Känner mig otillräcklig som medryttare

[alextheasparagus]

Okej, det här blir väl mest bara en skriva-av-mig-tråd men jag vet inte riktigt var annars jag ska vända mig. Jag var medryttare åt en underbar häst i tre år, hon var lite knepig men jag gillade henne och jag och ägaren kom verkligen överens och hade samma hästsyn. Vi utvecklades bra ihop både i ridningen och på marken och jag lärde mig jättemycket. När hästen sedan såldes har jag varit medryttare på två andra hästar, men med båda två känner jag mig alltid så himla dum och oerfaren, det känns som jag alltid gör fel och att ägaren egentligen hatar mig. Jag har gillat hästarna, men jag kommer verkligen inte överens med ägarna. Med min nuvarande medryttarhäst och även min förra känns det som att de har haft väldigt höga krav på mig som jag inte kan leva upp till. Hästen ska ha det ena och det andra, det är tusen olika prylar och saker att hålla reda på och om jag inte gör exakt som de säger kommer hästen dö på fläcken. Så känns det i alla fall. Jag gör verkligen mitt bästa, men även om jag hållit på med hästar i 13 år känner jag mig som världens nybörjare och som jag aldrig kan vara duktig nog. Sen vet jag inte heller om det ÄR så eller om det bara är min ångest som spökar. Blir hästen rädd för något känns det som att det är mitt fel för "den gör aldrig så med mig", t.ex., även om jag vet med mig att jag inte gjort något särskilt för att göra den orolig. Nu kommer jag bara ha min nuvarande tills månadsskiftet då den ska på bete och jag kommer flytta till en annan stad efter sommaren (om allt går som planerat), men jag funderar på om jag borde prata med ägaren om det här innan jag slutar, men vet inte vad jag skulle säga utan att få det att låta som om jag antingen är för hård mot mig själv eller gnäller på hen. För jag tycker ju verkligen inte illa om ägaren, hen och hästen verkar passa jättebra ihop, det funkar bara inte med mig. Det känns lite jobbigt för jag vet heller inte vad jag ska göra i framtiden. Ska jag börja på ridskola igen, även fast det inte är i ridningen jag har problem? Ska jag försöka bli medryttare igen även fast jag har extremt lågt självförtroende och är rädd att samma sak ska hända igen? Ska jag ta en paus från hästarna även om jag verkligen inte vill? Ugh, jag vet inte helt enkelt. Vore skönt att höra om någon känt något liknande någon gång eller bara allmän feedback.

 

[TinyWiny]

Eftersom ni ska avsluta samarbetet ändå ser jag ingen anledning till att ta upp det med hästens ägare. Det är ju just bara det, just ni fungerar inte ihop och så är det ju ibland utan att det är någons fel, det är bara kemin som inte stämmer.

Kanske behöver du vara mer kräsen nästa gång du söker medryttarhäst? Vara tydligare inför dig själv vilka behov du har och vad du trivs med och leta efter någon som matchar med det. Det tror jag är ett vinnande koncept från alla håll.

 

[alextheasparagus]

Ja jo det kanske är onödigt. Hittills har jag ju mest tagit det jag kan eftersom det är så jävla svårt att hitta en medryttarhäst, och det verkade bra i början liksom. Men det är klart, jag kanske ska försöka vara mer kräsen i framtiden.

 

[Lobelia]

Nästa gång så dela upp texten i stycken, den är lite svårläst

Om du nu ska sluta rida hästen så ser jag ingen anledning att ta upp något med hästägaren om denne inte frågar efter feed back om du nu inte vill göra det för din sinnesfrids skull som ett avslut och ett avstamp mot något nytt. Jag tror att du kan vinna mer på att prata med någon utomstående, som är bra på att lyssna, eller ta upp problemet rent allmänt när du söker en ny medryttarhäst och då något i still med att "på min förra medryttarhäst kände jag mig hela tiden otillräcklig och rädd för att göra fel, jag hoppas att vi kan ha en bättre relation och kanske i början prata om hur det gått och vad du tycker för att jag ska känna mig säkrare."

Klart du ska fortsätta att rida, kanske du kan hitta en verksamhet som har någon form av hyrsystem med hästar. Det är potentiellt lättare att få tydliga regler vad som gäller så du kan börja bygga upp sjävförtroendet.

 

[alextheasparagus]

Nästa gång så dela upp texten i stycken, den är lite svårläst

Om du nu ska sluta rida hästen så ser jag ingen anledning att ta upp något med hästägaren om denne inte frågar efter feed back om du nu inte vill göra det för din sinnesfrids skull som ett avslut och ett avstamp mot något nytt. Jag tror att du kan vinna mer på att prata med någon utomstående, som är bra på att lyssna, eller ta upp problemet rent allmänt när du söker en ny medryttarhäst och då något i still med att "på min förra medryttarhäst kände jag mig hela tiden otillräcklig och rädd för att göra fel, jag hoppas att vi kan ha en bättre relation och kanske i början prata om hur det gått och vad du tycker för att jag ska känna mig säkrare."

Klart du ska fortsätta att rida, kanske du kan hitta en verksamhet som har någon form av hyrsystem med hästar. Det är potentiellt lättare att få tydliga regler vad som gäller så du kan börja bygga upp sjävförtroendet.

Sorry, blev lite ivägdragen där när jag skulle formulera mig haha.

Men det var bra tips! Ska försöka tänka på det nästa gång! Om jag nu flyttar som planerat ska jag kolla upp vad som finns för alternativ i den nya stan. Det här med ridning och generell oro är inte alltid det lättaste att kombinera...

 

[Frokennordberg]

Om det VAR så att ägaren egentligen hatade dig och tyckte att du gjorde allting fel, så hade du troligen inte fått fortsätta vara medryttare

@Lobelia gav bra tips tycker jag, på hur du kan gå vidare och fortsätta med både hästar och utveckla ditt självförtroende. Lycka till!

 

[Lager]

Okej, det här blir väl mest bara en skriva-av-mig-tråd men jag vet inte riktigt var annars jag ska vända mig. Jag var medryttare åt en underbar häst i tre år, hon var lite knepig men jag gillade henne och jag och ägaren kom verkligen överens och hade samma hästsyn. Vi utvecklades bra ihop både i ridningen och på marken och jag lärde mig jättemycket. När hästen sedan såldes har jag varit medryttare på två andra hästar, men med båda två känner jag mig alltid så himla dum och oerfaren, det känns som jag alltid gör fel och att ägaren egentligen hatar mig. Jag har gillat hästarna, men jag kommer verkligen inte överens med ägarna. Med min nuvarande medryttarhäst och även min förra känns det som att de har haft väldigt höga krav på mig som jag inte kan leva upp till. Hästen ska ha det ena och det andra, det är tusen olika prylar och saker att hålla reda på och om jag inte gör exakt som de säger kommer hästen dö på fläcken. Så känns det i alla fall. Jag gör verkligen mitt bästa, men även om jag hållit på med hästar i 13 år känner jag mig som världens nybörjare och som jag aldrig kan vara duktig nog. Sen vet jag inte heller om det ÄR så eller om det bara är min ångest som spökar. Blir hästen rädd för något känns det som att det är mitt fel för "den gör aldrig så med mig", t.ex., även om jag vet med mig att jag inte gjort något särskilt för att göra den orolig. Nu kommer jag bara ha min nuvarande tills månadsskiftet då den ska på bete och jag kommer flytta till en annan stad efter sommaren (om allt går som planerat), men jag funderar på om jag borde prata med ägaren om det här innan jag slutar, men vet inte vad jag skulle säga utan att få det att låta som om jag antingen är för hård mot mig själv eller gnäller på hen. För jag tycker ju verkligen inte illa om ägaren, hen och hästen verkar passa jättebra ihop, det funkar bara inte med mig. Det känns lite jobbigt för jag vet heller inte vad jag ska göra i framtiden. Ska jag börja på ridskola igen, även fast det inte är i ridningen jag har problem? Ska jag försöka bli medryttare igen även fast jag har extremt lågt självförtroende och är rädd att samma sak ska hända igen? Ska jag ta en paus från hästarna även om jag verkligen inte vill? Ugh, jag vet inte helt enkelt. Vore skönt att höra om någon känt något liknande någon gång eller bara allmän feedback.

Alltså - det låter mer som att det handlar om din självkänsla, än om hästeriet, hästägaren och ridningen i sig.

För det första är det alltid bra att rida lektion, antingen på ridskola eller privat, även OS-ryttarna rider lektion. Så varför inte titta på vilka klubbar som finns i din nya stad, om inte annat så är det en bra igång till att träffa hästfolk. Du kan ju antingen gå in i lektionsverksamheten, eller testrida ett par gånger privat för att få upp självförtroendet.

Om du ändå ska släppa nuvarande medis-häst så engagera dig inte mer i det än nödvändigt, jag skulle inte göra en grej av att prata med ägaren om ditt mående. Det kommer inte förändra något.

Vill du sedan rida kvar på den nya klubben, hyra egen häst, eller leta medis-häst så är det upp till dig såklart. Men börja med att kolla hästterrängen lite grann i din nya stad.

 

[nejlica]

Om det VAR så att ägaren egentligen hatade dig och tyckte att du gjorde allting fel, så hade du troligen inte fått fortsätta vara medryttare

Håller med i detta! Nu kanske du träffat ägaren ofta om hen har hästen hemma eller så? Men i alla fall jag har mest kontakt med min medryttare via sms, eftersom hon är i stallet när jag inte är där. Det blir ju lätt upplagt för att tolka saker olika.

 

[nightcrawler]

Det är din ångest som talar. Du hade inte varit kvar som medryttare om du hade varit hatad. Du ska bara veta hur många gånger jag har gråtit och känt med värdelös och otillräcklig. Och då är det ändå mina egna hästar som jag känner utan och innan. Jag har känt att jag borde sälja till en bättre ryttare.
Men gör så att du tar lektioner. Du behöver ju inte rida i grupp om det är jobbigt, utan du kan ju hyra och rida privat. Det ger så mycket. Jag kan komma till lektionen och vara gråtfärdig men när lektionen är slut så går jag därifrån med känslan av ha tagit mej ett steg högre. Jag kan leva på dom lektionerna hur länge som helst.
Försök ta lektioner med nästa medryttarhäst. Ge inte upp för ångesten

 

[nickan1]

Se flytten som en chans till nystart i ditt hästeri. Tycker absolut inte du ska sluta med hästarna, låter som att du verkligen vill hålla på med det. Jag tycker också du ska vara mer kräsen i ditt val medryttarhäst nästa gång, om hästen känns okej så kan du ju också fundera på om det är en ägare du kan tänka dig att samarbeta med. En idé kan ju vara att ställa lite frågor i samband med provridning vad de har för krav på en medryttare eller fråga direkt när du tar kontakt och fundera på om det är något som är tänkbart för dig.

Dessutom tycker jag du får försöka ta med dig lite självförtroende från allt som gick bra med den första medryttarhästen som du hade. Kan vara idé att tänka igenom vad det var som fungerade så bra i samarbetet med den ägaren så vet du vad du letar efter. Det finns en del ridskolor som också har hyrsystem, att t.ex hästen går på lektion några dagar i veckan och hyrs ut till medryttare några dagar i veckan, det är kanske ett alternativ om du känner att det är svårt att hitta en ägare att samarbeta med. Fundera på vad du vill ha ut av din ridning och i samvaron med hästarna så ska du se att du hittar rätt såsmåningom @alextheasparagus Och sluta att vara så hård mot dig själv, tror inte heller att du hade fått vara kvar som medryttare om de inte hade varit nöjda med dig!

 

[ellabostrom]

Okej, det här blir väl mest bara en skriva-av-mig-tråd men jag vet inte riktigt var annars jag ska vända mig. Jag var medryttare åt en underbar häst i tre år, hon var lite knepig men jag gillade henne och jag och ägaren kom verkligen överens och hade samma hästsyn. Vi utvecklades bra ihop både i ridningen och på marken och jag lärde mig jättemycket. När hästen sedan såldes har jag varit medryttare på två andra hästar, men med båda två känner jag mig alltid så himla dum och oerfaren, det känns som jag alltid gör fel och att ägaren egentligen hatar mig. Jag har gillat hästarna, men jag kommer verkligen inte överens med ägarna. Med min nuvarande medryttarhäst och även min förra känns det som att de har haft väldigt höga krav på mig som jag inte kan leva upp till. Hästen ska ha det ena och det andra, det är tusen olika prylar och saker att hålla reda på och om jag inte gör exakt som de säger kommer hästen dö på fläcken. Så känns det i alla fall. Jag gör verkligen mitt bästa, men även om jag hållit på med hästar i 13 år känner jag mig som världens nybörjare och som jag aldrig kan vara duktig nog. Sen vet jag inte heller om det ÄR så eller om det bara är min ångest som spökar. Blir hästen rädd för något känns det som att det är mitt fel för "den gör aldrig så med mig", t.ex., även om jag vet med mig att jag inte gjort något särskilt för att göra den orolig. Nu kommer jag bara ha min nuvarande tills månadsskiftet då den ska på bete och jag kommer flytta till en annan stad efter sommaren (om allt går som planerat), men jag funderar på om jag borde prata med ägaren om det här innan jag slutar, men vet inte vad jag skulle säga utan att få det att låta som om jag antingen är för hård mot mig själv eller gnäller på hen. För jag tycker ju verkligen inte illa om ägaren, hen och hästen verkar passa jättebra ihop, det funkar bara inte med mig. Det känns lite jobbigt för jag vet heller inte vad jag ska göra i framtiden. Ska jag börja på ridskola igen, även fast det inte är i ridningen jag har problem? Ska jag försöka bli medryttare igen även fast jag har extremt lågt självförtroende och är rädd att samma sak ska hända igen? Ska jag ta en paus från hästarna även om jag verkligen inte vill? Ugh, jag vet inte helt enkelt. Vore skönt att höra om någon känt något liknande någon gång eller bara allmän feedback.

Okej, det här blir väl mest bara en skriva-av-mig-tråd men jag vet inte riktigt var annars jag ska vända mig. Jag var medryttare åt en underbar häst i tre år, hon var lite knepig men jag gillade henne och jag och ägaren kom verkligen överens och hade samma hästsyn. Vi utvecklades bra ihop både i ridningen och på marken och jag lärde mig jättemycket. När hästen sedan såldes har jag varit medryttare på två andra hästar, men med båda två känner jag mig alltid så himla dum och oerfaren, det känns som jag alltid gör fel och att ägaren egentligen hatar mig. Jag har gillat hästarna, men jag kommer verkligen inte överens med ägarna. Med min nuvarande medryttarhäst och även min förra känns det som att de har haft väldigt höga krav på mig som jag inte kan leva upp till. Hästen ska ha det ena och det andra, det är tusen olika prylar och saker att hålla reda på och om jag inte gör exakt som de säger kommer hästen dö på fläcken. Så känns det i alla fall. Jag gör verkligen mitt bästa, men även om jag hållit på med hästar i 13 år känner jag mig som världens nybörjare och som jag aldrig kan vara duktig nog. Sen vet jag inte heller om det ÄR så eller om det bara är min ångest som spökar. Blir hästen rädd för något känns det som att det är mitt fel för "den gör aldrig så med mig", t.ex., även om jag vet med mig att jag inte gjort något särskilt för att göra den orolig. Nu kommer jag bara ha min nuvarande tills månadsskiftet då den ska på bete och jag kommer flytta till en annan stad efter sommaren (om allt går som planerat), men jag funderar på om jag borde prata med ägaren om det här innan jag slutar, men vet inte vad jag skulle säga utan att få det att låta som om jag antingen är för hård mot mig själv eller gnäller på hen. För jag tycker ju verkligen inte illa om ägaren, hen och hästen verkar passa jättebra ihop, det funkar bara inte med mig. Det känns lite jobbigt för jag vet heller inte vad jag ska göra i framtiden. Ska jag börja på ridskola igen, även fast det inte är i ridningen jag har problem? Ska jag försöka bli medryttare igen även fast jag har extremt lågt självförtroende och är rädd att samma sak ska hända igen? Ska jag ta en paus från hästarna även om jag verkligen inte vill? Ugh, jag vet inte helt enkelt. Vore skönt att höra om någon känt något liknande någon gång eller bara allmän feedback.

Har känt samma känsla som dig!
Dock var det inte helt samma situation. För mig kändes det bra i början men efter ett tag blev hon otrevlig emot mig. Skyllde konstiga saker på mig trots att hästen inte alls var t.ex elak mot mig som hon påstod att den var emot henne.
Jag blev ledsen och mitt råd till dig är att fråga andra människor du känner vad dem tycker, vad är det för fel du kanske gör osv?
Det gjorde jag och dem flesta tyckte det var otroligt konstigt hur hon betedde sig emot mig. Hästen och jag passade så mycket bättre ihop än vad dem gjorde så det kan ju också vara avundsjuka.

 

[alextheasparagus]

Vad fina ni är! Tack så hemskt mycket för alla svar! Ska absolut se mig om efter olika lösningar när jag flyttat, men nu under sommaren blir det kanske mest turritter någon gång ibland. Det skulle verkligen kännas konstigt att inte rida då jag mår väldigt bra av att det.