Känner ni er svikna? Tänker ni på svek?

[Roheryn]

Intressant.

Det betyder ju också att i tider i samhället då normer förändras lite mer än annars, är det svårare att säga vilka förväntningar som kan anses vara legitima?

Sen funderar jag. För egen del blir jag nästan kränkt, eller upprörd, nästan som utsatt för en sorts övergrepp, när jag förväntas leva upp till - mer eller mindre normativa - förväntningar som jag inte uttryckligen har bundit mig till. Jag blir nästan kränkt när någon tänker sig tex att därför att vår relation innehåller någon viss känsla elelr handling, så följer därmed ett slags förväntningar på mig. De är kanske legitima, ofta, enligt ditt resonemang, som jag finner rätt rimligt.

Men min upplevelse är att sådana förväntningar är fullständigt illegitima. Ingen får agera som om jag har avgivit löften som jag inte ens har uttalat, eller löften som pga vissa normer kan antas följa på tidigare handlingar. Implicita löften, liksom. Jag upplever sådana förväntningar nästan som en sorts kränkning av min integritet.

Detta är dock inget som jag har några problem med att klargöra tidigt och vänligt i nya relationer av olika slag. Tvärtom, det är inbyggt på olika vis i väldigt mycket av mitt allmänna pratande med folk.

Väldigt väl formulerat! Jag har då och då råkat ut för i nära relationer att det finns någon slags förväntan på mig att jag skall agera på ett visst sätt, vara på ett visst sätt, känna på ett visst sätt underförstått med tillägget "om du verkligen älskar mig". Det får mig att bara vilja springa långt därifrån! Inget är mer förödande för min känsla för den andra personen än sådana förväntningar, de dödar liksom allt för mig...

 

[Sonic76]

Jag har blivit sviken av skolan och systemet
Men värst var partnern som bedyrade att han aldrig var den som var otrogen mm men där det sen visade sig att han låg runt rätt friskt
Men eftersom han oftast var stupfull då så "mindes" han inte detta...
Och han hotade att döda mig
Men när han kom hem var han för full
Jag hade önskat att han hade försökt
Då hade jag kanske blivit lyssnad på sen

 

[Korven]

Jag har blivit oerhört sviken av mina föräldrar under min uppväxt. De har i de flesta hänseenden inte uppfyllt den roll man har som förälder.

Min pappa bad om ursäkt för detta för några år sedan. Han har numera en helt underbar sambo som påverkar honom positivt och vi har en annan relation idag så visst är han förlåten även om känslan av att han svek när jag behövde honom som mest sköljer över mig i mina mörkaste stunder.

Min mor, tja jag har lärt mig att leva med hur hon är.

Jag har genom min uppväxt lärt mig hur jag inte vill att ett barn ska växa upp och jag gör allt jag kan för att mina barn ska känna sig älskade och veta att jag alltid finns där för dem. Jag har mina brister som förälder men min kärlek är ingenting de någonsin ska behöva tvivla på. ❤

Så hade väl jag det också men jag tror att de inte visste/kunde bättre pga deras egna uppväxt. Men det tänker jag inte på numera. Jag frågade min son häromdagen o han tyckte att hans uppväxt var fattig och svår. verkligen inte var hans svar, tvärtom . . Så jag är nog inte så skadad ändå. Men jag lärde mig inte hur ett varmt och kärleksfullt äktenskap skulle se ut.

Men sviken vet jag inte om jag blivit , inte heller om jag svikit nån.

 

[iNHALE]

Svek är i min värld när man är skyldig att göra något betydande för någon annan men man väljer aktivt att inte göra det och konsekvenserna av det blir allvarliga. Exempelvis en förälder som sviker sitt barn genom ett aktivt val att inte lyssna när barnet försöker tala om för föräldern att h*n blir mobbad i skolan. En chef som sviker sina anställda när h*n aktivt väljer att inte opponera sig mot en omorganisation som medför att hälsan hos de anställda försämras. När vittnen till en misshandel sviker offret genom att inte ingripa eller kalla på hjälp.

 

[TeamLundVer]

Så hade väl jag det också men jag tror att de inte visste/kunde bättre pga deras egna uppväxt. Men det tänker jag inte på numera. Jag frågade min son häromdagen o han tyckte att hans uppväxt var fattig och svår. verkligen inte var hans svar, tvärtom . . Så jag är nog inte så skadad ändå. Men jag lärde mig inte hur ett varmt och kärleksfullt äktenskap skulle se ut.

Men sviken vet jag inte om jag blivit , inte heller om jag svikit nån.

Min mor kan absolut inte skylla på sin uppväxt.

Min pappa valde sin nya, inte särskilt trevliga, framför mig hela tiden (Inte samma som han har nu tack och lov). Även när jag bad om att få flytta till dem då jag blev misshandlad.. så jo svek skulle jag kalla det. Min barndom bestod av konstant svikna löften från vuxenvärlden oavsett om det gällde att jag inte hämtades efter skolan (glömdes bort), resor jag plötsligt inte fick vara med på till att jag fick höra att det varit mycket bättre om jag inte fanns...

Mina barn får höra att jag älskar dem typ 200ggr om dagen, vi kramas nästan lika mycket, vi föräldrar ber om ursäkt när vi gjort fel, för fel gör man, vi pratar, leker och umgås på deras villkor. Vi löser våra konflikter utan våld och dubbelkollar att alla är okej och sams igen. Inget avancerat men saker som saknats i min uppväxt.