud taget inte ett alternativ för dig, om jag tolkat dina tidigare trådar ang. din ekonomi korrekt?

Jag tycker dina tankar runt vad du vill/inte vill, blir tankevurpor på flera sätt. Ja - du ville hoppträna och tävla när du var ung. Du fick inte möjlighet till det, så nu är du missnöjd med det. Det är ju en sak - men hur skulle egen häst ekvivalera att det du är missnöjd med och inte fick, uppfylls? Isåfall behöver du ju ännu mer pengar och ännu mer ork - du behöver åka på träning och tävling regelbundet, ha bra träningsmöjligheter allmänt, osv.
Att "du inte fick lära dig rida" kan du stryka helt som tankekoncept, för vi alla som har häst fortsätter aldrig att sluta försöka lära oss rida (bättre) heller

sen ang. resten:
Det är mer rimligt för dig att vara medryttare. "Men allt är för lång bort".
Vad är för långt bort, och varför?
Om du kan hitta en medryttarhäst som passar bra, kan du rucka på avstånds gränsen du lagt då? Varför inte? osv osv.

Du sätter hela tiden parametrar och gränser för dig själv och dina förutsättningar, samtidigt som du är bitter och missnöjd med att du inte kan få x eller y exakt. Det blir ju omöjligt för dig att någonsin hitta saker du är glad och nöjd med, utifrån rimliga förutsättningar, när du gör så.

 

[Magiana]

Men @Magiana. Egen häst är väl över huvud taget inte ett alternativ för dig, om jag tolkat dina tidigare trådar ang. din ekonomi korrekt?

Jag tycker dina tankar runt vad du vill/inte vill, blir tankevurpor på flera sätt. Ja - du ville hoppträna och tävla när du var ung. Du fick inte möjlighet till det, så nu är du missnöjd med det. Det är ju en sak - men hur skulle egen häst ekvivalera att det du är missnöjd med och inte fick, uppfylls? Isåfall behöver du ju ännu mer pengar och ännu mer ork - du behöver åka på träning och tävling regelbundet, ha bra träningsmöjligheter allmänt, osv.
Att "du inte fick lära dig rida" kan du stryka helt som tankekoncept, för vi alla som har häst fortsätter aldrig att sluta försöka lära oss rida (bättre) heller

sen ang. resten:
Det är mer rimligt för dig att vara medryttare. "Men allt är för lång bort".
Vad är för långt bort, och varför?
Om du kan hitta en medryttarhäst som passar bra, kan du rucka på avstånds gränsen du lagt då? Varför inte? osv osv.

Du sätter hela tiden parametrar och gränser för dig själv och dina förutsättningar, samtidigt som du är bitter och missnöjd med att du inte kan få x eller y exakt. Det blir ju omöjligt för dig att någonsin hitta saker du är glad och nöjd med, utifrån rimliga förutsättningar, när du gör så.

Jag vet att det inte är rimligt för mig att ha egen häst, vilket jag ju uttryckt ovan också. Men drömma får man väl göra?

Jag vet att man som ryttare hela tiden behöver bli bättre men jag har inte ens uppnått miniminivå trots att jag blivit 45 år vid det här laget. Jag kan inte rida stadigt i form, kommer aldrig förbi LC-stadiet och hoppar inte banor på den lägsta höjden för häst d.v.s. 90 cm. Det är frustrerande att inte ha kommit längre.

"För långt bort" = mer än 30 minuters enkel resväg.

Jag behöver kunna bli klar med stall och ridning under den tid jag har tillgänglig efter jobbet då jag är extremt beroende av att ha tillräckligt med tid för sömn. Jag går ofta och lägger mig mellan nio-tio på kvällen. Jag har ändå svårt att komma upp på morgonen trots att jag inte behöver gå upp i svinottan.

 

[Sirap]

Jag vet att det inte är rimligt för mig att ha egen häst, vilket jag ju uttryckt ovan också. Men drömma får man väl göra?

Jag vet att man som ryttare hela tiden behöver bli bättre men jag har inte ens uppnått miniminivå trots att jag blivit 45 år vid det här laget. Jag kan inte rida stadigt i form, kommer aldrig förbi LC-stadiet och hoppar inte banor på den lägsta höjden för häst d.v.s. 90 cm. Det är frustrerande att inte ha kommit längre.

