Känner mig som besatt, orkar inte mer

Jag har inte spekulerat om killen men tanken slog mig. Eftersom vissa trodde det kunde få konsekvenser för mig. Nu vet jag inte om det är specifikt för Buke att det är Big No att fortsätta skriva i en tråd att man mår bättre och kanske lite hur man tänkt osv...kanske dumt eftersom ni mest vill se mig som en galning där varje ord på ”honom” automatiskt betyder minst 5 timmars psykopatisk tankeverksamhet. Du vet att man kan ägna en snabb fundering på något utan att grotta ner sig i det va? Och det var precis det jag gjorde.

Så länge nya inlägg om nya händelser skrivs så kommer ju spekulationerna att fortsätta. Eller var det inte menat att någon skulle reagera öht på ditt inlägg om bilen?
 
Så länge nya inlägg om nya händelser skrivs så kommer ju spekulationerna att fortsätta. Eller var det inte menat att någon skulle reagera öht på ditt inlägg om bilen?

Att ev han skulle vara den som gjort det var en väldigt snabb tanke. Som förstorades här något extremt. Och var betydligt viktigare att dra slutsatser (osanna) än om jag faktiskt mådde bättre. I det börjar det kännas som att det kanske inte är jag som är den besatte...
 
Jag är jätteglad över att du mår bättre och inte tänker på honom trots att du tidigare var besatt. Det är glädjande nyheter. Jag förstår att du vill prata av dig och få inlägg att svara på men starta en ny tråd då, om något gladare, pingviner eller kungen eller vadsom! Men nu sitter du ju bara och skyfflar runt ansvar. Det var HANS fel eller andra bukefalister som svarade på din tråd osv osv och det är andras fel att ditten och datten och tråden fortsätter och nu är alla andra besatt men inte du? Jag uppfattade att fu var bra på ursäkter och förklaringar till att inte ta ansvar, ta kontroll över situationen och nu är du där igen. Ja jag fattar alla andra är idioter och du är helt oskyldig till ältandet och du svarar ju bara på vad andra skriver men lixom lägg ned nu. Byt ämne om du fortsättningsvis vill skriva på buke för det här har galopperat förbi gränsen för vad som är sunt för längesen!
 
Jag är jätteglad över att du mår bättre och inte tänker på honom trots att du tidigare var besatt. Det är glädjande nyheter. Jag förstår att du vill prata av dig och få inlägg att svara på men starta en ny tråd då, om något gladare, pingviner eller kungen eller vadsom! Men nu sitter du ju bara och skyfflar runt ansvar. Det var HANS fel eller andra bukefalister som svarade på din tråd osv osv och det är andras fel att ditten och datten och tråden fortsätter och nu är alla andra besatt men inte du? Jag uppfattade att fu var bra på ursäkter och förklaringar till att inte ta ansvar, ta kontroll över situationen och nu är du där igen. Ja jag fattar alla andra är idioter och du är helt oskyldig till ältandet och du svarar ju bara på vad andra skriver men lixom lägg ned nu. Byt ämne om du fortsättningsvis vill skriva på buke för det här har galopperat förbi gränsen för vad som är sunt för längesen!
Vad är hans fel? Det VAR hans fel att jag mådde som jag gjorde och blev så nedtryckt som jag blev men det är släppt och avslutat nu.

Att folk säger att jag fortfarande är besatt för att jag skriver en miniliten sak om honom säger faktiskt mer om dem än mig. För jag tänkte inte på honom då, jag har inte tänkt nåt djupare på honom idag, inte undrat var han är eller vad han gör. Det som är trist är all misstro på mig när jag säger att det är så.

I övrigt har jag kommit på vad det var som fick mig att känna som jag gjorde och det blev inte sunt. Jag tror det handlade om obesvarade frågor-som jag idag accepterat att inte få svar på och som idag inte känns viktiga att få svar på även om chansen skulle kommit i brevlådan eller nåt.

I övrigt, kul att du faktiskt är en av få som gläjds att jag mår bättre och släppt detta. Det enda jag om jag väljer att vara kvar här skulle vilja diskutera om jag fått önska är mig själv och vägen tillbaka till insikt och förnuft. Men det vette 17 om jag vågar.
 
Om det nu bara var en liten förbigående tanke varför är det då det enda du har postat om idag? Du har väl säkert tänkt på annat eller gjort annat som du hade kunnat posta om i andra trådar som inte hade handlat om honom men av alla små händelser och tankar så var det just denna det postades om. Vad säger det?
 
Alltså att ni orkar! Det börjar likna mobbning nu! Ts skriver positiva inlägg i sin egen tråd, och ni ifrågasätter och klandrar henne för att skriva i tråden. Hon svarar på era frågor, och ni är på henne igen. Fattar ni inte att det är NI som får henne att skriva om och om igen...för att det är ni som ställer onödiga frågor. Om ni nu vill att tråden ska dö så ska ni väl för f_n inte själva skriva i den!
 
Jag har följt tråden och det är jättebra att du känner dig bättre. Men jag tror inte du kommer må helt bra förrän du hamnat i ett tankemönster där du inte lastar någon annan för hur du mår. Alla har förmågan att "backa ut, stänga dörren och aldrig mer gå in igen" som någon skrev, ifall man upptäcker att man är i en situation man inte mår bra av. I mina ögon handlar det inte om att det var hans fel enbart att det blev såhär, it takes two to tango, men så länge du är i banan av "dumma honom, dumma bulefalister, alla är emot mig" så kommer du inte få någon sann läkning på djupet. Se den här karusellen som en lärdom, nu vet du hur det känns, känner igen situationen och kan låta bli att slukas upp så fullt nästa gång. Du vet bättre hur du ska hantera dig för att slippa må som du gjort, just för att du gått igenom det en gång.
 
Jag har rensat en hel del i tråden och vill påminna er ALLA att tänka på hur ni uttrycker er, att det inte finns någon anledning att vara otrevlig samt att inte tjafsa bara för att få sista ordet (för då kommer sista ordet i tråden gå till en moderator innan den hamnar i papperskorgen) /mod
 
Jag har följt tråden och det är jättebra att du känner dig bättre. Men jag tror inte du kommer må helt bra förrän du hamnat i ett tankemönster där du inte lastar någon annan för hur du mår. Alla har förmågan att "backa ut, stänga dörren och aldrig mer gå in igen" som någon skrev, ifall man upptäcker att man är i en situation man inte mår bra av. I mina ögon handlar det inte om att det var hans fel enbart att det blev såhär, it takes two to tango, men så länge du är i banan av "dumma honom, dumma bulefalister, alla är emot mig" så kommer du inte få någon sann läkning på djupet. Se den här karusellen som en lärdom, nu vet du hur det känns, känner igen situationen och kan låta bli att slukas upp så fullt nästa gång. Du vet bättre hur du ska hantera dig för att slippa må som du gjort, just för att du gått igenom det en gång.

Absolut, och med honom blev det svårt. Just för att han faktiskt körde den stilen han gjorde och betedde sig som han gjorde. Han är oavsett ingen snäll person i den bemärkelsen utan otroligt manipulativ. Så för mig är det självklart att hans betende låg bakom det. Jag kommer aldrig att tycka att han är en snäll och rar person eftersom han inte är det, det jag kan göra till nästa gång OM jag träffar på en liknande typ är att inte gå på vad denne säger. Utan förutse att alla inte vill mig väl även om de säger det. Och att lyssna på min första magkänsla istället. Någonstans i bakhuvudet satt det ju ändå att han var en manipulerande och tom lite läskig person.
 
Om det nu bara var en liten förbigående tanke varför är det då det enda du har postat om idag? Du har väl säkert tänkt på annat eller gjort annat som du hade kunnat posta om i andra trådar som inte hade handlat om honom men av alla små händelser och tankar så var det just denna det postades om. Vad säger det?

Längre upp ovanför inlägget med bilen skrev jag ett inlägg som var väldigt positivt. För jag är förvånad själv hur fort detta gick. Jag trodde jag skulle sitta och vända och vrida på detta i veckor osv... idag känns det inte ens jobbigt om jag skulle råka springa på honom.
 
Usch, gått jättebra flera dagar. Men idag var en sån riktigt jobbig dag. Tänkt en hel massa och jag har faktiskt inte en aning om varför? Jag vet ju att killen ifråga är en idiot och inte alls speciellt snäll och säkerligen gått vidare för längesedan.... men just idag är allt bara jobbigt. Hade velat pratat med honom men det går ju liksom inte. Och som kompisen sa ”börjar ni prata igen blir det samma ekorrhjul igen och du kommer aldrig att få svar”... och han så rätt. Men just idag är det svårt att faca och ta
 
Usch, gått jättebra flera dagar. Men idag var en sån riktigt jobbig dag. Tänkt en hel massa och jag har faktiskt inte en aning om varför? Jag vet ju att killen ifråga är en idiot och inte alls speciellt snäll och säkerligen gått vidare för längesedan.... men just idag är allt bara jobbigt. Hade velat pratat med honom men det går ju liksom inte. Och som kompisen sa ”börjar ni prata igen blir det samma ekorrhjul igen och du kommer aldrig att få svar”... och han så rätt. Men just idag är det svårt att faca och ta

Håll ut! Det kommer gå över.

Jag är också i den situationen att jag raderat någon jag har känslor för ur mitt liv. Det går upp och ned, men vad du än gör så hör inte av dig.

Och älta inte! Radera fort varje tanke du har på honom. Fyll hjärnan med vadsomhelst annat.
 
Håll ut! Det kommer gå över.

Jag är också i den situationen att jag raderat någon jag har känslor för ur mitt liv. Det går upp och ned, men vad du än gör så hör inte av dig.

Och älta inte! Radera fort varje tanke du har på honom. Fyll hjärnan med vadsomhelst annat.
Jag vet ju detta, dagarna innan har han varit ganska ”försvunnen” ur skallen. Och de gånger han poppat upp så har det inte kännts något speciellt. Idag har jag inte en aning faktiskt. Nej, jag skall verkligen inte höra av mig...det hade verkligen bara lett rätt in i karusellen igen.
 
Sitter och läser om något som kallas ”ghosting”... känner igen mig så himla mycket i det. Å vad som hände med mig. Och varför de känns/kännts så jobbigt.
 
Tänkte jag skulle uppdatera er en sista gång hur det slutade då många varit involverade.

Detta har gått väldigt bra, killen ifråga är totalt glömd och det gick fortare än jag anat. Det var en lång process att förstå vad som egentligen hände inom mig själv där och varför det blev som det blev inom mig själv.

Det som hände mig med denna kille är jag inte direkt ensam om, han har gjort detta flera gånger. Visste vad han gjorde och jag nappade på betet och är förmodligen en människa som när någon blir sårad gärna vill reda ut och anpassa mig och kanske tror för gott om människor och inte vill se att det finns genuint elaka människor som inte vill en väl. Så när han körde sin ”varm-Kall” metod slog jag nästan knut på mig att försöka göra det. Men det gick ju aldrig och han ”försvann” i omgångar som straff vilket fick mig att tvivla ännu mer på mig själv. Vad jag gjort för fel och i det blev jag nästan besatt av att veta hur han tänkte och vad jag kunde göra. Jag har fått förklarat för mig att sånt kan hända, och att en del är mer lätta att gå på sånt än andra. Och han visste hela tiden att det skulle funka och jag svalde allt för jag ville ju att vi skulle vara så nära vänner som vi en gång var och stå varandra så nära. Men inget av det där fanns ju, jag förstår ju idag varför han gjorde allt det där, dygnet runt. Låter kanske komplicerat och krångligt och svårförklarligt men jag har fått mina svar. Och en ny erfarenhet. Men för att citera hans kollegor ”han är en farlig person”... utan att bli för långrandig, men detta var inte första gången och förutom detta missköter han sig nåt grymt, gör andra ledsna och är extremt manipulativ.

Jag var och skulle fika med en kollega när han plötsligt satt där, jag började kallavettas och skaka men när jag väl satt mig kändes det absolut ingenting... snarare blev jag nästan full i skratt vilken liten löjlig människa han var. Speciellt med all den kunskap jag har om honom idag. Så egentligen var det väldigt bra att han satt där. Det gick utmärkt att vara glad och trevlig och han försökte väl hänga med i samtalet och få kontakt... men jag var helt obrydd. Så den där fikan var bra, och det avgörande att det sista tvivlet på att jag förtjänade hans bestraffningar försvann.

Hemma har vi det väldigt bra, min sambo är fantastisk. Vi har pratat genom detta och han har stöttat mig något otroligt. Han var den som fick mig att komma till insikt, speciellt som han en dag sa att ”vet du hur du beter dig, som ett jävla misshandelsoffer till honom”...där började jag tänka till, ordentligt för de orden tog. Och visst hade han rätt i det... för exakt så fungerade min hjärna då.

Jag har vaknat till liv och ser med tillförsikt på framtiden. Är med i familjen som vanligt, är engagerad i mitt jobb och mina intressen och vänner. Allt detta som var som en grå dimma innan, ungefär som man vid en depression bara tappar. Det enda jag sörjer är hur frånvarande jag varit de månaderna detta pågick. Och att jag lät mig dras in i hans drama, samtidigt som jag vet att jag inte är den enda på vår arbetsplats som har det på ungefär samma sätt. Det säger en hel del.

Men nu vet ni hur det ligger till och ville tacka för allt stöd. Många av er har varit otroligt stöttande i en situation där jag inte ens förstod själv vad som hände. Andra har inte varit det men det har jag släppt idag...nu kan livet bara gå framåt känner jag.

 

Liknande trådar

Tjatter Jag tycker det händer mig märkligt ofta att folk jag inte känner börjar prata med mig som om de kände mig. Nu har jag ett väldigt bra...
2
Svar
23
· Visningar
1 254
Senast: Rosett
·
Relationer Hej! En situation som känns som ett svek för mig men som jag måste få hjälp med att reda ut annars känns det som att vår relation är...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
8 839
Kropp & Själ Kan inte sova utan ligger och snurrar i sängen och funderar på något som psykoterapeuten sa till mig i dag. Jag ska besluta mig. För...
2
Svar
21
· Visningar
1 341
Senast: tuaphua
·
Relationer Hej! Vill börja med att- ja absolut det bästa är ju att bara fråga. MEN nu vill jag fråga här först ;) Snapade med en kille i ca 1...
Svar
11
· Visningar
997
Senast: tanten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp