Jobbpendla? Hur funkar det?

Jag har råkat snubbla över ett uppdrag som jag funderar på om jag kan söka. Men restiden mellan hemorten och den arbetsorten, är runt fem timmar med tåg.

Uppdraget är på halvtid under tre år. Det är fullt möjligt för mig att reglera arbetstiden på mitt vanliga jobb, så att jag kan jobba ungefär heltid sammanlagt.

Men pendlandet? Jag föreställer mig tex att jag åker iväg tidigt måndag morgon och sedan kommer hem på onsdagen. Jag måste alltså ha någon form av rum/bostad på jobborten. Vid hemkomsten sticker jag direkt till stallet (medryttare och stallkompisar antas alltså ha löst måndag och tisdag åt mig). Sen arbete på vanliga jobbet torsdag och fredag.

Jag blir ärligt talat utmattad bara av att tänka på det. Men jag vet ju att många människor jobbpendlar på olika vis. Hur orkar man?

(Jag hade sökt uppdraget om det hade varit beläget där jag bor.)
Känner du att det är värt det så absolut! Om det är ett utvecklande, spännande jobb. Och om det funkar med livet i övrigt.
 
Jag känner bara VARFÖR???
Alltså om jobbet inte är sjukt kul.
Du inte kan motiveras med sjukt mycket pengar.
Du får mindre tid för hästen.
Du blir mer splittrad.

Eller har du mörkat alla de fantastiska fördelarna som gör att du överväger det? Jag ser liksom inga plus i det du skriver och om man bara tänker att "det här blir stressigare och jobbigare än det jag redan gör" så känns det rätt onödigt.
Fördelarna skulle vara, om några, en förändring mot en mer ledande position vilket jag länge duckat för - och i så fall möjligen i en socialt sett bättre miljö än min nuvarande (mer avspänd, åtminstone inte mer misogyn, kanske mindre).

Pengar kan varken kompensera för jobbighet eller tid i mitt fall.

Din fråga är mycket välmotiverad. Det problem som.möjligen skulle lösas är att jag då gör saker som mannhar tyckt att jag bör göra länge nu. Och bortsett från avståndet, så under möjligtvis bättre villkor.
 
Är de fem timmarna en raksträcka utan byten, eller har du ett gäng byten på det också?
Det är ju en grej att sätta sig på tåget och liksom sitta där och jobba eller vad man nu vill i 5 timmar, men det är ju en helt annan grej att hålla koll på byten, vänta ute i snöstorm mm.

Jag hade dock sökt jobbet. Det kanske inte alls är såsom du tänkt när du varit på intervju och pratat med dem. Då är det ju en icke-fråga. Är det supertoppen och allt klaffar så får man ju ta det då.

Men ska du bara vara borta en natt i veckan behöver du ju inte krångla med övernattningslägenhet speciellt inte om det är på en ort som har bostadsbrist. Då ringer du något hotell och skaffar en bra rabatt där. Det blir billigare, och du slipper att städa och tänka på mat eftersom frukosten är serverad.
Jag har redan ett passande favorithotell på den orten, faktiskt. :)
 
Fördelarna skulle vara, om några, en förändring mot en mer ledande position vilket jag länge duckat för - och i så fall möjligen i en socialt sett bättre miljö än min nuvarande (mer avspänd, åtminstone inte mer misogyn, kanske mindre).

Pengar kan varken kompensera för jobbighet eller tid i mitt fall.

Jag känner fortfarande bara VARFÖR???
Nej pengar är väl mer för att man då i stället kan slippa jobbighet och tid på annat håll.
Alltså, tycker man att det är kul att testa något nytt så är det väl bra. Men inte om det innebär att man inte hinner med det man egentligen tycker är viktigt. OM man nu alltså har möjligheten att välja.
 
Jag känner fortfarande bara VARFÖR???
Nej pengar är väl mer för att man då i stället kan slippa jobbighet och tid på annat håll.
Alltså, tycker man att det är kul att testa något nytt så är det väl bra. Men inte om det innebär att man inte hinner med det man egentligen tycker är viktigt. OM man nu alltså har möjligheten att välja.
Jag känner ju VARFÖR inför hela grejen med yrkeslivet redan innan!
 