"För långt bort" = mer än 30 minuters enkel resväg.

Jag behöver kunna bli klar med stall och ridning under den tid jag har tillgänglig efter jobbet då jag är extremt beroende av att ha tillräckligt med tid för sömn. Jag går ofta och lägger mig mellan nio-tio på kvällen. Jag har ändå svårt att komma upp på morgonen trots att jag inte behöver gå upp i svinottan.

Fast vet du? Om du hittade något som gjorde dig riktigt glad, så skulle du förmodligen inte behöva gå och lägga dig kl nio heller. När man är deppig är det ju rejält jobbigt att gå upp oavsett hur länge man sovit. Försök att inte fastna i så mycket "måsten". Om du har så där många måsten om resväg, sovtider etc så ger du ju inte dig själv möjligheter att hitta saker som kan göra dig glad och hjälpa dig att bli frisk igen.

 

[Magiana]

Fast vet du? Om du hittade något som gjorde dig riktigt glad, så skulle du förmodligen inte behöva gå och lägga dig kl nio heller. När man är deppig är det ju rejält jobbigt att gå upp oavsett hur länge man sovit. Försök att inte fastna i så mycket "måsten". Om du har så där många måsten om resväg, sovtider etc så ger du ju inte dig själv möjligheter att hitta saker som kan göra dig glad och hjälpa dig att bli frisk igen.

Jag kommer aldrig att bli frisk. Det finns inga förutsättningar för det.

 

[Nepenthe]

Ingen kan ge dig alla förutsättningar i världen, antingen får man rida en häst man inte klickar med och istället se "hur ska vi komma överens" eller rida för en tränare man inte håller med om allt men rida fina hästar? Eller åka längre för bättre lämpad tränare och se tiden som en investering i din utveckling.

Eller lägg ner kraven och njut av islandshästen. Även om han behöver tid så kanske han är värd det?

Du kan rida? Du har möjligheter överallt, ser du inte dem?

 

[Kilauea]

Jag kommer aldrig att bli frisk. Det finns inga förutsättningar för det.

Har läkare sagt det?
Många blir friska från depression. Men det tar tid! Lång tid.
En del blir aldrig friska i den bemärkelsen, men mår bra tack vare mediciner tex.

 

[Magiana]

Ingen kan ge dig alla förutsättningar i världen, antingen får man rida en häst man inte klickar med och istället se "hur ska vi komma överens" eller rida för en tränare man inte håller med om allt men rida fina hästar? Eller åka längre för bättre lämpad tränare och se tiden som en investering i din utveckling.

Eller lägg ner kraven och njut av islandshästen. Även om han behöver tid så kanske han är värd det?

Du kan rida? Du har möjligheter överallt, ser du inte dem?

Jag orkar liksom inte ens med mitt liv så hur jag ska orka med en skyhög tröskel för att få någon smula av något som kan glädja mig, vet jag inte.

Att rida utan krav ser jag som rätt bortkastat faktiskt. Det är inte roligt.

Jag är besviken och ledsen att jag är sjuk och utan tillräckligt med pengar och att jag inte ens får hjälp av vården. Nu har jag väntat i snart ett halvår och jag räknar med att jag får vänta ytterligare flera månader.

Har läkare sagt det?
Många blir friska från depression. Men det tar tid! Lång tid.
En del blir aldrig friska i den bemärkelsen, men mår bra tack vare mediciner tex.

Nej, men jag får ju ingen hjälp alls utan skyfflas runt i systemet. (Att jag gick hos psykolog tidigare ser jag inte som att jag fick hjälp eftersom jag mådde sämre av behandlingen.) Och jag äter maxdos med medicin och finner ändå inte att livet är värt något.

 

[Alexandra_W]

Jag ser en överhängande risk att du skulle försämras i ditt mående om något hände med hästen. Jag har egen häst och red senast i april. Jag siktar på att kunna rida igen i april. Och att min havererade ekonomi är återhämtad samtidigt. Jag byter stall för att försöka få tillbaka lite fysisk ork.

Så jag tror du gör klokt i medryttarhäst och/eller lektioner. Och man får väldigt mkt ridning för pengarna om man lägger summan på egen häst på tex lektioner.

Sen kanske det kan bli svårt hitta medryttarhäst inom så snäv ram tidsmässigt, men det är väl värt ett försök?