Jobbiga veterinärbesök

[thelonelyone]

Jag har en unghund på 10 månader som under 5 månaders tid har behövt flertalet veterinärbesök på grund av smärtutredning. Ingen klinik här omkring har en fullutrustad klinik och därför har vi behövt besöka 5 olika kliniker för att göra olika utredningar.

Min hund har från start varit väldigt rädd och osäker och har haft grav seperationsångest från mig (alltså inte jobbigt att lämnas hemma utan jobbigt att även gå ifrån mig på promenad). Hans osäkerhet har med tiden byggts upp till reaktivitet både vad gäller hundar och nya människor. Istället för att lägga sig ner och skaka med svansen mellan benen som han gjorde i början vill han nu hävda sig utan att gå till fysisk attack.

Vid varje veterinärbesök säger jag till i förväg att han har lätt för att gå upp i stress, han behöver hanteras varsamt, det ska vara så få personer i rummet som möjligt för hans bästa och jag själv ska assistera veterinären i den mån det går.
Jag säger även till när vi väl kommer dit, till både veterinär och sköterska att man behöver vara lugn och försiktig med honom för att inte göra det värre. Ändå är det INGEN som lyssnar.

Alla våra veterinärbesök har först börjat med att sköterskan hämtar oss i väntrummet, min hund som tycker det är jobbigt med andra hundar är redan uppe i stress efter att ha suttit i väntrummet med diverse okända människor och hundar. Sköterskan säger alltid "oj så glad han är!" när han drar hejdlöst i kopplet, skäller och flämtar. Och man ba "han har bara ett enormt stresspåslag...."

Sedan har det alltid kommit en sköterska som fullständigt sliter hunden ur händerna på mig och tvångshåller honom. Varpå han skriker sig igenom hela veterinärbesöket. Han skriker av rädsla för att okända människor håller honom hårt, han skriker av rädsla för att han är rädd att jag ska gå när han sitter fast, rädd för att det ska göra ont. Allt är bara fel. Det är inget litet gnyende och det är panikskrik. Och ju mer han skriker desto mer hårdhänt blir både veterinär och sköterska. Och ju mer hårdhänt dom blir desto mer skriker han och så är man inne i en ond spiral.

Igår var vi hos veterinären som blev ARG på honom för att han smärtreagerade varpå han istället lägger sig ner med svensen mellan benen och skakar kraftigt.
Det är alltid päls i hela veterinärrummet efter oss då han tappar så mycket päls när han går upp i stress, så pass att det har blivit kala fläckar på honom nu när vi har varit så mycket hos veterinären.

Och efter varje veterinärbesök är jag tillbaka på ruta ett hemma igen. Det går inte att få kontakt, han skäller på alla ljud och rörelser. Droppar vattenkranen hemma blir det utbrott, piper en fågel utanför fönstret tokskäller han. Så fort jag öppnar ytterdörren för att vi ska gå ut så skäller han i förebyggande syfte eftersom att det kan vara någon där. Sedan skäller han lite närsom under promenaden och möter vi någon med eller utan hund så blir det blackout.
Jag hinner lagom jobba upp hans förtroende igen och allt blir lite bättre och sedan är det dags för nästa veterinärbesök och så börjar allt om...

Vad ska jag göra för att få veterinärer och sköterskor att lyssna på mig och underlätta undersökningen för alla? Han blir ju också väldigt svårundersökt när han skriker hela tiden, svårt att veta när han har ont och inte.. Veterinärbesöken är så jobbiga för honom och jag blir helt knäckt efteråt då jag ser vad besöken gör med honom..

 

[escodobe]

Går det att åka till någon annan klinik? Jag bor i göteborg och jag tror aldrig att det hänt att jag inte fått hålla i hunden själv?

Det låter ju helt horribelt.

 

[AraSlei]

Jag tror det enda som är att göra är att du måste stå på dig och verkligen säga ifrån att du vill hålla honom själv, och inte acceptera att någon annan gör det helt enkelt.
Lättare sagt än gjort så klart, men du är den enda som kan få veterinärerna/djurskötarna att lyssna på dig.

 

[vallhund]

Vad är det för ras, o är hans kullsyskon likadana? Vad säger uppfödaren?

 

[Ainon]

Börja med att lära honom att ha på munkorg, det ger en trygghet för personalen och man kommer att våga ge honom mer frihet. Det är ju svårt att veta hur han uppfattas men vissa reaktiva hundar vill man att personalen håller för att kunna vara säker på att den som håller håller ordentligt om man tror att det finns minsta risk att hunden kan nypas/bita, är en säkerhetsfråga.
Sen så försöker man givetvis alltid hantera djuren så lugnt som möjligt men att hålla fast djuret ordentligt vid undersökningar kan vara oundvikligt om man har ett djur som är reaktivt. Tror du bara kan fortsätta att be om att han hanteras så lugnt som möjligt och träna på att han ska vara lugn i olika situationer, vara van vid att vara fasthållen (liggande på sidan samt sittande), van vid att ha munkorg och van att bli petad överallt på kroppen och lyft och dragen i alla ben. Alternativt är ju att du säger och står på dig att du inte går med på att någon annan än du håller fast honom och undersöker honom tillsammans med veterinären, men du får vara beredd att de kan neka att undersöka/provta/behandla hunden då om de uppfattar att det inte blir säkert för dem isåfall.

Sedan så ber du om att få komma in på ett rum direkt, be att de skriver in det i bokningen och lämna hunden i bilen när du kommer dit och ska ankomstanmäla dig och där säger att du vill komma in direkt alt väntar ute vid bilen om de inte har några rum lediga. Där jag jobbar brukar vi alltid ta in hundar som är stressade/aggressiva/skälliga eller på något annat sätt reaktiva på ett rum även om ägaren inte ber om det, blir även mycket bättre arbetsmiljö i väntrum och reception.

Brukar hos endel veterinärkliniker gå att boka ett besök för att endast vänja hunden, dvs att du får komma dit på en bokad tid och en veterinär/sköterska lugnt undersöker hunden utan att det är något som rent medicinskt måste göras. Men det kostar ju endel, dvs som ett vanligt veterinärbesök per bokningstid. Hundar som är rädda brukar även vara välkomna utanför kliniken respektive i väntrummet för att vänja sig vid miljön om de inte stör bokade patienter.

 

[TinyWiny]

Jag hade en hund som var enormt stressad i många olika situationer och det var något vi jobbade med varje dag. När han blev sjuk var jag övertydlig med hur han skulle bemötas och att jag inte lämnade honom en endaste sekund om han inte var helt sövd. Jag fick stå på mig rejält många gånger, blev kallad för både det ena och det andra men är så glad att jag inte lät någon gå över hans gränser. Vi väntade alltid ute tills det var vår tur, lämnade honom i bilen, anmälde oss, förklarade kort hans stress och att vi väntade ute. Jag var övertydlig med att det inte ens var något att diskutera. Även om det var en väldigt jobbig period för oss alla (han klarade sig inte ) så är jag nu i efterhand så glad att jag var stenhård och inte gav mig, inte brydde mig om att de ansåg att jag var löjlig. Jag kände min hund utan och innan och att lämna honom, låta någon annan hålla eller på annat sätt utsätta honom för en än mer stressad situation än vad som var tvunget fanns inte på kartan.

 

[thelonelyone]

Går det att åka till någon annan klinik? Jag bor i göteborg och jag tror aldrig att det hänt att jag inte fått hålla i hunden själv?

Det låter ju helt horribelt.

Så här har han alltså blivit behandlad på 4 av de 5 kliniker som vi har varit på.. och det är för oss oundvikligt att åka runt till olika kliniker då han är under omfattande utredning med utrustning som inte finns på alla ställen..
Vi har den femte kliniken som vår "bas" där han blir lugnt hanterad och på sina villkor. Men det är också den kliniken som är minst utrustad som nu bara remitterar vidare..

 

[thelonelyone]

Jag tror det enda som är att göra är att du måste stå på dig och verkligen säga ifrån att du vill hålla honom själv, och inte acceptera att någon annan gör det helt enkelt.
Lättare sagt än gjort så klart, men du är den enda som kan få veterinärerna/djurskötarna att lyssna på dig.

Ja, jag får göra det.. tycker att jag är tydlig när jag säger att inte fler än nödvändigt ska vara i rummet, ingen annan ska hålla honom men det är bara som om dom ignorerar mig.
Jag har försökt att hålla mig lugn själv för att inte förvärra situationen. Så när dom väl har slitit honom ur händerna på mig tänker jag att det blir inte bättre för att jag blir upprörd och tar tillbaka honom. Utan har då istället försökt att prata lugnande med honom på avstånd men man ser skräcken i hans ögonen och hans rädsla för att jag ska gå när han sitter fast..

 

[thelonelyone]

Börja med att lära honom att ha på munkorg, det ger en trygghet för personalen och man kommer att våga ge honom mer frihet. Det är ju svårt att veta hur han uppfattas men vissa reaktiva hundar vill man att personalen håller för att kunna vara säker på att den som håller håller ordentligt om man tror att det finns minsta risk att hunden kan nypas/bita, är en säkerhetsfråga.
Sen så försöker man givetvis alltid hantera djuren så lugnt som möjligt men att hålla fast djuret ordentligt vid undersökningar kan vara oundvikligt om man har ett djur som är reaktivt. Tror du bara kan fortsätta att be om att han hanteras så lugnt som möjligt och träna på att han ska vara lugn i olika situationer, vara van vid att vara fasthållen (liggande på sidan samt sittande), van vid att ha munkorg och van att bli petad överallt på kroppen och lyft och dragen i alla ben. Alternativt är ju att du säger och står på dig att du inte går med på att någon annan än du håller fast honom och undersöker honom tillsammans med veterinären, men du får vara beredd att de kan neka att undersöka/provta/behandla hunden då om de uppfattar att det inte blir säkert för dem isåfall.

Sedan så ber du om att få komma in på ett rum direkt, be att de skriver in det i bokningen och lämna hunden i bilen när du kommer dit och ska ankomstanmäla dig och där säger att du vill komma in direkt alt väntar ute vid bilen om de inte har några rum lediga. Där jag jobbar brukar vi alltid ta in hundar som är stressade/aggressiva/skälliga eller på något annat sätt reaktiva på ett rum även om ägaren inte ber om det, blir även mycket bättre arbetsmiljö i väntrum och reception.

Brukar hos endel veterinärkliniker gå att boka ett besök för att endast vänja hunden, dvs att du får komma dit på en bokad tid och en veterinär/sköterska lugnt undersöker hunden utan att det är något som rent medicinskt måste göras. Men det kostar ju endel, dvs som ett vanligt veterinärbesök per bokningstid. Hundar som är rädda brukar även vara välkomna utanför kliniken respektive i väntrummet för att vänja sig vid miljön om de inte stör bokade patienter.

Du kanske missuppfattade min trådstart men han är alltså inte reaktiv så som aggressiv. Utan han panikskriker och visar med hela kroppen att han inte vill vara där. Han visar alltså inga tendenser att bitas utan skriker bara och försöker sprattla sig loss när det inte är jag som håller honom.

Munkorg har han hos veterinären, ingenting som hjälper men det förvärrar inte heller. Han skriker lika mycket med som utan. De gånger som han har tagit sig loss har han klamrat sig fast runt halsen/nacken på mig och blåhållt sig samtidigt som han forstätter skrika hejdlöst. Så det är verkligen bara ren skräck och panik och inget aggressivt.

Vi tränar hela tiden på hantering och de personer som han känner går det bra på (så länge inte någon håller fast honom). Men jag försöker förklara för veterinären att man måste låta honom ta sin tid. Man kan inte pusha honom och tvinga sig på honom. Men tid är ju oftast en bristvara och besöken är stressiga.

 

[thelonelyone]

Jag hade en hund som var enormt stressad i många olika situationer och det var något vi jobbade med varje dag. När han blev sjuk var jag övertydlig med hur han skulle bemötas och att jag inte lämnade honom en endaste sekund om han inte var helt sövd. Jag fick stå på mig rejält många gånger, blev kallad för både det ena och det andra men är så glad att jag inte lät någon gå över hans gränser. Vi väntade alltid ute tills det var vår tur, lämnade honom i bilen, anmälde oss, förklarade kort hans stress och att vi väntade ute. Jag var övertydlig med att det inte ens var något att diskutera. Även om det var en väldigt jobbig period för oss alla (han klarade sig inte ) så är jag nu i efterhand så glad att jag var stenhård och inte gav mig, inte brydde mig om att de ansåg att jag var löjlig. Jag kände min hund utan och innan och att lämna honom, låta någon annan hålla eller på annat sätt utsätta honom för en än mer stressad situation än vad som var tvunget fanns inte på kartan.

Jag måste helt enkelt bli hårdare och strängare.. Vi har blivit nekade att komma till kliniker för att jag inte vill/kan lämna honom i en bur på en klinik en hel dag. Veterinärer som har sagt att jag daltar för mycket och det är därför han beter sig som han gör, att det nog är bättre om jag är utanför rummet när han ska undersökas..

Men jag är övertygad om att hans beteende hänger ihop med hans grava smärtproblematik. Vår fysioterapeut frågade om han hade blivit påkörd av en bil.. Sådan smärta uppvisar han och det är därför inte konstigt om han blir stressad när de ska kännas och klämmas när hela kroppen värker.

 

[escodobe]

kan han inte få lugnande och smärtstillande innan besöken? Jag hade övervägt att ta bort hunden annars. Om han har så ont att han inte kan hanteras.

 

[AraSlei]

Ja, jag får göra det.. tycker att jag är tydlig när jag säger att inte fler än nödvändigt ska vara i rummet, ingen annan ska hålla honom men det är bara som om dom ignorerar mig.
Jag har försökt att hålla mig lugn själv för att inte förvärra situationen. Så när dom väl har slitit honom ur händerna på mig tänker jag att det blir inte bättre för att jag blir upprörd och tar tillbaka honom. Utan har då istället försökt att prata lugnande med honom på avstånd men man ser skräcken i hans ögonen och hans rädsla för att jag ska gå när han sitter fast..

Du är säkert tydlig, men jag tänker att om de ändå inte lyssnar på dig behöver du vara ännu tydligare Det låter väldigt jobbigt för din hund, hoppas att ni dels slipper veterinärbesöken snart, men även att ni hittar ett sätt att få veterinären att förstå.

 

[Snurrfian]

Oj så olika det kan vara, jag har med två olika hundar hängt en hel del hos veterinärer av olika anledningar. Med första var problemet att han inte kunde lämnas ensam. Det insåg de fort att jag hade rätt i, men å andra sidan så kopplade han av så fort han fick sällskap i rummet så han fick sin bur inne på kontoret där det alltid fanns folk. Jag erbjöd mig att vara med honom men de tyckte att det fungerade. Kontorspersonalen ville inte släppa hem honom.
Min nuvarande huligan är stressad hos veterinären men jag har aldrig haft några problem med personalen. Jag har honom i bilen tills vi kan gå in på ett rum och det är alltid jag som håller honom. Det har aldrig ifrågasatts av någon. Vid höfledsröntgen höll i och för sig personalen men då var han nerdrogad och avslappnad.

 

[Tonto]

kan han inte få lugnande och smärtstillande innan besöken? Jag hade övervägt att ta bort hunden annars. Om han har så ont att han inte kan hanteras.

Vart står det att hunden har så ont att den inte kan hanteras?

 

[thelonelyone]

kan han inte få lugnande och smärtstillande innan besöken? Jag hade övervägt att ta bort hunden annars. Om han har så ont att han inte kan hanteras.

Lugnande skulle säkert fungera men smärtstillande tar ju bort symptomen och han blir ju därför svårutredd om han inte kan markera smärtan. Vi har ännu inte kommit så långt i utredningen att vi ens vet 100% säkert VART han har ont än mindre varför han har ont.

Det är ju inte enbart för att han har ont som han "inte kan hanteras" utan det blir ju ohållbart med alla dessa faktorer samtidigt för honom, det blir för stort stresspåslag. Det är mer hur man hanterar honom som gör det svårt.
När vi är hos fysioterapeuten är han en helt annan hund. Där hoppar han självmant upp på britsen och kan knappt vänta på att vi ska börja undersöka. Hon låter honom ta allt i hans takt och märker hon att det börjar bli för mycket så pausar hon istället för att pusha hårdare vilket gör att han kan återhämta sig och sedan kör vi igen. Detta trots att hon även provocerar fram smärta hos honom så älskar han att gå dit.

Så det är ju inte så att han är farlig och inte kan hanteras av någon alls, det gäller bara att man lyssnar på honom (och på mig!) för att besöket ska bli tillfredställande för alla parter.

Hade läget varit annorlunda att ingen kan hantera honom någonsin så hade jag givetvis tagit bort honom. Men när han är levnadsglad till vardags så ser jag ingen anledning i dagsläget, något jag även fick bekräftat hos veterinären igår som sa "vi kanske inte någonsin kommer få reda på vad det är mer än att han har ont, oavsett hur många utredningar man gör. och då får man ta ställning till vilket beslut som är bäst men om det hade varit min hund så hade jag inte tagit bort honom nu utan väntat på att han visar att han inte vill vara med i vardagen".

 

[TinyWiny]

Jag måste helt enkelt bli hårdare och strängare.. Vi har blivit nekade att komma till kliniker för att jag inte vill/kan lämna honom i en bur på en klinik en hel dag. Veterinärer som har sagt att jag daltar för mycket och det är därför han beter sig som han gör, att det nog är bättre om jag är utanför rummet när han ska undersökas..

Men jag är övertygad om att hans beteende hänger ihop med hans grava smärtproblematik. Vår fysioterapeut frågade om han hade blivit påkörd av en bil.. Sådan smärta uppvisar han och det är därför inte konstigt om han blir stressad när de ska kännas och klämmas när hela kroppen värker.

