Julen är så underbar. Eller inte!?

klisterkarlsson

Trådstartare
Klisterkarlsson har magknip. Klisterkarlsson förstår inte varför klistret smetar ut i en ojämn sörja där en ordentlig smörja med balans aldrig kan hittas. Klisterkarlsson känner sig väldigt obehövd som människa, har tappat sitt eget värde och blir mer och mer ledsen över situationen.

Lite ord mest på skoj, men sanningen är att jag snart ger upp helt och hållet. Det känns som att jag sitter i en rävsax, där jag sitter ordentligt fast, och ska jag komma någonstans så får jag antingen lägga mig att självdö, eller gnaga av mig stålet och kämpa vidare. Jag föredrar det senare, men energin är slut efter år av försök.

Jag kan för mitt liv inte fatta vad det är som gör att jag alltid hamnar utanför och känner mig som den mest ensamma av alla, trots ett patetiskt liv bakom en skärm som visar att jag är hur poppis som helst.

Jodå, vänner på facebook finns det gott om, likaså alla lovord, gillamarkeringar och hur alla alltid uppmuntrar och peppar med några ord. Det är klart jag blir glad över det, men inte en jävel är intresserad av mer än så.

Jag får höra att personer, eller bekanta egentligen, att du har ju ett så himla fint nätverk, så många vänner, alla gillar ju dig. Jag försöker fint förklara att det inte är sant. Jag har inga vänner, men många just bekanta. Jag får till svar tillbaka att jag nästan ljuger, för jag är ju alltid aktiv med olika folk.

Varför ser ingen mig på riktigt?

Förra veckan satt jag och snackade med en arbetskamrat. Personen sa ungefär dessa ord till mig när vi kom in på att prata om en kollega som är sjukskriven. - Ja, det är så synd om hen, hen bara sitter ju där och har bara sin mamma och katt, ingen sambo eller något, det måste kännas hårt att vara så ensam. Jag höll med, men sa också att jag sitter i samma situation, jag har varken föräldrar, syskon eller så nära vänner ( som finns där), så jag förstår hur det känns. Till svar fick jag, att med mig var det annorlunda, för jag är ju både stark och av annat virke som klarar mig så bra själv och går min egen väg.

Träffade en kamrat idag. Hon undrade om jag sett inbjudan på fb. Jag sa ja, men inte hunnit kolla än om jag är ledig. En grej hon ordnat med och bjuder in mig om det finns plats över. Det känns inte kul, jag är den som blir bjuden utöver om platsen inte är tillsatt.

Samma person verkar så glad att se mig, och utbrister att vi måste ses nu och snart. Jag svarar självklart ja, men vet att när personen säger att hon ska höra av sig om det, så gör hon det aldrig, och sen börjar det om nästa gång vi ses.

Annan person ringer mig och säger entuastiskt att du är välkommen hem till mig det och det datumet. Vi har ju inte setts på ca 6 mån, så nu måste det bli av. Jag svarar ja och har en härlig vistelse där, men månaderna går både innan och efter och inte ens ett sms, inte ett samtal, inte något varken före eller efter.

Julen är en mardröm. Jag vet ju redan nu att jag kommer vara själv under hela julen. Jag har köpt alla julklappar och slagit in dem, de ligger fint i ett hörn i lägenheten. Frågan är när jag ska leverera dem, om folk har tid att ens ta emot dem? Försökte i god tid nu, att få en tid med brorsan och syskonbarnet att iallafall få bjuda in på lite julmat och han kunde hämta syskonbarnets paket, men han hann inte, det var fullt upp, jag kunde lämna dem utanför huset om jag hade vägarna förbi....

Ringde brorsa 2 och frågade om han var intresserad av uppesittarkväll med julmat, dagen innan. Fick till svar att nej, jag är bortbjuden på annat.

Ringde mamma, men nej, det var fullt upp att ordna med mormor, för där skulle de fira nu när morfar inte finns mer, det finns inte plats för fler.

Ringde pappa, men vi har ju ingen större kontakt. Där kommer hans sambos barn och barnbarn att fira julen, det funkar ju inte att jag kommer också.

Nåja, jag har nu köpt hem all julmat jag vill ha, ska absolut fira in julen med mig själv, men känns så otroligt tråkigt att inte en endaste människa bryr sig. Jag klarar mig, men kul är det faan inte....
 
:(

Fan vad snålt att inte ha plats för en person till. Sånt där gör mig vansinnig. Jag har firat jul med alla möjliga udda konstellationer. Allt från överblivna barn till överblivna föräldrar. Jag har firat självvalt ensam, men inte ensam utan att ha valt det.

jag blir verkligen genuint ledsen över din tidssnåla omvärld
 
Håller med cirkus om att det är snålt att säga att de inte har plats för en till. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra, de här kompisarna som säger att de ska höra av sig och att ni ska träffas men aldrig gör det. Hör du av dig till dom och bjuder in eller säger "vi kan väl ta en fika på café A på lördag kl 12?".
 
Håller med cirkus om att det är snålt att säga att de inte har plats för en till. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra, de här kompisarna som säger att de ska höra av sig och att ni ska träffas men aldrig gör det. Hör du av dig till dom och bjuder in eller säger "vi kan väl ta en fika på café A på lördag kl 12?".

Ska jag vara ärlig, så nej. När de säger att, att du, jag ringer dig på måndag, så väntar jag på samtalet från dem, inte att jag ska ringa och fråga varför de inte hört av sig.
 
Plats? Det var det löjligaste elakaste jag hört. Säg att du kan ta med dig en tältstol :devil:

Ja, det kanske är ett alternativ, men om man ska vara ärlig, så är det ju inte heller kul att varken bjuda in sig själv eller att åka till någon som inte bjudit in. Det är ju inte det att jag inte kan vara själv, men det känns i hjärtat trots att jag redan försökt planera in min tid, timme för timme, så det inte ska kännas så väl :-)
 
Ska jag vara ärlig, så nej. När de säger att, att du, jag ringer dig på måndag, så väntar jag på samtalet från dem, inte att jag ska ringa och fråga varför de inte hört av sig.
Inte fråga, men kanske säga "hej, jag hörde inte av dig igår så jag tänkte att jag ringer istället".
 
Ja, det kanske är ett alternativ, men om man ska vara ärlig, så är det ju inte heller kul att varken bjuda in sig själv eller att åka till någon som inte bjudit in. Det är ju inte det att jag inte kan vara själv, men det känns i hjärtat trots att jag redan försökt planera in min tid, timme för timme, så det inte ska kännas så väl :-)

Jag förstår hur du känner, att på jul bjuda in sig själv eller få en inbjudan med armbågen är inte roligt. Har du funderat på att vara volontär över jul? :)
 
Ja, det kanske är ett alternativ, men om man ska vara ärlig, så är det ju inte heller kul att varken bjuda in sig själv eller att åka till någon som inte bjudit in. Det är ju inte det att jag inte kan vara själv, men det känns i hjärtat trots att jag redan försökt planera in min tid, timme för timme, så det inte ska kännas så väl :-)
Vet precis hur det är, Kram
 
Firar jul själv med dottern i år.
Förra året satt jag helt ensam. Stängde av Fb och nördade film med hunden.
Är väl på sätt och vis bjuden till syskonen i jul men jag har inte råd.
 
För 6:e julen i rad sitter jag ensam. Orkar inte ens "göra jul" längre, för vad är poängen med det?
Hit kommer ingen, ingen verkar ens måttlig intresserad av hur jag mår osv, så jag vet hur du känner det, men håller samtidigt med andra vad då "inte finns plats"? Det var det löjligaste jag hört, finns det hjärterum så finns det stjärterum, en mer eller mindre gör ju ingen större skillnad och mormor skulle säkert bli jätteglad om du kom, så ring mormor och säg att du vill komma över jul, är min åsikt
 
Ska fira julafton som en vanlig jävla lördag. Ungarna MÅSTE ju till sin farmor, så har det alltid varit. Är bjuden till min bror, men mamma ska dit så nej tack. Gubben åker bort över jul och nyår.
Julen är bara skit, har slutat fira för länge sen. Det blir vad det blir.
 
Ska fira julafton som en vanlig jävla lördag. Ungarna MÅSTE ju till sin farmor, så har det alltid varit. Är bjuden till min bror, men mamma ska dit så nej tack. Gubben åker bort över jul och nyår.
Julen är bara skit, har slutat fira för länge sen. Det blir vad det blir.
Kom över och tugga på något ihop med mig o vovven :idea:
 
Kan bara hålla med, det är verkligen en jättetråkig attityd hos din "familj" att inte bjuda med dig och att inte välkomna dig. Jag själv har lite lagt ner julen, firar mest de år när jag har dottern - dvs varannat år, övriga jular är jag väldigt gärna själv, utan julklappar men gärna med lite utvald julmat :p Men jag antar att det är en helt annan grej när man kan välja själv och det inte blir påtvingat. Du kanske ska prata lite med dina föräldrar/syskon, berätta hur du känner det och att du gärna vill fira jul med dem och att de får anstränga sig lite och att du självklart kan hjälpa till för att få allt att gå ihop.
 
Klisterkarlsson har magknip. Klisterkarlsson förstår inte varför klistret smetar ut i en ojämn sörja där en ordentlig smörja med balans aldrig kan hittas. Klisterkarlsson känner sig väldigt obehövd som människa, har tappat sitt eget värde och blir mer och mer ledsen över situationen.

Lite ord mest på skoj, men sanningen är att jag snart ger upp helt och hållet. Det känns som att jag sitter i en rävsax, där jag sitter ordentligt fast, och ska jag komma någonstans så får jag antingen lägga mig att självdö, eller gnaga av mig stålet och kämpa vidare. Jag föredrar det senare, men energin är slut efter år av försök.

Jag kan för mitt liv inte fatta vad det är som gör att jag alltid hamnar utanför och känner mig som den mest ensamma av alla, trots ett patetiskt liv bakom en skärm som visar att jag är hur poppis som helst.

Jodå, vänner på facebook finns det gott om, likaså alla lovord, gillamarkeringar och hur alla alltid uppmuntrar och peppar med några ord. Det är klart jag blir glad över det, men inte en jävel är intresserad av mer än så.

Jag får höra att personer, eller bekanta egentligen, att du har ju ett så himla fint nätverk, så många vänner, alla gillar ju dig. Jag försöker fint förklara att det inte är sant. Jag har inga vänner, men många just bekanta. Jag får till svar tillbaka att jag nästan ljuger, för jag är ju alltid aktiv med olika folk.

Varför ser ingen mig på riktigt?

Förra veckan satt jag och snackade med en arbetskamrat. Personen sa ungefär dessa ord till mig när vi kom in på att prata om en kollega som är sjukskriven. - Ja, det är så synd om hen, hen bara sitter ju där och har bara sin mamma och katt, ingen sambo eller något, det måste kännas hårt att vara så ensam. Jag höll med, men sa också att jag sitter i samma situation, jag har varken föräldrar, syskon eller så nära vänner ( som finns där), så jag förstår hur det känns. Till svar fick jag, att med mig var det annorlunda, för jag är ju både stark och av annat virke som klarar mig så bra själv och går min egen väg.

Träffade en kamrat idag. Hon undrade om jag sett inbjudan på fb. Jag sa ja, men inte hunnit kolla än om jag är ledig. En grej hon ordnat med och bjuder in mig om det finns plats över. Det känns inte kul, jag är den som blir bjuden utöver om platsen inte är tillsatt.

Samma person verkar så glad att se mig, och utbrister att vi måste ses nu och snart. Jag svarar självklart ja, men vet att när personen säger att hon ska höra av sig om det, så gör hon det aldrig, och sen börjar det om nästa gång vi ses.

Annan person ringer mig och säger entuastiskt att du är välkommen hem till mig det och det datumet. Vi har ju inte setts på ca 6 mån, så nu måste det bli av. Jag svarar ja och har en härlig vistelse där, men månaderna går både innan och efter och inte ens ett sms, inte ett samtal, inte något varken före eller efter.

Julen är en mardröm. Jag vet ju redan nu att jag kommer vara själv under hela julen. Jag har köpt alla julklappar och slagit in dem, de ligger fint i ett hörn i lägenheten. Frågan är när jag ska leverera dem, om folk har tid att ens ta emot dem? Försökte i god tid nu, att få en tid med brorsan och syskonbarnet att iallafall få bjuda in på lite julmat och han kunde hämta syskonbarnets paket, men han hann inte, det var fullt upp, jag kunde lämna dem utanför huset om jag hade vägarna förbi....

Ringde brorsa 2 och frågade om han var intresserad av uppesittarkväll med julmat, dagen innan. Fick till svar att nej, jag är bortbjuden på annat.

Ringde mamma, men nej, det var fullt upp att ordna med mormor, för där skulle de fira nu när morfar inte finns mer, det finns inte plats för fler.

Ringde pappa, men vi har ju ingen större kontakt. Där kommer hans sambos barn och barnbarn att fira julen, det funkar ju inte att jag kommer också.

Nåja, jag har nu köpt hem all julmat jag vill ha, ska absolut fira in julen med mig själv, men känns så otroligt tråkigt att inte en endaste människa bryr sig. Jag klarar mig, men kul är det faan inte....
Oj vilka släktingar. Så väldigt tråkigt, man kanske inte vill berätta exakt hur ledsen man blir heller.
 
Jag är sån att jag skiter i om jag tränger mig på. Om nån sagt att de ska höra av sig och jag inget hör så kontaktar jag hen (ifall att jag är sugen på att umgås alltså). Lika väl som att jag kan glömma höra av mig utan att det betyder ngt så antar jag att andra är likadana.
 

Liknande trådar

Relationer Jag har en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja veta hur andra tänker! Men jag ska försöka att förklara utan att av slöja förmycket...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 857
  • Artikel
Dagbok Hej ❤️ Jag vill bara skriva god jul till alla er här! Jag hoppas att ni har en jätte bra jul helg o avsett ifall ni firar själva eller...
2 3
Svar
41
· Visningar
3 287
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
3 771
Senast: Sasse
·
Relationer Idag är det 10 år sedan. 10 år sedan jag fick ovärderlig hjälp och stöttning härifrån. 10 år sedan jag blev "fri". 10 år sedan livet...
Svar
1
· Visningar
1 295
Senast: tanten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp