Jämställt förhållande

[strawberrysylt]

Lite av en spin-off på tråden om relationsråd.

Vad tänker ni när ni läser rubriken?
Tycker ni att ert förhållande är jämställt? Har ni aktivt jobbat/jobbar ni för att det ska vara/bli det?
Eller är det inget ni känner att ni har intresse av?
Övriga tankar?

 

[Halfrek]

Vårt förhållande är jämställt, vi delar på allt hushållsarbete och ingen är projektledare. Nyckeln till det gissar jag krasst och en smula negativt är att vi inte har barn Bland mina vänner har jag sett de mest jämställda förhållanden förändras när kidsen kommer in i bilden.

 

[Tonto]

Lite av en spin-off på tråden om relationsråd.

Vad tänker ni när ni läser rubriken?
Tycker ni att ert förhållande är jämställt? Har ni aktivt jobbat/jobbar ni för att det ska vara/bli det?
Eller är det inget ni känner att ni har intresse av?
Övriga tankar?

Vad är ett jämställt förhållande? Dvs. vad är definitionen i den här tråden.

 

[karamelldrottningen]

Nej. Inte jämställt.

 

[Manji]

Vi sliter lika mycket, har lika mycket utrymme för nöje och pengar att röra oss med.

Min upplevelse är att vi är jämnställda som par och föräldrar.

 

[strawberrysylt]

Vad är ett jämställt förhållande? Dvs. vad är definitionen i den här tråden.

Jag tycker det intressanta är vad ni tänker när ni läser rubriken.
Jag tänker att det kan skilja sig litegrann mellan olika personer, så det vore roligt att höra vad andra tänker.
Men tja, jag tänker väl som @Halfrek skriver, att ingen är projektledare. Sen behöver det inte vara att man diskar exakt lika ofta eller så, utan det kanske jämnar ut sig.

 

[emma-vsm]

Har inte läst den andra tråden men ja, jag tycker nog att min nuvarande relation är hyfsat jämställd. I tidigare relationer har det inte varit så, trots att jag tänker att jag har koll på mönster och fallgropar. Det har inget att göra med ekonomisk jämställdhet i tidigare relationer, snarare att jag tagit större känslomässigt och praktiskt ansvar. Projektledare alltså.

Nu lever jag med en person som tycker att jämställdhet och jämlikhet är lika viktigt som jag tycker. Jag hamnar ibland i projektledarollen (vilket iofs också är mitt yrke) och min sambo mer i ”utföranderollen”. Han gör mer praktiskt medan jag har mer koll på planering osv. Men då pratar vi om det och så tar han mer ansvar för planering och jag mer praktiskt och då blir det aldrig något skav. Vi tar båda ansvar för hemmet, oss själva och varandra, och vår relation och på det viset känns det jämställt.

Ekonomiskt har vi ganska olika både inkomster och utgifter så i slutändan har vi nog ungefär lika lite pengar båda två att röra oss med. Han pluggar, jag tjänar mer men har större utgifter iom bil och hästar. Gemensamma kostnader delar vi rakt av 50/50.

Vi är barnfria.

 

[Tonto]

Jag tycker det intressanta är vad ni tänker när ni läser rubriken.
Jag tänker att det kan skilja sig litegrann mellan olika personer, så det vore roligt att höra vad andra tänker.
Men tja, jag tänker väl som @Halfrek skriver, att ingen är projektledare. Sen behöver det inte vara att man diskar exakt lika ofta eller så, utan det kanske jämnar ut sig.

Jag tycker det är intressant att veta vad som menas med jämställt, och därefter reflektera över det.

T.ex; Jag pluggar och min partner har ett välbetalt jobb, min sambo betalar för nästan allt, så nej vi är inte jämställda om det ska jämna ut sig.

 

[Hedinn]

Jag har inget förhållande nu, men mitt senaste förhållande skulle jag säga var relativt jämställt - tills vi fick barn.

 

[DarkInNight]

Nej, det är vi inte. Men good enough.
Har gemensamma barn.

 

[karamelldrottningen]

Nej. Inte jämställt.

Kanske ska vidareutveckla varför.
Städning: jag
Tvätt: båda för han tvättar sina kläder och jag mina. Separat.
Matlagning: 50/50
Handling av mat: 50/50
Trädgård: jag
Stallet: jag

Edit: fast jag ”har problem” (läs vill inte) köra nya traktorn. Fast sanningen är att jag kör jättebra men det är så smidigt att han tar ansvaret för att köra ut balar mm

 

[Lingon]

Lite av en spin-off på tråden om relationsråd.

Vad tänker ni när ni läser rubriken?
Tycker ni att ert förhållande är jämställt? Har ni aktivt jobbat/jobbar ni för att det ska vara/bli det?
Eller är det inget ni känner att ni har intresse av?
Övriga tankar?

Vi gör vårt bästa och är nog rätt så jämställda.

Men jag känner ibland att samhället motarbetar. T.ex. så verkar default setting i skolans och vårdens system vara att mamman är förälder nr1. Det är mamman som kontaktas när kontakt med förälder tas. När skolor skickar ut reklam inför skolval så skickas den i dotterns namn eller mitt namn. Aldrig i min mans namn. Min man får däremot regelbundet adresserad reklam från Bordershoppen trots att han aldrig handlat där.

 

[Red_Chili]

Både ja och nej.
Han tjänar mer än dubbelt så mycket pengar som jag gör och våra olika jobb och arbetstider påverkar oss också. Å andra sidan betalar han mer också.

Jag hamnar oftare än jag vill i någon slags projektledarroll, men det har delvis att göra med att jag vill ha allt väldigt planerat och han är mer för att "ta saker som det kommer". Det innebär inte att han inte får saker gjorda, men han tenderar att lösa problemen mer i stunden än att arbeta för att de inte ska dyka upp ens i första taget. Det är dock något vi pratar om och jobbar med att få till på ett bättre sätt, både med ökad förståelse för hur vi ser på saker och hjälpa varandra till en "lagom" nivå som känns bra för oss båda.

På gott och ont så har vi också olika syn på vad som behöver göras tex i ett hem.
Han vill alltid ha det rent, fint och i ordning på diskbänken, men märker inte av om det så är drivor med hundhår och grus på hela hallgolvet. Jag å andra sidan kan se ett berg med disk som växer och växer utan att orka bry mig, men blir knäpp om jag känner av ett enda gruskorn under fötterna när jag går runt hemma. Så, han diskar mer än mig och jag startar robotdammsugaren (och plockar undan för att den ska komma fram) mer än vad han gör. Det händer dock att vi båda hamnar i en sits där vi ser det som att vi själva gör allt och den andra inget, just för att vi inte tänker på att det andra behöver göras Men, även det är något vi aktivt pratar om, och vi jobbar på att uppmärksamma varandra på vad vi gör och hur vi tänker om saker och ting i hemmet.

Jag hade aldrig ens funderat på att vara sambo med någon om det inte vore just för att vi kan kommunicera så bra om allting. Tidigare män jag träffat har inte ens haft en tanke på att det skulle kunna vara bra att försöka prata om sånt här. Med sambon kommer det naturligt. Och han kan utan att jag nämnt något städa ur kylskåpet, gå ut med sopor/återvinning eller städa badrummet. Det hade inte heller hänt om jag flyttat ihop med någon av de jag tidigare träffat, vilket också var anledningen till att jag tidigare tänkte att det där med att vara sambo absolut inte var något för mig.

 

[Badger]

Lite av en spin-off på tråden om relationsråd.

Vad tänker ni när ni läser rubriken?
Tycker ni att ert förhållande är jämställt? Har ni aktivt jobbat/jobbar ni för att det ska vara/bli det?
Eller är det inget ni känner att ni har intresse av?
Övriga tankar?

Ja och ja

 

[Svartkatt]

Jag har ingen partner men för mig är ett jämställt förhållande att båda gör ungefär lika mycket hemma men lite skit samma vem som gör vad. Mina föräldrar kan nog se hopplöst traditionella och könsstereotypa ut eftersom mamma i alla år skött all städning, tvätt och matlagning medan pappa gjort allting utomhus med allt från trädgårdsskötsel och ommålning av huset till bilvård. Men slår man ut det så är det nog egentligen lite 50/50 för ingen av de sysslorna är ju egentligen något som man kan hoppa över och skita i. Mamma har till exempel aldrig besiktat bilen, kan inte pappa har jag fått göra det för hon blåvägrar att befatta sig med det (hon har en egen bil).

Däremot tycker jag det blir skevt om en part eller båda börjar dra in ett intresse i fördelningen. Om den ena parten (generellt sett då kanske oftast mannen) har bilar som intresse så tycker jag saker som har med familjens bruksbil att göra (däckbyte, köra till verkstad, besiktning) räknas som hushållssysslor medan skruva bil för sitt eget höga nöjes skull inte är det, likadant som köra hästintresserat barn till ridskolan är hushållssysslor men inte hänga i stallet för egen del.

Upplever också att de allra flesta par jag känner har upplevts hyfsat jämställda tills den dag de får barn. Kommer nog på rak arm bara på ett enda undantag och i det fallet överstiger kvinnans lön mannens med tiotusentals kronor i månaden.

 

[LadyCovergirl]

Eftersom jag och partner inte bor ihop så kan det dagliga inte jämföras. Vi har inte heller gemensamma barn och kommer inte ha framöver heller.
I övrigt så tjänar jag mycket mer, har en mycket högre utbildning och har en högre position i jobbet.
Eftersom vi är anställda av samma myndighet är han till och med underställd mig på papper
Det sistnämnda slipper han dock, kanske, snart eftersom han är tjänstledig och nu jobbar på en annan myndighet.

Om vi framöver skulle bo ihop så gissar jag att vi skulle få till det tämligen jämställt men det är förstås ingen garanti.

 

[MiniLi]

Trådar som handlar om detta brukar urarta fullständigt. Been there done that

Men iaf.
Min nuvarande relation är definitivt den mest jämställda relation jag varit i. Helt jämställd är den förmodligen inte. Man är så indoktrinerad i sina könsroller att det är svårt att komma bort från helt.
Jämställdhet i relationen är iaf extremt viktigt för mig, och jag vet utifrån tidigare diskussioner både här och irl att jag har en mer ”extrem” definition av vad det innebär än många andra. Det är ett jättehårt arbete att hålla relationen jämställd, krävs mycket medvetenhet från båda parter och en del uppoffringar utifrån att jämställdhet (enligt min definition) inte kan nås genom att gå den enkla och smidiga vägen.

Jag har sett väldigt få par som klarar att behålla sina relationer jämställda (enligt min definition) när barn kommer in i bilden, vilket är en av flera anledningar till att jag hellre lever utan barn.

Är väldigt glad över min nuvarande partner som är ovanligt påläst och vettig kring feminism och jämställdhet osv för att vara man. Det underlättar verkligen.

 

[Lingon]

Jag har ingen partner men för mig är ett jämställt förhållande att båda gör ungefär lika mycket hemma men lite skit samma vem som gör vad. Mina föräldrar kan nog se hopplöst traditionella och könsstereotypa ut eftersom mamma i alla år skött all städning, tvätt och matlagning medan pappa gjort allting utomhus med allt från trädgårdsskötsel och ommålning av huset till bilvård. Men slår man ut det så är det nog egentligen lite 50/50 för ingen av de sysslorna är ju egentligen något som man kan hoppa över och skita i. Mamma har till exempel aldrig besiktat bilen, kan inte pappa har jag fått göra det för hon blåvägrar att befatta sig med det (hon har en egen bil).

Däremot tycker jag det blir skevt om en part eller båda börjar dra in ett intresse i fördelningen. Om den ena parten (generellt sett då kanske oftast mannen) har bilar som intresse så tycker jag saker som har med familjens bruksbil att göra (däckbyte, köra till verkstad, besiktning) räknas som hushållssysslor medan skruva bil för sitt eget höga nöjes skull inte är det, likadant som köra hästintresserat barn till ridskolan är hushållssysslor men inte hänga i stallet för egen del.

Upplever också att de allra flesta par jag känner har upplevts hyfsat jämställda tills den dag de får barn. Kommer nog på rak arm bara på ett enda undantag och i det fallet överstiger kvinnans lön mannens med tiotusentals kronor i månaden.

Jag tycker att det beror på. Jag tycker för det första inte att man per automatik ska göra lika mycket hemma. Det beror på så många faktorer. Jobbar båda lika mycket? Är båda hemifrån lika mycket (för jobbet)?

Jag och min man jobbar båda två heltid. Men jag jobbar hemifrån några dagar per vecka. De dagarna gör jag mer hushållsarbete eftersom jag de dagarna lägger mindre tid på jobb+pendling än han gör, eftersom min pendlingstid är 0 min medan hans är 1 timme. Gör jag då en timme mer hushållsarbete den dagen så har vi lagt ner lika mycket tid på jobb+pendling+hushållsarbete.

Om nån av oss är extra sliten så gör den andra automatiskt mer den dagen så kan den som är sliten och trött vila.

 

[Svartkatt]

Jag tycker att det beror på. Jag tycker för det första inte att man per automatik ska göra lika mycket hemma. Det beror på så många faktorer. Jobbar båda lika mycket? Är båda hemifrån lika mycket (för jobbet)?

Jag och min man jobbar båda två heltid. Men jag jobbar hemifrån några dagar per vecka. De dagarna gör jag mer hushållsarbete eftersom jag de dagarna lägger mindre tid på jobb+pendling än han gör, eftersom min pendlingstid är 0 min medan hans är 1 timme. Gör jag då en timme mer hushållsarbete den dagen så har vi lagt ner lika mycket tid på jobb+pendling+hushållsarbete.

Om nån av oss är extra sliten så gör den andra automatiskt mer den dagen så kan den som är sliten och trött vila.

Jag skrev på ett ungefär. Jag är inte ute efter millimeterrättvisa. Jag hatar själv matlagning, så jag hade till exempel kunnat tänka mig att ta mer av andra grejer för att slippa matlagningen. Jag tycker också att om en person tycker att någonting är roligt (till exempel matlagning) så varför ska inte den personen få göra det då? Måste den andra stå och pina sig själv (och i förlängningen också partnern som måste äta eländet) för att det ska bli exakt på millimetern rättvist?

Det är dessutom min idé att ha katter (eftersom jag bor själv nu och har katterna och inte kommer välja bort katterna om en partner kommer in i bilden), då kanske jag också får ta omaket att städa lite extra för att det blir katthår och sand överallt. Jag är dessutom pedant så min toleransnivå för smuts och stök är betydligt lägre än gemene man.

 

[Sassy]

Jämställt kan det i mina ögon vara först när:
1. Parterna i förhållandet är lika beroende/oberoende av förhållandet (vilket i praktiken kan vara svårt genom en livstid men det bör åtminstone inte vara inbyggt i de val man gjort just för hur relationen ser ut).
2. Man tar någorlunda lika ansvar för att vårda relationen och värna sin partners möjligheter och behov.

Vem som gör vad har rätt lite att göra med det när man ser det ur den synvinkeln, så länge rollfördelningen inte är baserad på eller stärker maktobalans. Sen är ju många sysslor kopplad till en viss resursfördelning (finns det bara en bil och vem har första tjing på den tex?) eller olika krav och tidsåtgång vilket gör att man i praktiken blir mer belastad.