Det är vidrigt att vara i situationen och man får verkligen stå på sig något så enormt med vissa. Jag minns fortfarande hur vidrigt det var när min första hund skulle utredas för urinvägsproblem och en idiot bara slet till sig honom och i stort sett la sig på honom när blodprov skulle tas. Jag trodde att det hade blivit bättre, detta hände för över 20 år sedan men tydligen tror vissa att de alltid vet bäst. När min förra hund skulle sövas inför MR ansåg de att jag skulle lämna honom över dagen. Jag sa nej och de var riktigt otrevliga och spydiga och menade att jaha, då får ni sitta här hela dagen. Det bekommer mig inte svarade jag. Hans bästa går före allt. Sura var de men det brydde jag mig inte om.

Stackare Hoppas verkligen ni kan reda ut vad som är fel och att det går att hjälpa honom.

 

[Migo]

kan han inte få lugnande och smärtstillande innan besöken? Jag hade övervägt att ta bort hunden annars. Om han har så ont att han inte kan hanteras.

Det är min tanke också. 10 månader och den problematiken? Prata med uppfödaren och sen avlivning...

 

[thelonelyone]

Det är vidrigt att vara i situationen och man får verkligen stå på sig något så enormt med vissa. Jag minns fortfarande hur vidrigt det var när min första hund skulle utredas för urinvägsproblem och en idiot bara slet till sig honom och i stort sett la sig på honom när blodprov skulle tas. Jag trodde att det hade blivit bättre, detta hände för över 20 år sedan men tydligen tror vissa att de alltid vet bäst. När min förra hund skulle sövas inför MR ansåg de att jag skulle lämna honom över dagen. Jag sa nej och de var riktigt otrevliga och spydiga och menade att jaha, då får ni sitta här hela dagen. Det bekommer mig inte svarade jag. Hans bästa går före allt. Sura var de men det brydde jag mig inte om.

Stackare Hoppas verkligen ni kan reda ut vad som är fel och att det går att hjälpa honom.

Det är verkligen exakt så vi har blivit bemötta.. fast jag fick inte ens vara med honom hela dagen på kliniken om han skulle röntgas då "deras rutiner inte såg ut så" utan alla hundar SKA lämnas av ägaren 7.00 och alla hundar ska hämtas 16.00 oavsett när dom är klara osv... jag har flera gånger försökt förklara hur han är och att det upplägget verkligen inte fungerar och har sedan läst i journaler där det står anteckningar att jag har svårt att samarbeta, att jag är överbeskyddande och hunden nog skulle må bra av att jag inte är närvarande.

 

[thelonelyone]

Det är min tanke också. 10 månader och den problematiken? Prata med uppfödaren och sen avlivning...

Det är det som är så läskigt med att skriva ett inlägg här, att det är så lätt att dömmas utan att veta all fakta.
Det är ju inte så att jag vill min hund något ont och att han ska behöva lida varje eviga dag, då hade jag ju bara blundat för problemet och inte ens sökt veterinär eftersom det är en jobbig upplevelse. Jag har givetvis redan tät kontakt med uppfödare, både tikens ägare samt hanens ägare för att rådfråga och bollar tankar samt få närmare information om eventuella ärftliga åkommor som finns i släkten (vilket jag ju givetvis också gjorde research om innan köp....).

De möjliga orsakerna till smärtan som veterinären ser är dessutom lätta att åtgärda om dom fastställs, motivera därför gärna varför jag ska ta bort honom innan vi ens har gjort en ordentlig utredning och gett honom chans till ett långt och friskt liv?

Det kanske är en jobbig period nu med stress och obehagliga veterinärbesök men om han om ett halvår kan komma ut färdigopererad och frisk, vem är då jag att ta hans liv ifrån honom?
Ingen veterinär (eller uppfödare) har dessutom sagt att avlivning ens är ett alternativ just nu - vilket ju betyder att han inte lider nämnvärt i sitt vardagliga liv som unghund.

 

[thelonelyone]

Jag vill gärna förtydliga att jag inte vill ha råd om eller uppmaningar att jag ska avliva min hund, det är inte det min tråd går ut på. I min tråd eftersöker jag tips på hur vi kan få trevligare veterinärbesök.

VÄNLIGEN RESPEKTERA DETTA.

Huruvida min hund ska avlivas eller inte är en diskussion som tas mellan mig och veterinär samt uppfödare. Personer som alltså ser hunden i verkliga livet och kan ge en korrekt bedömning hur hundens lidande är samt vad ett skäligt hundliv är i kontra till hans smärtproblematik.