Jag känner ju VARFÖR inför hela grejen med yrkeslivet redan innan!
Förlåt för att jag frågar! :o
Menar du att du tycker att det är typ lite trist, eller vilket ord jag nu ska använda, att jobba överhuvudtaget? Att livet kanske hade varit mycket roligare utan jobb? Eller missförstår jag dig?
 
Förlåt för att jag frågar! :o
Menar du att du tycker att det är typ lite trist, eller vilket ord jag nu ska använda, att jobba överhuvudtaget? Att livet kanske hade varit mycket roligare utan jobb? Eller missförstår jag dig?
Jag vet ju varför man/jag jobbar.

Men min känsla är rätt mycket av "vad ska det vara bra för?".

Jag når aldrug läget där jag bara känslomässigt accepterar att jobba, utan hjärnan ifrågasätter hela grejen hela tiden utan att jag riktigt lyckas hejda den.
 
Jag undrar mest om du slagit i huvudet :o Upplägget låter ju skitjobbigt, inte minst med tanke på att du har häst.
Delvis reflekterar nog upplägget hur jobbiga jag tycker att många andras jobb verkar vara. Vad jag kan se offrar folk VÄLDIGT mycket för att kunna försörja sig.

Den här iofs knäppa varianten, hade fortfarande inneburit att jag inte offrar min - typ - integritet och inte heller känslan av att åtminstone i någon mån göra MITT på jobbet.. Mycket få jobb fyller i mitt fall de kriterierna.

Och jsg känner att jag verkligen inte vet vad som är för jobbigt. Mycket pga att jag tycker stt nästan alla jobb verkar helt orimligt jobbiga.
 
Delvis reflekterar nog upplägget hur jobbiga jag tycker att många andras jobb verkar vara. Vad jag kan se offrar folk VÄLDIGT mycket för att kunna försörja sig.

Den här iofs knäppa varianten, hade fortfarande inneburit att jag inte offrar min - typ - integritet och inte heller känslan av att åtminstone i någon mån göra MITT på jobbet.. Mycket få jobb fyller i mitt fall de kriterierna.

Och jsg känner att jag verkligen inte vet vad som är för jobbigt. Mycket pga att jag tycker stt nästan alla jobb verkar helt orimligt jobbiga.
Jag tror att du kan lyssna på den bedövande detblirförjobbigt-majoriteten i tråden. Och då har buke generellt en hög tolerans för pendling, tycker jag att det verkar som.
 
Ja det låter verkligen worst case! Men eftersom du presenterar det som ”upplägget” redan från start så låter det som att du faktiskt inte vill.
Det jag vill hade väl varit att vara placerad närmare hemmet om jag hade det där uppdraget.

Ett problem i sammanhanget är att jag nästan måste gå mot en mer ledande befattnin, och det vill jag i grunden INTE.

Fördelen med att göra det på det här sättet, skulle vara att göra det där ledandet i en miljö som är något mindre präglad av toxisk maskulinitet.
 
Det jag vill hade väl varit att vara placerad närmare hemmet om jag hade det där uppdraget.

Ett problem i sammanhanget är att jag nästan måste gå mot en mer ledande befattnin, och det vill jag i grunden INTE.

Fördelen med att göra det på det här sättet, skulle vara att göra det där ledandet i en miljö som är något mindre präglad av toxisk maskulinitet.
Oavsett det här uppdraget så låter det som att det är dags för dig att byta jobb. Du verkar vilja något annat.
 
Det jag vill hade väl varit att vara placerad närmare hemmet om jag hade det där uppdraget.

Ett problem i sammanhanget är att jag nästan måste gå mot en mer ledande befattnin, och det vill jag i grunden INTE.

Fördelen med att göra det på det här sättet, skulle vara att göra det där ledandet i en miljö som är något mindre präglad av toxisk maskulinitet.
Varför behöver du byta till en ledande befattning? Känns märkligt om man kan bli tvingad till det.
 
Varför behöver du byta till en ledande befattning? Känns märkligt om man kan bli tvingad till det.
Självklart inte tvingad. Men ändå. Frågan kommer upp oftare än jag trivs med, och det är aldrig jag som tar upp den. (Fast jag ska göra det på utvecklingssamtal nästa vecka, så uppriktigt jag kan.)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp