Status
Stängd för vidare inlägg.
När jag var 7 år och gick i ettan, så var det populärt att spela något instrument. Jag valde att börja spela blockflöjt.

Jag var bra på att spela blockflöjt och ansågs vara en naturbegåvning. Problemet var bara att jag blev bråkig och tvär på blockflöjtslektionerna. De vuxna försökte peppa mig och föreslog att jag skulle prova andra typer av flöjter. Det gjorde jag också men jag var fortfarande bråkig och tvär. Ingen förstod att det faktiskt inte var blockflöjten som var problemet. Mitt problem var att spelandet väckte så smärtsamma känslor i mig att jag inte stod ut. Jag mådde helt enkelt dåligt. Så småningom slutade jag spela blockflöjt och stoppade undan känslorna i någon bortglömd vrå.

När jag gick hos psykologen förra våren och denne tyckte att jag var autistisk och jag inte kände igen mig i det, så började jag fundera på hur jag egentligen var som barn. Jag frågade en kompis som jag lärde känna när jag var 4 år.

Jag: Hej! Får jag fråga dig om hur du uppfattade mig som barn?
Kompisen: Snäll
J: Något mer?
K: Ibland lite sorgsen
K: Men ändå väldigt kreativ
J: Okej. Det låter rimligt
K: Du gjorde inget halvdant
J: Nej, jag brukar vara noga
K: Gillade djur
J: Tycker du jag verkade udda på något sätt?
K: Nej
K: Absolut inte
J: Okej
K: Dina fobier kom senare
J: Ja, jag vet

Intressant att hon sa att jag var sorgsen ibland...

I tonåren ältade jag väldigt mycket. Jag funderade över min barndom fram och tillbaka. Så småningom bestämde jag mig för att släppa ältandet och köra på.

Så jag körde på, försökte ha ett liv.

Men alla de känslor jag begravt gör sig påminda. De finns kvar. De har inte slutat finnas bara för att jag inte låtsats om dem.
 

Du kände något och brötihop, oavsett varför är det ett steg fram då du inne föste bort känslan och bet i hopp👍.
Det samma hände i torsdags på depressionsskolan då en deltagare inte tyckte jag skulle gå i terapi för det var ingen ide eftersom jag var så negativ. Det var bättre att lämna den platsen till någon annan.

Jag blev helt högröd innan jag brann och bad honom hålla käften. Men han tryckte på en mycket öm punkt - att jag inte borde ha hjälp. Och trots att han kan avfärdas som en idiot så tog det där på mig. Det kändes som en bekräftelse på att jag inte är värd något, precis som jag trott hela livet. Jag har aldrig fått den där hjälpen jag behövt. Trots det har jag lyckats prestera en massa för att jag haft attityden "där det finns en vilja finns det en väg". Två personer, oberoende av varandra, har kallat mig för Fantomen. Men det är omöjligt att orka precis allt ändå, även om folk kallar en för Fantomen. Då behöver man hjälp, men det missunnade han mig.
 
Även om det är psykiatrin som skriver ut antidepp så kommer det att underlätta mycket för dig att ha en och samma läkare på vc att vända dig till. Går det att maila din vc via 1177 om du inte vill ringa?
Nej, det går inte att mejla. Man måste ringa och boka en telefontid. Sen ringer de upp. (Jag undrar hur hörselskadade gör.)

Magiana - det absolut enda du behöver göra är att kontakta akutpsykiatrin och berätta hur du mår just nu. Använd mandalakis formulering om det är enklare.

Allt annat kan du just nu lämna därhän och överlåta till vården. Du behöver dock berätta hur det är och att du behöver hjälp.
Jag tog mig i kragen och åkte ut med bilen för att titta på en skog. Men det började regna och hagla.

Akutpsykiatrin kan ändå inte göra något.
 
Nej, det går inte att mejla. Man måste ringa och boka en telefontid. Sen ringer de upp. (Jag undrar hur hörselskadade gör.)


Jag tog mig i kragen och åkte ut med bilen för att titta på en skog. Men det började regna och hagla.

Akutpsykiatrin kan ändå inte göra något.
Ge dom chansen att kunna göra nåt. De kan inte göra nåt om du inte kontaktar dom och berättar hur du mår.
 
Så jag ska vända mig till psykakuten för att ta reda på vad allmänpsykiatrin säger?
De vet vart du skall vända dig. De kan lotsa dig vidare.
Jag för min del blev efter trötthetsutredning skickad till psykiatrin från VC och där tog överläkaren tag i saken och bedömde vad jag behövde.
Men jag var mycket sjukare än vad du är nu.
Det var liksom ingen tvekan om mitt tillstånd.
 
Det samma hände i torsdags på depressionsskolan då en deltagare inte tyckte jag skulle gå i terapi för det var ingen ide eftersom jag var så negativ. Det var bättre att lämna den platsen till någon annan.

Jag blev helt högröd innan jag brann och bad honom hålla käften. Men han tryckte på en mycket öm punkt - att jag inte borde ha hjälp. Och trots att han kan avfärdas som en idiot så tog det där på mig. Det kändes som en bekräftelse på att jag inte är värd något, precis som jag trott hela livet. Jag har aldrig fått den där hjälpen jag behövt. Trots det har jag lyckats prestera en massa för att jag haft attityden "där det finns en vilja finns det en väg". Två personer, oberoende av varandra, har kallat mig för Fantomen. Men det är omöjligt att orka precis allt ändå, även om folk kallar en för Fantomen. Då behöver man hjälp, men det missunnade han mig.
Tyvärr är det så att man ibland råkar ut för synpunker och kommentarer som inte är välmenande, plumpa eller rent av elaka.
Finns ju olika sätt att hantera sådanna och jag tycker ditt sätt var helt ok. Det viktiga är att inte svälja och bygga upp någon inre ilska utan ta igenom sig det då det sker.

Och min poäng är att du har lika stor rätt som någon av de andra att vara där. Och någon som harplar ur sig sådanna kommentarer låter inte själv som världens muntergök. Den personen har inget med att göra om du är negativ eller inte. Jag kan inte säga om han är en idiot eller inte men kommentaren var fullständigt idiotisk och onödig. Tycker det var bra att du orkade säga ifrån.
 
Tyvärr är det så att man ibland råkar ut för synpunker och kommentarer som inte är välmenande, plumpa eller rent av elaka.
Finns ju olika sätt att hantera sådanna och jag tycker ditt sätt var helt ok. Det viktiga är att inte svälja och bygga upp någon inre ilska utan ta igenom sig det då det sker.

Och min poäng är att du har lika stor rätt som någon av de andra att vara där. Och någon som harplar ur sig sådanna kommentarer låter inte själv som världens muntergök. Den personen har inget med att göra om du är negativ eller inte. Jag kan inte säga om han är en idiot eller inte men kommentaren var fullständigt idiotisk och onödig. Tycker det var bra att du orkade säga ifrån.
Ja, det var ju bra att jag kunde säga ifrån. Han skulle bara veta vilka "omöjliga" saker jag har gjort och att mitt motto genom livet har varit "där det finns en vilja finns det en väg". Jag hade inte kunnat göra dessa saker om jag hade varit så negativ. Tyvärr orkar jag inte så mycket annat just nu.
 
Jag har tagit upp de händelser som gnager, men har hittills inte fått hjälp. Förra psykologen bara noterade och gick vidare med sin autismteori.
Varför litar du inte på att proffsen kan sitt jobb?
Det blir ju svårt för en psykolog att hjälpa dig om du bara avfärdar dennes teorier.
För att terapin skall fungera så måste man gå med på att plocka isär sig själv på alla möjliga sätt som psykologen föreslår.
Även om man inte håller med.
Det handlar om att släppa in hjälpen.
 
Varför litar du inte på att proffsen kan sitt jobb?
Det blir ju svårt för en psykolog att hjälpa dig om du bara avfärdar dennes teorier.
För att terapin skall fungera så måste man gå med på att plocka isär sig själv på alla möjliga sätt som psykologen föreslår.
Även om man inte håller med.
Det handlar om att släppa in hjälpen.
Jag vet inte om du var här och läste medan det pågick? Men det är historia nu, en trist historia för Magiana. Även om jag håller med dig i sak om terapi så var klyftan mellan Magiana och den här psykologen avgrundsdjup, den gick inte att komma vidare från.
 
Varför litar du inte på att proffsen kan sitt jobb?
Det blir ju svårt för en psykolog att hjälpa dig om du bara avfärdar dennes teorier.
För att terapin skall fungera så måste man gå med på att plocka isär sig själv på alla möjliga sätt som psykologen föreslår.
Även om man inte håller med.
Det handlar om att släppa in hjälpen.
Jag har för många dåliga erfarenheter i bagaget. Tidigare har jag varit rätt naiv och trott att jag skulle få hjälp bara jag berättade om läget och jag har gått med på det de föreslagit. Tyvärr har det inte varit till gagn för mig och det har lett till att jag blivit mer vaksam.
 
Senast ändrad:
Så här utifrån ser det ut som om du har hamnat i ett dödläge där du inte vet vilken hjälp du behöver och inte vill följa de råd som vården ger.
Det kan ju bli väldigt svårt att komma vidare då.
Det har tröskats i en annan tråd, där det verkar som om @Magiana faktiskt är på väg. Kan vara svårt att hänga med då hon sprider ut sig i så många trådar om sitt mående.
 
Nej det har jag missat.
Men man måste ju ge det en chans.
De har ju faktiskt utbildning på det där.
Fast i det här fallet så gavs det en lång tid och det skar sig bara mer och mer. Vem som har rätt och fel går inte att säga för oss men en sak är helt säker. Behandlaren och @Magiana fungerade inte ihop, alls.
 
Senast ändrad:
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp